Vad såg Petrus?

"Men de ska stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda. Det var därför evangeliet förkunnades också för dem som nu är döda, för att de skulle dömas till kroppen så som människor döms men leva i anden så som Gud lever."

Strax innan skriver Petrus: Länge nog har ni levt som hedningarna vill – i orgier, begär, fylleri, supkalas, vilda fester och förbjudna avgudakulter. Därför blir de förvånade och hånar er när ni inte längre följer med och kastar er ut i samma ström av utsvävningar.

För Petrus är det otänkbart att ett Guds barn skulle leva i fylleri, att han skulle delta i orgier och utsvävningar och välsigna dessa. Petrus lyfter fram att Guds ord fördömer synden i en människas liv och kallar till bättring och omvändelse. Men han lyfter också fram den yttersta domen då människan möter sin skapare då Gud släcker ett mänskligt liv.

Den dagen börjar ett liv i anden fram till kroppens uppståndelse på den yttersta dagen. För Petrus är detta liv nu en verklighet för han tog sitt sista andetag på ett upp och nervänt kors där han fullbordade sin lärjungatjänst.

Men vad såg Petrus? Han hade själv fått bli dömd till kroppen. Han hade genom evangeliet blivit delaktig av det nya livet. Han levde redan i Kristus det eviga livet som han inte ens för en sekund skulle mista då själen lämnar kroppen och kallas hem till Gud.

Petrus ämbetsbroder Johannes skriver: "Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning."

I en av synden besmittad kropp kan människan inte tjäna Gud om inte Gud föder henne på nytt. I Kristus lever sedan den nya människan sitt liv. Den nya människan fruktar inte döden för paradisets portar har i Jesus Kristus öppnats för henne.

Hon lever redan inför Guds och Lammets tron och hon får bo i rymliga hus. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd. Flodens livgivande vatten släcker törsten. Den nya människan lever i Guds stad. Med Kristus står hon på Sions berg i den levande Gudens stad.

Den nya människan lever i det himmelska Jerusalem. Där har hon redan del i en festgemenskap bland förstfödda på båda sidor av livets flod. I anden är hon rättfärdig och har redan nått fullkomningen.

En sådan människa fruktar inte antikrist för han förmår inget mot den som redan lever med Kristus i det himmelska Jerusalem.

Jag vet inte vad Petrus såg, men för Jesu egna är det alltid gott. När kroppen en gång är avklädd finns det ingenting som skiljer den friköptes ande från Gud. Petrus såg in i den gemenskap som anden har då den lever hos Gud.

Mera varken kan eller vågar jag skriva om det som intet öga har sett och om det som intet öra har sett, men som vi tron både äger och anar.

Vad såg Petrus? Wilhelmi Malmivaara kläder det i ord i sin psalm. Han såg in i den värld där stormen har tystnat och evighetens klockor ringer i fullständig harmoni:

När får jag se dig, Frälsare kär,
ren och förklarad bliva dig när?
När ser mitt öga
dig i det höga,
sådan som du är?