Mot Långfredag

Evangelietexten för långfredagen finner vi i Johannes evangelium 19:16-30.

Jesus hade blivit utlämnad åt översteprästerna för att korsfästas. Texten avslutas med orden: "När Jesus hade fått ättikvinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande."

När Johannes återger Jesu lidande och död lyfter han fram att han själv var älskad av Jesus. Och han får där en ny uppgift att ta hand om Jesu mor:

"När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son." Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden tog lärjungen hem henne till sig."

Slutligen kommer stunden då allt är fullbordat.

I episteltexten läser vi Paulus budskap till församlingen i Galatien: "Men jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen."

Genom Jesu kors var världen korsfäst och död för Paulus. 

Och han själv var död för världen..

Långfredagen i Jerusalem blir annorlunda det här året. Bilden är från 2022.

Utanför församlingen

"Nya andliga strömningar vill samlas utanför församlingen med likasinnade."

Ungefär så var budskapet i en text jag läste. Orden väckte en del tankar. Varför gör man så? Varför lämnar man Guds barns gemenskap?

I dagens bibelläsning läser jag: "Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.

Några gudfruktiga män begravde Stefanus och visade djup sorg över honom.

Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och satte dem i fängelse."

Guds församling möter förföljelse och församlingsstrukturen förändrades när medlemmarna måste fly. Saulus ville utplåna hela den kristna församlingen.

Djävulen låg bakom angreppen men Gud skyddade och bevarade. Gud har makten även då den onde ges tillfälle att härja och förstöra.

Samtidigt märker vi att det redan under den första kristna tiden uppkom en strömningar bort från församlingen. Hebreerbrevets författare skriver: " Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 

Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar.

 Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig."

Jesu kärlek

"Han älskar ock den som förnekar och frusen vid elden står. En Petrus då genast sig ångrar när en kärlekens blick han får."

Jag har tänkt en del på den första kärleken, eller den första tidens kärlek. Den är nog helt beroende av Jesus. 

Den rådde i Betania hos de fattiga syskonen som Jesus älskade. Det är förunderligt att läsa Johannes evangelium, hans brev och den uppenbarelse från Jesus som han fick skriva ner.

Johannes var den lärjungen som Jesus älskade. Han hade upplevt samma kärlek som syskonen i Betania. Vad det innebär att vara älskad av Jesus.

Jesu kärlek är Guds kärlek. Fadern och Sonen är ett. Och där Fadern och Sonen är. Där är också den Helige Ande.

Den stilla veckan har nu börjat. För Jesus var det en intensiv vecka. På dagen i Jerusalem och om nätterna i Betania.

Vägen från Betania och upp mot Oljeberget och Jerusalem är en uppförsbacke. Och det handlar om cirka tre kilometer.

Visst kändes den vägen också i Jesu kropp. Nog påverkades hans kropp av långa och intensiva dagar. Han var ju en människa som du och jag.

Men vi kan inte fatta till fullo vad det innebär när synden skall försonas. När Jesus utger allt han har av kärlek till dig och mig.

Till sist ropar han med hög röst: "Det är fullbordat! 

Ja det är i sanning fullbordat. Vägen till himlen, till Gud står öppen i Kristus Jesus..

(Örtagården i Getsemane)

Vägen till Fadern, ett nytt Jerusalem

"Det går en väg till Jerusalem och Golgata, och Golgata. Där Frälsaren offrar sitt liv för dem som synd och bördor drar."

En intensiv helg avslutades med möte i Lövö bönehus. Jimmy predikade om vägen till Fadern. Den vägen är Jesus.

Den väg som Jesus vandrade är vår väg till Fadern. 

"Genom lidande till seger! Ja, till seger vägen går, fastän tåren ofta bränner, fastän striden blir oss svår. Jesus segrade i döden, Israel vann löftets land, och de frälstas sälla skara stått en gång på stormig strand."

I Esse sjöng vi om hur Han gav sin Ande som skapade allt. "Blodigt var korset där seger han vann." Sången förde mig till ett sjukhusrum en midsommarafton. Vi sjöng den sången där. Tårarna fick rinna..

Bönehuset blev ett Betania några dagar före påsk. Jesus fick vara med. Det blev en förunderlig helg. Jesus har verkligen givit sitt liv för världen och för mig.

Han älskar mig fick jag höra. 

Någon berättade också om farfar. Han vandrade också på Jesusvägen. Vägen som går till ett nytt Jerusalem..

Jesus utgav sig själv!

Jesus utgav sig själv hör vi i episteltexten idag. Jesus är jämlik med Gud men tar en tjänares gestalt.

I  Jesu namn skall alla knän böjas.

"i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära."

