Är det lätt att förlåta?

"Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss."

(Matt 6:12, SFB98)

Bo Giertz förklarar: "Den femte bönen är en bön om förlåtelse. Jesus räknar alltså med att hans lärjungar ständigt på nytt behöver förlåtelse. Den står också öppen för dem. På ett villkor: att de själva förlåter (eller ”har förlåtit” – meningen är att det finns en villighet i hjärtat utan förbehåll: man har redan förlåtit). Detta villkor är så viktigt, att det upprepas och inskärps efter bönens slut." (Citatet slut)

Är det lätt att förlåta?

Jesus antyder att vi förlåter dem som står i skuld till oss.

Att vi förlåter varandra är viktigt för att vi själva behöver förlåtelse. Att inte förlåta är kärlekslöst.

Vill vi vara kärlekslösa då Gud är så full av kärlek att han dör i vårt ställe.

Jesus gav sitt liv för dig och mig. Vi har fått ett nytt liv i Kristus Jesus.

I det nya livet kan vi inte vara kärlekslösa, för det nya livet bygger på en utgivande kärlek. På nåd och sanning.

Sanningen är också en del av förlåtelsen. Kärlek till sanningen är något som behöver finnas i ryggmärgen.

Kärleken till Jesus och de som han försonat. De som får och vill leva i och av försoningen..

Vi åt och drack.

Om budskapet i evangelietexten jag citerade tidigare var kraftigt så är är budskapet i dagens andaktsläsning ur andaktsboken "Vid källan" ännu skarpare.

"Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator" - Men Jesus kände inte dem.

Hela sammanhanget från Lukas 13 nedan:

"På sin väg till Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. 

Någon frågade honom: "Herre, är det bara få som blir frälsta?" 

Han sade till dem: "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. 

När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss, då skall han svara er: 

Jag vet inte varifrån ni är. 

Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator. Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.

Där skall ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. 

Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. 

Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist."

Bakom finns nu en helg inför det kristna budskapet i 3 dagar. Då är det bra att påminnas om behovet av omvändelse till Jesus.

För inga andra vägar leder till himmelen.

Jesus är med där två eller tre kommer tillsammans i hans namn. När nattvardsbordet dukas är han själv med. Hans kropp och blod är där.

Utgivet och utgjutet för dig och mig.

Han tar på sig vår orättfärdighet. Han vill inte att vi skall bedriva orättfärdighet..

Öivind Anderssen skriver att vår orättfärdighet och våra synder får vi inte med oss in i himlen. De ryms inte med genom den trånga porten.

- -

Ja, så är det. Jesus vill ta dem på sig. Vi skall inte då bära orättfärdighet..

Herre, Tack för ditt levande Ord. 

"För blodet får syndare komma nu fritt. Låt ingenting hindra dig mer! Tag mot blott i tro det som redan är ditt, den nåd Gud i Kristus dig ger!"

Varning för att inte förlåta.

Matteus evangelium. 6:14-15,  (en av inkommande söndags evangelietexter)

"Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser."

(Matt 6:14–15, SFB98)

Jesus har här ett mycket skarpt och tydligt budskap till oss alla. 

Ett verkligt nyttigt budskap inför en ny arbetsvecka.

Förlåt varandra

"Till sist, var alla ett i själ och sinne, visa medkänsla, älska bröderna, var barmhärtiga och ödmjuka. 

Löna inte ont med ont eller skymf med skymf. Tvärtom skall ni välsigna, eftersom ni är kallade att ärva välsignelse. 

Ty den som älskar livet och vill se goda dagar skall avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek. 

Han skall vända sig bort från det onda och göra det goda, söka efter frid och sträva efter den. 

Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. 

Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda."

(1 Petr 3:8–12, SFB98)

Var ett i själ och sinne! Så uppmanar Guds ord oss. Vad innebär det att vi är ett i själ och sinne?

Inte endast Petrus lyfter fram den här saken. Paulus skriver i Filipperbrevet. "gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne."

(Fil 2:2, SFB98)

Förlåt varandra är temat för nästa söndag. Gud har förlåtit och förlåter oss i Kristus Jesus och vi är kallade att förlåta varandra...

Var inte rädda!

"När farao närmade sig, lyfte Israels barn blicken och fick se egyptierna som kom tågande efter dem. Israels barn blev mycket förskräckta och ropade till Herren. 

Och de sade till Mose: ”Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit för att dö i öknen? Vad har du gjort mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? 

Var det inte det vi sade till dig i Egypten? Vi sade: Låt oss vara, så att vi får tjäna egyptierna. Det hade varit bättre för oss att tjäna egyptierna än att dö här i öknen.” 

Mose svarade folket: ”Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som Herren i dag ska ge er. Så som ni ser egyptierna i dag ska ni aldrig någonsin se dem igen. 

Sedan sade Herren till Mose: ”Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de ska dra vidare. 

Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå rakt genom havet på torr mark. 

Se, jag ska förhärda egyptiernas hjärtan så att de följer efter dem, och jag ska förhärliga mig på farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare. 

Egyptierna ska inse att jag är Herren när jag förhärligar mig på farao, på hans vagnar och ryttare.” 

Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnpelaren som hade gått framför dem flyttade sig och tog plats bakom dem, så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas.

Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma nära den andra. 

