Ett säkert grundat hopp för Evigheten

I radion ljuder orden från en Sions sång. "Mitt hopp för Evigheten är byggt på säker grund"

Nog är Jesus en säker grund tänker jag då jag under dagen kör längs riksåttan. 

Någon minut senare ser jag beskedet om att faster flyttat hem till himlen.

Vi har en vacker höstdag. Men i sången sjunger vi att här är ej mitt hemvist. Här bor jag blott i tält.

"Hem till himlens glädje har jag min vandring ställt. Hos Gud är idel glädje."

Johan N Brun avslutar sin sång med orden: "då jag med ohöljt öga min Jesus evigt ser."

 

Något helt nytt (med Jesus)

"Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. Då skulle det nya tyget riva bort ännu mer från den gamla manteln och revan bli värre. 

Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gjorde så, skulle vinet spränga säckarna och både vinet och säckarna förstöras. Nej, nytt vin häller man i nya säckar." (Markus 2:21-22)

I inkommande helgs evangelietext märker vi hur Jesus kommer med något helt nytt. Något nytt som gör slut på det gamla.

Jesus använder två olika bilder för att förklara det. Två bilder som talar samma språk.

Jesus hade fått en fråga av fariseerna varför han själv och hans lärjungar inte fastar. Däremot fastade både fariseerna och Johannes döparens lärjungar. Fastan hörde helt enkelt till det religiösa livet på den tiden. Det hörde till den gamla lagfromheten.

Om vi läser hela det 2 kapitlet märker vi att Jesus både förlåter synder och umgås med syndare och fariseer.

Det var också helt otänkbart på gamla testamentets tid. Endast Gud kunde ju förlåta synder. Och judarna skulle ju inte ha något att göra med de som bröt mot lagen, de som ansågs vara syndare.

Bo Giertz förklarar: "De båda bilderna säger samma sak. Guds rike kommer med något nytt, som spränger lagfromhetens ram. Evangeliet är inte till för att lappa upp den rättfärdighet, som en människa får genom att lyda lagen. Man blir inte lärjunge genom att ta det litet mera noga med Guds bud eller den borgerliga moralen. Jesus kommer med något nytt, som gör slut på det gamla sättet att räkna med rättvisa och egna förtjänster. Det är det som bergspredikan handlar om."

Ur dimman framtäder en ny väg. Jesus är den väg som Gud berett till himmelen. Jesus är den enda vägen till gemenskap med Gud.

Tills döden skiljer er åt

Läsningen genom Markus evangelium fortsätter:

"Sedan begav han sig därifrån och gick till Judeens område och landet på andra sidan Jordan. Folk samlades åter i skaror omkring honom, och han undervisade dem som han brukade. 

Några fariseer som ville snärja honom kom fram till honom och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?" 

Han svarade dem: "Vad har Mose befallt er?" De sade: "Mose har tillåtit att mannen skriver skilsmässobrev och skiljer sig." 

Då sade Jesus till dem: "Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften. 

Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött. 

Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt." 

När de hade kommit hem igen frågade lärjungarna honom om detta. Han svarade dem: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne.

Och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott."

Guds tanke med ett äktenskap är att det är livslångt. Och Jesus vår Frälsare lyfter fram vår kärleksfulle himmelske Faders goda vilja.

Det som Gud fogat samman skall människan inte skilja åt. Varje skillsmässa är en sorg för vår himmelske Fader. Och för den människan som blir lämnad är det en stor tragedi.

Ett brutet löfte är ett brutet löfte. Gud håller sina löften. Det som Gud fogar samman gör han sådant att det bär.

Guds ord får vi alltid lita på. Han är god. Vi ber att hans goda vilja skulle få ske i alla äktenskap.

Att träffa kristna

En annan avsikt med besöket på Kyrkhelgen var att träffa kristna. Och det blev en hel del möten. Kristian träffade också Krister. Vi hann diskutera en hel del.

Jag fick höra berättelsen om "de fyra kristna". Jag återger vad jag minns..

"Ett skepp hamnade i sjönöd. Det blev klart att skeppet skulle förlisa. Man tog fram livbåten och det visade sig att alla inte rymdes i den.

På skeppet fanns fyra kristna. Och de förstod då att alla inte var redo att möta Gud. Själva hade de tron på Jesus, så de kunde bli kvar på skeppet. Och så fick de andra plats i livbåten och kunde bli räddade.

Så ställer de kristna sig i fören på det sjunkande skeppet. De sjunger där till avsked om morgonstjärnan - som lyser likt en fyrbåk uti natten. 

I livbåten hör man sången. Man ser skeppet sjunka. Sången tystnar och de fyra begravs i havets djup.

En av dem som rymdes i livbåten har återgett vad som skedde där i stormen utanför Norges kust. Han fick nåd att börja tro på Jesus..

