Fasta

"När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.

Nej, när du fastar, smörj in ditt huvud och tvätta ditt ansikte så att inte människor ser att du fastar, utan bara din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig." (Matteus 6:16-18)

Folkbibeln förklarar: "Fasta var påbjuden endast på den stora försoningsdagen (3 Mos 16:29, jfr Apg 27:9), men i tider av nöd fastade man ofta som tecken på ånger och sorg (2 Sam 1:12, Neh 1:4, Joel 1:13f). När fastan kom att uppfattas som en religiöst förtjänstfull gärning sökte profeterna korrigera missuppfattningen (Jes 58:1-5, Jer 14:12). På NT:s tid fastade fromma judar varje måndag och torsdag (Luk 18:12)."

Jeremia 14:12:  "För även om de fastar vill jag inte lyssna till deras rop, och även om de offrar brännoffer och matoffer finner jag ingen glädje i dem, utan jag tänker göra slut på dem med svärd, svält och pest."

När brudgummen döljer sig

"När långt borta tycks mig vännen kära, jag då minns hans ord: En liten tid, sen en tid igen och jag är nära, då blir åter fröjd och frid." (Ss 205 "Var jag går bland skogar berg och dalar)

I söndagens evangelietext läser vi: "Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta."

Vad beror det på att det ibland känns som om Jesus skulle vara så långt borta? Att vi får känna av "ökentider"? Inga varma känslor. Tvivel och oro. 

Ibland känns det som om Jesus är långt borta. I en annan sång så sjunger vi så här: "Gud, din vilja, din väg ger trygghet, blott sorg på min väg jag ju fann. Tron och kärleken vill ju blott digna, med eld kan du lampan välsigna, endast du mig hjälpa kan." (Ss 307)

Endast Gud kan hjälpa. Endast Jesus kan hjälpa. Och han hjälper.

Vår frälsning är utom oss - Den är i Kristus Jesus. Däri finns vårt hopp idag och för evigheten.

Ett säkert grundat hopp för Evigheten

I radion ljuder orden från en Sions sång. "Mitt hopp för Evigheten är byggt på säker grund"

Nog är Jesus en säker grund tänker jag då jag under dagen kör längs riksåttan. 

Någon minut senare ser jag beskedet om att faster flyttat hem till himlen.

Vi har en vacker höstdag. Men i sången sjunger vi att här är ej mitt hemvist. Här bor jag blott i tält.

"Hem till himlens glädje har jag min vandring ställt. Hos Gud är idel glädje."

Johan N Brun avslutar sin sång med orden: "då jag med ohöljt öga min Jesus evigt ser."

 

Något helt nytt (med Jesus)

"Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. Då skulle det nya tyget riva bort ännu mer från den gamla manteln och revan bli värre. 

Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gjorde så, skulle vinet spränga säckarna och både vinet och säckarna förstöras. Nej, nytt vin häller man i nya säckar." (Markus 2:21-22)

I inkommande helgs evangelietext märker vi hur Jesus kommer med något helt nytt. Något nytt som gör slut på det gamla.

Jesus använder två olika bilder för att förklara det. Två bilder som talar samma språk.

Jesus hade fått en fråga av fariseerna varför han själv och hans lärjungar inte fastar. Däremot fastade både fariseerna och Johannes döparens lärjungar. Fastan hörde helt enkelt till det religiösa livet på den tiden. Det hörde till den gamla lagfromheten.

Om vi läser hela det 2 kapitlet märker vi att Jesus både förlåter synder och umgås med syndare och fariseer.

Det var också helt otänkbart på gamla testamentets tid. Endast Gud kunde ju förlåta synder. Och judarna skulle ju inte ha något att göra med de som bröt mot lagen, de som ansågs vara syndare.

Bo Giertz förklarar: "De båda bilderna säger samma sak. Guds rike kommer med något nytt, som spränger lagfromhetens ram. Evangeliet är inte till för att lappa upp den rättfärdighet, som en människa får genom att lyda lagen. Man blir inte lärjunge genom att ta det litet mera noga med Guds bud eller den borgerliga moralen. Jesus kommer med något nytt, som gör slut på det gamla sättet att räkna med rättvisa och egna förtjänster. Det är det som bergspredikan handlar om."

Ur dimman framtäder en ny väg. Jesus är den väg som Gud berett till himmelen. Jesus är den enda vägen till gemenskap med Gud.

Tills döden skiljer er åt

Läsningen genom Markus evangelium fortsätter:

"Sedan begav han sig därifrån och gick till Judeens område och landet på andra sidan Jordan. Folk samlades åter i skaror omkring honom, och han undervisade dem som han brukade. 

Några fariseer som ville snärja honom kom fram till honom och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?" 

Han svarade dem: "Vad har Mose befallt er?" De sade: "Mose har tillåtit att mannen skriver skilsmässobrev och skiljer sig." 

Då sade Jesus till dem: "Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften. 

Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött. 

Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt." 

När de hade kommit hem igen frågade lärjungarna honom om detta. Han svarade dem: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne.

Och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott."

Guds tanke med ett äktenskap är att det är livslångt. Och Jesus vår Frälsare lyfter fram vår kärleksfulle himmelske Faders goda vilja.

Det som Gud fogat samman skall människan inte skilja åt. Varje skillsmässa är en sorg för vår himmelske Fader. Och för den människan som blir lämnad är det en stor tragedi.

Ett brutet löfte är ett brutet löfte. Gud håller sina löften. Det som Gud fogar samman gör han sådant att det bär.

Guds ord får vi alltid lita på. Han är god. Vi ber att hans goda vilja skulle få ske i alla äktenskap.

Att träffa kristna

En annan avsikt med besöket på Kyrkhelgen var att träffa kristna. Och det blev en hel del möten. Kristian träffade också Krister. Vi hann diskutera en hel del.

Jag fick höra berättelsen om "de fyra kristna". Jag återger vad jag minns..

"Ett skepp hamnade i sjönöd. Det blev klart att skeppet skulle förlisa. Man tog fram livbåten och det visade sig att alla inte rymdes i den.

På skeppet fanns fyra kristna. Och de förstod då att alla inte var redo att möta Gud. Själva hade de tron på Jesus, så de kunde bli kvar på skeppet. Och så fick de andra plats i livbåten och kunde bli räddade.

Så ställer de kristna sig i fören på det sjunkande skeppet. De sjunger där till avsked om morgonstjärnan - som lyser likt en fyrbåk uti natten. 

I livbåten hör man sången. Man ser skeppet sjunka. Sången tystnar och de fyra begravs i havets djup.

En av dem som rymdes i livbåten har återgett vad som skedde där i stormen utanför Norges kust. Han fick nåd att börja tro på Jesus..

En enda bok

Igår besökte på eftermiddagen besökte vi Kyrkhelgen. Jag var ute efter en bok, men visste inte riktigt vilken bok jag var ute efter.

Så kan det bli då min bokhylla rätt länge varit överfull. I Mikselsalen där böckerna fanns var det fullt med folk, många böcker, varmt och ett kraftigt sorl.

Lätt besviken hade jag kommit till slutet av bokborden och tänkte - det blir ingen bok.

Då faller mina ögon på boken. Endast ett exemplar, skrivet 2017, ganska tunn och 28 €. Jag tog boken i handen och gick till kassan.

Boken visade sig rymmas i fruns handväska och på kvällen började jag läsa. Boken innehöll det jag sökte - "något om en kristen människas frihet"

Den innehöll också en liten bok från 1520, skriven av Luther: "Om en kristen människas frihet"

Jag har inte läst allt ännu men märker att innehållet kan sammanfattas i namnet Jesus.

Guds ord och Jesus. Han uppfyller det som Guds ord kräver. Han gör det i ditt och mitt ställe. Vi blir fria att följa Jesus. Att tro på Jesus.

Och så gå in i själva himlen..

En enda bok kan göra människan fri: "Guds ord" - Den Heliga skrift. Boken om Jesus - utgiven för dig, för mig.

Av Herren Gud..