Kampen för tron

"Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga."

Herrens broder Judas uppmanar till fortsatt kamp för den tro som en gång för alla överlämnades åt de heliga, åt Guds folk.

Tron som kommer från himlen är levande. Det finns också död tro. En död tro är att man utan omvändelse tillägnar sig tröst av Guds nåd.

Omvändelsen till Jesus lämnas bort i ett förvanskat evangelium. Judas talar om gudlösa: "Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus."

Tron som kommer från himlen åter griper tag i just Jesus Kristus. Guds sanna evangelium som är den enda kraften till frälsning handlar om just Jesus Kristus.

När och där Jesus Kristus får vara livet finns den frälsande tron. 

Jag förvånas ofta över hur mycket lagiskhet och laglöshet påminner om varandra. De har en gemensam nämnare i det att de förnekar eller förminskar behovet av Jesu fullkomliga verk.

Guds Heliga lag däremot driver till Kristus. Och där föds det nya livet. Ett liv under vår Herre Jesu Kristi nåd..

 

Under lagen eller under nåden

Lutther fortsätter i sina kommentarer till Galaterbrevet: "Därför förmanar jag eder, särskilt dem ibland eder som ämna bliva själasörjare, att ni alla och envar bereda er genom studier, läsning, betraktelse och bön, för att ni i frestelsens stund må kunna undervisa och trösta både edra egna och andras samveten och föra dem från lagen till nåden, från den aktiva rättfärdigheten till den passiva, med ett ord, från Mose till Kristus. 

Ty då samvetet är i trångmål och kamp, brukar djävulen skrämma oss med lagen och frammana i medvetandet begångna synder, vårt förspillda liv, Guds vrede och dom, helvetet och den eviga döden, för att på det sättet driva oss till förtvivlan, göra oss sig underdåniga och draga oss bort från Kristus. 

Till sist brukar han peka på ställen i evangeliet, där Kristus själv fordrar gärningar av oss och i klara ord hotar dem med döden, som icke göra sådana. 

Om vi i sådan belägenhet icke ha lärt oss att skilja mellan de båda slagen av rättfärdighet, om vi icke med tron omfatta Kristus, där han sitter på Guds högra sida såsom vårt liv och vår rättfärdighet och manar gott hos Fadern för oss arma syndare; 

då äro vi under lagen, icke under nåden, och Kristus är icke längre vår Frälsare utan en lagstiftare. Då finnes icke längre någon salighet, utan förtvivlan och evig död följa med säkerhet.

Må vi alltså med all flit lära oss konsten att skilja mellan de båda slagen av rättfärdighet, för att vi må veta, hur långt vi äro skyldiga att lyda lagen. 

Vi hava ju ovan sagt, att lagen hos den kristne icke får överskrida sina gränser utan endast skall härska över köttet, som är och förbliver densamma underlagt. Om så sker, stannar lagen inom sina gränser. 

Men om den vill stiga upp i samvetet och härska där, må du se till att du är en god logiker och gör en riktig uppdelning, så att du icke tilldelar lagen mer än som tillkommer den. 

Då skall du säga: Lag, du vill stiga upp i samvetets rike och härska där genom att anklaga samvetet för synd. Du vill taga bort den hjärtats glädje, som jag har i tron på Kristus, och driva mig till förtvivlan och undergång. Därmed överskrider du din befogenhet. 

Stanna du vackert inom dina gränser och utöva ditt herravälde över köttet. Men kom icke vid mitt samvete. Ty jag är döpt och genom evangelium kallad till delaktighet i rättfärdighet och evigt liv, till Kristi rike, där mitt samvete har ro och där ingen lag finnes utan idel syndaförlåtelse, frid, ro, glädje, salighet och evigt liv. 

Lämna mig i okvald besittning av detta! I mitt samvete skall icke lagen råda, den hårde tyrannen och grymme pådrivaren, utan Kristus, Guds Son, som är fridens och rättfärdighetens konung, min outsägligt milde Frälsare och Medlare, 

Han skall veta att bevara samvetet glatt och fredat genom evangeliets sunda och rena lära och genom kunskapen om den passiva rättfärdigheten.

När jag invärtes hyser denna rättfärdighet, stiger jag ned från himlen likt ett regn, som gör jorden fruktbar, det är, jag träder ut i ett annat rike och gör de goda gärningar, som komma för handen. 

Om jag är en Ordets tjänare, predikar jag, tröstar de klenmodiga och förvaltar sakramenten. 

Om jag är en husfader, styr jag mitt hus och mitt husfolk och uppfostrar mina barn till gudaktighet och ärbarhet. 

