"Herren Gud sade: "Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt."
Och Herren Gud sände bort dem från Edens lustgård, för att de skulle bruka jorden som de tagits från.
Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd." (Första Moseboken 3:22-24)
Vinden susar i träden. Samma vind som en gång susade genom Edens lustgård: "Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland träden i lustgården."
Som en följd av syndafallet är människan på flykt bort från Gud. Men Jesus Kristus öppnade vägen till livets träd.
Jag tänker på livets träd. På Jesus som gav sitt liv för att återlösa ett fallet människosläkte. Vinden är ljum. En stilla susning från Edens paradis.
Gud är god!