En enda bok

Igår besökte på eftermiddagen besökte vi Kyrkhelgen. Jag var ute efter en bok, men visste inte riktigt vilken bok jag var ute efter.

Så kan det bli då min bokhylla rätt länge varit överfull. I Mikselsalen där böckerna fanns var det fullt med folk, många böcker, varmt och ett kraftigt sorl.

Lätt besviken hade jag kommit till slutet av bokborden och tänkte - det blir ingen bok.

Då faller mina ögon på boken. Endast ett exemplar, skrivet 2017, ganska tunn och 28 €. Jag tog boken i handen och gick till kassan.

Boken visade sig rymmas i fruns handväska och på kvällen började jag läsa. Boken innehöll det jag sökte - "något om en kristen människas frihet"

Den innehöll också en liten bok från 1520, skriven av Luther: "Om en kristen människas frihet"

Jag har inte läst allt ännu men märker att innehållet kan sammanfattas i namnet Jesus.

Guds ord och Jesus. Han uppfyller det som Guds ord kräver. Han gör det i ditt och mitt ställe. Vi blir fria att följa Jesus. Att tro på Jesus.

Och så gå in i själva himlen..

En enda bok kan göra människan fri: "Guds ord" - Den Heliga skrift. Boken om Jesus - utgiven för dig, för mig.

Av Herren Gud..

Endast Jesus

"Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: "Han är min älskade Son. Lyssna till honom!" Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon där utom Jesus." (Markus 9: 7-8)

Markus evangelium är ett förunderligt evangelium. När man läser igenom det på några dagar noterar man hur det hela tiden handlar om Jesus. Han gör under. Han kallar och sänder ut lärjungar. Han mättar stora skaror.

Och nu i kapitel 9 uppenbarar han sin härlighet och så ser lärjungarna slutligen endast Jesus.

Vår kristna tros enda grund är ju Jesus. Men det händer så lätt att vi får andra grundstenar. Och snart så växer de sig lika stora som Jesus. Plötsligt är han inte mera grunden och hörnstenen.

Skriver jag nu för mycket, att Jesus är den enda grunden? Vi har ju Guds ord som är våra fötters lykta. Där har vi ju också Mose och Elia. Och de vittnar ju om Jesus.

Vi har ju lagen och predikan om synd och nåd. Vi har ju syndernas förlåtelse.

I lagen finns inget hopp om den inte driver oss till Jesus. Vår synd kommer vi inte bort ifrån utan Jesus. Det skulle inte finnas någon nåd utan Jesus.

Utan Jesus ramlar all slags tro sönder. Det finns ingen kristendom om det inte handlar om tron på Jesus.

Lärjungarna såg endast Jesus och hans härlighet. De korta små stunder då vi får vara inför Guds ord och endast se Jesus är sköna stunder.

Sen riktar vu blicken på allt möjligt annat. Vi irrar än hit och än dit. Vi fäller våra tårar. Vi stapplar och faller. Vi kämpar med modlöshet, tvivel och den här tidens mödor.

Men Guds ord kommer till oss. Se på Jesus - Guds lamm som bär världens synder. Som tar bort världens synder.

Lina Sandell skriver: 

"Jag irrade länge än hit och än dit och sökte en väg till Guds himmel, och sökte väl stundom med allvar och flit bland människomeningars vimmel. Jag sökte dock inte i Ordet, och se, hur kunde jag då finna bot för mitt ve, hur kunde jag då finna vägen?

Min redliga bättring, min tro och mitt hopp, min ånger, min bön och min lydnad, se där, vilka trappsteg jag timrade opp, se där, var jag sökte min prydnad! Men aldrig den lydnaden provet dock höll, och sten efter sten från den byggnaden föll. Den blev ingen brygga till himlen.

Och under allt detta stod Jesus så huld och ropade till mig så trägen: Se jag har betalt din omätliga skuld, jag ensam, jag ensam är vägen! Jag, jag har förvärvat och återlöst dig. Säg, vill du ej låta dig nöja med mig, den nya, den levande vägen?".

Jag är glad idag!

Jag är glad idag sade en liten flicka en förmiddag. Och hennes glädje räckte hela dagen.

Vi har en mäktig Gud som kan fylla oss med glädje, himmelsk glädje.

Jesus är glädjens källa. I Honom har Fadern sin glädje. Där finns också din och min glädje.

"Jag är glad idag!" Jag instämmer med den lilla den här morgonstunden. När vi får känna Guds storhet. Hans möjligheter och hans allmakt. Då får vi också tacka Honom för den himmelska glädjen. För den försmak han ger oss här mitt i vardagen!

Himmelska toner. Ett uppfriskande samtal. Några meddelanden. En fläkt av Andens enhet, fridens band.

Och mitt i det gråa ett himmelskt sken. Gud är god. Han är stor. Tack Herre Jesus!