Morbror Lasses arv

Igår fick jag diskutera med mor om morbror Lasse. Den yngste av mina morbröder som jag egentligen inte hade någon personlig kontakt till.

Om Gud så vill och Herren dröjer får jag på domsöndag fira gudstjänst i Lasses hemförsamling i Tammerfors.

Jag hade också möjligheten att på nytt läsa Lasses skrifter, en del av det som Lasse skrivit.

Jag fastnade vid morbrors citerande av psalmversens ord: "Herre, ditt kors låt för mitt öga stå, när genom dödens dal jag sist skall gå. Skuggorna flyr för ljuset ifrån dig. I liv och död, o Jesus, bliv hos mig."

Han hade ett hopp och en tro att få ha de orden på sina läppar då han en gång tar steget över till det okända.

32 år senare lämnade han jordelivet med sin hustru vid sin sida. Den som tror och hoppas på Jesus har ett levande hopp..

Barnaskapets Ande

"Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. 

Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. 

Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!" 

Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom. (Rom 8:12–17, SFB98)

Gårdagens andakt i radion handlade om barnaskapets ande. Om den relation som en människa som mött Jesus får ha till sin himmelske Fader.

En kristen behöver inte leva i fruktan och missmod bärande lagens tunga börda. Den har Jesus burit. I det nya livet i Kristus har vi en ny Herre som leder kampen mot synden.

Gud är god!

Höstsolens strålar bryter fram i Nedervetil, Paasila.

Om en kristen människas frihet (1)

Jag har under veckan läst Luthers bok om en kristen människas frihet. Doktor Martin Luther skrev boken i Wittenberg år 1520. Luther sände skriften till påven Leo den tionde.

Boken innehåller 30 avsnitt och den första rubriken är Jesus.

Här på dagboken försöker jag något förkortat lyfta fram kärnan i bokens budskap. I Boken får vi bland annat läsa:

1. För att vi verkligen skall förstå vad en kristen människa är och vad som menas med den frihet som Kristus förvärvat och gett oss inleder Luther med två påståenden:

- en kristen människa är en fri herre över allting och ingen underdånig.

- en kristen människa är allas tjänstvillige tjänare och alla underdånig.

Dessa två påståenden finner vi hos Paulus.

2. Budskapet om frihet och tjänstvillighet är motstridigt. Varje kristen människa har en andlig och en kroppslig natur.

En kristens själ är en andlig, ny och inre människa. Till kött och blod består vi av en kroppslig, gammal och yttre människa. Därför innehåller Guds ord yttanden om människan som motsäger varandra - frihet och underdånighet.

3. Vad gör att den inre andliga människan blir och kallas en rättfärdig, fri och kristen människa?

Motsatsen är en människa som är bunden av ondska och ofrihet.

4. Själen har till det yttre ingen nytta av bön, fasta, vallfärder och goda gärningar som kroppen gör.

Det som ger själen rättfärdighet och frihet måste vara något helt annat. Även onda människor, skrymtare och hycklare kan be, fasta och göra gott.

Verklig nit skapar endast hycklare.

5. Själen har inget annat att leva av i himlen och på jorden än det heliga evangeliet, Guds ord förkunnat av Kristus.

Genom evangeliet lever själen. Genom evangeliet är själen rättfärdig, fri och kristen.

Kristus är uppståndelsen och livet. Den som tror på honom lever om han än dör. Jesus är vägen, sanningen och livet. Själen lever av varje ord som utgår från Guds mun.

Själen kan avvara allt utom Guds ord. När den har Ordet behöver den inget annat. I Ordet har den tillräckligt: mat, glädje, frid, ljus, rättfärdighet, sanning, vishet, frihet, allt gott i överflöd.

Ingen större plåga och Guds vrede finns än att han tar ifrån människorna sitt ord. Ingen större nåd finns än att han sänder sitt ord.

Kristus och hans tjänares uppgift när de kommer är att förkunna Guds ord.

6. Vilket ord sänker så stor nåd? - evangelium eller predikan om Kristus.

Predikan skall vara så utformad att du hör Gud tala till dig. 

Du behöver få höra att hela ditt liv, alla dina gärningar inte är något att komma inför Gud med.

