måndag 16 november 2026

Första bönen

Helgat varde ditt namn: 


(Att helga är enligt vårt sätt att förstå detsamma som att lova, prisa och ära, både med ord och gärningar.)

Vi får alltså lova Guds namn

Prisa Guds namn - Ja han är god!

Ära hans namn - Leva till hans ära.


Ur Luthers stora katekes:

"35] Helgat varde ditt namn.

36] Detta är nu ett något dunkelt och otillfredsställande uttryck, ty på vårt modersmål skulle vi egentligen säga så: 

"Himmelske Fader, hjälp, att blott ditt namn må vara heligt." 

37] Vad är nu innebörden i denna bön, att hans namn må vara heligt? 

Är det då icke förut heligt? Svar: jo, det är väl alltid heligt med hänsyn till sitt väsen, men med hänsyn till vårt sätt att bruka det är det icke heligt. 

Ty Guds namn är oss givet, emedan vi hava blivit kristna och äro döpta, på det att vi skulle kallas Guds barn och hava sakramenten, varigenom han införlivar oss med sig, så att allt vad Gud äger kommer oss till godo.

38] Här är nu den viktiga angelägenheten, varom vi allra främst böra hava omsorg, nämligen att Guds namn må få sin tillbörliga ära, hållas heligt och högt såsom den högsta skatt och relik, som vi äga, och att vi såsom fromma barn må bedja därom, att hans namn, som eljest i himmelen är heligt, också på jorden, hos oss och alla människor, må vara och förbliva heligt.

39] Huru blir det nu ibland oss heligt? Det tydligaste svar, man härpå kan giva, är: när både vår lära och vår levnad äro gudliga och kristliga. 

Ty emedan vi i denna bön kalla Gud vår Fader, så äro vi skyldiga att alltid skicka och ställa oss såsom goda barn, så att han av oss må hava icke skam, utan heder och berömmelse.

40] Nu varder alltnog Guds namn vanhelgat antingen med ord eller gärningar – ty allt som övas på jorden måste vara antingen ord eller gärning, talande eller verkande. 

41] Det sker alltså för det första, när man predikar, lär och talar i Guds namn vad som är falskt och förföriskt, så att hans namn användes till att smycka lögnen och göra den begärlig.

Detta är den största skam och vanära, som kan tillfogas Guds namn. Vidare också, om man grovt missbrukar det heliga namnet till svordom, förbannelse, trolldom m.m.

För det andra vanhelgas Guds namn också genom ett uppenbart lastbart liv och leverne, när de, som kallas kristna och Guds folk, äro äktenskapsbrytare, 

drinkare, 

girigbukar, 

avundsamma och baktalare. 

42] Då kommer med nödvändighet Guds namn för vår skull att stå där med skam och varda smädat. 

43] Ty liksom det för en lekamlig fader är en skam och vanheder att hava ett elakt, vanartigt barn, som med ord och gärningar handlar så emot honom, att han för dess skull måste lida förakt och smälek: 

44] på samma sätt länder det också Gud till vanära, om vi, som äro uppkallade efter hans namn och av honom fått allehanda gott, lära, tala och leva annorlunda än som goda himmelska barn, så att han måste höra människorna säga om oss, att vi måste vara icke Guds utan djävulens barn.

45] Du ser alltså, att vi här bedja just om det, som Gud i andra budet fordrar, nämligen att man icke skall missbruka hans namn till att svärja, förbanna, ljuga, bedraga etc., utan rätt bruka det till Guds pris och ära. 

Ty den som brukar Guds namn till någon synd, han vanhelgar och oskärar detta heliga namn, såsom man fordom kallade en kyrka oskärad, om ett mord eller någon annan illgärning blivit begången därinne eller om en monstrans eller något annat heligt ting vanärades, något som i sig självt var heligt, men dock genom missbruk blev oheligt. 

