Begäran om förbön

"Be för oss. Vi vet att vi har ett gott samvete och vill göra rätt på alla sätt. Särskilt vill jag att ni ber att jag snart ska få komma tillbaka till er." (Hebreerbrevet 13:18-19)

I bibelläsningen noterar jag en begäran om förbön från Hebreerbrevets författare. Vi vet inte vem författaren var. Men jag tror att de som fick ta del av brevets dyrbara innehåll bad för författaren.

Man visste vem han var. Och Gud hörde bönerna. Även på så sätt att brevet blev ett av de mest lästa breven i världshistorien.

En okänd författare som längtar efter att få träffa kära bröder och systrar i tron. Och Gud svarar på bönerna på ett unikt sätt.

Ibland känner vi behov av förbön. Ibland känner vi att någon ber. Bönernas bro är ännu öppen.

Gud hör bön. Låt oss be för varandra..

Tro och lydnad

"Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom." (Johannes 3:36)

Tro och lydnad hör ihop. Den tro som Gud ger sina barn i ordet är en fast tro. "Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser."

I Kärnbibeln översätts versen ovan: "Den som tror på (lutar sig mot, förlitar sig på) Sonen har evigt liv [äger redan nu Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Men den som är olydig (vägrar att hörsamma) [aldrig vill låta sig övertygas om att efterfölja] Sonen kommer inte (aldrig; inte heller att) se (uppleva) livet, utan Guds vrede (bestämda upprördhet; motstånd) förblir över honom."

Lydnad är ett ord som vi ibland kan ha svårt att förstå. Här avses nog den lydnad som tar emot Guds utsträckta hand, hans kallelse till himlen i Kristus Jesus. Den lydnad som får oss att följa Jesus då han kallar oss.

Johannes lyfter fram hur avgörande tron på evangelium om Jesus Kristus är. I evangeliet finns allt vi behöver för att bli frälsta.

I lagen finns inget som frälsar. Men den för oss till Kristus. Den stänger alla andra vägar till Gud än den väg som Gud öppnat i Kristus Jesus.

Och den vägen är en levande väg. Vi får nytt liv från himlen. Vi får nytt ljus från himlen. 

Jesu seger ger oss mod. Jesu blod renar och ger liv..

Vila i tron!

"Må Herren leda era hjärtan in i Guds kärlek och Kristi uthållighet." (Andra Tessalonikerbrevet 3:5)

Jesus var uthållig. Att hålla ut är därför att hålla fast vid Jesus. Där får vi vila i tron.

När vi i Uppenbarelseboken läser om den stora vitklädda skaran ropar de ännu när de är framme vid målet: "Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet."

Den som håller ut med en sådan bekännelse blir alltså frälst. För Gud är allting möjligt. Hans löften får vi hålla fast vid: I Matteus 19 läser vi: "Jesus sade till sina lärjungar: "Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 

Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 

När lärjungarna hörde det, blev de mycket förskräckta och sade: "Vem kan då bli frälst?" 

Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt."

Jesus ser ännu idag på sina barn. Hans nådefulla blick ger nytt mod och glädje i tron.

Håll ut i tron!

"Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst." (Markus 13:13)

Tron är också att hålla ut. I Efesierbrevet läser vi om att hålla ut i bön.

- Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 

- Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om.

- Men håll fast vid det ni har, till dess jag kommer.

- Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig.

- Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.

- Och må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.

Den tro som Gud ger är uthållig. Den vilar stadigt på klippan Kristus. Den håller i stormar och motgångar. 

Kampen för tron

"Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga."

Herrens broder Judas uppmanar till fortsatt kamp för den tro som en gång för alla överlämnades åt de heliga, åt Guds folk.

Tron som kommer från himlen är levande. Det finns också död tro. En död tro är att man utan omvändelse tillägnar sig tröst av Guds nåd.

Omvändelsen till Jesus lämnas bort i ett förvanskat evangelium. Judas talar om gudlösa: "Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus."

Tron som kommer från himlen åter griper tag i just Jesus Kristus. Guds sanna evangelium som är den enda kraften till frälsning handlar om just Jesus Kristus.

När och där Jesus Kristus får vara livet finns den frälsande tron. 

