Kyrkan och det andliga ståndet (enligt Augsburska bekännelsen)

VII. Om kyrkan

1] Vidare lära de, att en helig kyrka skall äga bestånd till evärdelig tid. Men kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium *rent* förkunnas och sakramenten rätt förvaltas.

 2] Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. 

3] Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt äro lika.

4] Paulus säger ju: En tro, ett dop, en Gud som är allas Fader etc. Ef. 4:5

 

VIII. Vad kyrkan är

1] Ehuru kyrkan, i egentlig mening, är de heligas och sant troendes samfund, är det likväl, alldenstund i detta livet många skrymtare och ogudaktiga äro med, tillåtet att bruka sakramenten, även när de förvaltas av ogudaktiga. 

Kristus har ju sagt: På Moses' stol hava de skriftlärde och fariseerna satt sig etc. 

2] Både sakramenten och Ordet äro i kraft av Kristi instiftelse och befallning verksamma, även om de meddelas genom ogudaktiga.

3] De fördöma donatisterna och andra sådana, som påstodo, att man icke i kyrkan fick anlita ogudaktiga präster, och ansågo, att ett prästämbete i händerna på ogudaktiga är utan verkan och till ingen nytta.

 

XIV. Om det andliga ståndet

Om det andliga ståndet lära de, att ingen utan vederbörlig kallelse bör i kyrkan predika offentligen eller förvalta sakramenten." Citaten slut.

Det är intressant, men samtidigt litet utmanande att få en tydlig bild av hur den Lutherska kyrkans fäder utgående från Skriftens ord under en rätt lång tidsperiod sammanfattade den apostolisk-lutherska läran.

Men man håller fast vid att det finns ett i skriften angivet predokoämbete. 

Vidare ett yttre och inre kall till detta ämbete.

En kristen församling kallar och insätter män i predikoämbetet.

Förutom det offentliga predikoämbetet finns ett allmännt predikoämbete som omfattar alla döpta och troende män och kvinnor.

De troende på en ort utgör en församling och upprättar och upprätthåller ett offentligt predikoämbete.

Gud är en ordningens Gud. Den Helige Ande går aldrig emot Guds ordning.

Andliga ämbeten handlar aldrig om makt. Guds rike är inte av den här världen.

Och ännu: Gud har alltid full kontroll oberoende av hur det mänskligt sett kan se ut.

Om Jesu Kristi ämbete

I de schmalkaldiska artiklarna, i andra delen finner vi artiklarna om Jesu Kristi ämbete och verk eller vår frälsning.

Den första artikeln är huvudartikeln och där läser vi:

1] 1. Jesus Kristus, vår Gud och Herre, har "dött för våra synders skull och uppstått för vår rättfärdighets skull", Rom. 4. 

2] Och han allena "är Guds Lamm, som bär världens synd", Joh. 1. Och "Gud har lagt allas vår synd på honom", Jes. 53. 

3] Vidare: "De äro alla syndare och bliva utan egen förtjänst rättfärdiga av hans nåd genom förlossningen i Jesus Kristus, i hans blod" o.s.v., Rom. 3.

4] Emedan detta nu måste tros och eljest icke kan uppnås eller omfattas med någon gärning, laguppfyllelse eller förtjänst, så är det klart och visst, att allenast denna tro gör oss rättfärdiga, såsom den helige Paulus säger i Rom. 3: "Vi hålla före, att människan blir rättfärdig genom tron utan lagens gärningar." Vidare: "På det att han allena må vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som är av tron på Jesus."

5] Från denna artikel kan man icke vika eller beträffande densamma kan man icke göra några eftergifter, om än himmel och jord och vad som icke äger bestånd störtade samman. Ty "det finns intet annat namn åt människorna givet, genom vilket vi kunna bliva saliga", säger den helige Petrus Apg. 4. "Och genom hans sår äro vi helade", Jes. 53.

Och på denna artikel grundar sig allt, som vi i lära och liv bekänna gent emot påven, djävulen och världen. Därför måste vi vara fullt förvissade därom och icke tvivla. 

Eljest är allt förlorat och kommer påven och djävulen och alla våra fiender att behålla seger och rätt. (Citatet slut)

Vi lever i en tid då världsliga och kyrkliga tidningar tycker om att skriva om och rota i de konflikter och spänningar som uppstår i tider av avfall.

Sällan blir ändå Jesus förklarad och evangeliet förkunnat i dessa artiklar. 

Vidare är det mycket lättare för ledarskribenter och journalister att skriva om det mänskliga än om Herren Jesus som är sann Gud och sann människa.

Och given all makt i himlen och på jorden i kraft av sin försoningsdöd, segerrika uppståndelse och himmelsfärd.

Samtidigt är han också Kyrkans enda Herre. 

Om Honom och hans ämbete tiger vi alltför ofta..

Schmalkaldiska artiklarna

I de schmalkaldiska artiklarna som ingår i den Lutherska kyrkans bekännelseskrifter läser vi i den tredje delen om vigningen och kallelsen:

1] Om biskoparna ville vara rätta biskopar och vårda sig om kyrkan och evangeliet, så kunde vi för kärlekens och endräktens skull, men icke av nödtvång medgiva, att de invigde och installerade åt oss Guds ords predikare, dock utan allt gyckelspel och vidskepelse, som härrör från en okristlig anda och prålsjuka. 

