Alens predikan

Vid vägkanten finns en trave alved. De är avverkade under vintern och där ligger de söndrga och sargade. För att ge värme åt människor.

Där ur den avhuggna stammen spirar ändå nytt liv. Liv i vårens gröna färger. I stammen finns det ännu livskraft.

Tankarna går till Jesu döda kropp på ett kors utanför Jerusalem. En försoningsdöd för att skapa och ge liv.

Tidigt en morgon uppväcker Gud sin son. För människan och mänskligheten öppnas något helt nytt. 

Ett liv i en gudomlig kropp. Nytt liv i Kristi kropp där näring räcker för varje gren. Där Jesu blod rinner som en ständigt rinnande ström. Från gren till gren. Från lem till lem. I ett blodomlopp. I Kristus. I Kristi kropp.

Fåglarna kvittrar. Livet flödar i den vinstock som är Guds vinstock.

Något helt annat än det som flödar fram ur jordens vinstock. Ur den stam som mognar till dom. Där människor spelar sitt bedrägliga spel. Där Sanning omvandlas till sken av sanning.

På hygget sjunger fåglarna sin sång. Sakta stämmer jag in i sången. Korset blott, korset blott må förbli min ära..

Gud är god!

Maktmänniskan i församlingen

 "I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. 

För liksom vi i en enda kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar.

Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron, att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran, att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar, att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta.

Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek."

Så skriver aposteln i Romarbrevet 12. En nådegåva är att vara hängiven som ledare. Guds församling behöver andliga ledare.

Där är Kristus Jesus ett föredöme. Ledarskap i Kristi kyrka är ändå aldrig det samma som i samhället eller i affärsvärlden.

Under veckan hittade jag en skrift "maktmänniskan i församlingen." Jag har läst en del av den med förskräckelse. Ja även under tårar.

Det talas inte så mycket om maktmänniskan idag. Även om det finns en trend där man söker starka ledare i kristna sammanhang.

Aposteln talar om hängivenhet. Jesus vittnar om på vilket sätt: "Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem. Men så ska det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav." (Matteus 20)

Petrus som fått bli skolad av Jesus skriver om ett hängivet hjärta:

" Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.

 Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. 

När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.

Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka."

När och där maktmänniskan får eller tar en roll i församlingen är spåren förskräckande. Där blir det strider och människor far illa. Må Gud bevara sin hjord. Gud är trofast!

Jesu vänner älskar varandra

En kristen vill tjäna Gud. Vi talar ibland om Guds ords tjänare. Men som framgår av det vi läser i Johannes 15 kunde vi tal om Guds ords vänner.

Vi är vänner med Guds ord. Ordet är en god vän även då det tuktar oss.

Jesus älskar sina bröder och systrar som han gett sitt liv för. Och han befaller oss att älska varandra.

" Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er."

Jesus uppmanar oss att älska bröder och systrar såsom han har älskat oss.

Men vi vill inte riktigt älska. Vi kan inte riktigt älska som Jesus. - Den gamla människan kan inte det. Det märker vi alltid då vi ställer oss inför Guds ord. Då vi ställs inför ordet.

Vi får bekänna vår synd och skuld. Herre vi har inte förmått hålla din bud. 

Herre förbarma dig. Herre ge oss kärlek till ditt ord och varandra.

Herre låt ditt ord och din kärlek förvandla oss, våra sammanhang och församlingar..

Guds kärlek och ordet

"Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek." (Johannes 15:10)

I inkommande helgs evangelietext finner vi två intressanta paraller.

Guds vilja är att vi är i Kristus och Guds vilja är att vi förblir i hans ord. Alltså att vi erkänner bibeln, Guds ord som hans ord. Som ett gott ord som vi får böja oss under även när vi inte förstår det.

Det är Guds verk att vi håller oss till hans ord. Det märker vi i Johannes 15:7: "Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det."

Alltså om Jesu ord (samma som Guds ord) förblir i oss. Om de förblir verksamma och får leda oss sker Guds goda vilja.

Andens frukter syns och finns då också i församlingen. 

Läs följande ord i bön. Tänk vilken klarhet det finns i Guds ord (vers 12-17):  

" Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er. 

Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.

Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. 

Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag hört av min Far. 

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 

Och detta befaller jag er: att ni ska älska varandra."

Fullkomlig glädje

" Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig." (Johannes 15:11)

Här i tiden orkar vi inte alltid vara glada. Ändå är Guds och Jesu vilja att vi skall få vara glada. Ja Jesus vill att glädjen skall få vara fullkomlig.

Den här morgonen blev jag glad över Guds ord. Tänk att Gud vill att vi människor skall få känna himmelsk glädje.

Redan här i tiden i allt vad vi möter finns det en himmelsk glädje som Gud i sin nåd och trofasthet öppnat i Kristus Jesus.

Tack Gode Gud!

En torkad kvist - nytt liv i Kristus

Här i tiden kan en kristen ibland få känna sig som en torkad kvist. När jag tänker på den i synd fallna människans begränsningar kommer en psalmvers av Topelius i mina tankar:

"Som den unga björk i skogen växer frisk i sommarregn, låt mig växa stark och trogen i ditt goda fadershägn. Och när stormar skakar mig, låt mig fäste ha i dig och mig hålla vid det ena: att dig älska, frukta, tjäna"

Det är gott att minnas att Fadern är vingårdsmannen. Att Jesus är det sanna vinträdet. Kanske man också kan ta björken som en bild, då vi har svårare att kunna förstå vinträdets eller vinstockens uppbyggnad.

Den växt som har sitt fäste i Herren Jesus, i Kristus drabbas inte av röta, av torka. I Kristus är även en människa som känner sig som en torkad kvist en ny skapelse.

Den nya människan växer för himmelen. Den gamla behöver avta, känna av törst och litenhet för att den nya skall få spira för evigheten.

Redan här nere. Känn vårens friska doft. Tänk på fästet i Kristus. Tjäna Gud med glädje om än det sker i mänsklig svaghet.

I en annan psalm sjunger vi: "Det våras i dal, och det knoppas på höjd, vi ser att Guds rike är nära. Där uppe fullkomnas för evigt vår fröjd,det hoppet skall ständigt oss bära. Gud, låt oss få mötas i himlen en gång, din ära bland änglarna sjunga"

Bortskuren?

"Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt."

Tänk att ha fått vara i Kristus och bli bortskuren. Vad är det som hindrar att den näring som kommer från stammen, från Jesus går till en gren?

Varför lämnar människor tron på Jesus? Eller hur kan en människa tro att hon är kristen, men sakna livet.

Levande tro och död tro. Den levande trons frukter och den döda trons beska frukt.

Mina tankar går till berättelsen om ogräset och vetet. Ovännen sår ogräs i Guds åker. Ovännen som viskar: Har Gud verkligen sagt?