När tiden är inne

Som kristna har vi något som vi alltid frimodigt får se fram emot. Något som vi vet att sker då tiden är inne.

Paulus skriver till Timoteus om vår Herre Jesu Kristi ankomst: 

"som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.

(1 Tim 6:15-16, SFB98)

Vi skall alltså få se Jesu ankomst. Vi ser honom då han kommer i härlighet. Alla skall få se honom. Även de som inte trott på honom.

Men vi tror på Jesus och vet att Han kommer då tiden är inne.

Vår Gud bor i ett ljus dit ingen kan komma. Men han själv kommer till oss.

Vi kan inte se Gud men han förvandlar oss så att vi kan se Honom. Vilhelmi Malmivaara frågar i sin psalm:

"När får jag se dig, Frälsare kär, ren och förklarad bliva dig när? När ser mitt öga dig i det höga, sådan som du är?"

Vi vet svaret. - när tiden är inne. Men först måste vi tro på Honom..

Om människans livstid

Under veckan som gick diskuterade vi något om en människas livstid i ett telefonsamtal. En åldring hade en svärson som hastigt insjuknat och det berörde honom.

Vad säger då skriften om människans livstid? I kristen dognatik läser vi:

"Skriften lär att slutet på varje människas liv är orubbligt fastslaget (Job 14:5), men att det mänskliga livet, sett från människans ståndpunkt, kan förlängas och förkortas (Jes. 38:1 ff, 2 Kon. 20:1 ff, Ps. 55:24). 

Att betrakta vårt levnadsslut från Guds ståndpunkt och att åsidosätta de av Gud förordnade medlen passar inte vår fattningsförmåga i detta livet. 

Därför är det Guds vilja och ordning, att vi skall hålla oss till de medel som vi är hänvisade till, när det gäller att uppehålla och föränga livet: 

arbete (Ps. 128:2, 2 Tess. 3:10), 

mat (Apg. 27:33 ff)

dryck (1 Tim. 5:23), 

ett fromt liv (Ef. 6:2-3), 

bönen (Jes. 38:1 ff), 

flykt undan faror (Apg. 9:23-25) osv. 

Eftersom dessa medel förordnats av Gud, är de upptagna i den gudomliga försynen (Apg. 27:31). 

Undantag, genom vilka Gud kan uppehålla oss även utan de gängse medlen, överlåter vi åt honom (2 Mos. 34:28)." (Citatet slut)

Skriften vittnar om att summan av Guds ord är sanning. "Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga."

(Ps 119:160, SFB98)

Job skriver:

"Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro. 

Likt ett blomster växer hon upp och vissnar, likt en skugga flyr hon och kan ej bestå. 

Det är mot en sådan du öppnar ditt öga, ja, du drar mig till doms inför dig. 

Kan det komma en ren från en oren? Nej, inte en enda! 

Eftersom människans dagar är bestämda, hennes månaders antal fastställda av dig, och du har utstakat en gräns som hon ej kan överskrida, vänd då din blick ifrån henne och ge henne ro, låt henne få glädje av sin dag, likt en daglönare.

(Job 14:1–6, SFB98)

Gud har utstakat en gräns som människan inte kan överskrida. Vårt liv här på jorden vilar således i Guds goda händer. 

Därefter kallar Gud hem de sina, de i Kristus från synden och döden friköpta och förlossade.

Men den människa som förkastar och föraktar Guds frälsning dör och uppväcks därefter för att dömmas.

Det är allvarligt att vara människa.

Det är saligt att få tro på Jesus..

Farsdag - en sky av vittnen

När jag körde hemåt igår på kvällen hörde jag i radion om en sky av vittnen. Tankarna gick till svunna tider och fäder och farfäder som fullbordat sitt lopp.

Tiderna var annorlunda men himlavägen den samma. Jesus är vägen den enda som går. 

Jag fylldes av tacksamhet till himmelens Gud..

"När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. 

Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. 

Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.

(Hebr 12:1–3, SFB98)

Tankar om kyrkokampen

Vi måste tro att Herren vill det vi skall företa oss.

När jag läser Öivind Andersens ord för den här dagen inser jag att det här också gäller i kyrkokampen som nu rasar het.

Jag citerar vidare:

"Ofta måste vi då vänta på Herrens tillfälle och hålla oss tillbaka, där människor tycker att vi borde kämpa oss fram" (citatet slut)

Mycket av det som vi ser i kyrkliga sammanhang är sist och slutligen endast fasadbelysning.

Bakom herdestav, prästkrage och de fromma orden finns inte alltid omtanke om de små, om hjorden och Guds ögonstenar. Bakom fårakläderna kan finnas egen ego, maktbegär, falskhet och skenhelighet.

Jag citerar åter Öivind Andersen: "Omvänt händer det att vi måste gå fram, där andra tycker vi borde hålla oss undan. Vi blir ibland tvungna att säga vår mening, där ingen frågar efter den.

Antingen vi tar initiativ eller håller oss tillbaka i stillhet har det samma orsak. Vi har lagt vår sak i Herrens händer och är beroende av honom.

