fredag 20 november 2026

Jesus är vår rättfärdighet

Han är vår rättfärdighet. Jesus är vår rättfärdighet inför Fadern. 

Vi finner ingen rättfärdighet i oss själva. För i oss själva bor synden.

Men Jesus är vår rättfärdighet och Jesus får vi följa. Han kallar oss ständigt till efterföljelse.

I Jesus har vi förlåtelse för våra synder. Det är ljuvliga ord.

Ord som vi behöver på vägen hem..


Runt Jesus får vi samlas liksom på tavlan. Hos Honom är det gott att vara..


Att leva i förlåtelse och helgelse

"Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. 

Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 

Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 

Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 

Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.

(1 Joh 1:5–10, SFB98)

Jesu blod renar från all synd skriver Johannes. Gud är ljus. I Honom finns inget mörker, ingen synd.

Men hos Gud finns reningen från synden. Jesu blod renar.

Om vi bekänner våra synder. Vi kan alltså välja att inte bekänna. Men det är inget kristet liv.

Gud ser all vår synd. Han ser allt vad vi ser. Men han ser också det som vi inte ser. Han ser att vi syndar därför att synden bor i oss.

I Guds ords ljus ser vi vad Gud ser och vi får bekänna vår synd. Vi får lägga fram den och samtidigt lägga bort den.

Försoningen för synden skedde på Golgata där Jesus utger sitt blod. Och i blodet finns det rening. 

Jesu blod talar läser vi i Hebreerbrevet. "Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

(Hebr 12:24, SFB98)

Det renande blodet är det samma som bestänkelseblodet. Avslutningsvis Bo Giertz förklaring om reningen i blodet som vi behöver dag för dag:

"Men om man vandrar i ljuset, så att det verkligen får genomlysa både hjärta och gärningar, då lever man både i förlåtelse och helgelse, i kraft av det som Jesus gjort för oss när han dog. 

Hans blod ”renar oss”. Här använder Johannes den grekiska verbform som markerar, att det är fråga om något som ständigt fortgår. Reningen behöver vi dag för dag.

Den andra irrläran är påståendet att vi inte har någon synd. Det innebär att synden inte sitter i vår natur och att vi alltså kan bli helt fria från den, så att en kristen egentligen inte skulle behöva någon syndabekännelse. 

Den kristna sanningen är att vi alltid har synder att bekänna, men också att det alltid finns förlåtelse för Kristi skull. 

Han är ”trofast och rättfärdig”. Båda orden har nog för Johannes den mening som de har i Gamla Testamentet. Där är Guds trohet och rättfärdighet framför allt detta, att han står fast vid sitt förbund och håller sina löften.

Den tredje irrläran är att vi faktiskt inte syndar (även om vi medger att det finns synd i vår natur). Här gör Johannes ett själavårdande inpass, som ger denna tredje punkt en delvis annan utformning än de båda föregående (vilket förvillat den som i början på 1200-talet gjorde kapitelindelningen, så att han lät ett nytt kapitel börja mitt i detta stycke). 

Johannes vill inte bli missförstådd. Han ursäktar inte synden. Ingen skall tro att man kan ta det lätt med den. 

Vad han skriver om förlåtelsen, det skriver han för att vi inte skall synda. 

Vi skall veta, både att det finns möjlighet till förlåtelse och vad den möjligheten kostat vår Frälsare. 

Han fick lov att dö i vårt ställe. Det är hans blod som renar oss. 

Han är försoningen för våra synder. Försoningen finns hos honom. 

Den är något som han vunnit, inte bara något som sker med oss. I kraft av den kan han ”föra vår talan inför Fadern”. 

I grundtexten står det att han är vår ”parakletos”, vår förespråkare. Det är samma ord som Jesus i avskedstalen hos Johannes använder om den Helige Ande. 

Ordet kan alltså användas både om Kristus och om Anden. Jesus säger ju också, att han skall bedja Fadern sända ”en annan Paraklet”, när han nu själv går bort (Joh 14:16).

Jesus kan vara vår förespråkare hos Fadern, eftersom han är rättfärdig. Ordet kan även här syfta på hans trofasthet, men det är också möjligt att Johannes tänker på den rättfärdighet som han förverkligade när han blev människa och uppfyllde Guds lag. 

