Korset blott

 "Soldaterna förde in Jesus på gården, det vill säga pretoriet, och sammankallade hela vaktstyrkan. 

De klädde honom i en purpurmantel och vred ihop en törnekrona och satte den på honom. 

Sedan började de hälsa honom: "Leve judarnas kung!" De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom.

När de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde honom i hans egna kläder. Sedan förde de ut honom för att korsfästas." (Ur dagens bibelläsning från Markus 15)

Sådan var Jesu väg mot segern på korset. Jesus vinner det avgörande slaget mot synd, djävul och död då han misshandlad, hånad och föraktad ger sitt liv till försoning för världens synd på Golgata.

Genom lidande till seger går Guds rike här på jorden. Guds ord ger aldrig något rum för kaxig framgångsteologi.

"Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen.

Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Elohi! Elohi! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"

Några av dem som stod där hörde det och sade: "Hör, han ropar på Elia!" 

En av dem sprang och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka och sade: "Vänta, så får vi se om Elia kommer och tar ner honom."

 Men Jesus ropade med hög röst och gav sedan upp andan.

Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod framför honom såg att han gav upp andan på det sättet, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son!"

Karakväll med biskopen

Igår kväll var det karakväll med biskop Johan Candelin. Det blev en välsignad kväll. "Gud kallar oss alla till att vara delaktiga av hans frälsningsverk."

Vi hörde Johans vittnesbörd om hur Gud verkat. Hur människor blivit gripna av Jesus. Hur liv förändrats.

Vi hörde också om hur Guds rikes arbete också alltid möter motstånd. Ibland kan vi få känna det mycket konkret. 

Men Jesus har segrat. Och om hans seger över mörker, synd och död får vi vittna där vi går fram..

Begäran om förbön

"Be för oss. Vi vet att vi har ett gott samvete och vill göra rätt på alla sätt. Särskilt vill jag att ni ber att jag snart ska få komma tillbaka till er." (Hebreerbrevet 13:18-19)

I bibelläsningen noterar jag en begäran om förbön från Hebreerbrevets författare. Vi vet inte vem författaren var. Men jag tror att de som fick ta del av brevets dyrbara innehåll bad för författaren.

Man visste vem han var. Och Gud hörde bönerna. Även på så sätt att brevet blev ett av de mest lästa breven i världshistorien.

En okänd författare som längtar efter att få träffa kära bröder och systrar i tron. Och Gud svarar på bönerna på ett unikt sätt.

Ibland känner vi behov av förbön. Ibland känner vi att någon ber. Bönernas bro är ännu öppen.

Gud hör bön. Låt oss be för varandra..

Tro och lydnad

"Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom." (Johannes 3:36)

Tro och lydnad hör ihop. Den tro som Gud ger sina barn i ordet är en fast tro. "Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser."

I Kärnbibeln översätts versen ovan: "Den som tror på (lutar sig mot, förlitar sig på) Sonen har evigt liv [äger redan nu Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Men den som är olydig (vägrar att hörsamma) [aldrig vill låta sig övertygas om att efterfölja] Sonen kommer inte (aldrig; inte heller att) se (uppleva) livet, utan Guds vrede (bestämda upprördhet; motstånd) förblir över honom."

Lydnad är ett ord som vi ibland kan ha svårt att förstå. Här avses nog den lydnad som tar emot Guds utsträckta hand, hans kallelse till himlen i Kristus Jesus. Den lydnad som får oss att följa Jesus då han kallar oss.

Johannes lyfter fram hur avgörande tron på evangelium om Jesus Kristus är. I evangeliet finns allt vi behöver för att bli frälsta.

I lagen finns inget som frälsar. Men den för oss till Kristus. Den stänger alla andra vägar till Gud än den väg som Gud öppnat i Kristus Jesus.

Och den vägen är en levande väg. Vi får nytt liv från himlen. Vi får nytt ljus från himlen. 

Jesu seger ger oss mod. Jesu blod renar och ger liv..

Vila i tron!

"Må Herren leda era hjärtan in i Guds kärlek och Kristi uthållighet." (Andra Tessalonikerbrevet 3:5)

Jesus var uthållig. Att hålla ut är därför att hålla fast vid Jesus. Där får vi vila i tron.

När vi i Uppenbarelseboken läser om den stora vitklädda skaran ropar de ännu när de är framme vid målet: "Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet."

Den som håller ut med en sådan bekännelse blir alltså frälst. För Gud är allting möjligt. Hans löften får vi hålla fast vid: I Matteus 19 läser vi: "Jesus sade till sina lärjungar: "Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 

Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 

När lärjungarna hörde det, blev de mycket förskräckta och sade: "Vem kan då bli frälst?" 

Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt."

Jesus ser ännu idag på sina barn. Hans nådefulla blick ger nytt mod och glädje i tron.

Håll ut i tron!

"Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst." (Markus 13:13)

Tron är också att hålla ut. I Efesierbrevet läser vi om att hålla ut i bön.

- Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 

- Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om.

- Men håll fast vid det ni har, till dess jag kommer.

- Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig.

- Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.

- Och må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.

Den tro som Gud ger är uthållig. Den vilar stadigt på klippan Kristus. Den håller i stormar och motgångar. 

Kampen för tron

"Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga."

Herrens broder Judas uppmanar till fortsatt kamp för den tro som en gång för alla överlämnades åt de heliga, åt Guds folk.

Tron som kommer från himlen är levande. Det finns också död tro. En död tro är att man utan omvändelse tillägnar sig tröst av Guds nåd.

Omvändelsen till Jesus lämnas bort i ett förvanskat evangelium. Judas talar om gudlösa: "Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus."

Tron som kommer från himlen åter griper tag i just Jesus Kristus. Guds sanna evangelium som är den enda kraften till frälsning handlar om just Jesus Kristus.

När och där Jesus Kristus får vara livet finns den frälsande tron. 

Jag förvånas ofta över hur mycket lagiskhet och laglöshet påminner om varandra. De har en gemensam nämnare i det att de förnekar eller förminskar behovet av Jesu fullkomliga verk.

Guds Heliga lag däremot driver till Kristus. Och där föds det nya livet. Ett liv under vår Herre Jesu Kristi nåd..