Tomt prat och falsk lära

 "Som jag uppmanade dig redan när jag var på väg mot Makedonien, vill jag att du stannar i Efesos och förmanar vissa där att inte förkunna falska läror eller ägna sig åt myter och ändlösa släktregister. 

Sådant leder till strider och tjänar inte Guds frälsningsplan genom tron. 

Målet med förmaningen är kärlek ur ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro.

Det målet har vissa missat och förfallit till tomt prat."

(1 Tim 1:3–6, SFB)

Falsk lära och bedrägligt tal har alltid utgjort en fara för kristna.

Paulus lyfter fram hur kärleken behöver ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro. Kärleken från Gud gör alltså inte kompromisser med Guds ord.

Den kräver inte att människor kompromissar med sitt samvete. Den lösgör inte människor från tilltron till Guds heliga Ord.

Paulus talar om ett gott samvete. Vi förstår att det är ett samvete bundet vid Guds ord och löften.

En av kyrkans kvinnliga biskopar skrev under veckan: "Kirkon moniäänisyys ei voi tarkoittaa erillisiä ehtoollispöytiä. Sovinnon etsiminen on välttämätöntä, ja samassa kirkossa kaikkien on mahduttava samalle alttarille. Vastuu yhteydestä irtautumisesta on niillä, jotka järjestävät erillisiä jumalanpalveluksia, ei niillä, jotka kutsuvat kaikkia yhteiseen ehtoollispöytään."

Hon säger något helt annat än Guds ord då hon egentligen hävdar att människor måste rymmas vid samma nattvardsbord och delta i gudstjänster även om de leds av villolärare.

Här möter vi en grov form av andligt våld. Det är inte den gode Herdens röst.

En kristen måste pröva allt inför Guds ord. Bakom biskopens ord ligger inte Guds kärlek. Gud omintetgör aldrig sitt ord genom att gå emot det.

Aposteln talar om tomt prat och falska läror. Tomt prat hör vi och falska lärör möter vi allt mera i vår tid av människor som är brännmärkta i sina samveten.

Paulus skriver till Timoteus: "Detta uppdrag att förmana anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. 

I kraft av dem ska du kämpa den goda kampen, i tro och med rent samvete. 

Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron. 

Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de ska tuktas så att de inte hädar."

(1 Tim 1:18–20, SFB)

I tro och med rent samvete får vi fortsätta att följa Jesus i tro på Guds ord.

"Med den Osynlige här för mitt öga vill jag likt Mose i tron härda ut. Tidens bedrövelser aktar jag föga emot den glädje som aldrig tar slut."

Trons ögon

"Tron har så skarpa ögon att den kan se i mörkret, där inte det minsta ljus lyser. Tron kan se där det inte finns något att se och känna där det inte finns någonting att känna." 

Orden ovan skriver Martin Luther i en kortandakt för den 26. november. "Lita på Guds ords löften som om du redan fått det han lovat."

Hebreerbrevets författare skriver: "Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt."

(Hebr 11:1–3, SFB)

Evangeliet är en Guds kraft till frälsning och tron är en Guds gåva som griper tag i evangelium, i Ordet, i det som Gud gjort och gör i Kristus Jesus.

Tron har så skarpa ögon att den kan se i mörkret. Där tron på Jesus finns lyser ljuset i mörkret. 

Gud är god!

"Ty Jesus är vägen, den enda som går, till nya Jerusalems stad. Följ med på den vägen, snart vila du får och sjunga där uppe så glad!" (Sions sånger 214)

Ingen blir frälst av egen kraft

"I din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade (1 Mos. 22:18)."

I en andakt för den 28. november skriver Luther:

"Allt det som evangeliet lovar och tron innehåller ligger i detta korta bibelord: 

Det ska komma ett annat liv efter döden, att enda vägen till att bli rättfärdig och salig är genom tron och att det därför inte finns någon människa, som kan bestå Guds dom genom sina egna prestationer. 

Detta bibelord betyder nämligen: ”Du kan inte bli hjälpt av din egen kraft, för du är fast i djävulens klor. Allt är förlorat. 

Om du nu ska kunna bli frälst, så finns det inget annat sätt till hjälp än att förlita dig på denna kvinnans avkomma.” 

Det här är ett starkt ord, som står över all annan predikan. Här fastslås det att man måste tvivla över sin egen kraft och endast förlita sig på denna avkomma – Jesus Kristus, som ensam ska göra allt. 

Om det funnits någon annan väg till salighet skulle dessa ord vara falska. 

Lägg märke till hur kraftfullt även det Gamla testamentet talar om det här! Här kan vi se att Abraham var en kristen långt före Jesus födelse. 

Han hade nämligen samma tro på Jesus som vi har. Tiden gör inte någon som helst skillnad på tron, för tron har varit densamma alltsedan världens begynnelse. 

Därför fick Abraham genom sin tro samma sak som jag får. 

Han fick nog aldrig se Jesus med sina egna ögon, precis som inte vi heller får göra det. 

Men han hade Jesus i Ordet, på samma sätt som vi har honom i Ordet.