46] Detta stycke är alltså lätt och klart, om man blott förstår själva det språkliga uttrycket. Att helga är enligt vårt sätt att förstå detsamma som att lova, prisa och ära, både med ord och gärningar.

47] Gör dig sålunda klart, huru högst nödvändig denna bön är. Ty då vi se, huru överfull världen är av partier och falska lärare, som alla använda det heliga namnet som täckmantel och skylt för sin djävulslära, så borde vi rätteligen utan återvändo anropa och bedja emot alla sådana, såväl emot dem som predika falskt och hava en falsk tro som emot var och en som anfäktar, förföljer och söker undertrycka vår evangelium och den rena läran, såsom biskopar, tyranner, svärmeandar m.fl. 

Men ej nog härmed, vi skola ock bedja för oss själva, som väl hava Guds ord, men icke äro tacksamma därför, ej heller leva därefter som vi böra. 48] 

Om du nu av hjärtat beder om sådant, så kan du vara viss om att det väl behagar Gud. Ty något kärare kan han icke höra, än att hans ära och pris går framför allt annat, att hans ord läres rent samt aktas dyrt och högt."

Om bönen

Under veckan får jag fördjupa mig i bönen "Fader Vår":


"Men att bedja är, såsom andra budet säger, att anropa Gud i all nöd. Det begär han också av oss, och det får icke bero av vårt gottfinnande, utan vi skola och måste bedja, om vi vilja vara kristna, lika väl som vi skola och måste vara lydiga mot fader och moder samt mot överheten. 

Ty genom åkallan och bön varder Guds namn ärat och brukat till själens gagn. 

Detta bör du nu framför allt besinna, så att du kan tysta ned och tillbakavisa sådana tankar, som avhålla och avskräcka dig från att bedja. 

Ty liksom det icke går an, att en son säger till sin fader: "Vad spelar min lydnad för roll? Jag vill gå och göra vad mig lyster; det har ändå ingen betydelse", utan liksom budet finnes: du skall och måste göra det, på samma sätt står det icke i mitt skön att göra eller underlåta, utan jag skall och måste bedja."

Så skriver Luther om bönen i stora katekesen. Att be är att ropa till Gud i all nöd. Luther hävdar att vi inte är kristna om vi inte ber.

Genom bönen blir Guds namn ärat. Vår själ styrks av att vi ber.

Det finns ett motstånd mot bönen och det behöver vi kämpa emot.



Kyrkliga val och förbön

Igår ordnades församlingsval och jag hade förmånen att på kvällen få avlägga två röster i församlingshemmet.

Två röster i och med att det väljs medlemmar både till församlingsrådet och gemensamma kyrkofullmäktige.

Att få avlägga röster är en förmån som vi får tacka Gud för.

Resultaten från valen har också kommit och de berättar också något om vilken typ av församling man vill ha i Pedersöre. 

Den här veckan går också ansökningstiden ut för valet av kyrkoherde. Valet förrättas sedan av församlingsrådet. 

På grund av utvecklingen i kyrkan finns det inte så många formellt behöriga. Men Gud kan ha någon överraskning. För Gud är inget omöjligt.

Den här morgonen har jag fått be Herrens bön gång på gång. Och jag har fått känna kraften i Jesu bön.

Låt oss be med Jesus. De orden han använder är så trygga och säkra.

Vi ber!

"Fader vår som är i himmelen. 

Helgat varde ditt namn. 

Tillkomme ditt rike. 

Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden. 

Vårt dagliga bröd giv oss i dag, och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro, och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo. 

Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen."


Det är gott att få be i Jesu namn till vår himmelske Fader.

Tack för att du lär oss be. Och att bi får be att din vilja sker..



söndag 15 november 2026

Domsöndag

Efter uppbrottets söndag följer domsöndagen. 

Den dagen påminner oss om att vi en dag skall stå inför Guds domstol.

Jesus säger: "Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. Och han ska ställa fåren på sin högra sida och getterna på den vänstra.