2] Då dessa emellertid varken äro eller vilja vara rätta biskopar utan världsliga herrar och furstar, som varken vilja predika eller undervisa eller döpa eller utdela nattvarden eller fullgöra något verk eller någon uppgift i kyrkan, utan i stället förfölja dem som, därtill kallade, fullgöra sådan tjänst, så får icke för deras skull kyrkan lämnas utan tjänare.

3] Såsom vi se av gamla exempel i kyrkan och hos fäderna, böra vi därför själva inviga till detta ämbete därtill skickade män. Och detta kunna de påviske varken förbjuda eller förvägra oss ens efter sin egen lag. Ty deras lag säger, att de, som invigts t.o.m. av kättare, icke blott kallas utan verkligen äro invigda. Likaså meddelar den helige Hieronymus om kyrkan i Alexandria, att den till en början styrdes utan biskopar av det lägre prästerskapet."

Under midsommarhelgen har jag läst delar av bekännelsesktifterna. Historien bakom skrifternas uppkomst är intressant. 

I dessa skrifter som nu är snart 500 år gamla finns förtydliganden till vad som ingår i den Augsburska bekännelsen.

Profeter och apostlar

"Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. 

Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 

Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. 

I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden."

Bibelläsningen för dagen är från Efesierbrevet 2. 

Aposteln beskriver den harmoni som finns i Kristi kyrka och som fanns i urförsamlingen. 

Vilka var då profeterna? I Bo Giertz bibelförklaring läser jag: "Profeterna är urförsamlingens inspirerade bedjare och förkunnare. Vi hör mycket talas om dem, men vi vet inte mycket om det som de sade. Desto mera vet vi om apostlarnas förkunnelse."

Jag har överlag tänkt på gamla testamentets profeter. Men om här menas profeterna i den kristna församlingen blir det intressant.

Det fanns alltså profeter i den första kristna församlingen. Finns det rum för dem i dagens mänskliga försök till kyrkobyggen?

Judas och Silas var profeter läser vi apostlagärningarna. Paulus hade profeten Silas med sig på sin andra missionsresa.

Var finns profeterna och profetrösterna idag? De som kan säga: -Så säger Herren!

Bön och förkunnelse har sin givna plats i kyrkan..

En Herrens profet står fast i stormen för han förtröstar på Herren Jesus.

Midsommarafton 2026

I bibeln läser jag början på det sista kapitlet:

"Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. 

Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken. 

Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. 

De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor. 

Någon natt skall inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skall regera som kungar i evigheternas evigheter.

Och han sade till mig: "Dessa ord är trovärdiga och sanna, och Herren, profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart måste ske."

Jag kan höra det rogivande vattnet rinna fram. Strömmen med det levande vattnet som rinner fram. 

Och inget vissnar mera..

"Behåll mig till ditt paradis, och låt mig på de trognas vis i dina gårdar grönska. Låt mig få tjäna dig allen, i trohet sann, i kärlek ren, så vill jag mer ej önska."

Nytt liv, född på nytt

"Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder.

Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 

Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. 

Av nåd är ni frälsta. Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 

Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem." (Efesierbrevet 2: 1-10)

Genom sina överträdelser och synder är människan död. Döden bor i henne genom synden. Människan lever i synder och överträdelser på världens vis.

Människan följer sina syndiga begär och gör vad köttet och sinnet vill. - Då är människan död, andligt död och vandrar mot en evig död.

Men Gud gör människan levande när vi är döda genom överträdelser. Gud föder människan på nytt. Han gör oss levande tillsammans med Kristus.

En del teologer kan hävda att människan blir pånyttfödd "endast" i dopet. Jag föredrar att tro och tänka att jag är pånyttfödd i Kristus och tackar Gud för dopets gåva. En gåva jag inte kan tacka Gud nog för. Jag vill tacka Gud för hans Ord som ger liv och gör oss levande var än det strömmar fram.

Och för att det inte är ute med oss trots synder och överträdelser.

Uppväckta med Kristus får vi leva i den himmelska världen redan här i syndens  förgängelsens land.

Guds nåd är överväldigande. Han visar nåd mot oss i Kristus.

Midsommaraftonen för tre år sedan var en speciell midsommarafton. En kär och älskad far lämnade det jordiska livet.

Idag påminner det mig om att det finns en annan värld. Ett evigt liv i Kristus Jesus bortom det synliga.

(Ett över 40 år gammalt foto, med ny färg)

Gud är god mot människors barn. Trots vemod och den här tidens mödor går vi mot en framtid som är ljus och härlig.

Som fortsätter i en annan okänd värld och verklighet. Men som är trygg, ljuvlig och helgad med, genom och i Kristus Jesus.

Tänk vilken nåd!

"I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas." (Efesierbrevet 1:5-6)

Mudsommartiden är en vacker tid. Skapelsens skönhet kan vi se med våra ögon men Guds nåd ser vi endast med andliga ögon.

I psalmen sjunger vi: Skön är den jord du Herre gav till hem åt mänskors släkten.

Hur glittrar ej det fria hav i sommarmorgonväkten! 

Så djup som det din kärlek är, som det din nåd går vida.

Det vittne om din allmakt bär, när storm och böljor strida."