Det är gott att ibland få läsa hur Luther trodde. Den enda saligörande tron har vi i Herren Jesus

Brudgumsdräkten

 "Jag ej fruktar inför domen då jag har min brudgums dräkt, ty då vet jag att mitt namn är tecknat uti livets bok."

I sången "Himlen är mitt rätta hemland" sjunger vi i sista versen att jag ej fruktar inför domen. - Då jag har min brudgums dräkt.

När Jesus talar om de rättfärdiga, eller Faderns välsignade så vet han att han själv är deras rättfärdighet inför Gud.

Jesus försonade synden i sin egen kropp. Han tog straffet på sig och uppstod till vår rättfärdighet.

När vi tror på Jesus, på att han försonat vår syndaskuld är vi iklädda den dräkten som duger inför Gud.

Vi äger trons rättfärdighet. Genom tron är vi förenade med Kristus Jesus. Han som tog både synden och straffet på sig.

Vi förstår att det eviga straffet blir vi befriade från endast i Kristus Jesus. De förbannade som förvisas bort till straffet, den eviga elden ägde inte Kristi rättfärdighet.

De hade inte brytt sig om dem eller de hade mist den. 

Hur var det möjligt? Det får vi återkomma till..

Till evigt liv

"Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv."

(Matt 25:46, SFB98)

Domsöndagens evangelietext lyfter fram två olika alternativ för evigheten. Evigt liv eller evigt straff.

Om det eviga livet som de som förklarats rättfärdiga får säger Jesus att det tillbringas i ett rike. - ett rike som stått färdigt åt dem från begynnelsen.

"Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse."

(Matt 25:34, SFB98)

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. En annan översättning för begynnelsen är "genom förstlingen". Alltså genom Kristus.

Orsaken till att jorden skapades som ett hem åt oss människor är alltså Guds egen älskade son. Han som frälser sitt folk från deras synder.

På den yttersta dagen säger Jesus: - Kom! Kom och ta i besittning riket.

På jorden har det predikats ett evigt evangelium. Till Omvändelse och tro. "Min son, min dotter. "Dina synder förlåtas dig!"

Gud förlåter synder i kraft av Jesu namn. Och genom Jesu blod som utgjöts till frälsning. 

Efter reningen i Jesu blod. Efter den förvandling som sker vid Jesu återkomst vid den sista basunens ljud öppnas dörren till det eviga riket.

Faderns välsignade fruktar inte för domen. De känner hans kärlek.

Och Guds kärlek når sitt mål på domens dag. Johannes skriver: 

"Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud. 

Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. 

Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. 

Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. 

För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.

(1 Joh 4:15–18, SFB)

Tack gode Gud! Tack för att jag under gårdagens arbetsdag fick ta del av din kärlek och omsorg. För att du ger frimodighet inför domen.

Guds avsikt med vår jord

"Jorden är äldre än solen liksom ljuset är äldre än solen. Jorden skapades inte för solens skull, utan solen för jordens. 

När jordens slut kommer, därför att den uppfyllt sitt ändamål som platsen för förkunnelsen av evangelium om syndares korsfäste Frälsare, kommer solen, månen och stjärnorna och den nuvarande världen att försvinna." (Ur Kristen dogmatik)

För tillfället ordnas en klimatkonferens i Turkiet. Världens ledare vill rädda jorden, utgående från de teorier som vetenskapsmännen utarbetat. Man befarar att det är för sent..

Utifrån Guds ord har vi en definition av Guds avsikt med jorden. Här på jorden skall evangelium om vår Frälsare Jesus Kristus predikas.

Ironiskt nog så är det just det som man velat förbjuda i stora delar av världen. Och sorgligt nog har vi kristna anpassat oss till det.

Jesus vittnar i Matteus 24:14: "Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma."

Petrus skriver i sitt första brev 4:7: "Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be."

När Jesus berättar om sin återkomst säger han:

"Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. 

Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. 

Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra."

(Matt 24:29–31, SFB98)

Skriften är tydlig med att Jesus hämtar de sina innan den här jorden går under i kraft av hans ord.

Framtill den dagen vill Gud att vi trofast sköter de sysslor han gett oss och inte glömmer att vittna om den frälsning han berett.

"Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara stjärnan ej på himlafästet, fågeln ej i kända nästet."

När tiden är inne

Som kristna har vi något som vi alltid frimodigt får se fram emot. Något som vi vet att sker då tiden är inne.

Paulus skriver till Timoteus om vår Herre Jesu Kristi ankomst: 

"som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.

(1 Tim 6:15-16, SFB98)

Vi skall alltså få se Jesu ankomst. Vi ser honom då han kommer i härlighet. Alla skall få se honom. Även de som inte trott på honom.

Men vi tror på Jesus och vet att Han kommer då tiden är inne.

Vår Gud bor i ett ljus dit ingen kan komma. Men han själv kommer till oss.

Vi kan inte se Gud men han förvandlar oss så att vi kan se Honom. Vilhelmi Malmivaara frågar i sin psalm:

"När får jag se dig, Frälsare kär, ren och förklarad bliva dig när? När ser mitt öga dig i det höga, sådan som du är?"

Vi vet svaret. - när tiden är inne. Men först måste vi tro på Honom..