Jag förvånas ofta över hur mycket lagiskhet och laglöshet påminner om varandra. De har en gemensam nämnare i det att de förnekar eller förminskar behovet av Jesu fullkomliga verk.

Guds Heliga lag däremot driver till Kristus. Och där föds det nya livet. Ett liv under vår Herre Jesu Kristi nåd..

 

Under lagen eller under nåden

Lutther fortsätter i sina kommentarer till Galaterbrevet: "Därför förmanar jag eder, särskilt dem ibland eder som ämna bliva själasörjare, att ni alla och envar bereda er genom studier, läsning, betraktelse och bön, för att ni i frestelsens stund må kunna undervisa och trösta både edra egna och andras samveten och föra dem från lagen till nåden, från den aktiva rättfärdigheten till den passiva, med ett ord, från Mose till Kristus. 

Ty då samvetet är i trångmål och kamp, brukar djävulen skrämma oss med lagen och frammana i medvetandet begångna synder, vårt förspillda liv, Guds vrede och dom, helvetet och den eviga döden, för att på det sättet driva oss till förtvivlan, göra oss sig underdåniga och draga oss bort från Kristus. 

Till sist brukar han peka på ställen i evangeliet, där Kristus själv fordrar gärningar av oss och i klara ord hotar dem med döden, som icke göra sådana. 

Om vi i sådan belägenhet icke ha lärt oss att skilja mellan de båda slagen av rättfärdighet, om vi icke med tron omfatta Kristus, där han sitter på Guds högra sida såsom vårt liv och vår rättfärdighet och manar gott hos Fadern för oss arma syndare; 

då äro vi under lagen, icke under nåden, och Kristus är icke längre vår Frälsare utan en lagstiftare. Då finnes icke längre någon salighet, utan förtvivlan och evig död följa med säkerhet.

Må vi alltså med all flit lära oss konsten att skilja mellan de båda slagen av rättfärdighet, för att vi må veta, hur långt vi äro skyldiga att lyda lagen. 

Vi hava ju ovan sagt, att lagen hos den kristne icke får överskrida sina gränser utan endast skall härska över köttet, som är och förbliver densamma underlagt. Om så sker, stannar lagen inom sina gränser. 

Men om den vill stiga upp i samvetet och härska där, må du se till att du är en god logiker och gör en riktig uppdelning, så att du icke tilldelar lagen mer än som tillkommer den. 

Då skall du säga: Lag, du vill stiga upp i samvetets rike och härska där genom att anklaga samvetet för synd. Du vill taga bort den hjärtats glädje, som jag har i tron på Kristus, och driva mig till förtvivlan och undergång. Därmed överskrider du din befogenhet. 

Stanna du vackert inom dina gränser och utöva ditt herravälde över köttet. Men kom icke vid mitt samvete. Ty jag är döpt och genom evangelium kallad till delaktighet i rättfärdighet och evigt liv, till Kristi rike, där mitt samvete har ro och där ingen lag finnes utan idel syndaförlåtelse, frid, ro, glädje, salighet och evigt liv. 

Lämna mig i okvald besittning av detta! I mitt samvete skall icke lagen råda, den hårde tyrannen och grymme pådrivaren, utan Kristus, Guds Son, som är fridens och rättfärdighetens konung, min outsägligt milde Frälsare och Medlare, 

Han skall veta att bevara samvetet glatt och fredat genom evangeliets sunda och rena lära och genom kunskapen om den passiva rättfärdigheten.

När jag invärtes hyser denna rättfärdighet, stiger jag ned från himlen likt ett regn, som gör jorden fruktbar, det är, jag träder ut i ett annat rike och gör de goda gärningar, som komma för handen. 

Om jag är en Ordets tjänare, predikar jag, tröstar de klenmodiga och förvaltar sakramenten. 

Om jag är en husfader, styr jag mitt hus och mitt husfolk och uppfostrar mina barn till gudaktighet och ärbarhet. 

Är jag en överhetsperson, utför jag det ämbete, som blivit mig av Gud anförtrott. Som tjänare sköter jag med trohet min herres angelägenheter. 

