Morgonstjärnan - det profetiska ordet

 I dagens bibelläsning från Petrus andra brevs kapitel läser vi: " Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.

Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning.

Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud."

Profeten Jesaja talade vad han fick från Gud. Så gjorde också Petrus.

Guds vilja är att morgonstjärnan går upp i våra hjärtan. Att Jesus får bo där.

Då försvinner mörkrets dysterhet. Då tackar vi Gud för den framtidsdagen som är ljus och lång..

"När mitt skepp i hamnen glider öppnas ljusa hemmets borg, där jag glömmer jordens strider, all min smärta, nöd och sorg."

Tiden är kort - Förlita er inte på människor!

Vi fortsätter att läsa vad Herren talar genom profeten Jesaja. I det andra kapitlet läser vi om Herrens dag:

" För Herren Sebaots dag ska komma mot allt som är stolt och högt, mot allt som är upphöjt så att det ödmjukas, mot Libanons alla cedrar, de höga och upphöjda, och Bashans alla ekar, mot alla höga berg och alla stolta höjder, mot alla höga torn och alla fasta murar, mot alla Tarshishskepp och alla ståtliga fartyg.

Människornas stolthet ska böjas ner och männens högmod ödmjukas. Herren ensam ska vara upphöjd på den dagen, och avgudarna ska helt försvinna.

Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck.

På den dagen ska människorna kasta bort till mullvadar och fladdermöss sina avgudar av silver och avgudar av guld som de har gjort åt sig för att tillbe.

De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck.

Förlita er inte på människor, som bara har en vindpust i sin näsa! Vad är de att räkna med?"

Det är jag som tar alla beslut säger president Trump enligt tidningen Expressen. 

Förlita er inte på människor säger Herren Gud. 

Vi lever i märkliga tider. Människor upphöjs och människor upphöjer sig själva. Enligt Guds ord har de bara en vindpust i sin näsa.

Herren Sebaots dag kommer. Den kommer då Guds tid är inne. För den människa som föraktat Guds nåd är nådatiden då ute. För Guds folk är nåden evig.

Mäktiga skepp som mänskligt sett är osänkbara går då under. Men den ark som Herren Gud setts bygga seglar mäktig och trygg. In i Evighetens trygga hamn..

Låt oss ta vara på tiden. Guds ord säger att den är kort. 

Nådens tid är inne - En röst från öknen

"Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.

Om ni är villiga och lyssnar ska ni få äta landets goda. Men om ni vägrar och trotsar ska ni förtäras av svärd, för Herrens mun har talat."

Så lyder Herrens kallande röst i det första kapitlet i Jesajas bok. Medan Israel förbereder sig för krig förevisas Jesajas bok på Israelmuseet i Jerusalem.

I tidningen "The Times of Israel" läser jag att presidenten Herzog talade vid utställningen av boken. Det var nu första gången sedan 1968 som bokrullen förevisades.

"Herrens mun har talat." Och det som Herren har talat går i uppfyllelse när tiden är inne.

Kom säger Herren. Låt oss gå till rätta med varandra. Synden är försonad. Därför kan den bli förlåten.

Är vi villiga? Tar vi emot evangeliets röst? Tiden är inne. Nu är det nådens tid. 

Men vi anar att tiden är kort. Tiden byts mot evighet. En evighet med Jesus och allt är gott..

Tidsfördrivet

"Ack, hur sig mången utesluter från himmelrikets högtidsbord och fröjdas fåfängt när han njuter av det han vann på denna jord. Sin makt, sitt hus, sitt gods, sin brud han älskar mer än Herren Gud.

Och om så högt av dig de skattas, din vinst, din lust, ditt tidsfördriv, du inser inte att dig fattas den bästa delen av ditt liv. Nej, Jesu fröjd hör ej den till som ej till honom komma vill." (Psalmboken 409)

I en gammal psalm sjunger vi om hur människans tidsfördriv kommer i konflikt med Gud. Vi älskar vårt tidsfördriv mera än Herren Gud.

Då har tidsfördrivet blivit till synd. I en predikan igår nämndes Kiruna-Lasse. Om honom har jag skrivit för några år sedan här på bloggen.

Jag kopierar:

Vem var denne Kiruna - Lasse? På nätet hänvisas till en artikel i tidningen Såningsmannen. Där beskrivs hans teorier om träning och livsstil. Han ansåg att kroppsarbete var den bästa träningen för att stärka fysiken. Han verkade ha förespråkat ett sunt liv och undvika att dricka alkohol.

Jag citerar: "1936 var verkligen "Kiruna- Lasses" år; han vann detta år 12 av totalt 19 lopp. Han tilldelades Svenska dagbladets bragdmedalj för sitt olympiska lopp, men själv ansåg han att tremilen under SM i Luleå 1936 var hans bästa lopp, en bedömning som delas av idrottskännare Även 1937 och 1938 blev lyckade år för "Kiruna-Lasse", och efter att ha upplevt en kortare formsvacka, ansåg han sig vara i mycket god form julen 1938. Men nu inträffade något oväntat:

Trettondagshelgen 1939 deltog Erik i ett laestadianskt bönemöte i Kurravaara. Under detta möte upplevde Erik väckelsen. Han sade själv senare, att han vid detta tillfälle fick kristendomen helt och fullt. Nästan genast beslöt han sig också för att sluta tävla, eftersom han inte längre kunde fördra den jakt på ära och berömmelse sporten hade blivit. 

Naturligtvis kom väckelsen inte som en blixt från klar himmel. Erik Larsson var uppvuxen i ett laestadianskt hem, och även om han till en början inte varit så religiöst lagd, hade religiösa grubblerier en längre tid grott inom honom. 

