I söndags sjöng vi en sång i bönehuset som inte sjungs så ofta. Sången är skriven av Elis Sjövall.
Jag fäste mig vid orden i den fjärde versen.
"En sådan ordning ansåg Herren bäst att i sitt rike ställa oss som präst, att ropa ut till alla detta bud: Kom hem och bli försonad med din Gud!"
Jag antar att sångförfattaren ville lyfta fram det allmänna prästerskapet. Att alla kristna är Herrens präster och kallade till att vittna om sin Frälsare.
I Folkkyrkan betonas det inte så mycket. Men i väckelsetider har denna Guds ordning, som aposteln Petrus lyfter fram varit till stor välsignelse.
Sions sånger 108:
1. Till Fadern vår som högt i himlen bor, kan komma endast den som detta tror: Att Sonen, Jesus, öppnat himlens port och i vårt ställe allt har färdigt gjort.
2. Vår medlare han är nu inför Gud, försvarar där sin återlösta brud. Förlåt dem, käre Fader! är hans bön, på korset jag betalat för dem lön.
3. I Kristi kyrka här på syndfull jord än klingar detta ljuva frälsningsord: I Jesu dyra blod och helga namn en syndare kan få en tryggad famn.
4. En sådan ordning ansåg Herren bäst att i sitt rike ställa oss som präst, att ropa ut till alla detta bud: Kom hem och bli försonad med din Gud.
5. I sina sakrament han bjuder sig till evigt liv åt både dig och mig. Till nytta blir ej yttre ting vi ser, om ordet ej i hjärtat tränger ner.
6. O, hur fick mänskan, danad blott av mull, mottaga sådan nåd för Jesu skull? Det kan vi aldrig fullt begripa här, men då när hemma vi i himlen är.
Elis Sjövall har en klar och tydlig teologi i sången. En teologi som vi också finner hos Luther.
En härlig sång som också ger mod i brytningstider, i tider av avfall och förvirring. När människor spelar sitt bedrägliga spel.
Guds rike bär inte bojor..
Petrus skriver:
"Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud.
Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje.
Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam.
För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall.
De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.
Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.
Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.
(1 Petr 2:4–10, SFB98)
Guds folks hem är inte i världen. Hemmet är hos Jesus.
