En evighet med Jesus

När mina tankar går 40 år tillbaka i tiden inser jag att det är samma tid som Israels barn vandrade i öknen. Petrus skriver: "Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig."

Själv inser jag att jag har behövt den tid som Gud gett för att morgonstjärnan Jesus skall ha fått gå upp i mitt hjärta. Ändå har det varit samma reskost ändå sedan de första stegen, Kristus Jesus och hans fullbordade och fullständiga verk.

"Jag fruktar ej längre för avgrundens makt, mitt fäste är Israels Gud. Han skall mig bevara, ty så har han sagt, han kan inte glömma din brud."

Men visst är 40 år en ganska lång tid. Mycket har hänt under de åren och avfallet har accelererat med en sådan fart som få kunde ana. Men ändå får vi tro att även nya generationer skall nå fram till det himmelska Kaanan. Den osynlige går ännu före och lyser upp vägen så att vi kan vandra både natt och dag.