Guds frälsning eller hat och bitterhet

"Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel."

I dagens bibelläsning får den gamle Simeon se Jesus. Han ser Guds frälsning som alla folk skall få se.

Idag fylls världens media av budskapet om att Irans ledare är död. En gammal man full av hat och bitterhet är borta. Han var inte redo att möta den Gud, som han inte trodde på.

Kontrasten mellan Simeon och Khamenei är enorm. Simeon var ledd av Anden och då kom han till Jesus. Simeon tog honom i sina armar och prisade Gud.

Tänk vad människor kan ledas annorlunda och hur en människas liv här på jorden kan sluta olika.

Lukas skriver om Jesu födelse:

"När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.

I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. 

Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. 

Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." 

Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud."

Khamenei fick aldrig prisa Gud. Förblindad av en ondskefull avgud som han tjänade levde han sitt liv och spridde hat och död runtomkring sig.

Jesus bar även hans synder. Men han fick antagligen aldrig veta det. Hans liv fick inte bli förändrat. Han fick inte bekänna sina synder och tro evangelium.

För Irans folk finns det ändå ett hopp. Jag citerar Skriftens ord i Jeremia 47: "Jag skall göra elamiterna förfärade för sina fiender och för dem som står efter deras liv.

Jag skall låta olycka komma över dem, min brinnande vrede, säger Herren. Jag skall sända svärdet efter dem, till dess jag har gjort slut på dem.

Jag skall sätta upp min tron i Elam och utrota både kung och furstar där, säger Herren.

Men i kommande dagar skall jag göra slut på Elams fångenskap, säger Herren."

"Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. 

Och de ropade med hög röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet."

Purim 2026 (2-3 mars) Guds rike är nära!

"Ty agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplåna judarna, och han hade kastat pur, det vill säga lott, för att krossa dem och förgöra dem. 

Men när saken kom till kungens kännedom, gav han genom en skrivelse befallning om att de onda planer som Haman haft mot judarna skulle vända tillbaka över hans eget huvud. Och Haman själv och hans söner hängdes upp på pålen. 

Därför blev dessa dagar kallade purim efter ordet pur. På grund av allt som stod i detta brev och vad de själva hade sett och vad som skett med dem, antog och fastställde judarna som en orubblig sed att de själva och deras efterkommande och alla som slöt sig till dem, år efter år skulle fira dessa båda dagar enligt föreskriften om dem och på den tid som fastställts för dem. 

Dessa dagar skulle man komma ihåg och de skulle firas i varje generation, i varje familj, i varje provins och i varje stad. Dessa purimdagar skulle inte försummas bland judarna och minnet av dem aldrig upphöra hos deras efterkommande.

Drottning Ester, Abihajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade sedan en skrivelse för att med all kraft stadfästa detta andra brev om purim. Mordokaj sände brev med budskap om fred och trygghet till alla judar i de etthundratjugosju provinserna i Ahasveros rike för att stadfästa dessa purimdagar på deras bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade förordnat för dem och så som de stadgade för sig själva och sina efterkommande, ifråga om fasta och klagorop. 

Esters befallning, som fastställde dessa föreskrifter om purim, nertecknades i en bok." (Esters bok kapitel 9)

I Israel firar man högtiden Purim inkommande vecka från måndag till tisdag. Högtiden har alltså firats i årtusenden. Den fest som påbörjades i staden Susa i Elam vi Persiska viken kust firas också i år om Gud så vill. Men kriget sätter sin prägel på festen. 

I Daniels boks 9. kapitel läser vi: "Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste.

Vet därför och förstå: Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och vallgravar skall på nytt byggas upp, trots tider av svårigheter. 

Men efter de sextiotvå veckorna skall den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen skall förstöras av folket till en furste som kommer. 

Men slutet kommer som en störtflod. Intill änden skall det råda krig. Förödelse är fast besluten. 

Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka, och mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsers vinge skall förödaren komma, till dess att förstöring och oryggligt beslutad straffdom utgjuts över förödaren."

Bibeln är en trovärdig bok. Det är Guds ord till oss. Därför vet vi att en dag slutar alla strider. Den dag då Jesus kommer tillbaka är den här jordens strider över.

Då väntar en evig frid för Herrens folk. 

Vid dagarnas slut skall en utvald rest av Guds egendomsfolk fatta tro till Jesus. I Lukas 21 läser vi Jesu egna ord:

"Jerusalem kommer att trampas ner av hedningarna, tills hedningarnas tider är fullbordade.

Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. 

Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. 

 Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning."

Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. Så snart ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. 

När ni ser att detta händer, vet ni på samma sätt att Guds rike är nära. Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta sker. 

Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå."

Herren gör slut på Elams furstar

"Jag skall låta fyra vindar komma mot Elam från himlens fyra hörn. Jag skall skingra dem åt alla väderstreck, och inget hednafolk skall finnas dit de fördrivna från Elam inte skall komma.

Jag skall göra elamiterna förfärade för sina fiender och för dem som står efter deras liv. Jag skall låta olycka komma över dem, min brinnande vrede, säger Herren. Jag skall sända svärdet efter dem, till dess jag har gjort slut på dem.

Jag skall sätta upp min tron i Elam och utrota både kung och furstar där, säger Herren.

Men i kommande dagar skall jag göra slut på Elams fångenskap,säger Herren."  (Jeremia 49)

Som en följd av syndafallet bryter nya krig ut nästan dagligen. Även i den tid som vi nu lever i har Gud ändå makten. Inget sker som han inte tillåter.

