Tidsfördrivet

"Ack, hur sig mången utesluter från himmelrikets högtidsbord och fröjdas fåfängt när han njuter av det han vann på denna jord. Sin makt, sitt hus, sitt gods, sin brud han älskar mer än Herren Gud.

Och om så högt av dig de skattas, din vinst, din lust, ditt tidsfördriv, du inser inte att dig fattas den bästa delen av ditt liv. Nej, Jesu fröjd hör ej den till som ej till honom komma vill." (Psalmboken 409)

I en gammal psalm sjunger vi om hur människans tidsfördriv kommer i konflikt med Gud. Vi älskar vårt tidsfördriv mera än Herren Gud.

Då har tidsfördrivet blivit till synd. I en predikan igår nämndes Kiruna-Lasse. Om honom har jag skrivit för några år sedan här på bloggen.

Jag kopierar:

Vem var denne Kiruna - Lasse? På nätet hänvisas till en artikel i tidningen Såningsmannen. Där beskrivs hans teorier om träning och livsstil. Han ansåg att kroppsarbete var den bästa träningen för att stärka fysiken. Han verkade ha förespråkat ett sunt liv och undvika att dricka alkohol.

Jag citerar: "1936 var verkligen "Kiruna- Lasses" år; han vann detta år 12 av totalt 19 lopp. Han tilldelades Svenska dagbladets bragdmedalj för sitt olympiska lopp, men själv ansåg han att tremilen under SM i Luleå 1936 var hans bästa lopp, en bedömning som delas av idrottskännare Även 1937 och 1938 blev lyckade år för "Kiruna-Lasse", och efter att ha upplevt en kortare formsvacka, ansåg han sig vara i mycket god form julen 1938. Men nu inträffade något oväntat:

Trettondagshelgen 1939 deltog Erik i ett laestadianskt bönemöte i Kurravaara. Under detta möte upplevde Erik väckelsen. Han sade själv senare, att han vid detta tillfälle fick kristendomen helt och fullt. Nästan genast beslöt han sig också för att sluta tävla, eftersom han inte längre kunde fördra den jakt på ära och berömmelse sporten hade blivit. 

Naturligtvis kom väckelsen inte som en blixt från klar himmel. Erik Larsson var uppvuxen i ett laestadianskt hem, och även om han till en början inte varit så religiöst lagd, hade religiösa grubblerier en längre tid grott inom honom. 

"Kiruna-Lasses" beslut att upphöra med tävlandet togs inte väl emot av idrottsföreningen. man ansåg allmänt att hans handlande var besynnerligt, ja nästan absurt, men Erik Larsson kunde inte handla mot sin kallelse" Citatet slut.

Lasse hade fått en kallelse. På nätet finner jag att den församling där han hade sitt andliga hem hörde till västlaestadinismen, en rörelse som idag främst finns i Gällivaretrakten men som också är stark i södra Finland och Lahtistrakten.

På något vis verkar det som om det var berömmelsen som Lasse fick avsmak för. Om Lasse finner jag också att han senare verkade som en lokal bönhållare eller byapredikant i den västlæstadianska församlingen i Kiruna. Han var far till predikanten Lars Larsson (1937-2020) i Luleå. Lasses modersmål var finska.

Lasses liv fick en annan vändning än Mika Myllyläs och Matti Nykänens. Tomheten efter framgången fylldes inte av sprit utan av Jesus. 

Ett vet jag, att om Lasse fick nåden att fullfölja sitt lopp och fann Jesus sådan han här så förde tron på Jesus honom till himlen.

Där fick han av Guds nåd en segerkrans som han villigt vill bära. Historien om Kiruna-Lasse är intressant. Själv tycker jag också om att skida. Där har jag ofta fått begrunda Guds ord och tron. Människan mår bra av att röra på sig. 

En kristen människa har en frihet. När människan av Guds stora nåd får följa Jesus får också de naturliga fritidsintressena sin rätta prioritering. När idrotten eller något annat i livet börjar ta Guds och trons plats i livet leder den Helige Ande till de rätta valen. 

Hoppeligen så visar också vittnesbördet om Kiruna-Lasse på vilken kraft tron kan vara i en kristen människas liv. Tron bär ända in i himlen.

Gud är god! Han vill oss så väl. Och Jesus är vår vän den bästa.

Orubbliga i tron

 "Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. 

Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. 

Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er. 

Hans är makten i evighet. Amen." (Petrus första brev 5:8-11)

Aposteln Petrus uppmanar Guds folk att stå emot den onde orubbliga i tron. Den onde rasar alltid emot tron. Han vill rubba den.

Gud har makten skriver Petrus. Gud upprätthåller tron genom sin nåd. I Uppenbarelseboken 14 läser vi:

" Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

Guds bud, hans ord och tron på Jesus går hand i hand. 

Förvandlingen

 "Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. 

Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. 

Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. 

Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.

Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga.

Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. 

Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. 

(Första Korinterbrevet 15: 47-52)

I går funderade vi över om det är någon skillnad på att uppstå ur graven vid Jesu återkomst, eller att leva kvar på jorden i tro och bli förvandlad vid vår Frälsares återkomst.

Det var en intressant reflektion.

Den människa som somnar in i tro på Jesus lämnar sin jordiska kropp. Själen förs av änglarna till vilan i Abrahams sköte hos Gud.

