De sju församlingarna och den gode Herden.

"Skriv till ängeln för församlingen i Efesos, Smyrna, Pergamon, Tyatira, Sardes, Filadelfia, Laodicea."

Det är sju olika brev och sju olika budskap men samma herderöst.

Jesus är lika intresserad av vad som sker Efesos som i Smyrna och även i Laodicea.

När Johannes ser Lammet. När han ser Jesus där vid tronen skriver han:

" Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar utsända över hela jorden."

Tänk att vi har en Herre som ser varje församling och varje församlingsmedlem. Han måste inte lämna allt han hade för händerna och skynda till Pergamon där den onde hade rest sin tron.

Han var med och styrkte Antipas i hans sista kamp i Pergamon. Han lade Isebel på sjukbädden i Tyatira. Han stod utanför dörren i Laodicea och klappade.

Och då dörren öppnades gick han in och firade måltid.

När olika stormar drar fram bland Guds barn som bor kringspridda får vi knäppa våra händer i förtröstan på Herren Jesus.

Ofta är tiden i bön på knä inför Jesus den bästa tidsanvändningen. Vi får stilla oss och be och lyssna.

Jesus stillar stormar. Själva kan vi det inte. Men i stormen får vi söka oss närmare varandra och närmare Jesus.

Jesus allena förmår skapa en hjord och en herde. Fåren lyssnar till hans röst. Som små herdar med begränsad egen förmåga får bibeltrogna biskopar, pastorer, församlingsledare, predikanter, evangelister samla runt Herren Jesus genom att predika hans livgivande ord..

Gud är god!

En hjord och en herde

Igår läste jag om förföljelsetider. Om Stefanus död och om hur aposteln Jakob dödades av Herodes. Om hur en kraftig förföljelse mot församlingen i Jerusalem uppstod samma dag som Stefanus stenades. 

Alla i församlingen skingrades utom apostlarna. Stefanus begravdes..

Lukas skriver inte mycket om Jakobs död. Han var den förste av Jesu lärjungar som måste möta martyrdöden. Hur måste det inte ha varit tungt för apostlarna. Hade man ens möjlighet att ge Jakob en värdig begravning?

Det fanns kanske inte tid att sörja. Men det fanns tid att be. Och Gud hör bön. Petrus fick tilläggstid att verka.

Urförsamlingen i Jerusalem prövades. Men den stod fast. Och innan Jerusalems förstörelse fick man fly till bergen.

Igår tänkte jag på Guds ledning under förföljelsetider. Hur Jesus då leder sin kyrka. I enlighet med sitt ord är han med varje dag.

Gud har i sin godhet och i sin allmakt bevarat oss från kraftig yttre förföljelse. Han leder sin kyrka i alla tider.

Apostlarna var en dag samlade bakom stängda dörrar av rädsla för judarna. Plötsligt står Jesus mitt ibland dem.

Han ger dem sin frid. Han ger dem sin Ande. Det kommer en pingst.

Kristi kyrka måste ledas av Jesus. Ingen kan ta Jesu plats. Inte biskop. Inte domkapitel. Inte pastorn. Inte predikanten.

Vi har en förunderlig Gud. Han är trofast i alla tider. 

I Johannes 10 säger Jesus: "Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 

Den som är lejd och inte är herden som äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren.

Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. 

Jag har också andra får som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde."

Tänk att också vi långt uppe i norr, i en sen tid får vara med i den hjord som snart ledd av Herren Jesus tågar in i det nya Jerusalem..

 (Pingstmöten)

Gud hör bön

"Vid den tiden lät kung Herodes gripa och misshandla några i församlingen. Och Jakob, Johannes bror, lät han avrätta med svärd. 

När han såg att detta vann bifall hos judarna, fortsatte han och lät gripa också Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid. 

Sedan han gripit honom satte han honom i fängelse och gav i uppdrag åt fyra vaktavdelningar, om vardera fyra man, att bevaka honom. Efter påsken ville han ställa honom inför folket. 

Petrus hölls därför kvar i fängelset, och församlingen bad uthålligt till Gud för honom." (Apg12:1-5)

Herodes grep och misshandlade några i församlingen. Herodes avrättade aposteln Jakob. Herodes som såg att detta uppskattades av folket grep då Petrus. Han hade onda planer för aposteln.

Församlingen bad uthålligt för aposteln Petrus och Gud sände en ängel som lossade hans bojor. "Då föll kedjorna från Petrus händer". Petrus leds på ett förunderligt sätt förbi vakterna. Järnporten öppnas och Petrus får komma till den bedjande församlingen.

Här får vi ett Guds ord som bekräftar hur Gud hör bön. Samtidigt ser vi att aposteln Jakob måste dö liksom Stefanus tidigare. 

För Herodes gick det illa. Han förföljde Guds utvalda. Stefanus och Jakob var redo att gå i döden. Men det var inte Herodes, men han dog:  

"På utsatt dag klädde sig Herodes i kunglig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem. Då ropade folket: "En guds röst är detta, inte en människas!" Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog."