”Han fullgjorde, vad vi borde, och blev vår rättfärdighet.”

torsdag 19 november 2026

En hemlighet

"Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas."

(1 Kor 15:51–52, SFB98)

"När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna.

(Matt 25:31–32, SFB98)

När vi läser dessa två skriftställen ovan märker vi hur suveränt den förhärligade Jesus agerar vid domen vid sin återkomst.

Jesus vittnar om hur den som tror på Fadern och hör hans ord inte kommer under domen. 

"Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet."

(Joh 5:24, SFB98)


"Jag ej fruktar inför domen då jag har min brudgums dräkt, ty då vet jag att mitt namn är tecknat uti livets bok."

Ett ögonblick

"Vid vart flyktigt andedrag och när jag skall dö en dag, när till okänt land jag går, när inför din dom jag står: Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig! (ss 131)

När Luther i huspostillan beskriver domen och dialogen mellan Jesus och de saliga och de osaliga skriver han att det handlar om ett ögonblick.

Ett ögonblick.

I en annan sions sång sjunger vi: "Mildaste Jesus, min salighetsklippa, jag din förtjänst mig tillägnar som min. Dig vare lov, jag min otro fått slippa, jag står inskriven i himlen som din! Hellre förnekar du dig och din Fader, än att jag nånsin utstruken kan bli. Därför med glädje och fröjd jag nu sjunger: Snaran är sönder och fågeln är fri!"

Tänk vilken salighetsklippa vi har. Hans förtjänst får jag räkna som min.

I Guds nåd i Kristus Jesus finns det rum. Idag och på domens dag..


Jesus fullbordade vad vi borde. Det får vi förtrösta på.

Ett ögonblick och det riket som Jesus berett öppnas inför våra ögon. Gud är god..

onsdag 18 november 2026

Bland frestelser och plågor

Luther skriver i stora katekesen angående frestelserna:

"Därför är det två alldeles skilda ting att känna anfäktelser och att samtycka eller säga ja därtill. 

Känna anfäktelse måste vi alla, ehuru icke alla på samma sätt, utan somliga starkare och svårare. 

Sålunda frestas ungdomen framför allt av köttet, senare de vuxna och gamla av världen. 

De åter, som syssla med andliga ting, d.ä. de starka kristna, av djävulen."

Så långt Luther. Köttet bär vi alltid med oss. Här i världen lever vi våra liv, men vi lever inte av världen.

Och vi är på vandring mot himlen, medan djävulen går mot eldsjön.

Vi förstår att det uppstår spänningar och att vi känner av dem. Men Jesus har segrat. Han har övervunnit alla fiender.

Därför får vi frimodigt be:

Inled oss inte i frestelse!



tisdag 17 november 2026

Den rättfärdighet som gäller inför Gud

Jag hittade en artikel från 2017 av Set Erlandsson. Nedan ett utdrag:

- -

Rättfärdiggörelsen – det villkorslösa evangeliet

Den fullkomliga rättfärdighet som alla syndare behöver för gemenskap med Gud och inför domedagen och evigheten kallas i Rom 1:17 ”Guds rättfärdighet”. 

I evangeliet uppenbaras hur människan ska återfå det rätta förhållandet till Gud, den helighet och rättfärdighet som hon förlorade på syndafallets dag genom sitt uppror mot Gud. 

”Guds rättfärdighet” i evangeliets budskap betyder både att rättfärdigheten härrör från Gud och att den är en rättfärdighet som gäller inför Gud (Luther föredrar översättningen (den rättfärdighet som gäller inför Gud).

Denna gudomliga rättfärdighet ”uppenbaras”, ordagrant ”avtäckes” enligt Rom 1:17 i evangeliet. 

Det förutsätter att den redan finns innan den uppenbaras eller avtäckes (jämför avtäckandet av en staty vid en invigning!). 

Bara om ting som faktiskt redan existerar kan man säga att täckelset tas bort. Evangeliet handlar om hur Gudamänniskan Jesus Kristus genom sitt liv, sitt lidande och sin död gjort människans förhållande till Gud rätt genom att åt alla människor återvinna den förlorade rätt-färdigheten. 

