Johannes Markus - Gräla inte på vägen hem!

"Efter några dagar sade Paulus till Barnabas: "Låt oss nu vända tillbaka och besöka bröderna i alla de städer där vi har predikat Herrens ord, och se hur de har det."

Barnabas ville också ta med Johannes som kallades Markus. Men Paulus ansåg det inte lämpligt att de skulle ta med sig den som hade lämnat dem i Pamfylien och inte följt med i arbetet. 

Så skarp blev deras tvist att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade till Cypern. Men Paulus däremot utsåg Silas och begav sig därifrån, sedan bröderna hade överlämnat honom åt Herrens nåd. Han reste genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna." (Apg 15:36-40)

Inför Paulus andra missionsresa uppstår en tvist mellan Paulus och hans långvarige medarbetare Barnabas. Vem var denne Johannes Markus, som indirekt blev orsaken till en skarp tvist mellan Herrens tjänare Paulus och Barnabas?

Markus mor hette Maria och hennes hus var en samlingsplats för församlingen i Jerusalem. Där var man församlade och bad. Där bad man för Petrus då Herodes hade fängslat honom. Markus hade alltså fått sin fostran i urförsamlingen i Jerusalem.

I Kolosserbrevet läser vi att Markus var kusin med Barnabas. I fornkyrkan ansåg man att Johannes Markus är författaren till Markusevangeliet.

Markus var alltså med som en medhjälpare på den första missionsresan. Men när man kom till Perge i Pamfylien lämnade Markus Paulus och Barnabas och återvände till Jerusalem.

Under fortsättningen av missionsresan blir Paulus stenad i Lystra. Han blir utsläpad ur staden och man tror att han var död. Men när lärjungarna samlades kring honom reste han sig och gick in i staden.

Paulus hade inte kommit över hur Markus svek dem under den första missionsresan och tar nu i stället Silas med sig. Barnabas däremot reser med Markus till Cypern.

När Paulus senare tillsammans med Silas kommer till Lystra finner han Timoteus och denne blir Paulus medhjälpare under den fortsatta missionsresan.

Paulus och Markus försonas senare. När Paulus skriver Kolosserbrevet från fängelset i Rom innehåller det också hälsningar från Markus.

När Paulus senare står inför döden och skriver sitt andra brev till Timoteus ber han att Timoteus tar Markus med sig. Markus får upprättelse av den Herrens apostel som nu skriver till Timoteus: 

"Gör allt du kan för att snart komma till mig. Ty av kärlek till den här världen har Demas övergett mig och rest till Tessalonika. Krescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien. Lukas är den ende som är hos mig. Ta med dig Markus hit. Han är till hjälp i min tjänst." (2 Tim 9-11)

I brevet till Filemon nämner Paulus Markus som en av sina medarbetare liksom Aristarkus, Demas och Lukas.

Johannes Markus var också en medarbetare till Petrus. I sitt första brevs femte kapitel, vers 12-13 kallar Petrus Markus för sin son. "Med hjälp av Silvanus,som jag håller för en trofast broder, skriver jag kortfattat till er för att förmana er och vittna om att detta är Guds sanna nåd. Stå fasta i den. Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min 'son' Markus."

Bibelns vittnesbörd om Johannes Markus är ett starkt vittnesbörd om hur Guds ord inte bär bojor när tvister uppstår mellan Herrens tjänare.

Johannes Markus som var uppvuxen i det hem i Jerusalem där urförsamlingen samlades blev ett troget Herrens vittne. Han fick tjänstgöra tillsammans med apostlarna Paulus och Petrus. Han fick tjänstgöra tillsammans med Barnabas. 

Genom Papias som verkade i början av 100-talet vet vi  att Petrus mot slutet av sitt liv verkade i Rom och att Markus då var hans tolk, vilket blev en anledning till att han sen skrev sitt evangelium, där han troget återgav vad han lärt av Petrus.

Vi har en mäktig Gud. Han är mäktig att bevara Andens enhet genom fridens band. Gud vet vilket verk människan är. Därför finner vi också förmaningens ord i bibeln.

Liksom Paulus, Petrus, Barnabas och Johannes Markus av Guds nåd på sin tid fick försonas behöver vi också gå samma väg. En passande avslutning på berättelsen om Johannes Markus är orden som Josef gav till sina bröder:  (1 Mos 45:24)

– Och han sade till dem: "Gräla inte på vägen hem!"

Mellan människor, även bland kristna kan det uppstå meningsskiljaktigheter och även konflikter. Guds ord ger ändå ingen rätt till oss kristna att leva i oförsonlighet.

Anden i hjärtat

"Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan."

Aposteln skriver i andra Korintierbrevet 1 om hur Gud gett Anden som en handpenning.

Gud sätter sitt sigill på en troende människa. Han låter sin Ande bo i människans hjärta. I Romarbrevet 8 skriver Paulus: "Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.

Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er."

Anden ger liv. Genom tron på Kristus har vi ett nytt liv i våra dödliga kroppar. Ett förskott på det himmelska arvet..