"Kiruna-Lasses" beslut att upphöra med tävlandet togs inte väl emot av idrottsföreningen. man ansåg allmänt att hans handlande var besynnerligt, ja nästan absurt, men Erik Larsson kunde inte handla mot sin kallelse" Citatet slut.

Lasse hade fått en kallelse. På nätet finner jag att den församling där han hade sitt andliga hem hörde till västlaestadinismen, en rörelse som idag främst finns i Gällivaretrakten men som också är stark i södra Finland och Lahtistrakten.

På något vis verkar det som om det var berömmelsen som Lasse fick avsmak för. Om Lasse finner jag också att han senare verkade som en lokal bönhållare eller byapredikant i den västlæstadianska församlingen i Kiruna. Han var far till predikanten Lars Larsson (1937-2020) i Luleå. Lasses modersmål var finska.

Lasses liv fick en annan vändning än Mika Myllyläs och Matti Nykänens. Tomheten efter framgången fylldes inte av sprit utan av Jesus. 

Ett vet jag, att om Lasse fick nåden att fullfölja sitt lopp och fann Jesus sådan han här så förde tron på Jesus honom till himlen.

Där fick han av Guds nåd en segerkrans som han villigt vill bära. Historien om Kiruna-Lasse är intressant. Själv tycker jag också om att skida. Där har jag ofta fått begrunda Guds ord och tron. Människan mår bra av att röra på sig. 

En kristen människa har en frihet. När människan av Guds stora nåd får följa Jesus får också de naturliga fritidsintressena sin rätta prioritering. När idrotten eller något annat i livet börjar ta Guds och trons plats i livet leder den Helige Ande till de rätta valen. 

Hoppeligen så visar också vittnesbördet om Kiruna-Lasse på vilken kraft tron kan vara i en kristen människas liv. Tron bär ända in i himlen.

Gud är god! Han vill oss så väl. Och Jesus är vår vän den bästa.

Orubbliga i tron

 "Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. 

Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. 

Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er. 

Hans är makten i evighet. Amen." (Petrus första brev 5:8-11)

Aposteln Petrus uppmanar Guds folk att stå emot den onde orubbliga i tron. Den onde rasar alltid emot tron. Han vill rubba den.

Gud har makten skriver Petrus. Gud upprätthåller tron genom sin nåd. I Uppenbarelseboken 14 läser vi:

" Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

Guds bud, hans ord och tron på Jesus går hand i hand. 

Förvandlingen

 "Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. 

Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. 

Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. 

Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.

Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga.

Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. 

Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. 

(Första Korinterbrevet 15: 47-52)

I går funderade vi över om det är någon skillnad på att uppstå ur graven vid Jesu återkomst, eller att leva kvar på jorden i tro och bli förvandlad vid vår Frälsares återkomst.

Det var en intressant reflektion.

Den människa som somnar in i tro på Jesus lämnar sin jordiska kropp. Själen förs av änglarna till vilan i Abrahams sköte hos Gud.

Vid Jesu återkomst blir själen iklädd sin uppståndelskropp.

Den som lever i tro på Jesus förvandlas. Plötsligt blir den jordiska kroppen förvandlad och så ser vi Honom.

Vi ser Jesus. Han som vi trodde och förtröstade oss på.

Nog blir det ljuvliga möten. Är det då någon skillnad?

Allting blir nytt! Tacksamheten och glädjen är evig.

Friden är evig!

"När mitt skepp i hamnen glider öppnas ljusa hemmets borg, där jag glömmer jordens strider, all min smärta, nöd och sorg."

Tron på Jesus - bär hem

 "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig."

I inledningen av Johannes 14 talar Jesus till sina lärjungar innan han går in i sitt lidande.

En annan översättning av den andea versen är: "Ni tror på Gud, tro också på mig".

Ibland när man lyssnar till Guds ord blir allting så klart. Genom tron på Jesus blir vi delaktig av Guds frälsningsverk i Kristus Jesus.

Stundom frestas vi ändå till att värdera och analysera tron. Vi tänker på vår egen tro. Då vänds blicken mot oss själva. Då blir det jobbigt. För vi fyller ju inte måttet.

Hur skall vi duga? Hur skall vi kunna bestå inför domen? Vi har så många misslyckanden..

Men! Fastän vi skulle klara vår egen granskning till 50, 60 eller 99 procent så lämnar vi ändå utanför himmel och salighet

Om vi inte är delaktiga av den rättfärdighet som duger inför Gud. Rättfärdigheten genom tron på Kristus Jesus.

Härom dagen funderade jag på hur Gud kan frälsa oss genom tron. Hur gör han? 

Hur kan det fungera?

Hur kan vi en gång stå frälsta och saliga hemma i himlen?

Ändå är svaret så enkelt, tydligt och klart!

- Genom Jesus!

Men vi är ju ändå syndiga..

- Jesus är utan synd!

Men..

Men..

Jag inser hur viktigt det är att vi umgås med Ordet. 

Att vi får ta del av evangeliets predikan. Att orden om att synden är försonad får styrka tron och vända blicken mot Jesus. Mot Guds Son som bar våra synder på korsets stam och uppstod till vår rättfärdighet.

Jesus säger: Tro på mig! Han säger: Var inte orolig i ditt hjärta!

Tro på Gud och tro på mig!

När vi sedan står där på den himmelska stranden. Då har tron fört oss fram till målet.

Då ser vi Honom. Då tackar vi Honom. Då är vi hemma..

 " När solen dalar dit jag flyr på bönens vinge glad, när nästa morgonrodnad gryr min blick höjs till Guds stad, och under dagens kamp och strid min själ där finner ljuvlig frid."