Och Mose räckte ut handen över havet, och Herren drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. 

Israels barn gick rakt genom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. 

Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet.

(2 Mos 14:10–13, 15–23, SFB)

Gud kan öppna en väg även genom vattnet. Gud får vi alltid förtrösta på.

Var inte rädda säger Gud ännu idag till sitt folk. Gud går med hela vägen. Han bereder väg genom både öken och vatten. Hans ord är våra fötters lykta.

Där dörren är öppen

"Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga, för din kraft är liten och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn."

(Upp 3:8, SFB)

Bibelversen från Jesu brev till församlingen i Filadelfia är talande.

Gud vet allt om oss. Gud känner våra gärningar. De håller inte. Men Jesu verk består och håller.

Vår egen kraft är ringa. Gud vet det. För han är kraftens källa. När våra egna möjligheter är slut öppnas våra ögon lättare för Guds möjligheter.

Guds ord håller alltid. Om än hela världen bestrider det upprätthåller Gud allt genom sitt mäktiga ord.

Om än hela världen föraktar Jesus lönar det sig at förbli i honom.

Jesu namn skall vi aldrig förneka..

Gudstjänst i öknen

"Därefter sade Herren till Mose: ”Faraos hjärta är hårt, han vägrar att släppa folket. Men gå till honom på morgonen då han går ut till vattnet.

Ställ dig i hans väg på stranden av Nilen och ta i din hand staven som förvandlades till en orm. 

Säg till honom: Herren, hebreernas Gud, har sänt mig till dig för att säga: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig i öknen. 

Men se, hittills har du inte velat lyssna. Därför säger Herren så: Genom detta ska du förstå att jag är Herren. Se, med staven som jag håller i handen ska jag slå Nilens vatten så att det förvandlas till blod. Fiskarna i floden ska dö, och Nilen ska stinka så att egyptierna inte kan dricka vattnet i floden.”

(2 Mos 7:14–18, SFB)

Gud hade berett en plats där Hans folk skulle och kunde hålla gudstjänst. Alltså fira en Herrens Gudstjänst. 

Och den platsen var i öknen.

Texten är mycket intressant då vi vet att historien ofta upprepar sig. Gud är Gud och han förändras inte. Trots motstånd från Guds folks fiender leder Gud sitt folk på det sätt som han ser vara bäst. 

Djävulen är också ännu den samme. Han förändras inte heller. Han kan egentligen inte skapa något nytt. Han utgår alltid från det att han ifrågasätter Guds ord. Och han går omkring som ett rytande lejon.

Farao, kungen i Egypten finns också ofta med. Redan Abraham kämpade med Farao. Och ännu på konung Salomos tid var Farao med. Han gav sina döttrar till hustrur åt Salomo.

Vad är då Farao en bild av? Igår kväll hörde vi att han är en bild av ett förhärdat hjärta.

I Sverige har bibeltrogna gett ut en tidsskrift som kritiseras kraftigt av avfallna kyrkliga ledare. Den anses vara krigisk.

I inledningen i förordet märker vi ändå tydligt vad det handlar om. Gud förbereder sitt folk. Han ger de sina en tid för förberelser. 

Vi kan använda den här tiden rätt eller fel. 

Jag citerar texten i Kyrka och Folk.

"Förord

Denna skrift har vuxit fram ur den process som under 2026 pågår i Svenska kyrkan kring äktenskapssynen, Läronämndens yttrande och kyrkomötets fortsatta beredning. 

Det omedelbara avgörandet har skjutits fram. Därmed har vi fått en beredelsetid. En sådan tid är inte detsamma som att faran är undanröjd. Den är ett ansvar – och framför allt en tid att besinna vad kampen gäller.

Kyrkan har fått sådana frister förut. År 1957 avvisade kyrkomötet förslaget i ämbetsfrågan, men redan året därpå återkom frågan och beslutet blev ett annat. 

År 1993 blev det på nytt tydligt att det utrymme som tidigare hade utlovats kunde beskäras och att en till synes avlägsen förändring snart kunde få konkreta följder för präster, församlingar och kyrkliga miljöer. 

Historien lär oss att ett uppskov inte får förväxlas med en seger. Beredelsetid ges för att användas.

”Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna” (Ef 6:12). 

Kyrkans kamp riktas därför inte mot människor. Den förs inte för att besegra motståndare, försvara positioner för deras egen skull eller bevara en organisation som ett självändamål. 

Målet är att människor ska få upp ögonen för Jesus, komma till honom och räddas av honom. Det målet förändras inte om kyrkliga ordningar brister eller institutioner går förlorade.

Tvärtom måste också ett sammanbrott mötas med frågan: Hur kan människor genom detta få syn på Kristus?

Utgångspunkten för de följande kapitlen (I–V) är de ord som uttrycker viljan att hålla stånd: ”Vi ger aldrig upp! Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt.” 

Men orden får inte stanna vid ett slagord. Att inte ge upp betyder ytterst att inte överge det uppdrag för vilket kyrkan finns: att förkunna Kristus, kalla människor till honom och föra evangeliet vidare också när de invanda sambanden bryts. 

Denna skrift handlar därför om trohet och beredskap, men hela tiden med missionens mål för ögonen. (Citatet slut)

Skrivet på Mikaelidagen 2026.