Vid Jesu återkomst blir själen iklädd sin uppståndelskropp.

Den som lever i tro på Jesus förvandlas. Plötsligt blir den jordiska kroppen förvandlad och så ser vi Honom.

Vi ser Jesus. Han som vi trodde och förtröstade oss på.

Nog blir det ljuvliga möten. Är det då någon skillnad?

Allting blir nytt! Tacksamheten och glädjen är evig.

Friden är evig!

"När mitt skepp i hamnen glider öppnas ljusa hemmets borg, där jag glömmer jordens strider, all min smärta, nöd och sorg."

Tron på Jesus - bär hem

 "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig."

I inledningen av Johannes 14 talar Jesus till sina lärjungar innan han går in i sitt lidande.

En annan översättning av den andea versen är: "Ni tror på Gud, tro också på mig".

Ibland när man lyssnar till Guds ord blir allting så klart. Genom tron på Jesus blir vi delaktig av Guds frälsningsverk i Kristus Jesus.

Stundom frestas vi ändå till att värdera och analysera tron. Vi tänker på vår egen tro. Då vänds blicken mot oss själva. Då blir det jobbigt. För vi fyller ju inte måttet.

Hur skall vi duga? Hur skall vi kunna bestå inför domen? Vi har så många misslyckanden..

Men! Fastän vi skulle klara vår egen granskning till 50, 60 eller 99 procent så lämnar vi ändå utanför himmel och salighet

Om vi inte är delaktiga av den rättfärdighet som duger inför Gud. Rättfärdigheten genom tron på Kristus Jesus.

Härom dagen funderade jag på hur Gud kan frälsa oss genom tron. Hur gör han? 

Hur kan det fungera?

Hur kan vi en gång stå frälsta och saliga hemma i himlen?

Ändå är svaret så enkelt, tydligt och klart!

- Genom Jesus!

Men vi är ju ändå syndiga..

- Jesus är utan synd!

Men..

Men..

Jag inser hur viktigt det är att vi umgås med Ordet. 

Att vi får ta del av evangeliets predikan. Att orden om att synden är försonad får styrka tron och vända blicken mot Jesus. Mot Guds Son som bar våra synder på korsets stam och uppstod till vår rättfärdighet.

Jesus säger: Tro på mig! Han säger: Var inte orolig i ditt hjärta!

Tro på Gud och tro på mig!

När vi sedan står där på den himmelska stranden. Då har tron fört oss fram till målet.

Då ser vi Honom. Då tackar vi Honom. Då är vi hemma..

 " När solen dalar dit jag flyr på bönens vinge glad, när nästa morgonrodnad gryr min blick höjs till Guds stad, och under dagens kamp och strid min själ där finner ljuvlig frid."

Seger genom Lammets blod

"Nu tillhör frälsningen och makten och riket vår Gudoch väldet hans Smorde, för våra bröders åklagare är nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.

De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord, de älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden. 

Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, för djävulen har kommit nertill er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort."  (Uppenbarelseboken 12:10-12)

Rösten som Johannes hör kommer från himlen. 

Djävulens makt i himlen är bruten. Vi kan fråga oss hur han hade någon makt i himlen. 

Den makt han hade kom genom Guds ord. Gud hade nämligen sagt: "men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” 

Orden från Guds mun given i Edens paradis stod fast. En död vilade över hela människosläktet.

Men när Jesus som är syndfri tar den eviga dödens straff på sig och sonar synden krossas djävulens makt.

Till himlen har han inte mera något tillträde. Det finns ingen fördömelse mera för Jesu egna. "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus."

Djävulens välde bryts i Lammets blod. Segern vinns i Lammets blod.

Segern på Golgata - himlen öppnas

 "Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 

Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom." (Uppenbarelseboken 12:7-9)

På Patmos får Johannes se vad som hände i himlen då Jesus krossar djävulens huvud på Golgata och segrande lämnar sin grav.

Djävulens makt är krossad och hans tillträde till himlen Guds boning är över. Johannes ser djävulen och hans änglar bli nerkastade på jorden.

I Efesierbrevet skriver Paulus att ondskans makter lämnar i himlarymden. "Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. (kapitel 6)

I samma brev, kapitel 3 läser vi: "Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen. Detta var det eviga beslut som han förverkligade i Kristus Jesus, vår Herre. I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och tryggt komma till Gud."

I Kristus Jesus har vi tillträde till Gud. I Honom och genom tron på Honom är vägen till himlen öppen.

Tron på Jesus lyfter oss in i himlen. Vid Jesu återkomst kallas vi in i det rike som Gud där berett för oss..

Ett gott levnadssätt i Kristus

 "Vem kan göra er något ont om ni brinner för det goda? 

Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga. 

Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas.

Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har.

Men gör det ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus får skämmas för sitt förtal. 

Det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än för onda gärningar."

Aposteln Petrus skriver om det goda levnadssättet i Kristus. 

I Kristus.

genom tron på Jesus har vi del av hans syndfria levnad. Den gamla människan bär vi med oss ända till den sista dagen.

Därför syns också den gamla människans brustenhet i en kristens liv. Om Kristus ändå genom tron får bo i hjärtat föds ändå Andens frukter.

Paulus skriver: "Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus."