I Helig fruktan

"Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra när han lät floden drabba de gudlösas värld. 

Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. 

Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv. Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde.

Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag."

Så läser vi idag ur Petrus andra brevs andra kapitel. Gud bevarade Noa och sju andra. Gud bevarade den rättfärdige Lot. Herren frälser de gudfuktiga ur frestelsen.

Noa var rättfärdighetens förkunnare. Han trodde Gud. Hebreerbrevets författare skriver: "I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro."

Gud hade varnat Noa. Och Noa trodde Gud. Tron åstadkom en helig fruktan hos Noa. Han byggde en ark enligt Guds ritningar. Och Noa blev räddad. 

I sitt andra brevs tredje kapitel skriver Petrus: "När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta!"

Som Jesu vänner ser vi fram emot Guds dag. Den dagen som visar hur tron på Jesus räddar. Ja vi påskyndar dess ankomst genom att vittna om frälsningen i Jesus. I hans namn och blod.

När då himlar och himlakroppar upplöses i eld hämtar Gud sitt folk.

Emil Gustafsson skriver: "Och när som Elia i ilande fart jag lämnar den ödsliga strand, All smärta försvinner och allting blir klart. Hos Jesus i fröjdernas land."

I mitt arkiv hittade jag en bild där en kristen broder så tydligt beskriver den yttersta tidens kamp.

Jesus bevarar och räddar

"Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare."

Jesus kommer med tröstens ord till församlingen i Filadelfia. Jesus själv skall bevara och rädda när prövningens stund kommer över hela världen.

Igår läste vi om hur det stolta skall krossas. Hur den som förlitar sig på människor blir bedragen.

Men det finns något som håller och det är Jesus och tron på Honom. Jesus bevarar. Jesus räddar.

Den som förtröstar på Honom blir inte besviken. "Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona."

Lewi Petrus skriver i psalmen: "Tro när det mörknar på färden, Solen ej slocknat har. Blott några timmar, och sedan Strålar en morgon klar."

Morgonstjärnan - det profetiska ordet

 I dagens bibelläsning från Petrus andra brevs kapitel läser vi: " Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.

Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning.

Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud."

Profeten Jesaja talade vad han fick från Gud. Så gjorde också Petrus.

Guds vilja är att morgonstjärnan går upp i våra hjärtan. Att Jesus får bo där.

Då försvinner mörkrets dysterhet. Då tackar vi Gud för den framtidsdagen som är ljus och lång..

"När mitt skepp i hamnen glider öppnas ljusa hemmets borg, där jag glömmer jordens strider, all min smärta, nöd och sorg."

Tiden är kort - Förlita er inte på människor!

Vi fortsätter att läsa vad Herren talar genom profeten Jesaja. I det andra kapitlet läser vi om Herrens dag:

" För Herren Sebaots dag ska komma mot allt som är stolt och högt, mot allt som är upphöjt så att det ödmjukas, mot Libanons alla cedrar, de höga och upphöjda, och Bashans alla ekar, mot alla höga berg och alla stolta höjder, mot alla höga torn och alla fasta murar, mot alla Tarshishskepp och alla ståtliga fartyg.

Människornas stolthet ska böjas ner och männens högmod ödmjukas. Herren ensam ska vara upphöjd på den dagen, och avgudarna ska helt försvinna.

Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck.

På den dagen ska människorna kasta bort till mullvadar och fladdermöss sina avgudar av silver och avgudar av guld som de har gjort åt sig för att tillbe.

De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck.

Förlita er inte på människor, som bara har en vindpust i sin näsa! Vad är de att räkna med?"

Det är jag som tar alla beslut säger president Trump enligt tidningen Expressen. 

Förlita er inte på människor säger Herren Gud. 

Vi lever i märkliga tider. Människor upphöjs och människor upphöjer sig själva. Enligt Guds ord har de bara en vindpust i sin näsa.

Herren Sebaots dag kommer. Den kommer då Guds tid är inne. För den människa som föraktat Guds nåd är nådatiden då ute. För Guds folk är nåden evig.

Mäktiga skepp som mänskligt sett är osänkbara går då under. Men den ark som Herren Gud setts bygga seglar mäktig och trygg. In i Evighetens trygga hamn..

Låt oss ta vara på tiden. Guds ord säger att den är kort. 

Nådens tid är inne - En röst från öknen

"Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.

Om ni är villiga och lyssnar ska ni få äta landets goda. Men om ni vägrar och trotsar ska ni förtäras av svärd, för Herrens mun har talat."

Så lyder Herrens kallande röst i det första kapitlet i Jesajas bok. Medan Israel förbereder sig för krig förevisas Jesajas bok på Israelmuseet i Jerusalem.

I tidningen "The Times of Israel" läser jag att presidenten Herzog talade vid utställningen av boken. Det var nu första gången sedan 1968 som bokrullen förevisades.

"Herrens mun har talat." Och det som Herren har talat går i uppfyllelse när tiden är inne.

Kom säger Herren. Låt oss gå till rätta med varandra. Synden är försonad. Därför kan den bli förlåten.