Guds mål är människors frälsning. I himmelen står en dörr öppen. Vi vet inte vad det betyder att Iran som just nu upplever mäktiga väckelser drabbas av ett krig där Trump säger att målet är att störta regimen.

Vi får knäppa våra händer och be till Himmelens Gud.

"Gläd dig då, du lilla skara Jakobs Gud skall dig bevara För Hans vilja måste alla Fiender till jorden falla."

Daniels syn vid foden Ulai i Elam

"I kung Belsassars tredje regeringsår såg jag, Daniel, en syn efter den jag först hade sett. När jag betraktade denna syn såg jag mig själv i Susans borg i hövdingdömet Elam. I min syn såg jag att jag var vid floden Ulai." 

I Daniels boks åttonde kapitel läser vi om en av Daniels syner angående ändens tid. 

Den bibliska floden Ulai heter idag Karun och mynnar ut i persiska viken. Staden Susa möter vi också i Esters bok. Staden Susa och dess borg är i centrum när den ondskefulla Haman ville utrota det judiska folket.

Ännu idag vill man i Elam och Persien utrota judarna. Den här morgonen har nya strider blossat upp då Israel och USA har anfallit Iran.

Strider pågår nu i bibliska landskap. En påminnelse om att vi lever i ändens tid. I Daniels bok läser vi: "Från ett av dem sköt ett nytt litet horn ut, som växte till kraftigt mot söder och öster och mot 'det härliga landet.' 

Det växte ända upp till himlens härskara och kastade några av denna härskara och av stjärnorna ner till jorden och trampade på dem. 

Till och med mot härskarans furste företog det sig stora ting och tog bort ifrån honom det dagliga offret, och platsen där hans helgedom stod förstördes. 

Tillsammans med det dagliga offret blev en härskara prisgiven för överträdelsens skull. Och hornet slog ner sanningen till jorden och hade framgång i vad det företog sig.

Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan helig frågade den som talade: "Hur lång tid avser synen rörande det dagliga offret och det förödande avfallet som gör att både helgedom och härskara förtrampas?" 

Då svarade han mig: "Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar, sedan skall helgedomen renas och återställas."

Daniel får höra: "Ge akt på detta, du människobarn, ty synen syftar på ändens tid." Medan han talade med mig, föll jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden. Men han rörde vid mig och reste mig upp igen.

Därefter sade han: "Jag skall låta dig veta vad som skall ske när det lider mot slutet av vreden, för detta syftar på ändens tid." 

Din Faders Gud

"Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds berg Horeb. 

Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp. 

Då tänkte Mose: "Jag måste gå dit och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp."

När Herren såg att han gick för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: "Mose! Mose!" Han svarade: "Här är jag." 

Då sade Gud: "Kom inte hit! Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark." Och han sade: "Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud." Då dolde Mose ansiktet, ty han bävade för att se på Gud."

(Andra Moseboken 3:1-6)

Vi märker att Israels Gud talar. Här uppenbarar sig Israels Gud som Herrens ängel. Israels Gud är helig. Han uppenbarar sig i en eldslåga i busken. Busken brinner av elden utan att förtäras.

Mose bävade för att se på Israels Gud. Mose var en syndare som var på flykt. Han hade slagit ihjäl en man i Egypten. Mose kände sin synd redan innan lagen var given.

Och Mose får höra Guds bekännelse. Gud bekände sig som Moses fars Gud. Moses far hette Amram: "Amram tog sin fars syster Jokebed till hustru, och hon födde Aron och Mose." (2 Moseboken 6:20)

Jag visste eller mindes inte att Israels Gud också var Amrans Gud. Men jag vet och bekänner att han också är min Gud. Han har också återlöst mig och kallat mig vid namn.

Tänk vilken Gud vi har. Amrans Gud, de kristnas Gud. Honom vill vi tro på. Vi möter Honom på bibelns blad. Han bär namnet Jesus och han vill vara din och min Gud.

Och jag vet att han också var min fars Gud.

Israels Gud

"Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk." (Lukas 1:68)

I nya testamentet finner vi benämningen Israels Gud tre gånger. Förutom Lukas som  använder benämningen två gånger skriver också Matteus om Israels Gud: "Och folket häpnade, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud." (15:31)

I Apostlagärningarna läser vi: "Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder, och han tog hand om sitt folk, när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån, och under fyrtio år bar han dem i öknen."

Paulus vittnar här om Israels Gud som en verksam Gud. Han utvalde ett folk som han tog hand om. Han vårdade sitt folk medan de levde som främlingar. Mäktigt förde han dem ut ur Egypten. Han bar dem i öknen.

Israels Gud gör mäktiga ting. Stumma talar. Krymplingar blir friska. Lama går och blinda ser. Israels Gud återlöser sitt folk. Han besöker sitt folk. Om det första och enda fysiska besöket läser vi i Moseboken i berättelsen om den brinnande busken.

Det finns ingen annan Gud än Herren, Israels Gud. Han är både konung och återlösare. Han bär också namnet Herren Sebaot. Du och jag får sjunga om hans ljuvliga namn. 

Hans namn är Jesus!

Nådens tron

"Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid." (Hebreerbrevet 4:16)

Guds sanna nåd står fast. Den kan inte ens falska lärare fördärva.