Genom evangeliet och bara där blir den rättfärdighet som gäller inför Gud uppenbarad och samtidigt erbjuden och framräckt åt alla syndare som en fri gåva. 

Det är inte fråga om något framtida gott som människan under vissa villkor kan få eller förverkliga. Det är fråga om en verklighet som redan finns för människornas räkning. 

Synden är sonad genom Kristi ställföreträdande gottgörelse och Kristi rättfärdighet / helighet tillräknas människorna som deras egen (Rom 5:18; 2 Kor 5:18–19). 

Rättfärdiggörelsen är inte en följd av människans tro, inte någonting som tron åstadkommer. Den finns före tron att tas emot som en färdig, oförtjänt gåva. 

Den räcks människan villkorslöst i evangeliet. Lagen däremot kommer med villkor för ett rätt förhållande till Gud. Den avslöjar genom sina krav människans oförmåga att prestera den fullkomlighet som är en förutsättning för en frikännande dom och evigt liv i gemenskap med Gud. 

Bara det villkorslösa evangeliet kan skapa en tro som litar på och tar emot det eviga livets gåva. Det är Guds nådiga vilja att gåvan ska tas emot och bli människans personliga egendom genom tron. 

Det är bara otron, avvisandet av rättfärdigheten från Gud, som fördömer (Joh 3:18).

Vilken befrielse blev det inte för Martin Luther när han förstod att ”Guds rättfärdighet” i evangeliet var en frälsande gåva, erbjuden syn-dare att gratis ta emot! 

Han hade tidigare trott att ”Guds rättfärdighet” i Rom 1:17 syftade på lagens rättvisa fördömelsedom. Liksom den kyrka han tillhörde hade han blandat in lagens krav i evangeliet. 

Nu såg han vad som menas med ”det glada budskapet”, nämligen att ”Guds rättfärdighet” är en fri, villkorslös gåva från Gud. 

Med Guds rättfärdiggörelse av människan menas hans frikännande dom uteslutande för Kristi skull, inte genom laggärningar (Rom 3:28)


Väntar du på Herrens återkomst?

Väntar jag på Herrens återkomst? Den frågan ställer Luther i en av november månads andakter.

Luthers skrifter utmanar oss. Han skriver att om vi lever i Gud så väntar vi på Jesu återkomst. 

Aposteln Paulus väntade, men väntar jag?

Väntan på Jesus drev aposteln. Han väntade inte på ett uppbrott genom döden, utan levde i hoppet om Jesu återkomst.

Vi förstår att det var Guds kraft som verkade i honom. Han hade fått nåden stt leva i Gud..

Luther skriver om livet i nåden och i väntan på Jesus:

"Vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet (Tit. 2:13). "

Här får vi se skillnaden mellan att leva i Gud och att leva i allt annat. 

Genom detta bibelord kan man få reda på hur nära eller hur långt ifrån ett rätt liv i nåden man befinner sig. 

Låt alla dem som lever ett vackert liv komma fram och berätta om hur de ställer sig till dessa ord. 

Fråga dem om de väntar på Herrens återkomst, om de kan se på den inte bara som en uthärdlig utan en härlig dag, som de längtar efter. 

Är det inte så att den naturliga människan är rädd för den dagen? 

Är det inte sant att om det skulle vara upp till vår natur, så skulle den aldrig komma? 

Men finns det något mer ogudaktigt än att kämpa emot Guds vilja? 

Är inte det precis vad den som vill slippa höra talas om Jesus återkomst gör, i stället för att med lust och kärlek vänta på den dag då Guds ära ska uppenbaras? 

Den som inte med glädje väntar på denna dag, lever därför inte i Gud. 

Då spelar de ingen roll om man till och med kan uppväcka döda. 

Det är nämligen varken vår natur eller vårt förnuft som lär oss att älska Jesus återkomst. Det gör endast hans nåd. 

Nåden gör att vi avstår alla världsliga lustar, ja, börjar avsky dem och längtar efter att få bli befriade från dem. 

Dessutom skapar denna nåd ett gudfruktigt sinne hos oss, så att vi väntar på Jesus återkomst med hopp till honom."


När och där Jesus kommer uppenbaras också nåden..