Är vi villiga? Tar vi emot evangeliets röst? Tiden är inne. Nu är det nådens tid. 

Men vi anar att tiden är kort. Tiden byts mot evighet. En evighet med Jesus och allt är gott..

Tidsfördrivet

"Ack, hur sig mången utesluter från himmelrikets högtidsbord och fröjdas fåfängt när han njuter av det han vann på denna jord. Sin makt, sitt hus, sitt gods, sin brud han älskar mer än Herren Gud.

Och om så högt av dig de skattas, din vinst, din lust, ditt tidsfördriv, du inser inte att dig fattas den bästa delen av ditt liv. Nej, Jesu fröjd hör ej den till som ej till honom komma vill." (Psalmboken 409)

I en gammal psalm sjunger vi om hur människans tidsfördriv kommer i konflikt med Gud. Vi älskar vårt tidsfördriv mera än Herren Gud.

Då har tidsfördrivet blivit till synd. I en predikan igår nämndes Kiruna-Lasse. Om honom har jag skrivit för några år sedan här på bloggen.

Jag kopierar:

Vem var denne Kiruna - Lasse? På nätet hänvisas till en artikel i tidningen Såningsmannen. Där beskrivs hans teorier om träning och livsstil. Han ansåg att kroppsarbete var den bästa träningen för att stärka fysiken. Han verkade ha förespråkat ett sunt liv och undvika att dricka alkohol.

Jag citerar: "1936 var verkligen "Kiruna- Lasses" år; han vann detta år 12 av totalt 19 lopp. Han tilldelades Svenska dagbladets bragdmedalj för sitt olympiska lopp, men själv ansåg han att tremilen under SM i Luleå 1936 var hans bästa lopp, en bedömning som delas av idrottskännare Även 1937 och 1938 blev lyckade år för "Kiruna-Lasse", och efter att ha upplevt en kortare formsvacka, ansåg han sig vara i mycket god form julen 1938. Men nu inträffade något oväntat:

Trettondagshelgen 1939 deltog Erik i ett laestadianskt bönemöte i Kurravaara. Under detta möte upplevde Erik väckelsen. Han sade själv senare, att han vid detta tillfälle fick kristendomen helt och fullt. Nästan genast beslöt han sig också för att sluta tävla, eftersom han inte längre kunde fördra den jakt på ära och berömmelse sporten hade blivit. 

Naturligtvis kom väckelsen inte som en blixt från klar himmel. Erik Larsson var uppvuxen i ett laestadianskt hem, och även om han till en början inte varit så religiöst lagd, hade religiösa grubblerier en längre tid grott inom honom. 

"Kiruna-Lasses" beslut att upphöra med tävlandet togs inte väl emot av idrottsföreningen. man ansåg allmänt att hans handlande var besynnerligt, ja nästan absurt, men Erik Larsson kunde inte handla mot sin kallelse" Citatet slut.

Lasse hade fått en kallelse. På nätet finner jag att den församling där han hade sitt andliga hem hörde till västlaestadinismen, en rörelse som idag främst finns i Gällivaretrakten men som också är stark i södra Finland och Lahtistrakten.

På något vis verkar det som om det var berömmelsen som Lasse fick avsmak för. Om Lasse finner jag också att han senare verkade som en lokal bönhållare eller byapredikant i den västlæstadianska församlingen i Kiruna. Han var far till predikanten Lars Larsson (1937-2020) i Luleå. Lasses modersmål var finska.

Lasses liv fick en annan vändning än Mika Myllyläs och Matti Nykänens. Tomheten efter framgången fylldes inte av sprit utan av Jesus. 

Ett vet jag, att om Lasse fick nåden att fullfölja sitt lopp och fann Jesus sådan han här så förde tron på Jesus honom till himlen.

Där fick han av Guds nåd en segerkrans som han villigt vill bära. Historien om Kiruna-Lasse är intressant. Själv tycker jag också om att skida. Där har jag ofta fått begrunda Guds ord och tron. Människan mår bra av att röra på sig. 

En kristen människa har en frihet. När människan av Guds stora nåd får följa Jesus får också de naturliga fritidsintressena sin rätta prioritering. När idrotten eller något annat i livet börjar ta Guds och trons plats i livet leder den Helige Ande till de rätta valen. 

Hoppeligen så visar också vittnesbördet om Kiruna-Lasse på vilken kraft tron kan vara i en kristen människas liv. Tron bär ända in i himlen.

Gud är god! Han vill oss så väl. Och Jesus är vår vän den bästa.

Orubbliga i tron

 "Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. 

Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. 

Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er. 

Hans är makten i evighet. Amen." (Petrus första brev 5:8-11)

Aposteln Petrus uppmanar Guds folk att stå emot den onde orubbliga i tron. Den onde rasar alltid emot tron. Han vill rubba den.

Gud har makten skriver Petrus. Gud upprätthåller tron genom sin nåd. I Uppenbarelseboken 14 läser vi:

" Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

Guds bud, hans ord och tron på Jesus går hand i hand.