Innan dörren stängs

"Då ska himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 

Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja, medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 

När brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade. Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! 

Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar! 

De kloka svarade: Den skulle inte räcka både till oss och till er. Gå i stället till dem som säljer och köp. 

Men när de hade gått i väg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes."

(Matt 25:1–10, SFB)

Porten till ärkebiskopens resident står öppen. I fönstren syns ljus, men inga människor.

Ännu kallar Gud i sin kärlek Finlands och västvärldens folk till ånger, omvändelse, bön och fasta.

Situationen i vår värld är kusligt lik tiden före Nordrikets fall och strax innan andra världsrikets utbrott.

Ännu står Nådens dörr öppen. Men vi anar att svåra tider väntar. 

Använder vi tiden rätt? Blåser vi i basunen likt gamla testamentets profeter?

Verkar vi fullt ut medan tid finns?

Den elfte timmen.

Domkyrkans klockor i Åbo slår elva slag medan jag vandrar förbi ärkebiskopens resident på väg upp mot domkyrkan.

Kyrkan är stängd. Den är idag en byggnadsarbetsplats på flera olika sätt. Kristi kyrka däremot vilar stadigt på Klippan Kristus. Den har apostlarnas och profeternas budskap och Jesus är hörnstenen.

Finlands evangelisk-lutherska kyrka mår dåligt idag och vacklar på grund av att man avfallit från Guds ord, den trygga grund den vilat på i århundraden.

Tolvslaget närmar sig..

 "Himmelriket är som en husbonde som gick ut tidigt på morgonen för att leja arbetare till sin vingård. 

Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård. 

 Vid tredje timmen gick han ut och såg några andra stå sysslolösa på torget.

 Han sade till dem: Gå till vingården, ni också! Jag ska ge er en rättvis lön. Och de gick. 

Vid sjätte och nionde timmen gick han ut igen och gjorde likadant. 

Även vid elfte timmen gick han ut och fann några andra som stod där, och han sade till dem: Varför står ni här sysslolösa hela dagen? 

De svarade honom: Därför att ingen har lejt oss. Han sade då till dem: Gå till vingården, ni också!

(Matt 20:1–7, SFB)

Christa Pike

En tid har vi i media kunnat följa med rapporteringen om avrättningen av en femtioårig amerikansk kvinna.

Som kristen väcker det många tankar. Gud är Herren över liv. Han ger människan livet och han är också den som är Herre över döden.

Omgiven av läkare och sjukvårdspersonal gav man den dödsdömda kvinnan kraftiga doser dödligt gift. Hon borde ha dött. Hon hade svåra smärtor och var nära döden, men lever idag.

Samtidigt vill en allt större del av världens människor att eutanasi blir lagligt. Man kallar det dödshjälp, men det handlar om mord.

Du skall inte dräpa har vi lärt oss i katekesen. Martin Luther förklarar Guds bud:

"Du skall inte dräpa.

VAD ÄR DET? SVAR:

Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte skadar vår nästa till hans liv eller tillfogar honom lidande, utan hjälper och bistår honom i alla faror och livssituationer.

(Martin Luthers Lilla katekes)

Som kristna och Jesu efterföljare är vi i livets tjänst. Vi får be att Christa får möta Kristus Jesus. Att hon får möta Gud som gav henne livet.

Att människors ögon öppnas för hur grym världen blir när människan tar Guds roll..

(Bilden från Iltalehti)

Torsdagssamling med Jesus

"Med lena band drog jag dem, med kärlekens band. Jag var för dem lik den som lättar oket över deras nackar, jag böjde mig ner till dem och gav dem mat. 

Hur ska jag kunna överge dig, Efraim? Ska jag lämna dig, Israel? Hur ska jag kunna göra med dig som med Adma och behandla dig som Sebojim? 

Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar. Jag vill inte utföra min brinnande vrede, jag vill inte ödelägga Efraim igen, för jag är Gud och inte en människa. 

Jag är helig bland er och vill inte komma med vrede.

(Hos 11:4, 8–9, SFB)

Igår kväll hade jag möjligheten att delta i torsdagssamling i Åbo. En kväll runt Guds ord genom profeten Hosea.

Själv skulle jag inte ha vågat välja den boken som tema. För nog är det en utmanande bok. Utmanande men givande.

Det var fint att möta unga och unga vuxna från olika delar av fastlandet och Åland i deras vardag i studiestaden Åbo.

Guds ord visar också Guds hjärtelag mot sina skapade barn. Han ger allt han har, sitt eget liv för att varje människa skulle ha möjligheten att hitta fram till Guds himmel.

För mig var det trosstyrkande att få be tillsammans med dem. Att be för människor som skulle behöva få möta Jesus.

Ja vi behöver Jesus. Äger vi honom genom tron i hjärtat fattas oss inget. Har vi inte Jesus fattas allt.

Gud är god. Hans hjärta brast för din och min frälsning..

Hedningarnas tider

Från dagboken 22.02.2022

När Lukas återger Jesu eskatalogiska tal som Jesus höll strax innan sitt lidande och sin död lyfter han fram uttrycket "hedningarnas tider". Hedningarnas tider samfaller också med församlingens tid, den tid som nu ännu är. 

