Till Guds underbara ljus

"Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus." (Petrus första brev 2:9)

Petrus talar här till alla kristna, till de som följer Jesus. Som kristna är vi kallade att vittna om Jesus. Om vad han gjort då han försonat våra synder och hur vi genom evangelium kallats till ett nytt liv där synderna är förlåtna.

Vi har kallats till Guds underbara ljus, till barnaskap hos Gud genom tron på Jesus Kristus, Guds enfödde och älskade son.

Till Honom som Gud har behag till..

På sommarmötet i Elvebacken, Alta, Norge vittnade pastorn om hur ett liv i tro på Jesus är det naturliga sättet för oss människor att leva.

- Då förstår vi att ett liv i otro är onaturligt och en följd av synden..

Som solen

"Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset." (Matteus 17:2)

När Jesus vandrade här på jorden dolde han sin himmelska härlighet. Gud hade iklätt sig en jordisk kropp lik den du och jag bär.

Om vi tänker på syndafallet så ville människan bli som Gud. Ormen förledde med en lögn: "Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont." 

Vi vet att något helt annat inträffade. Gud förvisade människorna från den gemenskap de haft med Honom i paradiset: "Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd."

Människan hade beträtt en väg som man inte hade tillträde till. Med svek vill man beträda den vägen, som endast Jesus kunde gå.

Efter syndafallet vill människan inte underordna sig Guds ordning. Gång på gång trampar man Guds ord under sina fötter.

Och man kommer längre och längre bort från Guds goda vilja. 

Ändå låter Gud i sin godhet den av Honom öppnade vägen stå öppen. - I Kristus Jesus..

Guds ljus

"bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst, som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen."

Paulus skriver till Timoteus att Gud bor i ett ljus dit ingen kan komma. Jesus vittnar ändå om att han är vägen, vägen till Fadern.

Och vidare att han hämtar de sina: "Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är."

Profeten Sakarja som fick se något av det himmelska ljuset skriver: "Det skall ske på den dagen att ljuset blir borta, himlens ljus skall förmörkas. Det blir en särskild dag, känd av Herren, inte dag och inte natt. Men det skall ske att när aftonen kommer blir det ljust."

Himmelskt samtal

"Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem." (Lukas 9:30)

Evangelisten Lukas lyfter fram att där i himlen talade man om Jesu bortgång som snart skulle fullbordas i Jerusalem.

Vidare beskriver Lukas hur Jesus tog med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. 

När Jesus ber förenas jord och himmel. Men Jesu följeslagare sover tungt: "Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod där tillsammans med honom."

Vi kunde tänka att lärjungarna missade mycket av den himmelska duskussionen då de sov i stället för att be med Jesus. Men kanske det ändå är så att det himmelska är fördolt för oss människor här i syndens land.

För Gud är ändå allting möjligt. Han har givit oss sitt ord och han är allsmäktig. Och Jesus är given all makt i himlen och på jorden..

"Guds härlighet strålar i himlarnas sal och helgonens lovsånger tona. Där bära Guds kämpar från stridernas dal för eviga tider sin krona. Säll den som har rum i Guds rike."

Den himmelska synen

Markus 9:2-8: " Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem. 

Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan göra några kläder. 

Och Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med Jesus. Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." 

Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta var de. Då kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och ur molnet hördes en röst: "Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!" 

Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon utom Jesus."

Temat för inkommande söndag är "Kristus förhärligad". Jesus förhärligades inför sina utvalda lärjungars ögon. Gud lät dem se något av det himmelska. Något av det som vanligtvis är fördolt för våra ögon.

Lärjungarna får här ske Jesus i sin himmelska skepnad. Senare skulle de få se honom slagen och övergiven dö på ett kors.

Gud låter ibland oss se något av Jesu himmelska härlighet, av den himmelska världen. Av det som finns där ovan hos Gud.

Petrus lyfter också fram den himmelska synen senare i sitt andra brev: "Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. 

Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten:"Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." 

Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget. 

Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnangår upp i era hjärtan. 

Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud."

Jesus ger evigt liv

"Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning."

Johannes evangelium är ett djupt och dyrbart evangelium skriven av en lärjunge som fick vara älskad av Jesus.

I Jesus möter vi Guds kärlek till sin fallna skapelse. Johannes skriver senare: "Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.

Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 

Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 

Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 

Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 

Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud."

Jesus är nåd och sanning. Det eviga livet börjar med tron på Jesus. Det är saligt att få tro på Jesus..

För mig blev faffas död det första närmare mötet med den lekamliga dödens verkningar.

Vid hans kista sjöng vi den mäktiga sången om det nya hemmet fördolt för vår syn: " Till det härliga land ovan skyn vi i tron skådar upp redan här, ty ett hem fast fördolt för vår syn, har vår Jesus berett åt oss där."

Tiden, döden, nåden

I första Moseboken möter vi tiden som ett begrepp. Vi möter Kain som inte tar vara på tiden. Vi möter Enok och ett nytt sätt att använda tiden.

Gudsmannen Mose skriver: "Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer, men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. Och Herren sade till Kain: "Varför är du vred och varför är din blick så mörk?"

Sedan möter vi en annan tid:

"Också Set fick en son och han gav honom namnet Enos. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn."

Vi läser om Adam och hans tid: "När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar. Adams hela ålder - den tid han levde blev 930 år. Därefter dog han."

Här i femte kapitlet möter vi döden. Adam dör. Han är den första som möter döden i den bibliska historien frånsett Abel som Kain dräpte.

Noa finner nåd inför Herrens ögon. Noa får av Guds nåd genom arken segla in i en ny tid.