Människors påhitt och verk

Apostlagärningarnas femte kapitel är ett mäktigt kapitel. Herrens apostlar fängslas, de greps och sattes i allmänt häkte. På natten öppnade en Herrens ängel fängelseportarna och förde ut dem och sade: "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt om detta liv!" När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa."

När stora rådet sedan skickade bud till häktet för att hämta apostlarna är de inte där. De finner att häktet är ordentligt låst och vakter står utanför men apostlarna fann de inte i fängelset.

Senare får de höra att apostlarna står i templet och undervisar. Herrens fiender fylls av rädsla och utan våld hämtar de apostlarna och de ställs inför stora rådet.

Man hade fängslat apostlarna för att de förkunnade det nya livet i Kristus. Men ingen mänsklig makt kunde hålla dem fångna. Petrus och apostlarna svarar att man måste lyda Gud mera än människor. Rådsherrarna blev ursinniga och ville döda dem.

Då träder Gamaliel fram och vittnar om att människors påhitt och verk rinner ut i sanden. "Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni kämpar mot Gud."

"Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada att de ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull. Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias."