Domsöndag

Efter uppbrottets söndag följer domsöndagen. 

Den dagen påminner oss om att vi en dag skall stå inför Guds domstol.

Jesus säger: "Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. Och han ska ställa fåren på sin högra sida och getterna på den vänstra.

(Matt 25:32–33, SFB)

Ingen människa kan bestå inför Guds helighet. Det behövs en förmedlare mellan Gud och oss. Och Guds ord vittnar om att denne är en mämniska. - människan Kristus Jesus.

Jesus är människa men han är samtidigt Gud. Jesus representerar oss inför Gud. Jesus representerar också Gud inför oss.

På den yttersta dagen vid den yttersta domen är den förhärligade Jesus domaren.

Det finns ingen annan medlare mellan Gud och människor än Jesus. Och mellan Gud och oss får inget och ingen komma utom Jesus.

Här finner vi nyckeln till domsöndagens evangelietext.

Om än vi skulle komma fram inför Gud med det bästa vi gjort skulle vi gå förlorade.

Vi kan inte ens hänvisa till det bästa Gud verkat i oss eftersom det är sammanblandat med vår egen gamla människa.

Det här kan kännas obehagligt, för vi människor vill ju så gärna prestera något. Men samtidigt blir det så befriande. För nu inser vi att Gud inte kräver något "mänskligt" vid sidan av Jesu verk.

Jesu verk duger inför Gud. Inget annat kan duga för Gud kräver fullkomlighet. Och vår Gud som är helig, kärlek, nådig och barmhärtig frälser oss i Kristus Jesus.

Idag står en människa mellan Gud och oss och det är Kristus Jesus. Han har gett sig själv till lösen för oss. Jesus har friköpt oss från hela vår syndabörda.

Jesus håller måttet inför Gud. Han gör det som ingen annan förmår eller kan göra.

Det här hade de rättfärdiga tagit till sig genom tron. Därför säger de:

"Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 

Och när såg vi dig som främling och tog emot dig, eller naken och klädde dig?

(Matt 25:37–38, SFB)

Och Jesus svarar dem: "Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig."

Vad de orden innebär kan vi ana. Må Jesu ord påminna oss om att vi som utan förtjänst förklarats rättfärdiga inför Gud skulle kunna och förmå bistå Jesu bröder och systrar med något i deras lekamliga och andliga nöd.

Gud ge mig nåden att likt Johannes få säga: "Se Guds lamm som tar bort världens synd..

Se Guds lamm!

Håll blicken fäst vid Jesus. 

Gud låt oss för Kristi skull få stå i de rättfärdigförklarades skara..

Uppbrottets söndag

Idag firar vi uppbrottets söndag. 

Jag har den här morgonen läst något av det vad Luther skrev. Han som bröt upp från den här världen för snart 500 år sedan. 

Luther skriver om Kristi återkomst:

”Då skall han inte ligga i krubban eller rida på en åsna, som han gjorde vid sin första ankomst, utan han skall bryta fram ur molnen med stor kraft och härlighet.” 

I Kristen dogmatk läser vi:

"Denna Kristi återkomst skall vi hävda gentemot bespottarnas direkta förnekande (2 Petr. 3:3-4) och mot glömskan hos de kristna som enligt köttet är benägna att låta Kristi återkomst träda i bakgrunden (Matt. 24 och 25). 

Men hur säkert det än är att Kristus skall återkomma på ett synligt sätt, är tiden för denna händelse fördold enligt vad Kristus själv säger (Matt. 24:36, Mark. 13:32). 

Människornas beräkningar är således förgäves. Men människorna bör noga akta på tecknen på Kristi återkomst, ty Skriften har uppenbarat en hel del sådana (Matt. 24, Luk. 21, 2 Tess. 2).

- -

Är jag då redo för uppbrott om basunen ljuder idag eller om tiden här nere tar slut?

Frågan är angelägen då varje dag kan vara vår sista.

Äger jag Jesus i mitt hjärta genom tron?

Då är jag redo. För då äger jag också syndernas förlåtelse för Kristi skull.

Gårdagen vandring gjorde gott för kroppen. Själen får sin mat och näring från Gud ord.

Jesus säger:

"Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. 

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 

Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 

Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

(Joh 3:14–18, SFB)

Ordet och tron

"Det räcker inte med att bara just nu ha Ordet och tron. Vi måste också se till att behålla båda delarna, så att inte djävulen tar dem ifrån oss."

Orden ovan är Luthers. Vi förstår att tron behöver Ordet för det är den kristnes enda anfallsvapen.

Villolärare försöker rycka bort Jesus från Ordet men det går inte.

"Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna"

(Luk 24:27, SFB)

"Filippus fann Natanael och sade till honom: "Vi har funnit honom som Mose skrev om i lagen och som profeterna skrev om – Jesus, Josefs son från Nasaret."

(Joh 1:45, SFB)

Trons liv och fäste är i Jesus. Och vi behöver Guds ord som står över alla mänskliga tankar och som den onde aldrig kan stå emot.

Aposteln skriver: "Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar.

(Ef 6:16, SFB)

I min telefon hittade jag en bild från 2024 där författaren lyfter fram att trons grund ligger i Guds uppenbarade ord.

I tidningen ÖT går ledarskribenten idag till attack mot kristen tro förankrad i Ordet.

Men tron och Ordet står fast. Både tron och Ordet är Guds gåva och bereder en vila i Jesu famn.

Tomt prat och falsk lära

 "Som jag uppmanade dig redan när jag var på väg mot Makedonien, vill jag att du stannar i Efesos och förmanar vissa där att inte förkunna falska läror eller ägna sig åt myter och ändlösa släktregister. 

Sådant leder till strider och tjänar inte Guds frälsningsplan genom tron. 

Målet med förmaningen är kärlek ur ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro.

Det målet har vissa missat och förfallit till tomt prat."

(1 Tim 1:3–6, SFB)

Falsk lära och bedrägligt tal har alltid utgjort en fara för kristna.

Paulus lyfter fram hur kärleken behöver ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro. Kärleken från Gud gör alltså inte kompromisser med Guds ord.

Den kräver inte att människor kompromissar med sitt samvete. Den lösgör inte människor från tilltron till Guds heliga Ord.

Paulus talar om ett gott samvete. Vi förstår att det är ett samvete bundet vid Guds ord och löften.

En av kyrkans kvinnliga biskopar skrev under veckan: "Kirkon moniäänisyys ei voi tarkoittaa erillisiä ehtoollispöytiä. Sovinnon etsiminen on välttämätöntä, ja samassa kirkossa kaikkien on mahduttava samalle alttarille. Vastuu yhteydestä irtautumisesta on niillä, jotka järjestävät erillisiä jumalanpalveluksia, ei niillä, jotka kutsuvat kaikkia yhteiseen ehtoollispöytään."

Hon säger något helt annat än Guds ord då hon egentligen hävdar att människor måste rymmas vid samma nattvardsbord och delta i gudstjänster även om de leds av villolärare.

Här möter vi en grov form av andligt våld. Det är inte den gode Herdens röst.

En kristen måste pröva allt inför Guds ord. Bakom biskopens ord ligger inte Guds kärlek. Gud omintetgör aldrig sitt ord genom att gå emot det.

Aposteln talar om tomt prat och falska läror. Tomt prat hör vi och falska lärör möter vi allt mera i vår tid av människor som är brännmärkta i sina samveten.

Paulus skriver till Timoteus: "Detta uppdrag att förmana anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. 

I kraft av dem ska du kämpa den goda kampen, i tro och med rent samvete. 

Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron. 

Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de ska tuktas så att de inte hädar."

(1 Tim 1:18–20, SFB)

I tro och med rent samvete får vi fortsätta att följa Jesus i tro på Guds ord.

"Med den Osynlige här för mitt öga vill jag likt Mose i tron härda ut. Tidens bedrövelser aktar jag föga emot den glädje som aldrig tar slut."

Trons ögon

"Tron har så skarpa ögon att den kan se i mörkret, där inte det minsta ljus lyser. Tron kan se där det inte finns något att se och känna där det inte finns någonting att känna." 

Orden ovan skriver Martin Luther i en kortandakt för den 26. november. "Lita på Guds ords löften som om du redan fått det han lovat."

Hebreerbrevets författare skriver: "Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt."

(Hebr 11:1–3, SFB)

Evangeliet är en Guds kraft till frälsning och tron är en Guds gåva som griper tag i evangelium, i Ordet, i det som Gud gjort och gör i Kristus Jesus.

Tron har så skarpa ögon att den kan se i mörkret. Där tron på Jesus finns lyser ljuset i mörkret. 

Gud är god!

"Ty Jesus är vägen, den enda som går, till nya Jerusalems stad. Följ med på den vägen, snart vila du får och sjunga där uppe så glad!" (Sions sånger 214)

Ingen blir frälst av egen kraft

"I din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade (1 Mos. 22:18)."

I en andakt för den 28. november skriver Luther:

"Allt det som evangeliet lovar och tron innehåller ligger i detta korta bibelord: 

Det ska komma ett annat liv efter döden, att enda vägen till att bli rättfärdig och salig är genom tron och att det därför inte finns någon människa, som kan bestå Guds dom genom sina egna prestationer. 

Detta bibelord betyder nämligen: ”Du kan inte bli hjälpt av din egen kraft, för du är fast i djävulens klor. Allt är förlorat. 

Om du nu ska kunna bli frälst, så finns det inget annat sätt till hjälp än att förlita dig på denna kvinnans avkomma.” 

Det här är ett starkt ord, som står över all annan predikan. Här fastslås det att man måste tvivla över sin egen kraft och endast förlita sig på denna avkomma – Jesus Kristus, som ensam ska göra allt. 

Om det funnits någon annan väg till salighet skulle dessa ord vara falska. 

Lägg märke till hur kraftfullt även det Gamla testamentet talar om det här! Här kan vi se att Abraham var en kristen långt före Jesus födelse. 

Han hade nämligen samma tro på Jesus som vi har. Tiden gör inte någon som helst skillnad på tron, för tron har varit densamma alltsedan världens begynnelse. 

Därför fick Abraham genom sin tro samma sak som jag får. 

Han fick nog aldrig se Jesus med sina egna ögon, precis som inte vi heller får göra det. 

Men han hade Jesus i Ordet, på samma sätt som vi har honom i Ordet.

Det är gott att ibland få läsa hur Luther trodde. Den enda saligörande tron har vi i Herren Jesus

Brudgumsdräkten

 "Jag ej fruktar inför domen då jag har min brudgums dräkt, ty då vet jag att mitt namn är tecknat uti livets bok."

I sången "Himlen är mitt rätta hemland" sjunger vi i sista versen att jag ej fruktar inför domen. - Då jag har min brudgums dräkt.

När Jesus talar om de rättfärdiga, eller Faderns välsignade så vet han att han själv är deras rättfärdighet inför Gud.

Jesus försonade synden i sin egen kropp. Han tog straffet på sig och uppstod till vår rättfärdighet.

När vi tror på Jesus, på att han försonat vår syndaskuld är vi iklädda den dräkten som duger inför Gud.

Vi äger trons rättfärdighet. Genom tron är vi förenade med Kristus Jesus. Han som tog både synden och straffet på sig.

Vi förstår att det eviga straffet blir vi befriade från endast i Kristus Jesus. De förbannade som förvisas bort till straffet, den eviga elden ägde inte Kristi rättfärdighet.

De hade inte brytt sig om dem eller de hade mist den. 

Hur var det möjligt? Det får vi återkomma till..