Mot Långfredag

Evangelietexten för långfredagen finner vi i Johannes evangelium 19:16-30.

Jesus hade blivit utlämnad åt översteprästerna för att korsfästas. Texten avslutas med orden: "När Jesus hade fått ättikvinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande."

När Johannes återger Jesu lidande och död lyfter han fram att han själv var älskad av Jesus. Och han får där en ny uppgift att ta hand om Jesu mor:

"När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son." Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden tog lärjungen hem henne till sig."

Slutligen kommer stunden då allt är fullbordat.

I episteltexten läser vi Paulus budskap till församlingen i Galatien: "Men jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen."

Genom Jesu kors var världen korsfäst och död för Paulus. 

Och han själv var död för världen..

Långfredagen i Jerusalem blir annorlunda det här året. Bilden är från 2022.

Utanför församlingen

"Nya andliga strömningar vill samlas utanför församlingen med likasinnade."

Ungefär så var budskapet i en text jag läste. Orden väckte en del tankar. Varför gör man så? Varför lämnar man Guds barns gemenskap?

I dagens bibelläsning läser jag: "Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.

Några gudfruktiga män begravde Stefanus och visade djup sorg över honom.

Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och satte dem i fängelse."

Guds församling möter förföljelse och församlingsstrukturen förändrades när medlemmarna måste fly. Saulus ville utplåna hela den kristna församlingen.

Djävulen låg bakom angreppen men Gud skyddade och bevarade. Gud har makten även då den onde ges tillfälle att härja och förstöra.

Samtidigt märker vi att det redan under den första kristna tiden uppkom en strömningar bort från församlingen. Hebreerbrevets författare skriver: " Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 

Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar.

 Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig."

Jesu kärlek

"Han älskar ock den som förnekar och frusen vid elden står. En Petrus då genast sig ångrar när en kärlekens blick han får."

Jag har tänkt en del på den första kärleken, eller den första tidens kärlek. Den är nog helt beroende av Jesus. 

Den rådde i Betania hos de fattiga syskonen som Jesus älskade. Det är förunderligt att läsa Johannes evangelium, hans brev och den uppenbarelse från Jesus som han fick skriva ner.

Johannes var den lärjungen som Jesus älskade. Han hade upplevt samma kärlek som syskonen i Betania. Vad det innebär att vara älskad av Jesus.

Jesu kärlek är Guds kärlek. Fadern och Sonen är ett. Och där Fadern och Sonen är. Där är också den Helige Ande.

Den stilla veckan har nu börjat. För Jesus var det en intensiv vecka. På dagen i Jerusalem och om nätterna i Betania.

Vägen från Betania och upp mot Oljeberget och Jerusalem är en uppförsbacke. Och det handlar om cirka tre kilometer.

Visst kändes den vägen också i Jesu kropp. Nog påverkades hans kropp av långa och intensiva dagar. Han var ju en människa som du och jag.

Men vi kan inte fatta till fullo vad det innebär när synden skall försonas. När Jesus utger allt han har av kärlek till dig och mig.

Till sist ropar han med hög röst: "Det är fullbordat! 

Ja det är i sanning fullbordat. Vägen till himlen, till Gud står öppen i Kristus Jesus..

(Örtagården i Getsemane)

Vägen till Fadern, ett nytt Jerusalem

"Det går en väg till Jerusalem och Golgata, och Golgata. Där Frälsaren offrar sitt liv för dem som synd och bördor drar."

En intensiv helg avslutades med möte i Lövö bönehus. Jimmy predikade om vägen till Fadern. Den vägen är Jesus.

Den väg som Jesus vandrade är vår väg till Fadern. 

"Genom lidande till seger! Ja, till seger vägen går, fastän tåren ofta bränner, fastän striden blir oss svår. Jesus segrade i döden, Israel vann löftets land, och de frälstas sälla skara stått en gång på stormig strand."

I Esse sjöng vi om hur Han gav sin Ande som skapade allt. "Blodigt var korset där seger han vann." Sången förde mig till ett sjukhusrum en midsommarafton. Vi sjöng den sången där. Tårarna fick rinna..

Bönehuset blev ett Betania några dagar före påsk. Jesus fick vara med. Det blev en förunderlig helg. Jesus har verkligen givit sitt liv för världen och för mig.

Han älskar mig fick jag höra. 

Någon berättade också om farfar. Han vandrade också på Jesusvägen. Vägen som går till ett nytt Jerusalem..

Jesus utgav sig själv!

Jesus utgav sig själv hör vi i episteltexten idag. Jesus är jämlik med Gud men tar en tjänares gestalt.

I  Jesu namn skall alla knän böjas.

"i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära."

Evigt liv i Kristus Jesus

"Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre." (Rom 6:23)

Idag gläds jag över att få fira Gudstjänst i Esse. När vi samlas inför Guds ord bjuder vi in Jesus.

Då kommer han och han betjänar oss. Han kommer med liv och glädje.

Han tar på sig det straff som våra synder kräver. Han dör i vårt ställe.

I dagens tidning läser jag med förundran hur en journalist lyfter fram evangeliets budskap om Jesu offerdöd, människornas synd och ondska och vägen till frälsning.

Päivi Räsänen hade vittnat om det i Skutnäs. Om än artikeln är mycket kritisk gläds jag över att det lyfts fram att det finns en väg till frälsning.

Nu minns jag inte om det i ÖT kommer fram att Jesus, tron på honom är vägen till frälsning.

I mina tankar kommer en central bibelvers:  "Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder."

Gud är god! 

I Kraft av Jesus

"Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn." (Apg 10:43)

Syndernas förlåtelse är något som ges och förkunnas i Jesu namn hör vi i dagens andaktsläsning.

Här finner vi grunden i kristet församlingsliv. Om vi byter ut grunden till mänsklig empati eller något annat rasar byggnaden.

Mänsklig bibeltolkning med pride- eller toleransglasögon är ingen grund för evangelium. Inte heller våra bästa strävanden och tro på vår egen renlärighet.

Nej! Vägen går genom Jesus. Han är vägen den enda som går...