Också idag har vi orsak att be. Att be om att Guds goda vilja skulle få ske. Att ingen skulle behöva gå samma öde till mötes som Herodes och hamna under Guds vrede. Vi ber för alla Herrens tjänare.

Fader vår som är i himmelen. Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss i dag, och föröåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro, och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Herdar över Guds hjord

"Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. 

Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. 

När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.

Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.

Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne."

Så skriver Petrus, Jesu Kristi apostel till de utvalda som lever utspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bitynien. 

I tidningen Hbl läser jag att biskopen nu håller ögonen på ett bönehus som ”prästviger” egna präster. Resten kan jag inte läsa då jag inte är prenumerant på tidningen.

I Petrus budskap hör vi herderösten, den gode Herdens röst. Hbl förmedlar en annan röst redan genom rubrikerna. I Petrus brevs femte kapitel är rubrikerna förmaningar och var vakna.

Herdeämbetet är någon som Kristus satt i sin kyrka. I församlingarna i mindre Asien fanns det äldste som hade ett herdeansvar.

De hade fått det av överherden och de skulle vaka över hjorden. De skulle göra såsom Gud vill. De skulle vara föredömen för hjorden under överherdens ledning.

Vi har ett mäktigt Guds ord som lyser klart i en dyster tid. Vi behöver Guds ord, vi behöver förmaningar och vi behöver vara vakna..

Guds barns liv i Anden

" Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. 

Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 

Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten. 

Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er." (Romarbrevet 8:9-11)

Inkommande helgs episteltext är från Romarbrevet 8. I vers 12 läser vi: "Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet."

Aposteln skriver att den som inte har Kristi Ande tillhör inte Kristus Jesus.

Vi är verkligen beroende av Kristi Ande och Kristi Andes hjälp som aposteln skriver i Filipperbrevet.

I sången sjunger vi att Han gav sin Ande som skapade allt. I en äldre version: "Sin Ande han gav som skapade allt."

Blodigt var korset där seger han vann.

Nog har vi ett rikt Guds ord och en rik sångskatt. Ett ord som också uppenbarar syndens farlighet och bedräglighet.

Vi lever i Anden eftersom Guds Ande bor i oss. Vi är pånyttfödda. Vi får kallas Guds barn för vår broder Jesu skull..

En förunderlig kärlek

"Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare." (Romarbrevet 5:8)

Vi människor har ofta fördomar. Jag tar mig rätten att tänka att han är en sådan och hon hör till den där gruppen o.s.v. 

Vi sätter så lätt människor i olika fack och ser ner på varandra. Det är inte bra eller försvarbart.

Tänk om Gud skulle värdera mig på det sättet. Gud är inte sådan. Han dör för oss medan vi ännu är syndare. "Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv."

Guds kärlek är förunderlig. Han är helig. Han hatar synden för att den bryter ner oss människor och den förstör hans skapelse.

Men Gud själv dör för oss för att vi skall få leva. Evangeliet är en Guds kraft till frälsning.

Hjälp oss Herre att inse att det inte finns några hopplösa fall. Vägen till frälsning står öppen för varje människa som får nåden att se sin synd. Bekänna sin synd, lägga bort synden och fly till Frälsarens famn.

Jag svänger litet på bilden av tavlan med Jesus. 

Vår synd är ramen som håller oss borta från Gud. Den skiljer oss från Gud. Synden är ett verkligt hinder.

Men så dör Kristus för oss medan vi ännu är syndare. Vägen till Gud står öppen i Kristus Jesus.

Det finns förlåtelse. 

Evangeliet är en Guds kraft. När synden är försonad förkunnas Evangeliet i Guds församling. Dina synder är förlåtna. I Jesu namn, i Jesu blod är också din synd förlåten. Hela syndaskulden. 

Vägen till barnaskap hos Gud står öppen. 

Jag tänker på den lilla pojken i blått som Jesus håller invid sitt hjärta.

Jag är en sådan. Du är en sådan. Vi får vila i Jesu famn, som från synden rentvagna Guds barn.

I sången sjunger vi: "Invid Jesu hjärta, o, vilken stilla ljuvlig ro! Där är vila, där är frid, som en dröm så ljus och blid."

Ingen fällande dom

"Det är endast i Kristus vi är rättfärdiga och för Gud täcka. 

Det är Kristus som är rättfärdig. Det är vår Herre Kristus som evinnerligen består emot alla lagens krav och domar. 

Ser Herren Gud på oss själva utom Kristus, så är vi genast fördömda. 

Men skådar han oss »i Kristus», då ser han oss rättfärdiga, heliga och täcka. Likadant är det med samvetena. 

Ser vi på oss själva såsom utom Kristus, då måste vi alltid förtvivla. Men ser vi oss inneslutna i Kristus, då skall vi även under den svåraste syndanöden behålla tron och säga: ’dock kan ingen fördömelse drabba mig’. 

Detta ord bör du därför skriva in djupt i hjärtat och gömma och minnas: ’Så finns ingen fällande dom för dem som är i Kristus Jesus."

Så skriver Rosenius utgående från orden i Romarbrevet 8 om att det finns ingen fällande dom för dem som är i Kristus Jesus.