Är jag en överhetsperson, utför jag det ämbete, som blivit mig av Gud anförtrott. Som tjänare sköter jag med trohet min herres angelägenheter. 

Korteligen, så snart någon med visshet vet, att Kristus är hans rättfärdighet, icke endast arbetar han med uppriktig glädje i sin kallelse, utan han underkastar sig också av kärlek överheten, även då dess lagar äro obilliga. 

Han tager på sig all detta livets vedermöda och farlighet, när läget så kräver. Ty han vet, att Gud vill det och att sådan lydnad behagar honom.

Detta alltså sagt om ämnet för brevet, vilket Paulus upptager till behandling med anledning av de falska lärare, som för galaterna fördunklat trons rättfärdighet. Mot dem sätter han sitt ämbetes myndighet."

Luther är mycket grundlig då han bemöter falsk lära. Som kristna har vi en ny Herre. Jesus Kristus och hans ljuvliga nåd.

Då bär också tron ljuvliga frukter. Den tro som Gud ger är aldrig död. Trons frukter och gärningar får vi återkomma till..

Trons rättfärdighet

"Men rättfärdigheten framför andra, trons rättfärdighet, som Gud genom Kristus tillräknar oss utan gärningar,a) är varken borgerlig eller ceremoniell, och icke heller består den i ett uppfyllande av Guds lag eller över huvud i våra gärningar. 

Den är något helt annat, en rent passiv rättfärdighet, liksom de förut nämnda äro aktiva. 

Här är det icke fråga om att vi handla eller giva Gud något, utan vi stå rent mottagande och låta en annan verka i oss, nämligen Gud. 

Därför finner jag det lämpligt att kalla trons rättfärdighet eller den kristna rättfärdigheten passiv. 

Detta är en hemlig och fördold rättfärdighet, som världen icke förstår och som de kristna själva icke rätt kunna fasthålla.b) 

I frestelserna fatta de den blott med svårighet. Därför måste den ständigt inskärpas och övas genom att träget praktiseras. Den som icke kan fatta eller fasthålla den i anfäktelser och samvetsångest kan icke bestå. 

Ty det finnes ingen annan så fast och säker tröst för samvetena som denna passiva rättfärdighet.

Men den mänskliga svagheten och eländet är så stort, att då samvetet är förskräckt och då döden hotar, fästa vi våra ögon endast på våra gärningar, på vår värdighet och på lagen. 

När lagen visar oss vår synd, tänka vi genast på vårt liv intill den stunden, och under djupa själskval suckar då syndaren: Huru illa har jag icke levat! 

Om jag blott finge leva längre, skulle jag bättra mitt leverne, o. s. v. Det mänskliga förnuftet kan icke vända sig från den aktiva eller egna rättfärdighetens spegel och lyfta blicken till den passiva eller kristna rättfärdigheten, utan det hänger helt enkelt fast vid den aktiva. 

Så djupt sitter detta onda i oss, och så fast binder oss denna olyckliga vana. Och Satan begagnar sig av vår naturliga svaghet och underblåser och driver på dessa tankar. 

Då måste följden bli, att samvetets bävan, förvirring och förskräckelse växer. Ty av sig själv kan människosjälen omöjligt taga till sig tröst och lita till den blotta nåden, då hon känner sin synd och förskräckes av den. Hon kan icke ståndaktigt bortse från gärningarna. 

Ty detta överstiger människans krafter, tankar och fattningsförmåga, ja, det överstiger också Guds lag. Ehuru lagen är det högsta av allt i världen, är det likväl så långt ifrån att den skulle kunna lugna ett förskräckt samvete, att den tvärtom ökar dess svårmod och driver det till förtvivlan. 

Ty genom lagen blir synden till övermått syndig (Rom. 7, 13)." (Ur Luthers kommentarer till Galaterbrevet)

Martin Luther skriver i sina kommentarer till Galaterbrevet om trons rättfärdighet.

Den är något som Gud genom Kristus tillräknar oss utan gärningar. Den består inte av att vi uppfyller Guds lag. Det handlar aldrig om våra egna gärningar.

Trons rättfärdighet är en gåva. Det är Guds verk då han verkar i oss.

Guds lag är det högsta som finns här i världen. Men den kan aldrig lugna och trösta ett plågat och förskräckt samvete.

Det förmår endast Herren Jesus och hans ljuvliga evangelium..

Apostlarnas budskap om den sista tiden

"Men ni, mina älskade, kom ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. 

De sade till er: "I den sista tiden skall det finnas människor som hånar och följer sina egna gudlösa begär." 