För att du skall kunna komma bort från ditt fördärv, från dig själv ställer Gud framför dig Kristus, sin älskade son.

Kristus Jesus skall du ta på orden och frimodigt förlita dig på.

- -

Om Gud så vill fortsätter jag vid tillfälle..

Välsignad den som kommer i Herrens namn!

"Ty jag säger er: Härefter skall ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

(Matt 23:39, SFB98)

Matteus 23 kapitel är ett intressant kapitel där Jesus gör upp med fariseerna.

"De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem.

De älskar hedersplatsen vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna,

Ni blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.

Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet. Så är det också med er. Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.

Slutligen vänder Jesus sig till Jerusalem, till staden som förkastade Honom:

"Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. 

Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 

Se, ert hus kommer att stå öde. 

Ty jag säger er: Härefter skall ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

Under Jesu vingar finns det en plats för alla människor. Även fariseerna ville Jesus samla under sina vingar.

Men de ville inte. Om vi förkastar Herren Jesus blir det tomt, mörkt och kallt. Därför kallar Jesus ännu idag alla människor. Även de som fåfängt försöker bygga sin egen rättfärdighet.

Gud är god och trofast. Han är den gode Herden. Han älskar sin fattiga brud. Snart firas bröllop i himlen.

Jesus kommer för att hämta sin församling..

Tala ljuvligt till Jerusalem

"Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. 

Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. 

Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden."

(Hebr 1:1–3, SFB98)

Igår kväll lyssnade jag litet till undervisning över Hebreerbrevet. Om hur Gud talade på många sätt till fäderna genom profeterna.

Han talade kraftigt och på många olika sätt. Han ville väcka sitt egendomsfolk. Men han talade också ljuvligt. Han tröstade sitt folk.

Jesaja får vittna om hur han för moderfåren fram. "Han för sin hjord i bet som en herde, han samlar lammen i sina armar, han bär dem i sin famn. Sakta för han moderfåren fram."

(Jes 40:11, SFB98)

Det finns en stor kontrast i senaste söndags texter. Där finner vi också profeten Amos kraftiga tal när han vittnar om Herrens dag och domen.

Men Jesus är mild mot syndare som kommer till Honom. Han lyfter av bördan. Han förlåter synden. Han rengör såren och helar själen.

Vi hör hans milda stämma: "Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. 

Ja, Fader, detta var din goda vilja. Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. 

Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. 

Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."

(Matt 11:25–30, SFB98)

Drömmen

Igår var det pappas födelsedag. På morgonen såg jag pappa i en dröm.

Han kom gående framför mina ögon. Lång och reslig. Han gick vidare.

Det var min pappa som jag fick ha här på jorden. Men i drömmen förstod jag att han gått vidare.

Det var en vacker dröm med en himmelsk skimmer. Det var en dröm, men en vacker sådan.

Allt vill jag inte skriva ner. Men nog påminner den också mig om att himlen är en verklighet som Jesu vänner en gång får se..

I drömmen fanns ingen cykel. I den himmelska verkligheten bortom tiden behövs den inte. Den himmelska kroppen rör sig lätt.

Det finns glädje bortom graven. Vi har ett säkert och bergfast uppståndelsehopp.

En ljus framtid hos Gud.

Fadern och den älskade Sonen

"Han sade vidare: "Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern."

(Joh 6:65, SFB98)

Guds kärlek i Kristus Jesus är förunderlig. Vi får förundras. Vi tror på en treenig Gud. Fadern, Sonen och Den Helige Ande.

Jag har förundrats över Faderns kärlek till Sonen. Vi talar ibland om Guds älskade Sons rike.

"Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder.

Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. 

Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. 

Allt är skapat genom honom och till honom."

(Kol 1:13–16, SFB98)

Vi är skapade till Jesus. Gud har berett en plats för dig och mig i sin älskade Sons rike.

I sången sjunger vi:

"Han går vid min sida, han vakar alltjämt, han tröttnar ej han såsom jag. Och jag skall få riket det vet jag bestämt, ty så är min Faders behag."

"Fastän min synd och brist mig plågar, jag är en mäktig konungs brud, fastän mig otron ofta frågar: //: Var är din höghet och din skrud? ://"