Korteligen, så snart någon med visshet vet, att Kristus är hans rättfärdighet, icke endast arbetar han med uppriktig glädje i sin kallelse, utan han underkastar sig också av kärlek överheten, även då dess lagar äro obilliga. 

Han tager på sig all detta livets vedermöda och farlighet, när läget så kräver. Ty han vet, att Gud vill det och att sådan lydnad behagar honom.

Detta alltså sagt om ämnet för brevet, vilket Paulus upptager till behandling med anledning av de falska lärare, som för galaterna fördunklat trons rättfärdighet. Mot dem sätter han sitt ämbetes myndighet."

Luther är mycket grundlig då han bemöter falsk lära. Som kristna har vi en ny Herre. Jesus Kristus och hans ljuvliga nåd.

Då bär också tron ljuvliga frukter. Den tro som Gud ger är aldrig död. Trons frukter och gärningar får vi återkomma till..

Trons rättfärdighet

"Men rättfärdigheten framför andra, trons rättfärdighet, som Gud genom Kristus tillräknar oss utan gärningar,a) är varken borgerlig eller ceremoniell, och icke heller består den i ett uppfyllande av Guds lag eller över huvud i våra gärningar. 

Den är något helt annat, en rent passiv rättfärdighet, liksom de förut nämnda äro aktiva. 

Här är det icke fråga om att vi handla eller giva Gud något, utan vi stå rent mottagande och låta en annan verka i oss, nämligen Gud. 

Därför finner jag det lämpligt att kalla trons rättfärdighet eller den kristna rättfärdigheten passiv. 

Detta är en hemlig och fördold rättfärdighet, som världen icke förstår och som de kristna själva icke rätt kunna fasthålla.b) 

I frestelserna fatta de den blott med svårighet. Därför måste den ständigt inskärpas och övas genom att träget praktiseras. Den som icke kan fatta eller fasthålla den i anfäktelser och samvetsångest kan icke bestå. 

Ty det finnes ingen annan så fast och säker tröst för samvetena som denna passiva rättfärdighet.

Men den mänskliga svagheten och eländet är så stort, att då samvetet är förskräckt och då döden hotar, fästa vi våra ögon endast på våra gärningar, på vår värdighet och på lagen. 

När lagen visar oss vår synd, tänka vi genast på vårt liv intill den stunden, och under djupa själskval suckar då syndaren: Huru illa har jag icke levat! 

Om jag blott finge leva längre, skulle jag bättra mitt leverne, o. s. v. Det mänskliga förnuftet kan icke vända sig från den aktiva eller egna rättfärdighetens spegel och lyfta blicken till den passiva eller kristna rättfärdigheten, utan det hänger helt enkelt fast vid den aktiva. 

Så djupt sitter detta onda i oss, och så fast binder oss denna olyckliga vana. Och Satan begagnar sig av vår naturliga svaghet och underblåser och driver på dessa tankar. 

Då måste följden bli, att samvetets bävan, förvirring och förskräckelse växer. Ty av sig själv kan människosjälen omöjligt taga till sig tröst och lita till den blotta nåden, då hon känner sin synd och förskräckes av den. Hon kan icke ståndaktigt bortse från gärningarna. 

Ty detta överstiger människans krafter, tankar och fattningsförmåga, ja, det överstiger också Guds lag. Ehuru lagen är det högsta av allt i världen, är det likväl så långt ifrån att den skulle kunna lugna ett förskräckt samvete, att den tvärtom ökar dess svårmod och driver det till förtvivlan. 

Ty genom lagen blir synden till övermått syndig (Rom. 7, 13)." (Ur Luthers kommentarer till Galaterbrevet)

Martin Luther skriver i sina kommentarer till Galaterbrevet om trons rättfärdighet.

Den är något som Gud genom Kristus tillräknar oss utan gärningar. Den består inte av att vi uppfyller Guds lag. Det handlar aldrig om våra egna gärningar.

Trons rättfärdighet är en gåva. Det är Guds verk då han verkar i oss.

Guds lag är det högsta som finns här i världen. Men den kan aldrig lugna och trösta ett plågat och förskräckt samvete.

Det förmår endast Herren Jesus och hans ljuvliga evangelium..