Mänskligt sett kan det verka opraktiskt att lita på Herren. Men en dag kommer det att visa sig, att de som gör det, endast de skall ärva landet."

(citatet slutar)

Jesus säger: "Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden." (Matt 5:5, SFB98)

Øivind Andersen föddes 1905 och avled 1994. Han var teolog, bibelskolelärare och förkunnare inom Norsk Luthersk Misjonssamband (NLM).

1930 ble han timlärare vid Fjellhaug Internasjonale Høgskole och 50 år fungerade hans inom skolan, som rektor 1949–1963. 

1965 blev Öivind blind. Trots det fortsatte han som undervisare och förkunnare. Hans texter och predikningar är fortsättningsvis i bruk i lågkyrkliga och lutherska sammanhang.

Hans andaktsbok "Vid källan" får vi dagligen ta del av i radio LFF detta år. Andaktboken köpte jag får några år sedan.

För mig har de här andakterna ofta blivit dagens höjdpunkt.

(Foto av Öivind Andersen)

Jag mindes inte att Öivind blev blind. Det var intressant att läsa om hans bakgrund. 

Det lågkyrkliga och genuint lutherska är kanske inte så populärt i dagens kyrkokamp, när vi ser en dragning mot det katolska.

Fasadbelysning kan finnas i många olika sammanhang I Kristi kyrka däremot finns ingen fasadbelysning.

Där är Lammet, Kristus den nya Stadens ljus.

"Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel. 

Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet. 

Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin härlighet i den.

Stadens portar skall aldrig stängas om dagen - natt skall inte finnas där -  och folkens härlighet och ära skall föras in i staden. 

Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

(Upp 21:22–27, SFB98)

De ödmjuka och små

"Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden."

(Matt 5:5, SFB98)

De ödmjuka är de som lagt sin sak i Guds händer skriver Öivind Andersen. Är vi ödmjuka? Har vi lagt vår sak i Guds händer?

- Vår rättfärdighet är i Guds händer i Kristus Jesus. Honom får vi tro och förtrösta på för själva fyller vi inte måttet.

- Vårt liv vilar i Guds händer oberoende om vi vill det eller inte.

- Vår framtid är i Guds händer. I sången sjunger vi: "Min framtid är lagd i hans händer som himlen och jorden styr."

Jesus är mild och ödmjuk i hjärtat, men han är aldrig viljelös. Faderns vilja är Jesu vilja och må Guds goda vilja i Kristus Jesus få uppenbararas i våra liv.

Ödmjukhet är också att lita på Jesus. Han för vår talan inför Gud. 

När vi litar på Herren söker vi inte vår egen rätt. Det är tänkvärda ord.. 

Ett foto över små Guds barn från gångna tider. 

Han mättar med sitt goda!

"Han har utfört väldiga gärningar med sin arm. Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen. 

Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt. 

Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort.

(Luk 1:51–53, SFB98)

Gud valde en ung och ödmjuk kvinna för att bli Jesu moder. Och Maria förundrar sig i sin lovsång hur lågt Gud kommer, då han blir människa för att frälsa sitt folk från deras synder.

Vår konung kommer i ödmjukhet. På jorden döljer han sin härlighet och höghet. 

Snart kommer han i härlighet. 

Av olika anledningar blev det så att jag får eller hamnar att fördjupa mig i texterna för tre efterföljande söndagar. Domsöndag och första och andra advent. 

När jag tänkter på de tre finner jag nog en tråd. "Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?

(Matt 25:37, SFB98)

De hade förklarats rättfärdiga av Gud och inför Gud. 

"Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!"

(Luk 19:38, SFB98)

Jesus kommer i Herrens namn för att välsigna. Han välsignar och de som i tro tar emot Honom kallas "Min Faderns välsignade". Jesu fars välsignade.

"Ty liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ända till den andra, så skall Människosonen vara på sin dag."

(Luk 17:24, SFB98)

Dagen då Jesus kommer tillbaka blir en dag av förundeligt ljus. I Begynnelsen när Gud i Kristus genom sitt Ord skapar världen säger han:

"Gud sade: "Varde ljus!" Och det blev ljus."

(1 Mos 1:3, SFB98)

Inget mörker kommer då mera nära Guds folk. Förunderligt är ljuset i det nya Jerusalem, staden för Faderns välsignade.

O syndaförlåtelse dyrbara skatt

"O, syndaförlåtelse, dyrbara skatt, Af oförskylld nåd åt oss wunnen! Du är ju för oss i wårt eländes natt Den flödande salighets-brunnen. Med stundelig synd mot Guds heliga bud, Hwart skulle wi fly, om ej blodet hos Gud Hans nåd oupphörligt förnyar?"

I mina tankar kom orden i en gammal psalm då jag läste Sakarias profetiska ord.

Den unga Maria lovprisar Gud: "Då sade Maria: "Min själ prisar Herren, och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare. Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig."

(Luk 1:46–48, SFB98)

Marias glädje var i Gud vår frälsare. Må din och min glädje också vara i Gud och hans älskade son.

Och i syndaförlåtelsens skatt som psalmförfattaren kallar en salighetsbrunn..