(Matt 25:32–33, SFB)

Ingen människa kan bestå inför Guds helighet. Det behövs en förmedlare mellan Gud och oss. Och Guds ord vittnar om att denne är en mämniska. - människan Kristus Jesus.

Jesus är människa men han är samtidigt Gud. Jesus representerar oss inför Gud. Jesus representerar också Gud inför oss.

På den yttersta dagen vid den yttersta domen är den förhärligade Jesus domaren.

Det finns ingen annan medlare mellan Gud och människor än Jesus. Och mellan Gud och oss får inget och ingen komma utom Jesus.

Här finner vi nyckeln till domsöndagens evangelietext.

Om än vi skulle komma fram inför Gud med det bästa vi gjort skulle vi gå förlorade.

Vi kan inte ens hänvisa till det bästa Gud verkat i oss eftersom det är sammanblandat med vår egen gamla människa.

Det här kan kännas obehagligt, för vi människor vill ju så gärna prestera något. Men samtidigt blir det så befriande. För nu inser vi att Gud inte kräver något "mänskligt" vid sidan av Jesu verk.

Jesu verk duger inför Gud. Inget annat kan duga för Gud kräver fullkomlighet. Och vår Gud som är helig, kärlek, nådig och barmhärtig frälser oss i Kristus Jesus.

Idag står en människa mellan Gud och oss och det är Kristus Jesus. Han har gett sig själv till lösen för oss. Jesus har friköpt oss från hela vår syndabörda.

Jesus håller måttet inför Gud. Han gör det som ingen annan förmår eller kan göra.

Det här hade de rättfärdiga tagit till sig genom tron. Därför säger de:

"Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 

Och när såg vi dig som främling och tog emot dig, eller naken och klädde dig?

(Matt 25:37–38, SFB)

Och Jesus svarar dem: "Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig."

Vad de orden innebär kan vi ana. Må Jesu ord påminna oss om att vi som utan förtjänst förklarats rättfärdiga inför Gud skulle kunna och förmå bistå Jesu bröder och systrar med något i deras lekamliga och andliga nöd.

Gud ge mig nåden att likt Johannes få säga: "Se Guds lamm som tar bort världens synd..

Se Guds lamm!

Håll blicken fäst vid Jesus. 

Gud låt oss för Kristi skull få stå i de rättfärdigförklarades skara..






Uppbrottets söndag

Idag firar vi uppbrottets söndag. 

Jag har den här morgonen läst något av det vad Luther skrev. Han som bröt upp från den här världen för snart 500 år sedan. 

Luther skriver om Kristi återkomst:

”Då skall han inte ligga i krubban eller rida på en åsna, som han gjorde vid sin första ankomst, utan han skall bryta fram ur molnen med stor kraft och härlighet.” 

I Kristen dogmatk läser vi:

"Denna Kristi återkomst skall vi hävda gentemot bespottarnas direkta förnekande (2 Petr. 3:3-4) och mot glömskan hos de kristna som enligt köttet är benägna att låta Kristi återkomst träda i bakgrunden (Matt. 24 och 25). 

Men hur säkert det än är att Kristus skall återkomma på ett synligt sätt, är tiden för denna händelse fördold enligt vad Kristus själv säger (Matt. 24:36, Mark. 13:32). 

Människornas beräkningar är således förgäves. Men människorna bör noga akta på tecknen på Kristi återkomst, ty Skriften har uppenbarat en hel del sådana (Matt. 24, Luk. 21, 2 Tess. 2).

- -

Är jag då redo för uppbrott om basunen ljuder idag eller om tiden här nere tar slut?

Frågan är angelägen då varje dag kan vara vår sista.

Äger jag Jesus i mitt hjärta genom tron?

Då är jag redo. För då äger jag också syndernas förlåtelse för Kristi skull.


Gårdagen vandring gjorde gott för kroppen. Själen får sin mat och näring från Gud ord.

