Lammet och den svarta hästen

"När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand. 

Och jag hörde liksom en röst mitt bland de fyra varelserna: "Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar, men oljan och vinet får du inte skada." (Uppenbarelseboken 6:5)

(bild: The Times of Israel)

När jag under veckan sett foton av brinnande oljefält och tankfartyg har tankarna gått till Johannes syn av den svarta hästen.

Jag påmindes åter om den då jag tankade diesel senast. Nu var det kanske inte den oljan som inte fick skadas. På Johannes tid var världen inte beroende av olja. Den svarta hästen vittnar ändå om dyrtid och hur maten blir dyr.

Jesus har lärt oss att be om dagligt bröd och vi får tacka honom för bröd på bordet. Men människan behöver också det brödet som kommer från himlen.

En tröst för Guds folk är att det är Lammet som öppnar sigillen. I Bo Giertz översättning läser vi: "Och jag tyckte mig mitt bland de fyra väsendena höra en röst som sade: Ett dagsmått vete för en dagslön, och tre dagsmått korn för en dagslön! Men oljan och vinet får du inte skada."

Johannes lyssnade. Han försökte förstå budskapet. Så får vi också i bön läsa Guds ord. Vi förstår att en svart häst är något skrämmande. Men Gud vill inte att hans egna skall bli skrämda.

Tvärtom säger Jesus (Matteus 24:6): "Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet."

Jesu lärjungar fick inte bli skrämda. De hade ett uppdrag att förvalta. Jesus definierar det efter sin uppståndelse: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Vidare säger han i Lukas 21 när han talar om tiden före sin återkomst: "Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Alltså även om vi blir påminda om den svarta hästen och tycker oss höra något så har vi ett uppdrag att förvalta. Och vi förstår att vi förvaltat det dåligt för synden bor i oss och gör oss både oförmågna och tröga att leva i enlighet med Guds vilja.

Vilket budskap har då den svarta hästen? Kanske vi får lyfta blicken litet och lyssna litet noggrannare. Och be: "Ske din vilja så som i himmelen så och på jorden."

När Lammets vilja sker är det gott. 

Ute ljusnar det redan:  I tankarna kommer sångens ord: "Lyft blicken upp mot höjden, snart ljuder hälsningen som bringar full förlossning åt varje Kristi vän; en evig sabbatsvila, en evig sabbatsfröjd, en evighet med Jesus hos Gud i himmelshöjd."

Oärlig inför Gud?

I andaktsläsningen i radion idag talas det om oärlighet inför Gud. Adam var oärlig inför Gud och gömde sig för Honom.

Synden gör oss oärliga inför Gud. Den får oss att gömma oss inför hans ansikte och dra oss undan honom.

Inte vill väl också ni gå bort sade Jesus åt sina lärjungar. Om vi gömmer oss för Gud och drar oss undan sanningen och hans ljus, ordets ljus drar vi oss också undan Jesus. 

Nej inför Gud får och skall vi inte vara oärliga. Då går vi miste om hans frälsning som är beredd i Kristus Jesus.

Tiden är kort. Därför skall vi ta vara på den..

(Skärmklipp från The Times of Israel)

Guds ord vittnar om att den här jorden en gång skall gå under i eld. Det som vi idag ser när Mellanöstern brinner är endast en försmak.

Idag kallar Gud världens folk till ovändelse. Han kallar oss fram till nådens tron. Hebreerbrevets författare skriver:

"Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid."

Abrahams och Lots vägar

Jag idisslar ännu berättelsen om Abraham och Lot. Abraham var profet. Gud talade till Abraham men aldrig direkt till Lot.

Abram hade tagit med dig sin brorson Lot på vandringen mot Kanaans land och också fört honom ditin. Men sedan valde Lot efter vad ögonen såg. 

Lot gick inte mera med Abraham och då gick det inte väl. Han hade inte profetrösten nära sig och vandrade sin egen väg ända in i Sodom.

" Lot lyfte blicken och såg hela Jordanslätten, som överallt var rik på vatten. Innan Herren ödelade Sodom och Gomorra var den nämligen som en Herrens lustgård, som Egyptens land, ända till Soar. 

Och Lot valde hela Jordanslätten åt sig själv. Han bröt upp och drog österut, och de skildes från varandra. 

Abram bodde kvar i Kanaans land, och Lot bodde i städerna på slätten och drog med sina tält ända bort mot Sodom. Men Sodoms män var onda och stora syndare inför Herren."

Lot lämnade Kanaans land och Guds löften och drog slutligen in i Sodom där han också gjorde sig ett eget namn och fick en hög ställning i staden. Men hans rättfärdiga själ fann aldrig någon ro där. Kanaans land och löftena land var förlorat. 

Abraham profeten glömde ändå aldrig Lot. Abraham böner, hans vädjan inför Herran och Guds änglars agerande blev till frälsning för Lot.

