Vår Gudsbild

Vår Gudsbild har stor betydelse. Utgående från den talar och vittnar vi om Gud. Ungefär så sade en vän igår.

Vad påverkar vår Gudsbild? Den påverkas av den församling vi tillhör. Den påverkas av de människor vi umgås med. 

Gud vill ge oss en bild av hurudan han är. Den som känner Sonen känner Fadern säger Jesus.

Djävulen vill förvränga vår Gudsbild. Han vill ta bort vår tilltro till Guds ord. Han använder falska lärare och profeter.

Guds ord avslöjar de falska lärarna. Under veckan har vi kunnat läsa om hur emeritusbiskop Wille Riekkinen förnekar Jesu gudomlighet. Han är alltså en falsk lärare som Guds ord avslöjar.

Wille har studerat Guds ord länge men kommit bort från Gud. Det är tragiskt. 

Herre låt du oss få lära känna dig allt närmare genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

I sången sjunger vi: "Gud som himlen danat, lovat är ditt namn! Gåvan vi blott anat är din nådesfamn. Herrens ord oss leder så vi vägen ser. Han sin nåd utbreder, frid i själen ger. Himlens Gud vi prisar som sitt barn ej risar men sin kärlek visar!

Jubla över frälsning, Sions ädla ätt! Sänd till Gud din hälsning på ett ödmjukt sätt! Om än högt du sitter, Herre, på din tron, själ, vars strid är bitter, når dock himlaron. Himlens Gud vi prisar som sitt barn ej risar men sin kärlek visar!"

Visst får vi jubla över frälsningen. Som frälsta skall vi en gång se Gud sådan han är. 

Välsignat är Herrens namn

 "Halleluja! Prisa, ni Herrens tjänare, prisa Herrens namn! Välsignat är Herrens namn från nu och till evig tid! Från solens uppgång till dess nedgång prisas Herrens namn.

Herren är upphöjd över alla folk, hans ära når över himlen. Vem är som Herren vår Gud, han som tronar så högt, som ser ner så djupt –vem i himlen och på jorden?

Han reser den ringe ur stoftet och lyfter den fattige ur dyn för att sätta honom bland furstar, bland sitt folks furstar. Han ger den ofruktsamma ett hem som en lycklig mor med barn, Halleluja." (Psaltaren 113)

Psalmen var en av de lovsånger som Jesus sjöng vid den sista måltiden.

Joka aamu on armo uus!

"Kaikki entinen katoaa, itkun, riemunkin aiheet, moni arvoitus ratkeaa, uudet alkavat vaiheet. Kohta koittaa jo päivä Herran, se on hänellä yksin tiedossaan. Siksi kiitosta veisaamaan, hänen voitto on kerran!"

För exakt 6 år sedan var jag en vecka i Lappland. Den veckan började Finland stängas ner på grund av corona.

Världen har inte varit sig riktigt lik sedan den krisen men Herrens nåd har varit varje morgonen ny.

Efter en promenad i solskenet i morse fick jag lyssna till brödernas sånger, "Herrens nåd är var morgon ny" och "O du min tröst och salighet"

"O Fader, hör min bön i dag. I Jesu namn dig nalkas jag, och därför vet jag att du ger ditt barn långt mer än vad det ber. Så tackar jag dig Herre kär, att om ditt barn du omsorg bär."

Vi har en Gud som ger sin nåd och har omsorg under tider av födslovåndor. Gud har omsorg om sina barn som skall befolka den nya värld som skall födas. 

 

Lammet och den svarta hästen

"När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand. 

Och jag hörde liksom en röst mitt bland de fyra varelserna: "Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar, men oljan och vinet får du inte skada." (Uppenbarelseboken 6:5)

(bild: The Times of Israel)

När jag under veckan sett foton av brinnande oljefält och tankfartyg har tankarna gått till Johannes syn av den svarta hästen.

Jag påmindes åter om den då jag tankade diesel senast. Nu var det kanske inte den oljan som inte fick skadas. På Johannes tid var världen inte beroende av olja. Den svarta hästen vittnar ändå om dyrtid och hur maten blir dyr.

Jesus har lärt oss att be om dagligt bröd och vi får tacka honom för bröd på bordet. Men människan behöver också det brödet som kommer från himlen.

En tröst för Guds folk är att det är Lammet som öppnar sigillen. I Bo Giertz översättning läser vi: "Och jag tyckte mig mitt bland de fyra väsendena höra en röst som sade: Ett dagsmått vete för en dagslön, och tre dagsmått korn för en dagslön! Men oljan och vinet får du inte skada."

Johannes lyssnade. Han försökte förstå budskapet. Så får vi också i bön läsa Guds ord. Vi förstår att en svart häst är något skrämmande. Men Gud vill inte att hans egna skall bli skrämda.

Tvärtom säger Jesus (Matteus 24:6): "Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet."

