Lydnadens väg - trons lydnad

I andaktsläsningen idag talas det om trons lydnad. Här möter vi ett begrepp som ofta misstolkas.

Trons lydnad är att vi helt och fullt sätter vårt hopp till Jesus. Vi förtröstar på Honom och hans fullkomliga verk. Vi förtröstar endast på Kristi rättfärdighet och tillägnar oss den genom tron.

Trons lydnad är inte det att vi sätter lagens krav på kristna. När vi börjar tro på Jesus blir vi delaktiga av Jesu lydnad och hans rättfärdighet. Den bär vi sedan med oss på trons väg.

Genom tron på Jesus blir vi delaktiga av Hans rättfärdighet och vill inte sätta något till det. Inte heller vill vi ta bort nåt från evangeliet.

Tro väcks endast genom evangelium, genom Jesu ord, genom Jesu eget vittnesbörd om sig själv och sitt verk..

Tänkvärda ord som vi får återkomma till..

Frälsning för var och en som tror

"Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. 

Allt som är i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – det kommer inte från Fadern utan från världen. 

Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja består för evigt.

Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här.

De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss. Hade de hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men det skulle visa sig att alla inte hör till oss. (Ur Johannes andra brev)

Om någon älskar världen (den gudsfrånvända) finns inte Faderns kärlek i honom. Faderns kärlek visar sig i det att Jesus ger sitt liv för världen.

Köttet som är besmittat av syndafallet älskar världen. Den gudsfrånvända världen inger inte mycket hopp idag. Trump som vill vara störst i världen är en antikristlig person.

Vi lever i den sista tiden i världens sönderfall. Gud upprätthåller ändå den här världen så länge han ser det vara för gott.

Världen och dess begär förgår. I den nya skapelsen finns de världsliga begären inte mera. 

I sitt sista tal på Oleberget vittnar Jesus om hur världen skall skakas. Idag ser vi mågot av dessa skakningar:

"Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. 

Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. 

Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. När ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära."

Dagen efter och dagen före

 

Dagen efter!

Något hände senaste natt. Gud allena vet vad som hände. Världens självutnämnda ledare hade proklamerat att en hel civilisation kommer att dö i natt, när det av världsledaren för Iran utsatta ultimatumet eller tidsfristen löper ut.

 Världen höll andan och en ny morgon grydde.

 I skriften finner vi en profetia om Babylons fall som en gång kommer att uppfyllas. Johannes skriver:

”Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av strålglansen från honom. Och han ropade med stark röst och sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. Ty av hennes otukts vredesvin har alla folk druckit, och jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes omåttliga lyx."

Och jag hörde en annan röst från himlen säga: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott. 

 Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort. Blanda dubbelt åt henne i den bägare som hon har blandat. Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon har skaffat sig ära och lyx. Hon säger i sitt hjärta: Jag sitter som drottning, jag är inte änka och skall aldrig behöva känna någon sorg. 

 Därför skall hennes plågor komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty mäktig är Herren Gud, han som har dömt henne.

 Jordens kungar, som har bedrivit otukt med henne och levt i lyx, skall gråta och sörja över henne, när de ser röken från den eld som bränner upp henne. Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger: Ve, ve, du stora stad, Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig. 

 Jordens köpmän gråter och sörjer över henne, eftersom ingen längre köper deras fartygslaster med guld och silver, ädelstenar och pärlor, fint linnetyg och purpur, siden och scharlakan, allt slags tujaträ och alla slags föremål av elfenben och av mycket dyrbart trä, brons, järn och marmor, vidare kanel och dyrbar salva, rökelse och myrra och välluktande harts, vin och olja, fint mjöl och säd, nötkreatur och får, hästar och vagnar, slavar och livegna. 

 Den frukt du längtade efter har gått dig ur händerna. All lyx och glans har du förlorat, och man skall aldrig mer finna den.

Köpmännen som drivit handel med sådana varor och blivit rika genom henne, skall stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: 

 Ve, ve, du stora stad, som var klädd i fint linne, purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. På en enda timme har denna stora rikedom ödelagts.

 Alla kaptener och alla kustfarare, sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd och ropade, när de såg röken från den eld som brände upp henne: Vilken stad är som den stora staden? 

