"I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud. (Psaltaren 31:6)
Psaltarpsalmerna 29, 30 och 31 skrivna av konung David bildar en intressant helhet. I psalm 29 möter vi Guds domar genom de sju åskorna. I psalm30 Guds helande och sedan vittnar psalm 31 om att vi är friköpta.
Friköpta från domen och straffet. Helade genom att vi i Kristus får vara en ny skapelse, försonade med Gud..
Ibland stöter man också på en pastor under arbetsdagen och får byta några ord. Kläderna han bar var en skogsarbetares kläder.
Vi fick tala om både det lekamliga och det andliga arbetet. Det lekamliga jordnära arbetet stöder det andliga säger han.
Han får leva i samma vardag som församlingsborna. Dela deras bekymmer och glädjeämnen.
En pensionerad luthersk präst som i vardagen trivs också med fysiskt tungt och utmanande arbete.
Visst var det åter ett välsignat möte.
"Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord.
Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade." (Jesaja 53:1-6)
Dagens bibelläsning undantagsvis på eftermiddagen lyfter fram hur vi är helade genom Jesu sår.
Konung David skriver i psaltarpsalmen 30:3 hur han ropar till Herren och Herren helar. "Herre, min Gud, jag ropade till dig och du helade mig.
Tron på Jesus helar. Tron på Jesus gör att vår gudsrelation återupprättas. Rening från synden har vi i hans blod.
I kristen dogmstik läser vi om Gudsbildens omedelbara följder för människan:
Gudsbildens omedelbara följder för människan var: 1. Oödlighet, därför att döden och dess förebud (sjukdom, svaghet, m.m.) enligt Skriftens lära inte kom in i världen förrän genom synden.
(1 Mos. 2:17, Rom. 5:12, 6:23).
Åsikten att människans död har sin förklaring i att kroppen är materia är hednisk.
2. Herravälde över de övriga varelserna, vilket i 1 Mos. 1:26, 28 framställs som en direkt följd av gudsbilden. Människans herravälde över de oförnuftiga varelserna före syndafallet var ett verkligt herravälde, t.o.m. i så hög grad att dessa utan tvång ställde sig i människans tjänst (1 Mos. 2:19-20).
Efter syndafallet äger människan endast en karikatyr av det ursprungliga herraväldet, då hon måste använda sig av tämjande, list och våld, om hon någorlunda vill förbli herre över de oförnuftiga varelserna (Luther kallar detta ”skenherravälde”)
Det skapade befinner sig i ständigt uppror mot den i synd fallna människan. Detta förhållande bör ständigt påminna oss om vilken styggelse synden måste vara för Gud, då den på ett så grundläggande sätt rubbat förhållandet mellan människan och den övriga skapelsen." (Citatet slut)
Igår då jag körde från Nedervetil fastnade jag vid en mening i en predikan som jag lyssnade till: "Tacka Gud i livets alla förhållanden."
Aposteln skriver i det femte kapitlet i brevet till tessalonikerna: "Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus."
I Kristus Jesus är människan en ny skapelse. Genom tron på Jesus blir vi delaktiga av frälsningen och äger syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod.
Jesus frälsar sitt folk från deras synder. När vi tror på Jesus äger vi en frälst själ. Och vi lever i väntan på Jesu återkomst och kroppens förvandling och uppståndelse.
I första korinterbrevet 12 skriver aposteln om nådegvåorna som är den Helige Andes gåvor till den kristna församlingen: "En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande" (vers 9)
"Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål.
Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar?
Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? Men sträva efter de nådegåvor som är störst.
Och nu visar jag er en väg som vida överträffar alla andra (28-31)
Jesus är vår helare. I honom föds vi på nytt till ett nytt liv i Honom. Ett liv som också är evigt.
Om än nådegåvan att bota sjuka finns och verkar i Guds församling har vi endast en helare och det är Herren Jesus.
Honom och Fadern får vi tacka i livets alla förhållanden. I allt det som möter oss här i tiden framtill den dagen då Gud ger allting nytt.
Vi får tacka och be. Vi får tacka Gud och be för systrar och bröder i Herren som drabbats av sorg och sjukdom.
I förtröstan på att Gud hör bön för Jesu Kristi skull. Likt Jesus ber vi att Guds vilja skulle få ske. - även här i syndens, sorgens och mödornas land..
"Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder." (Lukas 22:31-32)
En litet märklig bibeltext har varit i mina tankar någon dag. Kampen om människornas själar är hård. Men Jesus ber och Jesus segrar.
Natten innan Jesus utvalde sina apostlar tillbringade han i bön. Och Jesus fortsatte att be. Jesus fortsätter att be.
Aposteln skriver i Romarbrevet 8: "Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?
Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?
Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.
Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.
Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."
Jesus ber ännu idag vid Faderns sida.
Den här veckan får vi också be för våra vänner från öster och alla lidande och kämpande kristna.
"Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot pris, ära och makt, ty du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat." (Uppenbarelseboken 4:11)
Johannes får se in i himlen genom den dörr som står öppen. Han hör de 24 äldste lovprisa Gud. De faller ner inför honom och lovprisar honom. De lägger ner sina kronor inför tronen.
Han ser något av den himmelska Gudstjänsten som de saliga firar. Saligheten är att se Gud ansikte mot ansikte.
Den himmelska glädjen är att se Gud ansikte mot ansikte. "De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor."
I himlen firar de som gjort sina kläder vita i Lammets blod sin Gudstjänst. I Uppenbarelseboken 7 läser vi om hur en av de äldste vittnar för Johannes: "Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem.
De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem.
Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."
Lammet vars blod gjorde dem rena är nu deras herde.
I himlen finns ingen måndagsmorgon. Men här nere får vi varje dag ta del av Guds ords ledning. Lammet är vår herde på båda sidor om tidens gräns.
Psaltaren 30: "En psalm, en sång av David för templets invigning.
Jag vill upphöja dig, Herre, ty du drog mig upp ur djupet, du lät ej mina fiender glädja sig över mig.
Herre, min Gud, jag ropade till dig och du helade mig.
Herre, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande tillbaka, bort från dem som farit ner i graven.
Lovsjung Herren, ni hans fromma, prisa hans heliga namn!
Ty ett ögonblick varar hans vrede, hela livet hans nåd.
Om aftonen gästar gråt, om morgonen kommer jubel.
Jag sade när det gick mig väl: "Jag skall aldrig vackla."
Herre, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt, men när du dolde ditt ansikte blev jag förskräckt.
Till dig, Herre, ropade jag, till Herren bad jag om nåd:
"Vilken vinning har du av mitt blod, av att jag far ner i graven?
Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?
Hör, Herre, var mig nådig! Herre, var min hjälpare!
Du förvandlade min klagan till dans, du tog av mig sorgens dräkt och klädde mig i glädje.
Därför skall min själ lovsjunga dig utan att tystna. Herre, min Gud, jag vill tacka dig för evigt."
Nästa söndags tema är: Jesus vår helare. "Människan är skapad för att prisa Guds namn. Synden hindrar henne att göra det, men Jesus kan ge oss seende ögon, hörande öron och en tunga som prisar Guds gärningar. Jesu gärningar vittnar om hans kärlek och om hans makt att hjälpa människor i nöd."
Konung David ville tacka Gud för evigt. I psaltarpsalmen skriver han om hur själens lovsång aldrig tystnar. Även när stoftet förmultnar lovsjunger själen Gud.