Jesu lärjungar fick inte bli skrämda. De hade ett uppdrag att förvalta. Jesus definierar det efter sin uppståndelse: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Vidare säger han i Lukas 21 när han talar om tiden före sin återkomst: "Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Alltså även om vi blir påminda om den svarta hästen och tycker oss höra något så har vi ett uppdrag att förvalta. Och vi förstår att vi förvaltat det dåligt för synden bor i oss och gör oss både oförmågna och tröga att leva i enlighet med Guds vilja.

Vilket budskap har då den svarta hästen? Kanske vi får lyfta blicken litet och lyssna litet noggrannare. Och be: "Ske din vilja så som i himmelen så och på jorden."

När Lammets vilja sker är det gott. 

Ute ljusnar det redan:  I tankarna kommer sångens ord: "Lyft blicken upp mot höjden, snart ljuder hälsningen som bringar full förlossning åt varje Kristi vän; en evig sabbatsvila, en evig sabbatsfröjd, en evighet med Jesus hos Gud i himmelshöjd."

Oärlig inför Gud?

I andaktsläsningen i radion idag talas det om oärlighet inför Gud. Adam var oärlig inför Gud och gömde sig för Honom.

Synden gör oss oärliga inför Gud. Den får oss att gömma oss inför hans ansikte och dra oss undan honom.

Inte vill väl också ni gå bort sade Jesus åt sina lärjungar. Om vi gömmer oss för Gud och drar oss undan sanningen och hans ljus, ordets ljus drar vi oss också undan Jesus. 

Nej inför Gud får och skall vi inte vara oärliga. Då går vi miste om hans frälsning som är beredd i Kristus Jesus.

Tiden är kort. Därför skall vi ta vara på den..

(Skärmklipp från The Times of Israel)

Guds ord vittnar om att den här jorden en gång skall gå under i eld. Det som vi idag ser när Mellanöstern brinner är endast en försmak.

Idag kallar Gud världens folk till ovändelse. Han kallar oss fram till nådens tron. Hebreerbrevets författare skriver:

"Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid."

Abrahams och Lots vägar

Jag idisslar ännu berättelsen om Abraham och Lot. Abraham var profet. Gud talade till Abraham men aldrig direkt till Lot.

Abram hade tagit med dig sin brorson Lot på vandringen mot Kanaans land och också fört honom ditin. Men sedan valde Lot efter vad ögonen såg. 

Lot gick inte mera med Abraham och då gick det inte väl. Han hade inte profetrösten nära sig och vandrade sin egen väg ända in i Sodom.

" Lot lyfte blicken och såg hela Jordanslätten, som överallt var rik på vatten. Innan Herren ödelade Sodom och Gomorra var den nämligen som en Herrens lustgård, som Egyptens land, ända till Soar. 

Och Lot valde hela Jordanslätten åt sig själv. Han bröt upp och drog österut, och de skildes från varandra. 

Abram bodde kvar i Kanaans land, och Lot bodde i städerna på slätten och drog med sina tält ända bort mot Sodom. Men Sodoms män var onda och stora syndare inför Herren."

Lot lämnade Kanaans land och Guds löften och drog slutligen in i Sodom där han också gjorde sig ett eget namn och fick en hög ställning i staden. Men hans rättfärdiga själ fann aldrig någon ro där. Kanaans land och löftena land var förlorat. 

Abraham profeten glömde ändå aldrig Lot. Abraham böner, hans vädjan inför Herran och Guds änglars agerande blev till frälsning för Lot.

" Herren sade till Abram efter att Lot hade skilt sig från honom: ”Lyft din blick och se dig omkring från den plats där du står, mot norr och söder, öster och väster. Hela det land som du ser ska jag ge åt dig och dina efterkommande för evig tid. Och jag ska låta dem bli som stoftet på jorden. Om någon kan räkna stoftet på jorden ska också dina efterkommande kunna räknas. 

Bryt upp och vandra omkring i landet i hela dess längd och bredd, för jag ska ge det åt dig.”

Abram flyttade då sina tält och kom till Mamres terebintlund vid Hebron. Där bosatte han sig och byggde ett altare åt Herren."

Medan Lot flyttade sina tält in i staden med onda och stora syndare inför Herren flyttade Abraham sina tält inom de gränser Gud gett och byggde ett altare åt Herren.

Den breda vägen

"Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den." (Matteus 7:13-14)

Igår hörde jag en definition av den breda vägen: - Man söker en kristendom som den här världen accepterar. 

När vi tänker på de båda vägarna är skillnaden nog enorm. Det märks redan vid vägarnas port. Den ena porten är smal och den andra är bred.

Det är få som finner den smala porten och vägen till livet. Den breda vägen finner alla för det är den gamla människans väg. Där utövas den gamla människans kristendom.

På den breda vägen definieras allt utgående från vad jag vill. Vad jag tror. Vad Gud och Jesus säger är inte norm. 

Den breda vägen är normlös. Där hör man aldrig eller sällan: "Så säger Herren!"

Den breda vägen leder till fördärvet.