Evigt liv i Kristus Jesus

"Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre." (Rom 6:23)

Idag gläds jag över att få fira Gudstjänst i Esse. När vi samlas inför Guds ord bjuder vi in Jesus.

Då kommer han och han betjänar oss. Han kommer med liv och glädje.

Han tar på sig det straff som våra synder kräver. Han dör i vårt ställe.

I dagens tidning läser jag med förundran hur en journalist lyfter fram evangeliets budskap om Jesu offerdöd, människornas synd och ondska och vägen till frälsning.

Päivi Räsänen hade vittnat om det i Skutnäs. Om än artikeln är mycket kritisk gläds jag över att det lyfts fram att det finns en väg till frälsning.

Nu minns jag inte om det i ÖT kommer fram att Jesus, tron på honom är vägen till frälsning.

I mina tankar kommer en central bibelvers:  "Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder."

Gud är god! 

I Kraft av Jesus

"Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn." (Apg 10:43)

Syndernas förlåtelse är något som ges och förkunnas i Jesu namn hör vi i dagens andaktsläsning.

Här finner vi grunden i kristet församlingsliv. Om vi byter ut grunden till mänsklig empati eller något annat rasar byggnaden.

Mänsklig bibeltolkning med pride- eller toleransglasögon är ingen grund för evangelium. Inte heller våra bästa strävanden och tro på vår egen renlärighet.

Nej! Vägen går genom Jesus. Han är vägen den enda som går...

Den uppståndelse uppenbarar sig.

Johannes beskriver sitt möte med den uppståndne Jesus innan han steg upp till himlen:

"På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. 

Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er!" När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren.

Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er." 

Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Ta emot den helige Ande! 

Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

Jesus visar sin sönderstungna sida och sina genomborrade händer för de sina. Det påminner oss om hur hans jordiska kropp blev ett evigt syndoffer på Golgata kors.

På så vis har Jesus en litet annorlunda uppståndelsekropp än den som vi en gång skall få bära, blott vi inte övergiver Honom och böjer knä inför Antikrist och den falska kristendom som skall ta över världen i den yttersta tiden.

En kort liten tid får vi ännu dela lidandet, riket och uthålligheten med våra bröder och systrar i den lidande och kämpande församlingen.

Förövrigt lämnade en mening bort i min förra skrivelse - kärleken till bröderna:

" Så blir det tydligt vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Detta är det budskap som ni har hört från början: att vi ska älska varandra. Vi ska inte vara som Kain, som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga.

Bröder, var inte förvånade om världen hatar er. 

Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden. 

Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. 

Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken.."

 

Förbud att tala i Jesu namn!

 Ur dagens bibelläsning ur Apg4:

"De kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn. 

Men Petrus och Johannes svarade dem: "Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? 

Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört." 

Då hotade de dem än en gång och lät dem sedan gå, eftersom de för folkets skull inte kunde finna något lämpligt sätt att straffa dem. Ty alla prisade Gud för det som hade hänt. Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år."

Stora rådet den religiösa makten ville förbjuda tal eller undervisning i Jesu namn.

Inte är det mycket annorlunda idag. Igår frågar en emeritusbiskop huruvida bibel 2000, folkbibeln och den finska bibeln borde sättas på en svart lista på grund av felaktig översättning då han lovprisar domen mot Päivi Räsänen. 

När avfallet blir fritt händer mycket på 40 år. Ja på en dag..

Gud är ändå trofast och hans ord står fast. Jesu ord håller i tid och otid. Gud är god. Låt oss be för dem som dras med i strömmen.

Må vi aldrig förlita oss på något annat än Herren Jesus och det ord som Gud givit oss och bevarat, vårdat och upprätthåller ännu idag.

"Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara."

Lidande för Jesu namns skull.

"Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat." (Uppenbarelseboken 2:3)

En kristen behöver vara beredd att uthärda en del för Jesu namn skull. Jesu namn hatas av världen och världens vänner.

I morse lyssnade jag till psalmens ord. Jakobs Gud bevarar. Ingen kan vara tryggare än ett Guds barn. Herren bär de sina med sina fadersarmar.

Han mål är barnets sanna väl..

Rättfärdig och segerrik

"Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Säg till Sions dotter: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl." (Matteus 21:4-5)

Profeten Sakarja hade skrivit: "Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han.

Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.

Jag skall utrota vagnar ur Efraim och hästar ur Jerusalem. Stridens bågar skall utrotas, och han skall tala frid till hednafolken.

Hans herravälde skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens yttersta gränser."

Skriftens Jesus är rättfärdig och segerrik. Men han kommer först i ödmjukhet. Jesu herravälde skall nå från hav till hav. Ända till jordens yttersta gränser skall han sträcka sig.