Det är dessa som vållar splittring, de som är oandliga och som inte har Guds Ande. 

Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den helige Ande. 

Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv. 

Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden. 

Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet."

Herrens broder Judas lyfter fram hur Herrens apostlar vittnat om hur människorna skall ledas av gudlösa begär i den sista tiden.

Guds Ande lämnar människor som haft en levande tro. Jesus byts ut mot Pride och andra ogudaktiga ideologier. Man  dyrkar och tjänar det skapade i stället för Skaparen.

Jesus vittnar om hur kärleken svalnar i de flesta då laglösheten tilltar. Därför uppmanar Jesu broder oss att hålla oss kvar i Jesus kärlek. Den första kärleken som är så underbar då vi tror och ser hur han älskat oss med en evig kärlek.

Jesus utgjöt sitt eget blod för att vi skall få leva i frid och gemenskap med Gud.

I den sista tiden behöver vi vara barmhärtiga medan vi orubbat håller fast vid Guds ord och löften.

Endast sanningen gör en människa fri att följa Jesus.

I psalmen sjunger vi: 

"Var, Jesus, vägen för den vilsegångna,

ge krafter åt den trötta, lös den fångna

och kom med liv till livlös, modlös själ

och med din sannings ljus till lögnens träl.

Ryck med din kraft från djävulen hans byte.

Bryt syndens makt, tag bort mitt svåra lyte

och gör den vägen, korsets väg, mig kär

som rikedomen i din nåd mig lär."

Ett levande hopp i den sista tiden

Aposteln Petrus skriver i sitt första brev om ett levande hopp i den sista tiden.

"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.

 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden."

Begreppet den sista tiden möter vi fyra gånger i bibeln. I det föregående lyfte Johannes fram vikten av att bekänna Sonen. Då har vi också Fadern.

Nu läser vi om ett levande hopp. Vi är födda på nytt med ett levande hopp. Och det hoppet har vi i himlen. Där är det förvarat. Där bevaras det.

Och vår frälsning uppenbaras i den sista tiden. Vi får se Honom komma på himmelens skyar.

Alla skall se Honom. Även de som vilar i mullen. Men i himlarymden börjar en gemensam mäktig och förunderlig evig segerfest.

- Frälsningen är vunnen i Lammets blod..

Världens sista tider

"Nu när vi lever i världens sista tider." Så sade en vän igår. Han gjorde ett konstaterande och hade en önskan.

Vi lever faktiskt i världens sista tider. Guds ord vittnar om det. Redan aposteln Johannes skriver i sitt första brevs andra kapitel: 

"Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kommit. 

Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss. 

Ni har en smörjelse från den Helige och känner alla sanningen. Inte har jag skrivit till er därför att ni saknar insikt i sanningen, utan därför att ni känner den och vet att ingen lögn kommer från sanningen.

Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern."

Gud vill att vi skall veta att vi lever i den sista tiden. Den har redan rått en lång tid. Och den tar en gång slut. När tiden är slut börjar Evigheten.

Evigheten är nära. Dess klockor ringer redan. Vi lever under det sista varvet med allt vad det innebär.

Den sista tiden är en tid då vi behöver ha blicken fäst vid Jesus. När vi är nära Honom blir vi inte vilseledda. Och Evigheten får vi tillbringa med just Jesus.

Nu i den sista tiden är vi kallade att bekänna Jesu namn. Det namnet i vilket vi har frälsningen - våra synders förlåtelse.

I den sista tiden bereder sig Guds folk för uppbrott. Ett uppbrott för att få vara med Jesus. På en ny jord, under en ny himmel.

"Så ge mig käre Herre, ja, ge mig ofta då en liten stund med Jesus i hemmets tysta vrå! Mitt hjärtas djupa längtan är denna enda blott; En evighet med Jesus, och allt, ja allt är gott!"

Sommarmöten

"Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. 

När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: "Härefter skall jag inte mer förbanna jorden för människans skull, eftersom hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.

Så länge jorden består, skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra." (Första Moseboken 8:20-22)

Ännu är det vinter, men redan samlas man för att göra de första planerna inför sommarmöten.

"Om Herren vill och vi får leva blir det sommarmöten. I förtröstan på Guds löften får vi se framåt och också planera för framtiden. 

Vi ser något som Noa inte ännu såg. Vi vet att Lammet är slaktat. Vi vet att Jesus var det fullkomliga offret. Synden är försonad.

Därför predikar vi Kristus här på vår livsvandring mot målet i himlen. 

Må Gud välsigna sommarmötena. Det är gott att lämna allt i hans goda händer..