Jag har en längre tid funderat över varför människor som fått börja i tro avfaller. Människor som fått leva och växa upp i sammanhang där ett klart evangelium förkunnas som möjliggör att människan får smaka att Herren är god väljer ändå ofta idag andra vägar.
Petrus och Johannes fick vara med Jesus på förklaringsberget. För sina ögon fick de se skriften uppfyllas då de såg Moses och Elia tillsammans med Jesus. Slutligen såg de endast Jesus, men före fick de se även Moses och Elia.
Petrus skriver om detta "Vi var ögonvittnen till hans majestät. Han fick ära och härlighet från Gud Fadern när rösten kom till honom från den majestätiska Härligheten"Han är min Son, min Älskade. I honom har jag min glädje."
Petrus fick höra rösten från himlen. Paulus fick senare både se den förhärligade och höra samma röst.
En stor orsak till avfallet är antagligen att människan lämnar bort eller söker sig bort från de sammanhang där Guds ord och det saliggörande evangeliet förkunnas.
Människan hör något av evangeliet men det är ett fördunklat evangelium som endast för bort från Kristus.
Guds har själv förbundit sig vid sitt evangelium, prideevangeliet är ett annat evangelium som upphöjer människan istället för Kristus. Vi förstår att när människan upphöjs framom skaparen är det "fara på färde". Då håller något farligt på och sker.
Men även på dystra platser kan Guds ljus tränga ner. Petrus skriver: "Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning. Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud."
Det mänskliga, även det vackert mänskliga frälser inget och ingen. Frälsningen är en Guds gåva som en syndig människa kan ta emot där Gud skapar tro genom sin Helige Ande, som är bunden vid Guds ord och förklarar det levande ordet Herren Jesus Kristus.
Där Kristus, Bibelns Jesus förkunnas kan under ännu ske och människor blir av Guds nåd iklädda det eviga livet.
Herrens broder Jakob som efter Jesu uppståndelse blev en lärjunge skriver: "Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel.
När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut. Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör.
Jakob berör också pånyttfödelsen "I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord till att vara en förstlingsfrukt bland dem han har skapat."
Jakob talar om kraften i ett ord som blir mottaget i tro "Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och har makt att frälsa era själar."
När Jakob sedan talar om frihetens fullkomliga lag avser han det rena evangeliet.
Jakob skriver ännu: "Tala och handla så som den som ska dömas efter frihetens lag."
Evangeliet visar på Guds nåd. En nåd som är var morgon ny, men en nåd som förvandlar och fostrar till ett liv nära frälsaren.
Jag kan varken förstå eller begripa hur en kristen kan känna glädje i pridesammanhang eller när evolutionen prisas. Men jag tackar Gud för den nåden att jag inte kan det.
Dagens bibelord uppmanar till bön och barmhärtighet. Må Gud ge oss både Nåd, barhärtighet och en vilja till bön varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar