Den välsignade Gudens härlighet

"Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. 

Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. 

Han är till före allting, och allt består genom honom. Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 

Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen." (Kolosserbrevet 1: 13-20)

Bibeltexten öppnar hurudant det är i himlen. I Jesus Kristus skapades allt i himlen och på jorden. Vi är redan genom Jesus delaktiga av en ny skapelse.

Jag förstår att i den skapelsen kommer man inte släpande med en stackars äktenskapsbryterska som fariseerna gör i morgondagens evangelietext.

Fariseerna hade kanske redan stenar i fickorna. Men ändå gjorde de Gud en tjänst då de släpade den stackars kvinnan fram till Jesus. Kvinnan fick till slut genom Guds förunderliga ledning och nåd möta Jesus.

Kanske var hon själv ett offer. Texten avslöjar inte det. Men vi förstår att något gått helt fel. Och Jesus och hans ord är nog då det enda som kan hela och öppna en väg framåt och vidare.

En väg där Jesus är med. En väg där Jesus är själva vägen.

Guds lag är god.  Aposteln skriver till Timoteus: "Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran 

- detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig."

Vad menas med evangeliet om den välsignade Gudens härlighet? - Jag tror aposteln syftar på Jesus..

Guds lag för syndare till Jesus. Bort från ett liv i otukt, i uppror mot Guds ord. 

Bort från våld, från liv i utlevd homosexualitet, från lögn och falskhet.

Till ett nytt liv som en Jesu efterföljare. Ett liv som börjar i svaghet här nere, men fullkomnas i himlen.

I Kauhava såg jag en skymt av ett gäng som jag antar hörde till "tarratoimikunta". Man kräver att SRK öppnar för pridetänk och normlöst liv.

Vi lever i svåra tider. Tider där tron på Gud och Jesus är det enda som håller och bär genom livet.

Herren Jesus överger inte sargade, vilsna och av livet tilltufsade. Han helar och leder ända hem till himlen.

En kväll i Kauhava

 

"Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där Herrens hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk skall strömma dit."

(Jesaja 2:2)

Vi kör längs en grusväg. Det syns att den varit livligt trafikerad. Igår på kvällen var det ingen egentlig trafik där.

Plötsligt bakom en kurva framträder staden, som igår hade cirka 70 000 invånare. P stod det på skylten, men den här grusvägen var ämnad för stadens innevånare.

Vi svänger om och tar den andra infartsvägen, som vi noterade några hundra meter tidigare. Tydligen var det den som var ämnad för dagsbesökare..

Vi gjorde ett kort besök på Suviseurat i Kauhava. När vi sedan promenerar mot mötesområdet talar predikanten om Sions berg i den yttersta tiden. Han citerar bland annat Jesaja och Mika.

På mötesområdet är det lugnt och fridfullt och predikan och sångerna hörs över så gott som hela det några hundra hektar stora mötesområdet.

Småningom blir det ändå rätt kallt på det öppna området. Solen går i moln och det blåser rätt friska vindar. 

Vi lyssnar till en predikan från 5. Moseboken. "Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig." Predikanten Kurtti hänvisar mycket till Luther. 

I pizzakön lyssnar jag till sången "Nyt kodista laulun mä laulan" -"Se koti ei olekaan täällä ah ei, se on kaukana tuoll' Mä täällä nyt vain olen tiellä siell' lopun saa kyynelten vuo."

Jag har inte sett så mycket människor på ett så pass litet avgränsat område tidigare. Men det är fridfullt och lugnt, rent och snyggt. Många sitter familjevis i klungor på egna medhavda stolar.

Medan jag ser ut över folkhavet tänker jag på himlen. Jag förstår att det ändå är något annorlunda där. Vinden är ljummare. Ljuset är annorlunda. Där ser vi Jesus. Där känner vi varandra. Där är ingen ensam eller en främling.

I natt är jag i drömmen i en stor folkskara som är på resa någonstans. Jag är ändå helt ensam. Plötsligt förstår jag att nu skall man ha en lek där man parvis gör olika uppgifter.

Jag är helt ensam och känner ingen. Var skall jag gömma mig?

Plötsligt kommer en liten knubbig mörklätt pojke med ett varmt leende över hela ansiktet. Han frågar: - kan vi vara ett par? Och så blir det..

Nog var det ett välsignat besök i Kauhava. Man predikade inte så mycket om Jesus, men nog var Jesus där.

Jag tänker på kvinnaan som serverade pizzalådor i tältet. Alla bemötte hon med samma varma leende. Jag förstod att hon var på väg till himlen. Jag tror att jag en gång  ser skymten av henne där. 

Jesus bodde nämligen i hennes hjärta.

Hon tjänade Jesus. Också en trött främling bemöttes med ett leende. Samma leende som den lille pojken bar i drömmen.

Nog var Kauhava värt ett besök. Jag ber att Gud välsignar sommarmötet. Ett möte där såg jag en annan bild av Finland, än den som vi vanligen ser.

Gud är god. Jesus är vår broder. Då är det gott på resan till himlen..

Jesus - den förste och den siste

"Sedan gick var och en hem till sitt, och Jesus gick ut till Oljeberget. Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem." (Johannes 8: 1-2)

Inledningen till inkommande söndags evangelietext väcker en del tankar. Här i Johannesevangeliet finner vi ett textavsnitt som i de äldsta handskrifterna av bibeln finns på litet olika ställen. 

Det har funnits som avslutning på Johannesevangeliet. Efter de två sista verserna där orden lyder: "Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. 

Jesus gjorde också mycket annat. Om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen kunde rymma de böcker som då skulle skrivas."

Nu blev det så att den Helige Ande ville att den här berättelsen skulle vara med. Och då förstår vi att den också kan ge oss något.

Ja berättelsen är viktig. Den är livsviktig kan vi säga.

Vad är berättelsens budskap? Vi vet ju att skrift skall förklaras med skrift. Och att hela skriften är nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet.

Ofta brukar teologer lyfta fram tre huvudpunkter ur en bibeltext. Och i evangelietexten finner vi undervisning. Vi finner bestraffning. Vi finner fostran till rättfärdighet.

Samtidigt kan vi fundera på att vad är kärnan i den här berättelsen? 

Är det fariseerna?

Är det de skriftlärda?

Är det kanske synden?

Är det äktenskapet eller äktenskapsbrott?

Är det Mose lag?

Är det kvinnan som begått äktenskapsbrott.

Samtidigt märker vi att någonting fattas här?

Var är mannen som kvinnan begick äktenskapsbrott med? Var är han? Varför är inte han med?

Igår när jag läste den här texten blev det klart för mig vad som är kärnan i texten. Och det är en person som vi alla behöver få lära känna bättre.

Textens kärna är Jesus. Och för oss är det livsviktigt hur vi förhåller oss till Jesus.

Ja vårt förhållande till Jesus är det viktigaste i vårt liv. Han behöver få vara den förste och den störste. Annars får vårt liv och vårt livsverk en slagsida..

Efter den här dagen skall jag stegvis försöka hålla litet semester. Det blir en intensiv dag. Mycket arbete, många beslut och en hel del människomöten.

Jesus, välsigna du den här dagen. Tack för den nya dagen du gett oss. Låt oss få lära känna dig allt bättre Jesus. 

Låt oss likt aposteln Thomas få se dig och möta dig som vår Herre och vår Gud.

Glädjens nya ton

"Här min själ förnimmer glädjens nya ton."

Glädjen i Herren är evig och sann. Den ger nytt mod. 

Profeten Jesaja skriver: "

Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.

Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar.

De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta."

förunderliga ord...

Trött på allt mitt eget

Ibland blir vi trötta. Vi kan bli trötta på allt eget. 

Hans Emanuel Öberg har skrivit psalmen. "Herre jag vill bida stilla vid din port."

Öberg var kyrkoherde i Själevads församling nära Örnsköldsvik.

I psalmen utgår han från ordet i Klagovisorna 3:25-26

"Herren är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom. Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren".

"Det är gott att bida, Herre, vid din port, himlar öppnas vida, här är helig ort. Här min själ förnimmer glädjens nya ton, och jag ser ett skimmer från en snövit tron."

Vid Herrens port

"Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna."

Orden i Efesierbrevet 6 är dyrbara. För även om vi tror på Jesus och vill följa honom känner vi av ondskan. 

"Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar."

Den onde kan göra oss osäkra. Men Jesus har övervunnit den onde.

I en psalm sjunger vi: "Herre, jag vill bida stilla vid din port, tills min själ din blida fadersblick försport.

Trött på allt mitt eget ödmjukt här jag står. Hjälp mig sista steget, du som allt förmår."

Jona

"Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sade: "Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig." 

Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång. 

Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: "Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt."

Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem. 

När budskapet nådde kungen i Nineve, reste han sig från sin tron och lade av sin mantel och klädde sig i säcktyg och satte sig i aska."

I mina tankar kom profeten Jona och hur Gud ömmade för Nineve, den stora staden, där det fanns mer än 120 000 människor som inte kunde skilja mellan höger och vänster.

Gud hade ett motstridigt redskap men ändå lät Gud en väckelse uppstå i den stora staden som var känd för sin ogudaktighet.

Vi lever nu mitt i pridemånaden med allt vad det innebär. Samtidigt minns vi hur man i Nineve omvändelse sig vid Jona predikan.

Ännu låter Gud sitt ord gå ut. För Gud är ingenting omöjligt..

Om än synden och upprorsandan blivit så svår att människan inte kan skilja mellan höger och vänster förmår Gud och Guds ord skapa nytt liv.