Jesus säger:

"Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. 

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 

Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 

Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

(Joh 3:14–18, SFB)


lördag 14 november 2026

Ordet och tron

"Det räcker inte med att bara just nu ha Ordet och tron. Vi måste också se till att behålla båda delarna, så att inte djävulen tar dem ifrån oss."

Orden ovan är Luthers. Vi förstår att tron behöver Ordet för det är den kristnes enda anfallsvapen.

Villolärare försöker rycka bort Jesus från Ordet men det går inte.

"Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna"

(Luk 24:27, SFB)

"Filippus fann Natanael och sade till honom: "Vi har funnit honom som Mose skrev om i lagen och som profeterna skrev om – Jesus, Josefs son från Nasaret."

(Joh 1:45, SFB)

Trons liv och fäste är i Jesus. Och vi behöver Guds ord som står över alla mänskliga tankar och som den onde aldrig kan stå emot.

Aposteln skriver: "Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar.

(Ef 6:16, SFB)


I min telefon hittade jag en bild från 2024 där författaren lyfter fram att trons grund ligger i Guds uppenbarade ord.

I tidningen ÖT går ledarskribenten idag till attack mot kristen tro förankrad i Ordet.

Men tron och Ordet står fast. Både tron och Ordet är Guds gåva och bereder en vila i Jesu famn.


fredag 13 november 2026

Tomt prat och falsk lära

 "Som jag uppmanade dig redan när jag var på väg mot Makedonien, vill jag att du stannar i Efesos och förmanar vissa där att inte förkunna falska läror eller ägna sig åt myter och ändlösa släktregister. 

Sådant leder till strider och tjänar inte Guds frälsningsplan genom tron. 

Målet med förmaningen är kärlek ur ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro.

Det målet har vissa missat och förfallit till tomt prat."

(1 Tim 1:3–6, SFB)

Falsk lära och bedrägligt tal har alltid utgjort en fara för kristna.

Paulus lyfter fram hur kärleken behöver ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro. Kärleken från Gud gör alltså inte kompromisser med Guds ord.

Den kräver inte att människor kompromissar med sitt samvete. Den lösgör inte människor från tilltron till Guds heliga Ord.

Paulus talar om ett gott samvete. Vi förstår att det är ett samvete bundet vid Guds ord och löften.

En av kyrkans kvinnliga biskopar skrev under veckan: "Kirkon moniäänisyys ei voi tarkoittaa erillisiä ehtoollispöytiä. Sovinnon etsiminen on välttämätöntä, ja samassa kirkossa kaikkien on mahduttava samalle alttarille. Vastuu yhteydestä irtautumisesta on niillä, jotka järjestävät erillisiä jumalanpalveluksia, ei niillä, jotka kutsuvat kaikkia yhteiseen ehtoollispöytään."

Hon säger något helt annat än Guds ord då hon egentligen hävdar att människor måste rymmas vid samma nattvardsbord och delta i gudstjänster även om de leds av villolärare.

Här möter vi en grov form av andligt våld. Det är inte den gode Herdens röst.

En kristen måste pröva allt inför Guds ord. Bakom biskopens ord ligger inte Guds kärlek. Gud omintetgör aldrig sitt ord genom att gå emot det.

Aposteln talar om tomt prat och falska läror. Tomt prat hör vi och falska lärör möter vi allt mera i vår tid av människor som är brännmärkta i sina samveten.

Paulus skriver till Timoteus: "Detta uppdrag att förmana anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. 

I kraft av dem ska du kämpa den goda kampen, i tro och med rent samvete. 

Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron. 

Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de ska tuktas så att de inte hädar."

(1 Tim 1:18–20, SFB)

I tro och med rent samvete får vi fortsätta att följa Jesus i tro på Guds ord.


"Med den Osynlige här för mitt öga vill jag likt Mose i tron härda ut. Tidens bedrövelser aktar jag föga emot den glädje som aldrig tar slut."