Onsdag - den första kärleken

I spåret igår tänkte jag på den första kärleken till Jesus. Den som Jesus lyfter fram som livsviktig.

Den första kärleken till Jesus. Johannes skriver i sitt första brevs fjärde kapitel: "Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder."

Och vidare: "Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.

Vi älskar därför att han först har älskat oss."

Vi älskar Jesus för att han först älskade oss. Han älskade oss redan innan världens grund lades. Han har berett ett rike för oss redan innan världens grund lades.

Och hans kärlek kallar oss till sitt rike. I sitt ord uppmanar han oss att ta det riket i besittning. Och här nere tar vi det i besittning genom tron. 

Jag tänkte vidare. Om vi älskar honom så håller vi hans bud. Men inte för att vi är rädda för honom. För det finns ingen rädsla i kärleken till Jesus.

Jesu kärlek till oss driver ut rädslan. 

Och ändå kan det gå så att vi kommer bort från den första kärleken och även överger den. Då är fallet stort. Då behöver vi tänka på varifrån vi fallit.

Tiden går fort då vi får leva omsluten av Jesu kärlek. 

Tisdag med Guds nåd i Kristus Jesus

" Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! 

Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. 

I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut, till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade.  

I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd som han lät flöda över oss med all vishet och insikt." (Efesierbrevet 1:3-8)

Inkommande söndag firar vi Marie bebådelsedag. Lukas beskriver det budskap som Maria fick från ängeln Gabriel:

-  "Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig."

- "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus."

Tiden, Guds tid var inne. Guds Son, kvinnans säd skulle födas hit till jorden. Maria var av Davids släkt och utvald till att bli Jesu mor.

I Jesus är alla människor utvalda till att bli frälsta. Vi är alltså utvalda av Gud till att bli frälsta. I Jesus blir vi upptagna som Guds barn.

I Jesus visar Guds sin nåd till oss. Vi blir omslutna av Guds nåd i Kristus Jesus.

Gud friköper oss från synden genom Jesu blod. Tack vare den nåd som Gud bevisar oss har vi förlåtelse för våra synder.

Guds nåd i Kristus Jesus är oförtjänt men den står öppen för varje människa som ser och känner sin synd och vill fly till Guds nåd som uppenbaras i Kristus Jesus.

Nåden är oförtjänt. Vi har inget i oss själva som gör oss förtjänta av den. Nåden är en Guds gåva som vi får ta emot med tacksamhet. Och då blir Jesu namn prisat. Och Gud får äran.

Måndagen täckte marken med ren vit snö. Guds sons rättfärdighet övertäcker människans synd. Insikten om nåden, om Guds fullkomliga försoningsverk i Kristus Jesus är den enda hållbara grunden till att vi får ha frid med Gud och ett gott samvete som är renat genom Jesu blod.

Därför får vi alltid bekänna vår synd och skuld och tacka Gud för nådens försäkran i evangeliets ord.

Aposteln försäkrar att i Jesus har vi förlåtelse för våra synder. Och då synden är förlåten har vi frid med Gud.

Guds nåd

Det är nåd att få börja en måndag med att få läsa om nåden, Guds saliggörande nåd. 

Gud valde att frälsa sina skapade barn genom sin nåd. "Då vi talar om Guds nåds nödvändighet är det givetvis inte en nödvändighet från Guds sida sett som menas utan en nödvändighet för människan.

- Om den syndiga människan skall kunna ernå Guds frälsning."

Och det är just detta vi finner i Kristus Jesus. Han är vägen. Han är Guds väg, den goda vägen.

Tänk att vi får vandra på den vägen. En väg som leder till himlen, hem till Gud..

Måndag - om namnsynder

Här om dagen lyssnade jag till Jukka Norvantos bibelundervisning utgående från Petrus andra brev. Jukka avslutade bibelstudien med att förkunna avlösningen.

Översatt till svenska förkunnade han ungefär så här: I Jesu namn och blod får du tro alla synder förlåtna, även de synder som du bär med dig ända till din grav.

Det fria evangeliet gladde mig och lyfte blicken mot Jesus. Evangelium är en Guds kraft till frälsning.

Synder däremot är något som vi bär med oss ändå till graven. Och alla synder har nog ett namn. Ändå från arvsynden till tankens synder och olika verksynder.

Det finns också förkunnare som betonar vikten av att vi bekänner synder med namn i personlig bikt. 

Finns det då en konflikt mellan dessa två synsätt? När jag på lördagen i skidspåret reflekterade eller idisslade kom några tankar.

Det första budskapet är evangelium där vi lyfter fram hur Jesus har burit våra synder. Han har försonat dem och även bekänt dem inför Gud. 

Det andra budskapet med ett krav att "namnsynder" måste bekännas för att den kristne skall komma till frihet är mera problematiskt. Speciellt om förkunnelsen leder till att åhörarna upplevelser eller tror att det här är evangelium som förkunnas.

Evangeliet ställer aldrig krav. Ett evangelium som blir lagbundet, eller måste förtjänas är ett annat evangelium än Skriftens evangelium som är en Guds kraft till frälsning. "Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro."

När förkunnelse om att synden måste bekännas inför människor med dess rätta namn blir en dogm skapar det träldom. Av synden plågade människor som Gud gjort fria genom Kristi evangelium binds genom Guds lag eller av människor formad lagiskhet.

Jesus uppfyllde Guds heliga lag till punkt och pricka. Jesus gjorde det som ingen annan kunde. 

Det är nåd att också för Jesu skull få bekänna sin synd, också specifika synder som plågar. Jesus försonade ändå alla synder oberoende av vilket namn de nu än har.

Därför behöver vi akta oss för att sätta något till Guds evangelium och skapa ett hemmagjort lagbundet evangelium. 

I sången sjunger vi: "Kom då, ni fattiga syndare alla, tag nu här dubbelt för varje ert brott! Har vi än alla i Adam måst falla, har dock vår Jesus alltsammans gjort gott. Är det väl rätt att befriade trälar håller sig själva i träldomen kvar? Nej, låt oss hellre som frigjorda själar lova i frihet vår nådige Far!"

Söndagsläsning, fortsättning

Jag läser vidare: "Om syndaskulden inte borttagits genom tron på Kristus, följer på den andliga och kroppsliga döden den eviga döden, som inte är ett förintande av människans tillvaro utan en evig tillvaro i helvetets kval."

- - -

Det här bortförklarar många "självutnämnda lutherska" teologer idag.

 Aposteln skriver i andraTessalonikerbrevets första kapitel: "

"Gud är rättfärdig: han straffar med plågor dem som plågar er och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss. Det sker när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. 

De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror."

Intressant är att aposteln talar till troende när han varnar för den eviga elden.

Jag citerar åter Pieper-Mueller: "Detta är en nödvändighet, för att de ständigt skall betänka, vad som med nödvändighet skulle bli följden även av deras synder, om de inte genom daglig bot förblir i det andliga livet och korsfäster köttet och dess lustar och begärelser."

Här slutade söndagens läsning. Vid den dagliga boten. Nu på morgonen hade jag möjlighet att läsa vad Luther skriver om dopet. Dopet och boten hör ihop. Jag citerar slutdelen ur Luthers stora katekes:

"74] Och här ser du, att dopet både i anseende till sin kraft och sin sinnebildliga betydelse omsluter jämväl det tredje sakramentet, som man har kallat boten 75] och som egentligen icke är något annat än dopet. Ty vad betyder väl bot annat än att med allvar angripa den gamla människan och börja ett nytt liv? Lever du alltså i bot, så vandrar du i dopet, som icke allenast sinnebildligt häntyder på detta nya liv, utan också verkar, uppväcker och framdriver detsamma. 76] Ty i dopet gives nåd, ande och kraft till att förkväva den gamla människan, så att den nya människan må framkomma och vinna styrka.

77] Fördenskull bliver dopet alltjämt bestående, och även om någon skulle falla därifrån och synda, så står dock alltid en återgång dit öppen för oss, så att vi åter kan vinna herravälde över den gamla människan. 78] Men med vatten behöver man icke mera begjuta oss; ty om man hundra gånger läte sig sänkas ned i vatten, så gives det dock icke mer än ett dop. Men dess verkan och betydelse fortfar och förbliver. 79] Sålunda är boten ingenting annat än en återgång och ett nytt tillträde till dopet, så att man upprepar och övar det, som man förut begynt men sedan upphört med.

80] Detta säger jag, för att man icke skall hängiva sig åt den föreställningen, som vi länge hyst, då vi menade, att dopet nu vore förlorat, så att man icke mera hade någon användning därför, sedan man åter fallit i synd. Orsaken härtill är, att man icke uppskattar dopet annat än efter det yttre verk, som en gång har skett. 81] Och detta låter härleda sig ur vad S:t Hieronymus skrivit: "Boten är den andra räddningsplankan, på vilken vi måste simma och rädda oss, sedan det skepp slagits sönder, på vilket vi stiga ombord och färdas, när vi inträda i kristenheten." 82] På så sätt, när detsamma icke mera tänkes vara oss till gagn, tager man likväl bort dopets övning. Det är därför icke riktigt talat: ty skeppet går icke sönder, emedan det såsom sagt är Guds stiftelse och icke vårt verk. Men det inträffar väl, att vi halka och falla därur. Faller dock någon ur, så må han se till, att han åter simmar till skeppet och håller sig fast där, till dess att han åter kan komma upp på skeppet och fortsätta färden, såsom han förut hade börjat.

83] Man ser härav, vilken hög och förträfflig sak dopet är. Ty det rycker oss ur djävulens gap och gör oss till Guds egendom, det dämpar och borttager synden, vidare stärker det dagligen den nya människan samt övar ständigt sitt verk och förbliver i kraft, till dess vi från detta elände komma till den eviga härligheten.

84] Därför skall var och en betrakta dopet såsom en daglig klädnad, vari han ständigt skall gå klädd, så att han alltid må befinnas leva i tron och dess frukter, underkuvande den gamla människan och tillväxande i den nya. 85] Ty om vi vilja vara kristna, så måste vi flitigt öva det verk, i kraft av vilket vi äro kristna. 86] Om någon åter faller från dopet, så må han åter komma dit. Ty liksom Kristus, nådastolen, icke övergiver oss eller hindrar oss att på nytt komma till honom, även om vi synda, på samma sätt förbliva ock alla hans skatter och gåvor sig ständigt lika. Såsom vi nu en gång i dopet hava fått syndernas förlåtelse, så förbliver denna förlåtelse ännu dagligen hos oss, så länge vi leva, d.v.s. så länge vi dragas med den gamla människan.

"

Kvinnans säd - söndagsläsning

 Enligt Pieper-Mueller hävdar Luther att Adam var mitt i döden och helvetet när han flydde undan Gud efter syndafallet.

Han återvände inte till det andliga livet förrän han hörde och trodde evangelium om kvinnans säd.

I Första Moseboken 3:15 läser vi vad Gud sade till ormen: " Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.”

Luther skriver: "Detta är den text som levandegjort Adam och Eva, och som återuppväckt dem ifrån döden till det liv, som de genom synden gått miste om."

Genom det här ordet förklara Gud Adam och Eva och vi fria. Genom det här ordet förkunnas syndernas förlåtelse.

"Efter syndafallet förekommer det andliga livet hos människan, blott när hon genom tron på Kristi försoningsverk har övervunnit det onda samvetet och har kommit till frid med Gud."

Intressant och givande läsning en söndagskväll..

Vår Gudsbild

Vår Gudsbild har stor betydelse. Utgående från den talar och vittnar vi om Gud. Ungefär så sade en vän igår.

Vad påverkar vår Gudsbild? Den påverkas av den församling vi tillhör. Den påverkas av de människor vi umgås med. 

Gud vill ge oss en bild av hurudan han är. Den som känner Sonen känner Fadern säger Jesus.

Djävulen vill förvränga vår Gudsbild. Han vill ta bort vår tilltro till Guds ord. Han använder falska lärare och profeter.

Guds ord avslöjar de falska lärarna. Under veckan har vi kunnat läsa om hur emeritusbiskop Wille Riekkinen förnekar Jesu gudomlighet. Han är alltså en falsk lärare som Guds ord avslöjar.

Wille har studerat Guds ord länge men kommit bort från Gud. Det är tragiskt. 

Herre låt du oss få lära känna dig allt närmare genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

I sången sjunger vi: "Gud som himlen danat, lovat är ditt namn! Gåvan vi blott anat är din nådesfamn. Herrens ord oss leder så vi vägen ser. Han sin nåd utbreder, frid i själen ger. Himlens Gud vi prisar som sitt barn ej risar men sin kärlek visar!

Jubla över frälsning, Sions ädla ätt! Sänd till Gud din hälsning på ett ödmjukt sätt! Om än högt du sitter, Herre, på din tron, själ, vars strid är bitter, når dock himlaron. Himlens Gud vi prisar som sitt barn ej risar men sin kärlek visar!"

Visst får vi jubla över frälsningen. Som frälsta skall vi en gång se Gud sådan han är.