" Herren sade till Abram efter att Lot hade skilt sig från honom: ”Lyft din blick och se dig omkring från den plats där du står, mot norr och söder, öster och väster. Hela det land som du ser ska jag ge åt dig och dina efterkommande för evig tid. Och jag ska låta dem bli som stoftet på jorden. Om någon kan räkna stoftet på jorden ska också dina efterkommande kunna räknas. 

Bryt upp och vandra omkring i landet i hela dess längd och bredd, för jag ska ge det åt dig.”

Abram flyttade då sina tält och kom till Mamres terebintlund vid Hebron. Där bosatte han sig och byggde ett altare åt Herren."

Medan Lot flyttade sina tält in i staden med onda och stora syndare inför Herren flyttade Abraham sina tält inom de gränser Gud gett och byggde ett altare åt Herren.

Den breda vägen

"Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den." (Matteus 7:13-14)

Igår hörde jag en definition av den breda vägen: - Man söker en kristendom som den här världen accepterar. 

När vi tänker på de båda vägarna är skillnaden nog enorm. Det märks redan vid vägarnas port. Den ena porten är smal och den andra är bred.

Det är få som finner den smala porten och vägen till livet. Den breda vägen finner alla för det är den gamla människans väg. Där utövas den gamla människans kristendom.

På den breda vägen definieras allt utgående från vad jag vill. Vad jag tror. Vad Gud och Jesus säger är inte norm. 

Den breda vägen är normlös. Där hör man aldrig eller sällan: "Så säger Herren!"

Den breda vägen leder till fördärvet.

Att stå kvar inför Herren

"Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. 

Och Abraham gick närmare och sade: ”Ska du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 

Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Ska du då utplåna den och inte skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finns där? 

Aldrig att du skulle göra så, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Då skulle den rättfärdige få det som den ogudaktige. Aldrig! 

Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?”Herren sade: ”Om jag finner femtio rättfärdiga inne i Sodom, ska jag skona hela orten för deras skull.”

(Ur första Moseboken 18)

Abraham stod kvar inför Herren. Där inför Herren är vi på en ljuvlig plats. Men där finns också sorg. Vi har nämligen en Gud som också gråter. Jesus grät över Jerusalem. 

Han ville samla stadens invånare under sina vingar men de ville inte. Jag tror att också Abraham grät där han stod inför Herren. Han grät över staden som var helt fördärvad av synd.

Man hade bytt ut tron på sin skapare mot det skapade om vilket aposteln skriver: "De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet."

Sodom är en förskräcklig stad som dödar sina invånare. Sodom har aldrig någon framtid för stadens drivkraft är synden. Staden måste gå under för syndens lön är döden.

Gud ord vittnar om hur där i Sodom fanns endast en rättfärdig. Där fanns en familj där man ännu ville hålla sig till Guds ord.

Men Sodom var inte någon trygg plats för Lot. Staden kostade honom allt. Varje dag i Sodom plågades Lot i sin rättfärdiga själ.

En dag i Sodom är en dag för mycket. Gud kallar sitt folk ut ur synden. Han kallar genom Jesus som friköper från synden.

Guds folk kallas ut ur Sodom, staden där synden blivit en norm. Staden där ett liv i synden blivit det normala.

I en sång sjunger vi om gudsmannen Lot som var fäst vid Sodom. Två änglar då ledde honom ut.

Sodoms makt över folket bryts endast vid Jesu kors. Där krossas ondskans makt. Där friköps människan från syndens lön, makt och bojor.

Sodom är en förskräcklig stad. Men Gud är god. Han vill ingen syndares död. Han dör i syndarens ställe.

Sök Guds rike!

"Fråga inte vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte. Allt detta söker hedningarna i världen efter, men er Far vet att ni behöver det. Nej, sök hans rike, så ska ni få detta också.Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket."

I Lukas 12 läser vi om hur vår himmelske Far beslutat att ge sitt rike åt den som söker det. Guds rike finns där Jesus är. När vi tror på Jesus har vi kommit in i Guds rike. 

Här i världen är Guds rikes gränser inte synliga. Sedan vet vi också att Guds rike är ett vandrande rike. Jesus säger: "Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." 

Guds rike är alltså en gåva som tas emot i tron. I sången sjunger vi: "Han går vid min sida, han vakar alltjämt, han tröttnar ej han såsom jag. Och jag skall få riket det vet jag bestämt, ty så är min Faders behag."

Att dö i mammas tro

"Jag vill dö i samma tro som min mamma." Det var kvinnans bekännelse. Och visst är det en fin bekännelse då mamma fick tro på Jesus som sin personliga Frälsare.

Kvinnan vid bunnen hade lång väg till hembygdens bönehus. Tron på Jesus förenar ändå människor från olika sammanhang.

Kristi kyrka består av människor som bekänner Gud som sin Fader, Jesus som sin broder och Frälsare. Då blir också församlingen som en moder.

(Ett gammalt foto berättar mycket)