Apostlarnas budskap om den sista tiden

"Men ni, mina älskade, kom ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. 

De sade till er: "I den sista tiden skall det finnas människor som hånar och följer sina egna gudlösa begär." 

Det är dessa som vållar splittring, de som är oandliga och som inte har Guds Ande. 

Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den helige Ande. 

Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv. 

Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden. 

Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet."

Herrens broder Judas lyfter fram hur Herrens apostlar vittnat om hur människorna skall ledas av gudlösa begär i den sista tiden.

Guds Ande lämnar människor som haft en levande tro. Jesus byts ut mot Pride och andra ogudaktiga ideologier. Man  dyrkar och tjänar det skapade i stället för Skaparen.

Jesus vittnar om hur kärleken svalnar i de flesta då laglösheten tilltar. Därför uppmanar Jesu broder oss att hålla oss kvar i Jesus kärlek. Den första kärleken som är så underbar då vi tror och ser hur han älskat oss med en evig kärlek.

Jesus utgjöt sitt eget blod för att vi skall få leva i frid och gemenskap med Gud.

I den sista tiden behöver vi vara barmhärtiga medan vi orubbat håller fast vid Guds ord och löften.

Endast sanningen gör en människa fri att följa Jesus.

I psalmen sjunger vi: 

"Var, Jesus, vägen för den vilsegångna,

ge krafter åt den trötta, lös den fångna

och kom med liv till livlös, modlös själ

och med din sannings ljus till lögnens träl.

Ryck med din kraft från djävulen hans byte.

Bryt syndens makt, tag bort mitt svåra lyte

och gör den vägen, korsets väg, mig kär

som rikedomen i din nåd mig lär."

Ett levande hopp i den sista tiden

Aposteln Petrus skriver i sitt första brev om ett levande hopp i den sista tiden.

"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.

 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden."

Begreppet den sista tiden möter vi fyra gånger i bibeln. I det föregående lyfte Johannes fram vikten av att bekänna Sonen. Då har vi också Fadern.

Nu läser vi om ett levande hopp. Vi är födda på nytt med ett levande hopp. Och det hoppet har vi i himlen. Där är det förvarat. Där bevaras det.

Och vår frälsning uppenbaras i den sista tiden. Vi får se Honom komma på himmelens skyar.

Alla skall se Honom. Även de som vilar i mullen. Men i himlarymden börjar en gemensam mäktig och förunderlig evig segerfest.

- Frälsningen är vunnen i Lammets blod..

Världens sista tider

"Nu när vi lever i världens sista tider." Så sade en vän igår. Han gjorde ett konstaterande och hade en önskan.

Vi lever faktiskt i världens sista tider. Guds ord vittnar om det. Redan aposteln Johannes skriver i sitt första brevs andra kapitel: 

"Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kommit. 

Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss. 

Ni har en smörjelse från den Helige och känner alla sanningen. Inte har jag skrivit till er därför att ni saknar insikt i sanningen, utan därför att ni känner den och vet att ingen lögn kommer från sanningen.

Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern."

Gud vill att vi skall veta att vi lever i den sista tiden. Den har redan rått en lång tid. Och den tar en gång slut. När tiden är slut börjar Evigheten.

Evigheten är nära. Dess klockor ringer redan. Vi lever under det sista varvet med allt vad det innebär.

Den sista tiden är en tid då vi behöver ha blicken fäst vid Jesus. När vi är nära Honom blir vi inte vilseledda. Och Evigheten får vi tillbringa med just Jesus.

Nu i den sista tiden är vi kallade att bekänna Jesu namn. Det namnet i vilket vi har frälsningen - våra synders förlåtelse.

I den sista tiden bereder sig Guds folk för uppbrott. Ett uppbrott för att få vara med Jesus. På en ny jord, under en ny himmel.

"Så ge mig käre Herre, ja, ge mig ofta då en liten stund med Jesus i hemmets tysta vrå! Mitt hjärtas djupa längtan är denna enda blott; En evighet med Jesus, och allt, ja allt är gott!"

Sommarmöten

"Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. 

När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: "Härefter skall jag inte mer förbanna jorden för människans skull, eftersom hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.

Så länge jorden består, skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra." (Första Moseboken 8:20-22)

Ännu är det vinter, men redan samlas man för att göra de första planerna inför sommarmöten.

"Om Herren vill och vi får leva blir det sommarmöten. I förtröstan på Guds löften får vi se framåt och också planera för framtiden. 

Vi ser något som Noa inte ännu såg. Vi vet att Lammet är slaktat. Vi vet att Jesus var det fullkomliga offret. Synden är försonad.

Därför predikar vi Kristus här på vår livsvandring mot målet i himlen. 

Må Gud välsigna sommarmötena. Det är gott att lämna allt i hans goda händer..

Bröd i båten

"Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett enda bröd med sig i båten. 

Då varnade Jesus dem och sade: "Se upp och akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!" 

De började då säga till varandra att de inte hade något bröd.

Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? 

Förstår ni fortfarande inte, fattar ni inte? Har ni förhärdade hjärtan, ögon som inte ser och öron som inte hör? 

Kommer ni inte ihåg när jag bröt de fem bröden åt fem tusen? Hur många korgar fulla med brödbitar fick ni då?" 

De svarade: "Tolv." 

"Och när jag bröt de sju bröden åt fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödbitar?"

De svarade: "Sju." 

Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande inte?"

Dagens bibelläsning från Markus 6 är intressant. Lärjungarna var i båten tillsammans med Jesus. Man var på väg till den andra sidan sjön.

Jesus hade stigit i båten. Det verkar som om han brutit upp hastigt. Och lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd.

Men Jesus hade tagit sina lärjungar med sig då han bröt upp från trakten kring Dalmanuta nära Magadan.

Ett bröd hade lärjungarna tagit med sig. De hade kanske varit glömska och försumliga. Men Jesus hade tagit dem med i båten och tillsammans med Honom var man på väg till den andra sidan sjön.

Härliga bilder i dagens bibelläsning. Vi får resa med Jesus. Han är den som tar initiativet. Då är det välsignat.

Evangelisten Filippus - en av de sju

"Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. 

Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom.  Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva." (Apg 21:8-9)

Filippus, var en av de sju församlingstjänarna som församlingen i Jerusalem utvalt. 

Liksom Stefanus var Filippus och 5 andra män insatt i tjänst i Guds rike utgående från apostlarnas invit. Sedan församlingen valt dem fördes de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem.  (Apg 6)

Här i Apg 21 kallar Lukas Filippus för 

evangelist. Guds församling behöver evangelister. Det läser vi i Efesierbrevet.

"Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 

De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus."

(Efesierbrevet 4: 11:13)

Behövs då ännu evangelister? - Eller är du och jag redan helt uppfyllda av Kristus?

Sju församlingstjänare

"Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. 

Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 

Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. 

Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst." 

Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. 

Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem."

(Apg 7: 1-6)

Vilken uppgift hade dessa sju som var de första församlingstjänarna som apostlarna välsignade och insatte till tjänst i Guds rike?

Det som framgår av fortsättningen är att de predikade Guds ord. "Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron." (vers 7)