Församlingens tid kan man också kalla för nådens tid. Och i sanning är det en nådens tid vi nu lever i. Men vi människor använder den olika. Idag höll jag ett arbetsmöte där en av deltagarna svor som en borstbindare. I mina tankar kom att detta tal kommer snart att tystna. Genom att tillåta sig att ha ett grovt och ovårdat tal håller man också Guds Ande på avstånd och förskjuter kallelsens röst. 

Jesus vittnar om att Jerusalem ska trampas av hedningar tills hedningarnas tider är fullbordade. Vad sker då därefter? Lukas beskriver i kapitel 21:

"Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. Människor ska tappa andan  av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet."

Åtskillnaden mellan rättfärdiga och orättfärdiga vid slutet av hedningarnas tid beskriver Lukas redan i kapitel 17: "Jag säger er: Den natten ska två ligga i samma säng. Den ene ska tas med och den andre lämnas kvar. Två kvinnor ska mala tillsammans. Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar."

Jag citerar kärnbibelns förklaring angående skillnaden mellan Noas och Lots tid. Citat från kärnbibeln: "[Samhället hade förändrats sedan Noas dagar: utöver att äta och dricka så köpte, sålde, planterade och byggde man också. Det var en ekonomisk välfärd och överflöd. Detta är inte fel i sig, men synden var att man inte ville veta av Gud. Det fanns inte ens tio rättfärdiga i staden, se 1 Mos 18:20‑32. Notera att "gifte sig och blev bortgifta" inte finns med här. Det antyds att man inte längre gifte sig och lovade varandra trohet, utan levde i lösa förhållanden.

Slutsatsen av dessa två exempel var att människor levde på som vanligt. Den dagen då Noa gick in i arken och den dag då Lot gick ur staden, var som vilken dag som helst. Det var inget speciellt tecken på himlen just den morgonen. Gemensamt är också att de rättfärdiga räddas undan innan domen kommer.] Citatet slutar.

Idag har både rättfärdiga och orättfärdiga sina blickar vända mot vad som sker i Ukraina. Även som Guds folk är vi oroliga, om än vi vet att allt vilar i Guds händer.

Vi hednafolk har haft många besökelsetider, men i tider av välfärd överger vi lätt Gud. Vi inbillar oss att vi inte behöver honom. Men en dag är allt annorlunda. Plötsligt och oväntat håller Gud räkenskap och efter den dagen finns ingen välsignelse mera här på jorden.

De tider då Guds ord och det som vi möter i nyhetssändningar talar samma språk och samstämmigt visar att världen håller på att ändras behöver vi ta vara på.

Vi vet inte om vi får flera påminnelser. Därför skall vi ta vara på den tid Gud ger oss och försona oss med Gud genom att bekänna våra synder och tro på evangelium.

Göra Akors dal till en hoppets port

Från dagboken 2019:

I Hoseas bok finner vi profetian om Akors dals förvandling till en hoppets port. Israels barn hade avfallit från troheten mot Gud. Det hade gått så långt att de trodde att Guds välsignelse som ännu till det yttre vilade över dem kom från synden och avgudarna.

Genom Hosea kommer Guds ord till folket att Gud skall ta bort välsignelsen. Hosea profeterar om hur Gud ser sig tvungen att föra Israel ut i öknen för att väcka hennes hjärta. Israel var Guds utvalda egendomsfolk men de hade avfallit från honom. Gud straffar sitt folk genom Assyrien.

"Därför skall jag locka henne bort
och föra henne ut i öknen
och tala till hennes hjärta.

Sedan skall jag ge henne tillbaka hennes vingårdar
och göra Akors dal
till en hoppets port.

Där skall hon sjunga
som i sin ungdoms dagar,
som på den dag då hon drog upp ur Egyptens land."

Jag tror att profetian syftar på Jesus. Likt Jesaja verkar Gud bildligt tala om Jesu fridsrike. "På den dagen skall jag för deras räkning sluta ett förbund
med djuren på marken,
med fåglarna under himlen
och med kräldjuren på jorden.

Båge och svärd
och vad som hör till kriget
skall jag bryta sönder
och skaffa bort ur landet
och låta dem bo i trygghet.

Jag skall trolova dig med mig
för evig tid,
ja, jag skall trolova dig med mig
i rättfärdighet och rätt,
i kärlek och barmhärtighet.
Jag skall trolova dig med mig
i trohet,
och du skall så känna Herren.

I Herren Jesus finns det för varje människa en ny möjlighet, en ny start, ett nytt liv som hans efterföljare. Nej, världen och de andligen blinda kan inte förstå och fatta nåden i Guds rike. Där finns även falska och vilsna innebyggare.

Ändå är Gud trofast. Han ser till hjärtat och han dömer inga orätta domar. Genom sitt ord fostrar han oss. Ingenting är hopplöst för honom.

Korset som var en skammens och förnedringen symbol gör han till en hoppets port. Han lever och sitter på Faderns högra sida och manar gott för dig och mig.

Ännu kallar Jesus till rättfärdighet och rätt, kärlek och barmhärtighet. Han ger den Helige Ande som en trolovningspant, ett förskott, ett sigill för förlossningens dag.

Tal i liknelser

"Jag är Herren, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land. Jag skall på nytt låta dig bo i tält liksom vid era högtidsdagar. 

Jag har talat till profeterna, jag har givit dem många syner, och genom profeterna har jag talat i liknelser.

(Hos 12:9–10, SFB98)