 Och de strödde jord på huvudet och grät och klagade högljutt: Ve, ve, över den stora staden, där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom. På en enda timme har den blivit ödelagd.”

 Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt."

 Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och slungade den i havet och sade: "Så skall Babylon, den stora staden, med våldsam kraft störtas ner, och man skall aldrig mer finna den. 

Aldrig mer skall ljudet av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare och basunblåsare höras i dig, och ingen hantverkare av något slag skall längre finnas därinne. Aldrig mer skall ljudet från en kvarnsten höras i dig, och ingen lampas sken skall längre lysa i dig.

Och ljudet från brud och brudgum skall aldrig mer höras i dig. Dina köpmän var jordens stormän, ty genom din svartkonst blev alla folk vilseledda. I den staden fanns blod av profeter och heliga och av alla som hade blivit slaktade på jorden."

Vi har ett profetiskt ord som vi i dessa dagar har kunnat ana något av. Johannes lyfter fram det, profetian om den gudsfrånvända världens eller Babylons fall som ett glädjebudskap. ”Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt."

En gång stod den rättfärdige Abraham inför Herren i bön. Då gällde bönen hans brorson Lot och staden Sodom, där Lot bodde. Abraham slutade sin bön vid antalet 10. Och han fick Guds svar. ”För dessa tios skull ska jag inte förgöra den (Sodom)”

Vi har en förunderlig Gud. Stor är hans nåd. Må Gud ge oss nåden att använda den tid av nåd han ger oss rätt. Såsom apostlarna och profeterna gjorde. I försoningens tjänst.

Den tid som Gud ger är av nåd och innehåller all den nåd han ger oss i Kristus Jesus.. Det får vi tacka Honom för.

Och tänk nåden i Kristus Jesus står kvar ännu då staden Babylon, med allt vad den staden innefattar går under.

Idag är det dagen efter. En gång är det dagen före..

Den gudsfrånvända världen är rutten. 

Luther om kampen mot synden

I en kortandakt för den 7.4 skriver Martin Luther. Jag citerar:

"Jesus har grundat ett rike på jorden. Det har fått namnet ”ett evigt nåderike”. 

Fastän synden hos en kristen fortfarande lever kvar i kött och blod och är så djupt rotad att den inte helt kan rensas bort i detta livet, så kommer den likafullt glömmas, förlåtas och inte göra oss någon skada – allt på grund av nåden från detta eviga nåderike. 

Förutsättningen är dock att vi stannar kvar i tron på Jesus och varje dag kämpar emot de lustar som är kvar i oss, tills dessa slutligen slocknar helt när vi dör. 

Då ska vi som helt nya och rena människor uppstå till ett evigt liv. Även om en kristen som står under nåden skulle komma bort från sin tro och syndaånger, och alltså gå miste om förlåtelsen, så står dock detta nådens rike kvar – det kan inte förstöras. 

Så länge den bortkomne vänder sig till detta rike med syndaånger och omvändelse, så är han alltid välkommen tillbaka.

Akta dig bara för att inte på ett felaktigt sätt förlita dig på detta och bli sömnig. Vill du, när du syndat, gå din väg och tänka: ”Det är inte farligt!” och fortsätta att leva fritt i synden, så är detta att synda på Guds nåd och att fresta Gud. 

Har du däremot för avsikt att komma loss från synden, så är du på rätt väg, och du är förlåten." (Citat slut)

Luther lyfter fram vikten av att vi stannar kvar i tron på Jesus. Att vi förblir i nåderiket. 

När vi tror och förtröstar på Jesus får vi leva i nåderiket. Fastän synden bor och verkar i oss håller tron på Jesus oss kvar i nåderiket.

Vi hamnar inte in i och under lagens rike, förrän vi förlorar tron på Jesus. Synden kan inte fördömma oss så länge vi lever i Nådens rike där vår korsfäste och uppståndne Frälsare Jesus är Herre och kung.

Och Jesus kallar ständigt dem tillbaka som lämnat Honom och hamnat in i lagens rike under Guds vrede. När människan där får höra den gode Herdens kallande röst skall hon skynda till Jesus.

Gud är god!

Bikttvång eller syndernas förlåtelse genom tron på Jesus

Rubriken är kanske något märklig men ändå relevant. Kanske också utmanande.

Luther stred mot det katolska bikttvånget, men värdesatte bikten.

Bikt är det att en människa får tala ut om sina svårigheter och bekänna sina synder inför en kristen broder eller syster. Hon får personligen höra evangeliets budskap att synden är försonad. Jesus har försonat synden inför Gud.

Människan får höra att hennes synder är förlåtna. I Jesu namn och blod.

Människan befrias från sin börda. Det livgivande evangeliet ger glädje och nytt mod.

Vad var då felet med det katolska bikttvånget, som idag framträder i andra kretsar?

Människan förleds till att tro att hon måste bekänna sina synder för att förtjäna Guds förlåtelse. Då är nåden inte av nåd och människan faller slutligen ur nåden.

I biblisk kristen tro är bikt en möjlighet. När vi känner vår synd och vill ha stöd i kampen är den personliga bikten en möjlighet som Gud i sin nåd gett oss.

Men ett obibliskt bikttvång förvanskar bikten. Människan förleds till att tro att kraften till kamp mot synden och mot allt som förstör i en människas liv ligger i det att människan ödmjukar sig till att bekänna sina synder. Och som en följd av denna trons lydnad får hon äga syndernas förlåtelse och bevaras i tron. Människan förtjänar då åtminstone delvis sin salighet.

När bikten "hanteras" ovarsamt och ovist trälbinds Guds folk. Människor som är frälsta genom evangeliet, som är en Guds kraft till frälsning läggs under ett nytt ok.

Kristendomen blir lagisk och kravfull. Lag och evangelium blandas samman och följderna blir förvirring och missmod. Det är ledsamt och sorggligt.

Jesus har försonat synden och friköpt människan från syndens och lagens förbannelse..

Kanske man kan säga att bikt under tvång är köttets gärning, medan möjligheten till bikt är något som vi kristna får glädjas över och tacka Gud för.

En Andens frukt eller som vi sjunger i sången: "Kom nu, broder och syster, förlåt mig! Jag har varit så kärlekslös, jag ofta har klandrat uppå dig och sett dina brister och fel. O måtte vi aldrig förglömma det budet som Herren bjöd ej mera varandra här döma och ej släcka kärlekens glöd!"

Han stillar strider

"En ström går fram med flöden

som ger glädje åt Guds stad,

den Högstes heliga boning.

Gud bor där inne,

den vacklar inte.

Gud hjälper den

när morgonen gryr.

Folken larmar, riken vacklar,

han höjer sin röst –

då smälter jorden.

Herren Sebaot är med oss,

Jakobs Gud är vår borg. Sela.

Kom och se Herrens verk,

häpnadsväckande saker

gör han på jorden.

Han stillar strider över hela jorden,

han bryter bågen

och bräcker spjutet,

bränner upp vagnarna i eld.

"Bli stilla och besinna

att jag är Gud,

upphöjd bland folken,

upphöjd på jorden."

Psaltarpsalmen 46 avslutas med orden: "Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela."

Visst är det mäktigt att få tro på en Gud som stillar strider. Igår i bönehuset fick vi tala om striden mellan köttet och Anden.

Den striden är ändå livslång och nödvändig. Där Herren Jesus får vara Herre så strider Anden mot köttet och då segrar Jesus i en människas liv. 

Jesu seger ger mod och livet har vi i Jesu blod. 

Under Andens ledning

"Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. 

Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. 

Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. 

Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot." (Galaterbrevet 5)

Utgående från Mosebokens berättelse om Isak och Ismael öppnar aposteln Paulus upp vad lagiskhet handlar om. Egentligen drivs man av köttet. Av den gamla människan och kan och vill inte fatta och ta till sig vad Kristus gjort och gör.

Självbehärskningen fattas. Splittringar föds. Och lagisk "kristendom" är ytterst en irrlära som splittrar och söndrar församlingen.

Paulus lyfter fram hur den som leds av Anden inte står under lagen. 

Pröva andarna är bibelns budskap. Medan uppståndelseglädjen mera eller mindre fattas när människan hamnat under lagen är Andens frukter bland annat mildhet, glädje och frid.