Uppståndna med Kristus

Dagens bibelläsning från Kolosserbrevet handlar om hur vi uppstått med Kristus.

Bakom ligger synden. Den är försonad på Golgata mittersta kors. Den som uppstått till rättfärdighet har ingen dragning tillbaka till synden.

Den nya människan är uppstånden. Den gamla korsfäst. Så är striden nu mellan dessa.

Den gamla måste förbli vid korset. Den nya lever uppståndelseliv. En härlig text som vittnar om Kristi seger även i oss syndiga människor.

Köttet förädlas inte. En ny människa uppstår..

" Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. 2 Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. 3 Ni har ju dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud. 4 När Kristus träder fram, han som är vårt liv✱, då ska också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.

5 Döda därför era jordiska begär: sexuell omoral, orenhet, lusta, ont begär, och girigheten som är avgudadyrkan. 6 Allt sådant gör att Guds vrede drabbar olydnadens barn.✱ 7 Bland dem vandrade också ni en gång, när ni levde i dessa synder"

Syndens lovlighet

Synden har blivit lovlig. Så kan vi säga och se på de andra. Men vår egenrättfärdighet ser vi inte. Den största synden missar vi lätt. 

Synden är farlig för dess lön är döden. Vi kan aldrig ta lätt på synden för den är både dödlig och smittosam. 

Därför predikas både lag och evangelium i Guds församling. Synden måste bli syndig säger vi ibland.

I Romarbrevet 7:13 läser vi: "Har då det som är gott blivit min död? Verkligen inte! Det var synden, för att den skulle avslöjas som synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle avslöjas som synnerligen syndig."

I Romarbrevet 7 läser vi att lagen avslöjar synden: " Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Verkligen inte! Men det var först genom lagen som jag lärde känna synden.

 Jag hade inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär.

Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Utan lag är synden död. 

En gång levde jag utan lag, men när budordet kom fick synden liv och jag dog.

 Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död. 

Synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott."

Som kristna lever vi med synd och nåd. Synden kommer alltid att härska i vår köttsliga människa. Vi syndar då vi är syndare.

Vårt hopp är då den nya människan som kommer från himlen från Gud. Den nya människans mat är evangelium. Den får sin näring därifrån. 

Den nya människan är på väg till himmelen. Himlen är dess hemland. Därför får vi idag tacka Gud för att Jesus kallar och bär oss hem till himlen.

Jesus får och vill vi hålla fast vid. Med rövaren får vi be: "Tänk på mig Herre!"

Tack Herre för platsen du berett åt oss i paradiset..

En levande syndakännedom

"Den som tror att han är eller gjort något som Gud kan godta, han kan inte bli frälst"

Med de orden avslutar Öyvind Andersen andakten för den 10. april.

Man måste läsa några gånger för att förstå. Det är Jesus som är Guds frälsning. Jesus frälser sitt folk från deras synder.

Vår frälsning har vi alltid allenast i Jesus. Vi bereder oss för att möta Gud genom att tro och förtrösta på Jesus.

Vi tror våra synder förlåtna i Jesu namn och blod. Ibland hör vi i förkunnelsen att det är viktigt med en levande syndakännedom. Sällan hör vi ändå att inget som jag gör är dugligt inför Gud. Med andra ord att allt är av synden besmittat och det räcker aldrig.

Kampen mot synden är en del av det kristna livet. Men vi lyckas aldrig genom att ha en levande syndakännedom om vi tror att vi ändå gjort något som Gud kan godta.

Vi har svårt att förstå hur totalt syndafallet är. Vi bär nämligen alltid med oss något av egenrättfärdighet. 

Men vi får sjunga: "Mina synder nu Gud har förlåtit. Hela skulden med blod betalt. Tack och lov, tack och lov Herre Jesus. Tack och lov, tack och lov min Gud!"

Evangeliet handlar om Jesus

"Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, som han har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna. 

Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre. 

Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull.

Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. 

Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus."

Med de orden inleds Romarbrevet. Vi är kallade att tillhöra Jesus Kristus. Evangeliet är Guds makt och kraft genom vilket han frälser människor.

Redan på apostlarnas tid framträdde människor som ville förvränga Kristi evangelium. Och aposteln måste skriva med stor text att de var under förbannelse.

Evangeliet är Guds och det handlar om Jesus. Vad Gud i Kristus gjort och gör. Det är vi kallade att tro på. 

Lydnadens väg - trons lydnad

I andaktsläsningen idag talas det om trons lydnad. Här möter vi ett begrepp som ofta misstolkas.

Trons lydnad är att vi helt och fullt sätter vårt hopp till Jesus. Vi förtröstar på Honom och hans fullkomliga verk. Vi förtröstar endast på Kristi rättfärdighet och tillägnar oss den genom tron.

Trons lydnad är inte det att vi sätter lagens krav på kristna. När vi börjar tro på Jesus blir vi delaktiga av Jesu lydnad och hans rättfärdighet. Den bär vi sedan med oss på trons väg.

Genom tron på Jesus blir vi delaktiga av Hans rättfärdighet och vill inte sätta något till det. Inte heller vill vi ta bort nåt från evangeliet.

Tro väcks endast genom evangelium, genom Jesu ord, genom Jesu eget vittnesbörd om sig själv och sitt verk..

