Jesu böner

"Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder." (Lukas 22:31-32)

En litet märklig bibeltext har varit i mina tankar någon dag. Kampen om människornas själar är hård. Men Jesus ber och Jesus segrar.

Natten innan Jesus utvalde sina apostlar tillbringade han i bön. Och Jesus fortsatte att be. Jesus fortsätter att be.

Aposteln skriver i Romarbrevet 8: "Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? 

Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? 

Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. 

Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.

Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."

Jesus ber ännu idag vid Faderns sida. 

Den här veckan får vi också be för våra vänner från öster och alla lidande och kämpande kristna.

De saligas Gudstjänst - en måndagsmorgon

"Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot pris, ära och makt, ty du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat." (Uppenbarelseboken 4:11)

Johannes får se in i himlen genom den dörr som står öppen. Han hör de 24 äldste lovprisa Gud. De faller ner inför honom och lovprisar honom. De lägger ner sina kronor inför tronen.

Han ser något av den himmelska Gudstjänsten som de saliga firar. Saligheten är att se Gud ansikte mot ansikte.

Den himmelska glädjen är att se Gud ansikte mot ansikte. "De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor."

I himlen firar de som gjort sina kläder vita i Lammets blod sin Gudstjänst. I Uppenbarelseboken 7 läser vi om hur en av de äldste vittnar för Johannes: "Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 

Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. 

De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. 

Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."

Lammet vars blod gjorde dem rena är nu deras herde. 

I himlen finns ingen måndagsmorgon. Men här nere får vi varje dag ta del av Guds ords ledning. Lammet är vår herde på båda sidor om tidens gräns.

Jesus vår helare

Psaltaren 30: "En psalm, en sång av David för templets invigning.

Jag vill upphöja dig, Herre, ty du drog mig upp ur djupet, du lät ej mina fiender glädja sig över mig.

Herre, min Gud, jag ropade till dig och du helade mig.

Herre, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande tillbaka, bort från dem som farit ner i graven.

Lovsjung Herren, ni hans fromma, prisa hans heliga namn!

Ty ett ögonblick varar hans vrede, hela livet hans nåd.

Om aftonen gästar gråt, om morgonen kommer jubel.

Jag sade när det gick mig väl: "Jag skall aldrig vackla."

Herre, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt, men när du dolde ditt ansikte blev jag förskräckt.

Till dig, Herre, ropade jag, till Herren bad jag om nåd:

"Vilken vinning har du av mitt blod, av att jag far ner i graven?

Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

Hör, Herre, var mig nådig! Herre, var min hjälpare!

Du förvandlade min klagan till dans, du tog av mig sorgens dräkt och klädde mig i glädje.

Därför skall min själ lovsjunga dig utan att tystna. Herre, min Gud, jag vill tacka dig för evigt."

Nästa söndags tema är: Jesus vår helare. "Människan är skapad för att prisa Guds namn. Synden hindrar henne att göra det, men Jesus kan ge oss seende ögon, hörande öron och en tunga som prisar Guds gärningar. Jesu gärningar vittnar om hans kärlek och om hans makt att hjälpa människor i nöd."

Konung David ville tacka Gud för evigt. I psaltarpsalmen skriver han om hur själens lovsång aldrig tystnar. Även när stoftet förmultnar lovsjunger själen Gud.

Det nya Jerusalem - Guds stad

"Bara det orena och lögnaktiga skall för alltid vara utestängt, också det som var oäkta och fult och förljuget i det som människor hittade på."

Jag lånar ovan orden av Bo Giertz där han beskriver vad som finns och inte finns i det nya Jerusalem.

Det nya Jerusalem möter vi i slutdelen av brevet till Filadelfia: "Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn."

Igår tog vi farväl av vår församlings, vår bönehusgemenskaps äldsta. Hon hade segrat i kraft av Jesu blod. Jorderesan är över och något helt nytt har börjat på den andra sidan, bortom tidens höljen.

En gång skall vi alla bryta upp från den här jorden. Vi skall bo i något som kommer ner från himlen. I Guds stad i det nya Jerusalem.

Vägen dit känner vi, för Jesus vår frälsare är själv vägen.

När det gäller det himmelska, det eviga har vi Guds eviga Ord att gripa tag i. Ordet uppenbarar det vi behöver veta. Ordet uppenbarar tillräckligt. Vi behöver inte mera än ordet. Vi skall inte heller nöja oss med mindre än vad Gud ger oss i sitt ord.

Ett nytt Jerusalem där Jesus bor bland sitt folk är målet för vår livsvandring..

En ny sång fick vi också sjunga igår..

En vit sten - ett nytt namn

 "Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det."

I dagens bibelläsning ur Uppenbarelseboken 2 ges ett löfte om en vit sten och ett nytt namn. Den vita stenen vittnar om frikännande vid domen för Kristi skull.

Bibeln antyder om att Jesu vänner också skall vara närvarande, men som friköpta och utan fruktan. 

De kristna i Pergamus hade bott där Satan hade sin tron. De hade hållit fast vid Jesu namn även då Jesu vittnen mördades och nu får de ett löfte om ett nytt namn.

Bileams lära hade florerat i församlingen och motståndarna hade gillrat fällor för Guds folk. Nikolaiternas lära med all den tidens omoral hade fått fotfäste bland de kristna.

Men där fanns en som var större än Balak, Bileam och Nikolai. Jesus, han som fäller domarna på den yttersta dagen. Han dömmer och frikänner i enlighet med sitt ord den dagen då böckerna öppnas. Då namnet i Livets bok hos Jesus är det ända som gäller..

En skön vila vid vägens slut

"Men gå du bort till dess änden kommer. Sedan du har vilat skall du uppstå till din del vid dagarnas ände." (Daniel 12:13)

Här på jorden blir vi ibland trötta. Någon gång kan vi till och med sova 12 timmar. Det är en lång tid.

Här i tiden är vilan ändå ej alltid så skön. Vi kan plågas av oroliga drömmar. När en människa är trött är hon också ibland plågad och anfäktad. Jordiska bekymmer och själafiendens angrepp gör människan trött.

Men vilan i Gud, vilan hos Gud är skön. Ett Guds barn får en morgon vakna utan synd. Vi får vakna i ett land utan synd.

Utan trötthet, smärta, tvivel och sorger. Utan djävul, utan död.

Efter regn kommer solsken. Vid himlavägens slut är det vackert. Väinö Havas skriver i en sång som Gerda Snellman översatt: 

"Vid vägens slut så ljust det är, en port där öppen står, en plats där smärtan borta är och torkad varje tår."

Livets krona

"Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona."

Jesus lovar att ge livets krona åt den som varit trogen intill döden. Den som hållit fast vid tron på Jesus får livets krona av Jesus.

Jesus som själv är livet och lever i evighet kan ge livets krona. Herrens broder Jakob skriver också om denna kronan: "Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom."

Livets krona får den som älskar Gud, som älskar Jesus. Till församlingen i Filadelfia skriver Jesus: "Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna."

Namnet Jesus bleknar aldrig sjöng vi vid bönen inför sommarmötet..