Israels barn kom över och räddades undan Faraos hand. Samtliga var de under molnskyn och alla gick genom havet. "Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose. Aposteln ställer här fram Mose som en förebild till Kristus.
Klippan Kristus var sedan med dem under ökenfärden. Alla fick de mat av Gud, manna och de fick dricka ur Klippan Kristus som följde dem. Kristus övergav aldrig dem men de övergav honom.
"Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen. Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade."
En del blev avgudadyrkare. En del föll i sexuell synd och några frestade Kristus och blev dödade av ormar. Några klagade och dödades av fördärvaren.
Dessa ord får även vi ta till oss då vi står i den segrande skaran på röda havets andra strand. Ingen är ännu framme men Gud är trofast: vilket Paulus också vittnar om: "Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller. Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar