Luther om kampen mot synden

I en kortandakt för den 7.4 skriver Martin Luther. Jag citerar:

"Jesus har grundat ett rike på jorden. Det har fått namnet ”ett evigt nåderike”. 

Fastän synden hos en kristen fortfarande lever kvar i kött och blod och är så djupt rotad att den inte helt kan rensas bort i detta livet, så kommer den likafullt glömmas, förlåtas och inte göra oss någon skada – allt på grund av nåden från detta eviga nåderike. 

Förutsättningen är dock att vi stannar kvar i tron på Jesus och varje dag kämpar emot de lustar som är kvar i oss, tills dessa slutligen slocknar helt när vi dör. 

Då ska vi som helt nya och rena människor uppstå till ett evigt liv. Även om en kristen som står under nåden skulle komma bort från sin tro och syndaånger, och alltså gå miste om förlåtelsen, så står dock detta nådens rike kvar – det kan inte förstöras. 

Så länge den bortkomne vänder sig till detta rike med syndaånger och omvändelse, så är han alltid välkommen tillbaka.

Akta dig bara för att inte på ett felaktigt sätt förlita dig på detta och bli sömnig. Vill du, när du syndat, gå din väg och tänka: ”Det är inte farligt!” och fortsätta att leva fritt i synden, så är detta att synda på Guds nåd och att fresta Gud. 

Har du däremot för avsikt att komma loss från synden, så är du på rätt väg, och du är förlåten." (Citat slut)

Luther lyfter fram vikten av att vi stannar kvar i tron på Jesus. Att vi förblir i nåderiket. 

När vi tror och förtröstar på Jesus får vi leva i nåderiket. Fastän synden bor och verkar i oss håller tron på Jesus oss kvar i nåderiket.

Vi hamnar inte in i och under lagens rike, förrän vi förlorar tron på Jesus. Synden kan inte fördömma oss så länge vi lever i Nådens rike där vår korsfäste och uppståndne Frälsare Jesus är Herre och kung.

Och Jesus kallar ständigt dem tillbaka som lämnat Honom och hamnat in i lagens rike under Guds vrede. När människan där får höra den gode Herdens kallande röst skall hon skynda till Jesus.

Gud är god!

Bikttvång eller syndernas förlåtelse genom tron på Jesus

Rubriken är kanske något märklig men ändå relevant. Kanske också utmanande.

Luther stred mot det katolska bikttvånget, men värdesatte bikten.

Bikt är det att en människa får tala ut om sina svårigheter och bekänna sina synder inför en kristen broder eller syster. Hon får personligen höra evangeliets budskap att synden är försonad. Jesus har försonat synden inför Gud.

Människan får höra att hennes synder är förlåtna. I Jesu namn och blod.

Människan befrias från sin börda. Det livgivande evangeliet ger glädje och nytt mod.

Vad var då felet med det katolska bikttvånget, som idag framträder i andra kretsar?

Människan förleds till att tro att hon måste bekänna sina synder för att förtjäna Guds förlåtelse. Då är nåden inte av nåd och människan faller slutligen ur nåden.

I biblisk kristen tro är bikt en möjlighet. När vi känner vår synd och vill ha stöd i kampen är den personliga bikten en möjlighet som Gud i sin nåd gett oss.

Men ett obibliskt bikttvång förvanskar bikten. Människan förleds till att tro att kraften till kamp mot synden och mot allt som förstör i en människas liv ligger i det att människan ödmjukar sig till att bekänna sina synder. Och som en följd av denna trons lydnad får hon äga syndernas förlåtelse och bevaras i tron. Människan förtjänar då åtminstone delvis sin salighet.

När bikten "hanteras" ovarsamt och ovist trälbinds Guds folk. Människor som är frälsta genom evangeliet, som är en Guds kraft till frälsning läggs under ett nytt ok.

Kristendomen blir lagisk och kravfull. Lag och evangelium blandas samman och följderna blir förvirring och missmod. Det är ledsamt och sorggligt.

Jesus har försonat synden och friköpt människan från syndens och lagens förbannelse..

Kanske man kan säga att bikt under tvång är köttets gärning, medan möjligheten till bikt är något som vi kristna får glädjas över och tacka Gud för.

En Andens frukt eller som vi sjunger i sången: "Kom nu, broder och syster, förlåt mig! Jag har varit så kärlekslös, jag ofta har klandrat uppå dig och sett dina brister och fel. O måtte vi aldrig förglömma det budet som Herren bjöd ej mera varandra här döma och ej släcka kärlekens glöd!"

Han stillar strider

"En ström går fram med flöden

som ger glädje åt Guds stad,

den Högstes heliga boning.

Gud bor där inne,

den vacklar inte.

Gud hjälper den

när morgonen gryr.

Folken larmar, riken vacklar,

han höjer sin röst –

då smälter jorden.

Herren Sebaot är med oss,

Jakobs Gud är vår borg. Sela.

Kom och se Herrens verk,

häpnadsväckande saker

gör han på jorden.

Han stillar strider över hela jorden,

han bryter bågen

och bräcker spjutet,

bränner upp vagnarna i eld.

"Bli stilla och besinna

att jag är Gud,

upphöjd bland folken,

upphöjd på jorden."

Psaltarpsalmen 46 avslutas med orden: "Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela."

Visst är det mäktigt att få tro på en Gud som stillar strider. Igår i bönehuset fick vi tala om striden mellan köttet och Anden.

Den striden är ändå livslång och nödvändig. Där Herren Jesus får vara Herre så strider Anden mot köttet och då segrar Jesus i en människas liv. 

Jesu seger ger mod och livet har vi i Jesu blod. 

Under Andens ledning

"Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. 

Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. 

Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. 

Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot." (Galaterbrevet 5)

Utgående från Mosebokens berättelse om Isak och Ismael öppnar aposteln Paulus upp vad lagiskhet handlar om. Egentligen drivs man av köttet. Av den gamla människan och kan och vill inte fatta och ta till sig vad Kristus gjort och gör.

Självbehärskningen fattas. Splittringar föds. Och lagisk "kristendom" är ytterst en irrlära som splittrar och söndrar församlingen.

Paulus lyfter fram hur den som leds av Anden inte står under lagen. 

Pröva andarna är bibelns budskap. Medan uppståndelseglädjen mera eller mindre fattas när människan hamnat under lagen är Andens frukter bland annat mildhet, glädje och frid.

Det himmelska Jerusalem är fritt!

"Detta har en djupare mening: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slaveri, det är Hagar. 

Ordet Hagar står för Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn.

Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder."

(Galaterbrevet 4:24-26)

I kvällens bibelstudium i bönehuset möter vi budskapet om hur slavinnan och hennes son skall drivas ut.

Budskapet förstår vi först i nya testamentets ljus och Paulus undervisning i Galaterbrevet 4.

Något fruktansvärt hade hänt i församlingen i Galatien. Man hade vänt sig bort från Guds evangelium som är en Guds kraft till frälsning och tillbaka till slaveri under lagen.

Och aposteln är upprörd och skriver med tjock penna: 

" Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. 

Det är bara några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 

Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse. 

Det vi redan har sagt säger jag nu igen: om någon ger er ett annat evangelium än det ni har tagit emot, så ska han vara under förbannelse.

Är det nu människor jag försöker få på min sida, eller Gud? Eller söker jag människors gillande? Hade jag fortfarande sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare."

 

Likt Maria

"Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta." (Lukas 2:19)

Syndernas förlåtelse

I folkbibeln 98 och 2015 finner vi 8 gånger begreppet "syndernas förlåtelse" (direkt citerat med den ordalydelsen)

1. I Matteus 26: 26-28: när Jesus instiftade nattvarden:

"Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse."

2.  I Markus 1: 4-5: "Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. 5 Hela Judeens land och Jerusalems alla invånare kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan."

3. I Lukas 3: 3-5: "Han gick ut i hela området runt Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:

En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom! Varje dal ska fyllas, alla berg och höjder sänkas. Det krokiga ska rätas, ojämna vägar ska jämnas.

Och alla människor ska se Guds frälsning."

4. I Lukas 24: 44-49: (Jesu egna ord till apostlarna)

"Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna." 

Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 

Ni är vittnen om detta. Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden."

5. I apg 29-32: "Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. 

Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. Honom har Gud upphöjt till sin högra sida som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. 

Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom."

6. I apg 10: 42-46: "Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda.  Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud."

7.  Apg 13 37-41: "När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. 

Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.

Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 

Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. 

Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er: Se, ni föraktare, häpna och gå under: jag gör en gärning i era dagar, en gärning ni aldrig kommer att tro när den berättas för er."

8. Apg 26: 17-20:

"Och jag ska rädda dig från ditt eget folk och från hedningarna. Jag sänder dig till dem för att öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, så att de får syndernas förlåtelse och en plats bland dem som helgats genom tron på mig.

Därför, kung Agrippa, har jag inte varit olydig mot den himmelska synen. Jag har predikat, först i Damaskus och sedan i Jerusalem och hela Judeen och även ute bland hedningarna, att de ska ångra sig och omvända sig till Gud och göra gärningar som hör till omvändelsen."

Syndernas förlåtelse predikas ännu i Guds församling på Jesu Kristi befallning. (Påskdagens mässa)