Jesus ger evigt liv

"Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning."

Johannes evangelium är ett djupt och dyrbart evangelium skriven av en lärjunge som fick vara älskad av Jesus.

I Jesus möter vi Guds kärlek till sin fallna skapelse. Johannes skriver senare: "Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.

Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 

Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 

Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 

Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 

Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud."

Jesus är nåd och sanning. Det eviga livet börjar med tron på Jesus. Det är saligt att få tro på Jesus..

För mig blev faffas död det första närmare mötet med den lekamliga dödens verkningar.

Vid hans kista sjöng vi den mäktiga sången om det nya hemmet fördolt för vår syn: " Till det härliga land ovan skyn vi i tron skådar upp redan här, ty ett hem fast fördolt för vår syn, har vår Jesus berett åt oss där."

Tiden, döden, nåden

I första Moseboken möter vi tiden som ett begrepp. Vi möter Kain som inte tar vara på tiden. Vi möter Enok och ett nytt sätt att använda tiden.

Gudsmannen Mose skriver: "Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer, men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. Och Herren sade till Kain: "Varför är du vred och varför är din blick så mörk?"

Sedan möter vi en annan tid:

"Också Set fick en son och han gav honom namnet Enos. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn."

Vi läser om Adam och hans tid: "När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar. Adams hela ålder - den tid han levde blev 930 år. Därefter dog han."

Här i femte kapitlet möter vi döden. Adam dör. Han är den första som möter döden i den bibliska historien frånsett Abel som Kain dräpte.

Noa finner nåd inför Herrens ögon. Noa får av Guds nåd genom arken segla in i en ny tid. 

Den himmelska människans bild

"Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. 

Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft. 

Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. 

Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande."

Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga. Den första människan kom från jorden, av jord. 

Den andra människan kom från himlen. Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.

(Första Korinterbrevet 15:42-49)

Aposteln skriver om Adam, den första, den jordiska människan och om Jesus, den andra, den himmelska människan.

Guds vilja är att vi skall få bära den himmelska människans bild.

Därför beredde han ett himmelskt rike redan innan världens skapelse.  Matteus skriver därom i kapitel 25:

"Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse."

Jesus vårt liv

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. 

Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. 

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det."

Med orden ovan inleds Johannes evangelium. Johannes lyfter fram Jesu bakgrund. Hur Jesus var Gud och hos Gud i begynnelsen.

Mose åter skriver hur Gud i begynnelsen skapade himmel och jord.

Jesus, Guds ord ger oss en bild av evigheten. Mina tankar den här dagen går 46 år tillbaka i tiden. En annorlunda morgon. Redan när jag vaknade rätt sent kände jag att något var annorlunda. Faffa hade gått hem till Gud.

46 år är en kort tid sett ur Evighetens perspektiv. Det blir något i himlen för barnen att få sjöng faffa i gungstolen. Faffa sjöng mycket. Han sjöng om hur vi far till sunnanland då vintern kommer.

Då vår det sommar..

Jesus - vår rättfärdighet

"Till Fadern finns det ingen annan väg än Kristus, andra vägar leder fel.

Det finns ingen annan sanning, bara hyckleri och lögn.

Någon annanstans finns inte liv, bara evig död.

Håll troget fast vid detta när det handlar om hur människan blir rättfärdig, då det gäller nåden.

Och när vi har att göra med lagen, synden, döden och djävulen.

Då får du inte känna någon annan Gud än Han som kommit i köttet och blev människa. -Alltså Jesus."

(Orden är Luthers, från hans förklaringar till Galaterbrevet, översatt från finska.)

Herren räddar - Håll fast vid tron!

"Herren skall också rädda mig från alla onda anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen." (Andra Timoteusbrevet 4:18)

Paulus hade det inte så lätt. Demas hade fått kärlek till världen. Paulus var ensam, frånsett Lukas. Alexander ville hindra hans tjänst.

Men Herren stod fast. I Herren hade aposteln räddning och frälsning. Tron hade bevarats. Därför kan han skriva:

"Själv offras jag redan som ett drickoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst."

Frälsningen genom Lammets blod

"Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord."

I Uppenbarelsebokens tolfte kapitel beskriver Johannes hur han hör en röst i himlen proklamera den slutliga frälsningen. 

Segern blev vunnen genom Lammets blod. När det gäller vår frälsning vittnar Guds ord att den vinns i kraft av Lammets blod.

Jesu blod är en kraftkälla på vandringen mot himlamålet..