Anden säger tydligt

"Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. 

De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten och som förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen.

Ty allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse. Det helgas genom Guds ord och bön

När du lägger fram detta för bröderna, är du en god Kristi Jesu tjänare, som får sin näring av trons och den goda lärans ord som du har följt. 

Men det gudlösa, gamla struntpratet skall du visa ifrån dig. Öva dig i stället i gudsfruktan."

Aposteln Paulus hörde Anden säga tydligt. Anden talade om avfall i de sista tiderna. Man avfaller från tron och håller sig till villoandar och till onda andar läror.

Paulus delade detta Andens tydliga tal med Timoteus och också med hela Kristi kyrka i de sista tiderna.

Vi förstår och känner och erfar att det som Anden en gång tydligt talade blev och är en verklighet.

Talar då Anden tydligt i våra dagar? Talar han ännu till församlingarna? Hör vi vad Anden talar till församlingarna?

Jag tror att han gör det. Orkar vi vänta tills Han talar tydligt eller springer vi före Anden. Om vi springer före Anden är vi i gott sällskap. Även profeten Elia gjorde det.

Elia fick gå tillbaka, men nu hade han en uppgift och ett mandat från Gud. Om det läser vi i Konungaboken: "Herren sade till honom: "Gå tillbaka igen och tag vägen till Damaskus öken och gå in och smörj Hasael till kung över Aram. Jehu, Nimsis son, skall du smörja till kung över Israel. Elisa, Safats son, från Abel-Mehola skall du smörja till profet i ditt ställe."

Anden uppenbarar Guds vilja. Guds vilja kan vi inte veta om han inte berättar den. Orkar vi vänta tills Gud talar tydligt? 

Bibeln är Guds ord. Anden talar aldrig emot Guds nedskrivna ord. Men Anden visar på vägval i enlighet med Guds vilja..

Detta är livsviktigt speciellt när det gäller församlingsfrågor. Där det finns olika bibliska alternativ och vi inte riktigt ännu vet vad som är Guds väg..

När Anden talar

"Petrus tänkte ännu på synen, när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig."

I dagens andakt av Bo Giertz utgående från Apg 10 får Petrus höra Anden tala. Han hör Guds röst och förmår urskilja att det är den Helige Ande som talar.

En mäktig andakt och ett mäktigt Guds Ord.

Ännu om Luthers tolkning..

Utgående från texten om då Jesus går på vattnet lyfte Luther fram synden som en orsak till att vi inte känner igen Jesus.

Jesu lärjungar fick ju fysiskt vandra med Jesus. Han var som en av dem. Han sov. Han åt. Han undervisade dem.

Jesus var och är sann människa och sann Gud. Hebreerbrevets författare skriver: "Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an.

Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas."

Jesus sonar folkets synder. Det tål inte djävulen. Jesus gör djävulen maktlös.

Då Jesus visar sig

"När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: ”Det är ett spöke.” Och de skrek av rädsla (Matt. 14:26)."

I dagens kortandakt förklarar Luther:

"Är det Jesus själv som skrämmer sina lärjungar som är alldeles övergivna ute på det stormande havet?"

Luther skriver att Jesus vill att vi ska lära oss att han bara vill oss väl. "Det är som om han har sin glädje i oss på det mest kärleksfulla sätt, när vi menar att allt är förlorat. Det är vår synd som inte låter oss känna hans närvaro, utan i stället får oss att se honom som ett spöke eller rent av som djävulen själv. 

Jesus visar sig nämligen på ett annat ätt än vad vi hade tänkt oss, när han håller sig tyst och stilla. 

När vi frestas så menar vi att han ska vara på stranden eller berget där vi lämnat honom, och vi kan inte fatta att han faktiskt är närvarande. 

I all frestelse ser vi inte Gud som Gud, utan som en fruktansvärd skräckbild, ett spöke som vill sluka oss mitt i vår nöd. Därför ska vi lära oss att inte tro på våra egna tankar om Gud."

Intressant att Luther skriver att vår synd hindrar oss att känna Jesu närvaro. Jesus är nära i kampen, men synden hindrar oss att låta känna Jesu närvaro.

I mina tankar kommer Petrus kamp på översteprästen gård där Petrus till sist förnekar Jesus. Först när Petrus väcks av tuppens ljud ser Petrus Jesus.

Tack Jesus för att du aldrig är långt borta..

Tänk att Jesus bryr sig om vår vardag..

Endräkt

"Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans." (Psaltaren 133:1)

Konung David hade fått se något av detta även om hans barn levde i strid med varandra.

Endräkt är något som Gud skapar. Att människor bor endräktigt tillsammans är Andens verk.

Profeten Sakarja skriver om nåd och endräkt: "Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd, och den andra kallade jag Endräkt."

Apostlarna, de som tidigare hade kivats om vem som var störst var endräktigt tillsammans: "Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 

Gud låt oss ännu få se något av det som David fick se. Att Guds folk bor endräktigt tillsammans..