"Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.
Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen.
Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.
Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.
Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.
(1 Joh 1:5–10, SFB98)
Jesu blod renar från all synd skriver Johannes. Gud är ljus. I Honom finns inget mörker, ingen synd.
Men hos Gud finns reningen från synden. Jesu blod renar.
Om vi bekänner våra synder. Vi kan alltså välja att inte bekänna. Men det är inget kristet liv.
Gud ser all vår synd. Han ser allt vad vi ser. Men han ser också det som vi inte ser. Han ser att vi syndar därför att synden bor i oss.
I Guds ords ljus ser vi vad Gud ser och vi får bekänna vår synd. Vi får lägga fram den och samtidigt lägga bort den.
Försoningen för synden skedde på Golgata där Jesus utger sitt blod. Och i blodet finns det rening.
Jesu blod talar läser vi i Hebreerbrevet. "Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod."
(Hebr 12:24, SFB98)
Det renande blodet är det samma som bestänkelseblodet. Avslutningsvis Bo Giertz förklaring om reningen i blodet som vi behöver dag för dag:
"Men om man vandrar i ljuset, så att det verkligen får genomlysa både hjärta och gärningar, då lever man både i förlåtelse och helgelse, i kraft av det som Jesus gjort för oss när han dog.
Hans blod ”renar oss”. Här använder Johannes den grekiska verbform som markerar, att det är fråga om något som ständigt fortgår. Reningen behöver vi dag för dag.
Den andra irrläran är påståendet att vi inte har någon synd. Det innebär att synden inte sitter i vår natur och att vi alltså kan bli helt fria från den, så att en kristen egentligen inte skulle behöva någon syndabekännelse.
Den kristna sanningen är att vi alltid har synder att bekänna, men också att det alltid finns förlåtelse för Kristi skull.
Han är ”trofast och rättfärdig”. Båda orden har nog för Johannes den mening som de har i Gamla Testamentet. Där är Guds trohet och rättfärdighet framför allt detta, att han står fast vid sitt förbund och håller sina löften.
Den tredje irrläran är att vi faktiskt inte syndar (även om vi medger att det finns synd i vår natur). Här gör Johannes ett själavårdande inpass, som ger denna tredje punkt en delvis annan utformning än de båda föregående (vilket förvillat den som i början på 1200-talet gjorde kapitelindelningen, så att han lät ett nytt kapitel börja mitt i detta stycke).
Johannes vill inte bli missförstådd. Han ursäktar inte synden. Ingen skall tro att man kan ta det lätt med den.
Vad han skriver om förlåtelsen, det skriver han för att vi inte skall synda.
Vi skall veta, både att det finns möjlighet till förlåtelse och vad den möjligheten kostat vår Frälsare.
Han fick lov att dö i vårt ställe. Det är hans blod som renar oss.
Han är försoningen för våra synder. Försoningen finns hos honom.
Den är något som han vunnit, inte bara något som sker med oss. I kraft av den kan han ”föra vår talan inför Fadern”.
I grundtexten står det att han är vår ”parakletos”, vår förespråkare. Det är samma ord som Jesus i avskedstalen hos Johannes använder om den Helige Ande.
Ordet kan alltså användas både om Kristus och om Anden. Jesus säger ju också, att han skall bedja Fadern sända ”en annan Paraklet”, när han nu själv går bort (Joh 14:16).
Jesus kan vara vår förespråkare hos Fadern, eftersom han är rättfärdig. Ordet kan även här syfta på hans trofasthet, men det är också möjligt att Johannes tänker på den rättfärdighet som han förverkligade när han blev människa och uppfyllde Guds lag.
”Han fullgjorde, vad vi borde, och blev vår rättfärdighet.”