"Bort med tvekan och klagan" sjunger man i radion. Så kan man sjunga då Herrens nåd är ny.
Nådens barn fostras av Nådens Gud. En Guds som ingenting är omöjligt för. Han förändrar och förnyar världen genom sitt Ord, sin älskade Son.
Gud är god!
Ett nytt blad, en ny sida i kalendern bredvid datorn
"Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn." Johannes 3:18)
Jag har funderat litet över Jesu tal om de torra kvistarna.
Att ibland få känna sig som en torr kvist är en del av det kristna livet. I oss själva, utan Jesus är vi ju just torra kvistar.
Men Jesus ger liv. Han väcker och upprätthåller tro.
Ute är det ljust och grönt. Skapelsen fylls av nytt liv. Gud är trofast..
Den 31 maj för 21 år sedan lämnade en kär bror det här jordelivet. Han flyttade till ett bättre land i en fast tro på Jesus sin Frälsare.
Herrens nåd är var morgon ny läser jag i en minnesskrift.
Månne inte färgerna är ännu vackrare där hos Jesus. Nog blir det en härlig färgprakt på uppståndelsens dag..
"Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar." (Johannes 15:8)
Fadern förhärligas när människor bär rik frukt och blir Jesu lärjungar.
Intressant att frukten nämns först. Jesus säger inte här att när ni blir hans lärjungar och bär rik frukt.
Frukterna är Andens.
Andens frukt däremot är:
-kärlek
-glädje
-frid
-tålamod
-vänlighet
- godhet
-trohet
-mildhet
-självbehärskning
Fadern förhärligas om vi bär kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet mildhet, självbehärskning.
Och blir Jesu lärjungar..
"Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt." (Johannes 15:2)
Vi förstår att Fadern är den enda som kan och får hålla i den vassa vingårdskniven. Ingen människa får ta vingårdskniven i sin hand och börja skära bort grenar.
Fadern är den som skär bort och domen har han överlämnat åt Sonen.
När ett friskt träd får växa skjuter det skott. Det kommer nya grenar.
Men kan en torr kvist skjuta skott. För Gud är allting möjligt läste jag på en skylt längs Larsmovägen igår.
"Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda.
Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek.
Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten : en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp.
En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt."
I dagens episteltext från Efesierbrevet 4 lyfter aposteln fram friden samtidigt som tålamod och kärlek. - Ja också fördragsamhet.
Alla dessa egenskaper finns hos Jesus och därigenom också i hela vinträdet. I saven, i Jesu blod finns allt detta.
När fästpunkten får vara ren får alla grenar i vinträdet, även du och jag fördragsamhet, tålamod och kärlek. Och så även den sällsamma, den livsviktiga friden. Banden som binder samman allt. - Till ett i Kristus.
"Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten."
Eller som det står i folkbibeln: "Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band"
Har du och jag denna strävan?
Har vi Jesu fördragsamhet?
Har vi Jesu tålamod?
Har vi Jesu kärlek?
Har vi den första kärleken som vi också en gång fick eller har vi övergivit den.
Nog är det en kraftig näringslösning som strömmar ut från vinstocken och genom grenarna ända ut till de sista små grenarna som ändå av Guds nåd hålls fast mitt i världens kalla vindar.
Vad kan rena fästpunkten till stammen? Vad kan ta bort det slagg eller de proppar som hindrar blodet att strömma fritt?
Bättring och omvändelse!
En kristen vill tjäna Gud. Vi talar ibland om Guds ords tjänare. Men som framgår av det vi läser i Johannes 15 kunde vi tal om Guds ords vänner.
Vi är vänner med Guds ord. Ordet är en god vän även då det tuktar oss.
Jesus älskar sina bröder och systrar som han gett sitt liv för. Och han befaller oss att älska varandra.
" Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er."
Jesus uppmanar oss att älska bröder och systrar såsom han har älskat oss.
Men vi vill inte riktigt älska. Vi kan inte riktigt älska som Jesus. - Den gamla människan kan inte det. Det märker vi alltid då vi ställer oss inför Guds ord. Då vi ställs inför ordet.
Vi får bekänna vår synd och skuld. Herre vi har inte förmått hålla din bud.
Herre förbarma dig. Herre ge oss kärlek till ditt ord och varandra.
Herre låt ditt ord och din kärlek förvandla oss, våra sammanhang och församlingar..
"Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek." (Johannes 15:10)
I inkommande helgs evangelietext finner vi två intressanta paraller.
Guds vilja är att vi är i Kristus och Guds vilja är att vi förblir i hans ord. Alltså att vi erkänner bibeln, Guds ord som hans ord. Som ett gott ord som vi får böja oss under även när vi inte förstår det.
Det är Guds verk att vi håller oss till hans ord. Det märker vi i Johannes 15:7: "Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det."
Alltså om Jesu ord (samma som Guds ord) förblir i oss. Om de förblir verksamma och får leda oss sker Guds goda vilja.
Andens frukter syns och finns då också i församlingen.
Läs följande ord i bön. Tänk vilken klarhet det finns i Guds ord (vers 12-17):
" Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er.
Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.
Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.
Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag hört av min Far.
Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.
Och detta befaller jag er: att ni ska älska varandra."