Tänkvärda ord som vi får återkomma till..

Frälsning för var och en som tror

"Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. 

Allt som är i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – det kommer inte från Fadern utan från världen. 

Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja består för evigt.

Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här.

De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss. Hade de hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men det skulle visa sig att alla inte hör till oss. (Ur Johannes andra brev)

Om någon älskar världen (den gudsfrånvända) finns inte Faderns kärlek i honom. Faderns kärlek visar sig i det att Jesus ger sitt liv för världen.

Köttet som är besmittat av syndafallet älskar världen. Den gudsfrånvända världen inger inte mycket hopp idag. Trump som vill vara störst i världen är en antikristlig person.

Vi lever i den sista tiden i världens sönderfall. Gud upprätthåller ändå den här världen så länge han ser det vara för gott.

Världen och dess begär förgår. I den nya skapelsen finns de världsliga begären inte mera. 

I sitt sista tal på Oleberget vittnar Jesus om hur världen skall skakas. Idag ser vi mågot av dessa skakningar:

"Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. 

Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. 

Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. När ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära."

Dagen efter och dagen före

 

Dagen efter!

Något hände senaste natt. Gud allena vet vad som hände. Världens självutnämnda ledare hade proklamerat att en hel civilisation kommer att dö i natt, när det av världsledaren för Iran utsatta ultimatumet eller tidsfristen löper ut.

 Världen höll andan och en ny morgon grydde.

 I skriften finner vi en profetia om Babylons fall som en gång kommer att uppfyllas. Johannes skriver:

”Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av strålglansen från honom. Och han ropade med stark röst och sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. Ty av hennes otukts vredesvin har alla folk druckit, och jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes omåttliga lyx."

Och jag hörde en annan röst från himlen säga: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott. 

 Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort. Blanda dubbelt åt henne i den bägare som hon har blandat. Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon har skaffat sig ära och lyx. Hon säger i sitt hjärta: Jag sitter som drottning, jag är inte änka och skall aldrig behöva känna någon sorg. 

 Därför skall hennes plågor komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty mäktig är Herren Gud, han som har dömt henne.

 Jordens kungar, som har bedrivit otukt med henne och levt i lyx, skall gråta och sörja över henne, när de ser röken från den eld som bränner upp henne. Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger: Ve, ve, du stora stad, Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig. 

 Jordens köpmän gråter och sörjer över henne, eftersom ingen längre köper deras fartygslaster med guld och silver, ädelstenar och pärlor, fint linnetyg och purpur, siden och scharlakan, allt slags tujaträ och alla slags föremål av elfenben och av mycket dyrbart trä, brons, järn och marmor, vidare kanel och dyrbar salva, rökelse och myrra och välluktande harts, vin och olja, fint mjöl och säd, nötkreatur och får, hästar och vagnar, slavar och livegna. 

 Den frukt du längtade efter har gått dig ur händerna. All lyx och glans har du förlorat, och man skall aldrig mer finna den.

Köpmännen som drivit handel med sådana varor och blivit rika genom henne, skall stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: 

 Ve, ve, du stora stad, som var klädd i fint linne, purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. På en enda timme har denna stora rikedom ödelagts.

 Alla kaptener och alla kustfarare, sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd och ropade, när de såg röken från den eld som brände upp henne: Vilken stad är som den stora staden? 

 Och de strödde jord på huvudet och grät och klagade högljutt: Ve, ve, över den stora staden, där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom. På en enda timme har den blivit ödelagd.”

 Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt."

 Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och slungade den i havet och sade: "Så skall Babylon, den stora staden, med våldsam kraft störtas ner, och man skall aldrig mer finna den. 

Aldrig mer skall ljudet av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare och basunblåsare höras i dig, och ingen hantverkare av något slag skall längre finnas därinne. Aldrig mer skall ljudet från en kvarnsten höras i dig, och ingen lampas sken skall längre lysa i dig.

Och ljudet från brud och brudgum skall aldrig mer höras i dig. Dina köpmän var jordens stormän, ty genom din svartkonst blev alla folk vilseledda. I den staden fanns blod av profeter och heliga och av alla som hade blivit slaktade på jorden."

Vi har ett profetiskt ord som vi i dessa dagar har kunnat ana något av. Johannes lyfter fram det, profetian om den gudsfrånvända världens eller Babylons fall som ett glädjebudskap. ”Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt."

En gång stod den rättfärdige Abraham inför Herren i bön. Då gällde bönen hans brorson Lot och staden Sodom, där Lot bodde. Abraham slutade sin bön vid antalet 10. Och han fick Guds svar. ”För dessa tios skull ska jag inte förgöra den (Sodom)”

Vi har en förunderlig Gud. Stor är hans nåd. Må Gud ge oss nåden att använda den tid av nåd han ger oss rätt. Såsom apostlarna och profeterna gjorde. I försoningens tjänst.

Den tid som Gud ger är av nåd och innehåller all den nåd han ger oss i Kristus Jesus.. Det får vi tacka Honom för.

Och tänk nåden i Kristus Jesus står kvar ännu då staden Babylon, med allt vad den staden innefattar går under.

Idag är det dagen efter. En gång är det dagen före..

Den gudsfrånvända världen är rutten.