Väckelsen i Ångermanland

Under väckelsen i Ångermanland läste man Luthers skrifter.

Här i Örnsköldsvik läser jag om väckelsen i Ångermanland. Om Pehr Brandell och hur Gud använde honom i sitt rikes tjänst.

Pehr föddes i Piteå och dog i Ullånger. 1819 till 1823 drog väckelsen kraftigt fram över Ångermanland. Centrum för väckelsen blev Nora och dess stora kyrka som då rymde 2000 personer. 

Lappflickan Maria eller Milla Clemensdotter var en av dem som fick frid med Gud genom själaslörjaren Brandells predikan och vittnösbörd om Jesus.. Det skedde i Kramfors där Brandell då verkade.

Några år senare mötte lappflickan Maria Lars Levi Laestadius.

Den första kristna församlingen

Radio LFF sände igår en predikan från ett tidigare pingstmöte i Bosund. Jag hade möjlighet att lyssna till största delen av predikan då jag tillbringade rätt mycket tid av dagen i bilen.

Predikanten tog fasta på hur reformationen på Luthers tid också gick tillbaka till den första kristna tiden och den första församlingen.

Predikan väckte en del tankar då vi lever i brytningstider där de nordiska folkkyrkorna vacklar och allt mera förlorar sitt fäste i Guds ord.

Delvis har vi idag litet andra utmaningar än vad de kristna hade i 1500- talets Tyskland. Bakom oss har vi också 200 år av kraftiga väckelser. 

Väckelse är inte något främmande i bibelns värld. Väckelse tänjer också på mera eller mindre cementerade kyrkliga traditioner.

Kristi kyrka är på vandring mot Evighetens värld. Vid rodret står Jesus som lever från evighet till evighet.

Det är tryggt att följa Jesus. Hans ledning brister aldrig. Att vara kristen innebär att följa Kristus..

Det är tryggare att bygga sitt liv på Guds ords grund än på de tankar och känslor som kommet från den i synd fallna människans hjärta.

Jesus säger: "Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. Sådant orenar människan."

I Gud en evig fröjd

"O min Jesus, låt mig bliva alltid vaksam, så jag ständigt därpå akt må giva hur här allting dag från dag växlar snabbt och fort försvinner. När min sista dag förrinner,tag mig till dig, Herre kär,där en ständig glädje är." (Psalm 365)

De gamla psalmerna är god predikan. Den här morgonen påminner psalmens ord i radion om de verkliga glädjeämnena:

"Allt vad hjärtat vid sig fäster flyr när vi det anar minst, ger oss här som jordens gäster endast en bedräglig vinst. Men den världens flärd föraktar, himmelriket eftertraktar, den är ändå rik och nöjd, har i Gud en evig fröjd."

Världslighet och egenrättfärdighet

Världslighet och egenrättfärdighet- Där har vi de största hoten mot människors frälsning.

Det är inte synden - Den har ju Jesus försonat. 

Det här budskapet möter vi i dagens andakt ur andaktsboken "Vid källan"

Världslighet och egenrättfärdighet. Eller man gör sig en egen kristendom i stället för att låta sig frälsas av Guds nåd genom Jesus..

Vi behöver omvända oss från värlslighet och egenrättfärdighet och fly till Guds nåd i Kristus Jesus..

Inte av den här världen

"Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig. 

Ja, Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla av hela mitt hjärta, i Kristus Jesus. 

Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme, så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris." (Filipperbrevet 1:7-11)

Paulus satt i fängelse när han skriver brevet till de kristna i Filippi.

Paulus var bunden, men Kristus Jesus verkade i Honom. Paulus tjänst i Guds rike utfördes alltså inte genom hans egen kraft, förmåga och vilja. 

Jesus verkade i Honom. Paulus var gripen av Kristus. Han var en Jesu Kristi fånge och en Herrens apostel.

Den törntagg som han bar på störde honom. Men Jesus använde den. Törntaggen störde honom mänskligt sett, men den gjorde honom beroende av nåden, av Jesus.

Paulus hade ju varit en farisé och fariseerna behövde ju aldrig Jesus. De stred mot Jesus.

En Herrens tjänare behöver egentligen vara svag i sig själv för att bli stark i Herren.

Vi förstår att Guds rike är ett helt annorlunda rike än världens riken. För det får vi tacka Herren..

I Guds rike härskar friden trots tidens muller och stormar..

Söt som honung

"Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden." 

Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Tag den och ät upp den! Den skall ge en svidande smärta i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung." 

Jag tog den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit upp den, kände jag en svidande smärta i min mage. 

Och man sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och folkslag och språk och kungar." (Uppenbarelseboken 10:8-11)

Här på jorden handlar det om att tro på Herren Jesus. Trons väg går genom lidande till seger.

Även kärlekens apostel Johannes fick känna den svidande smärtan i sin mage. 

I en andakt för några dagar sedan talades det om att tacka Herren under alla olika omständigheter i livet.

Med andra ord även under svidande smärta i magen. Tack Herre för en ny nådens dag. För att tiden inte ännu är ute..

Motståndet mot att predika Kristus

"Min fångenskap har gjort de flesta av bröderna övertygade i Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt."

I Filipperbrevet lyfter aposteln fram övertygelsen i Herren. Paulus gladdes över att de flesta av bröderna predikade Guds ord ännu mera oförskräckt.

Det finns ett motstånd mot att predika om Herren Jesus. Det är så mycket som vill binda vår jordiska tunga..

Psulus skriver ändå i Korinterbrevet: "Ty om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium!"