Vi lever i en tid då det ena kriget avlöser det andra och skriften vittnar om att intill änden skall det råda krig.

Trots att världens mäktigaste militärmakter använder alla resurser de har utom kärnvapen är det nästan omöjligt att inta större landområden för att inte tala om att få folken på sin sida.

Men Jesus använder ordet, lag och evangelium. Guds ord bereder och frigör. Det tränger in i hjärtat och det föder på nytt.

Guds ord återvänder aldrig fåfängt. Det får vi minnas då vi nu småningom får börja fira påsk.

Sakarja skriver ännu: "Herren, deras Gud, skall frälsa dem på den dagen, ty de är hans hjord, hans folk. De är ädelstenar i en krona, strålande över hans land."

Guds land har också gränser. Evangelium sätter gränserna. Där evangelium tas emot råder Guds rike.

Tänk att vi får bo och verka i ett sådant rike..

(Maxmo kyrka, pslmsöndagen 2020)

Vi vill se Jesus (1)

"Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: ”Herre, vi vill gärna se Jesus.”

"Herre, vi vill se Jesus."

Man kom till lärjungens Filippus. Tillsammans med Andreas framför Filippus sedan önskemålet till Jesus.

Man hade inte kommit till Jerusalem för att se Jesus. Men när man nu var där för att fira påsk fick man höra om Jesus och ville se honom då han nu var i samma stad som dem.

Varför firar vi påsk? Vi har kanske en del traditioner som vi gärna håller fast vid. Och bra så. 

Men vi vill se Jesus. Johannes berättar aldrig om grekerna fick se Jesus. Johannes lyfter fram hur vetekornet faller i jorden och dör.

Vi vet att vi finner Jesus i hans ord. Han kommer till oss i sitt ord. Vi tar emot honom genom tron.

Vi ser Honom då han kommer..

Mot palmsöndagen

"Nu skulle Människosonen ”förhärligas”. Och vi har redan sett vad det innebär: han skulle dö, för att genom lidandet och döden gå till sin Fader. 

”Härlighet” betyder för människor ära, njutning, skönhet och rikedom. 

Men Guds härlighet består i att han älskat den fallna världen så att han utgivit sin egen Son i lidande och död, för att sen upphöja honom som en räddare och tillflykt för oss syndare."

Så skriver Bo Giertz utgående från palmsöndagens händelser.

Palmsöndagen har en betydelse som inte är så lätt att förstå. Jesus blir mottagen som en kung. Budskapet om att han uppväckt Lasarus är dagsfärskt. 

Själv kommer Jesus ändå för att lida och dö. Han gör det i syndares ställe. I mitt ställe.

Hosianna, Herre fräls! Jesus är Frälsaren. Efter fullbordat frälsningsverk sätter han sig på Faderns tron i himlen.

Den tronen han en stund lämnat för att som människa och Gud rädda ett fallet människosläkte..

Jesus kommer!

Jag läste igår i Uusi Tie om profeten Habackuk. Han kunde glädja sig över Guds löften. Han levde i löftena redan innan de fullbordats här nere.

Habackuk skriver: 

"Se, hans själ är uppblåst och oärlig i honom. Men den rättfärdige ska leva genom sin tro.

Ja, vinet bedrar. Han är en högmodig man och kommer inte till ro. Han spärrar upp sitt gap som dödsriket, han är som döden och blir inte mätt.

Han samlar alla hednafolk till sig, han drar till sig alla folkslag."

Det känns som om profeten talar rakt in i vår tid när uppblåsta världsledare spelar sitt spel.

Men den rättfärdige ska leva genom sin tro. Tron på Jesus ger liv. Guds trohet i Kristus Jesus upprätthåller livet. 

Antikristliga världsledare blir inte det sista som Guds folk ser. Nej! Blicken får redan vara fäst på Honom som kommer.

Vi ser Honom redan med trons ögon. Och då lider vi ingen verklig nöd..

Guds kärlek i Kristus Jesus

Guds kärlek i Kristus Jesus är starkare än döden. Den är starkare än livet. Inget skapat kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus.

Men människan kan överge den här kärleken. Och Jesus själv varnar för det. " Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar. (Uppenbarelseboken 2:4-5)

Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus. Men människan kan överge den kärleken. Hon kan börja komma bort från den.

Den enda lösningen är då att börja vända om. Och då kan hon börja göra sina första gärningar. 

Jesus riktar budskapet till ängeln i församlingen i Efesus. Till församlingsledaren. Till den som bär fram Guds ord.

Men vilka gärningar vill Gud ha som frälser oss av nåd, genom tro för Kristi skull?

Nu är det endast en sak som Jesus har emot församlingen i Efesus. Man har övergett den första kärleken. 

Och det leder till att Jesus måste flytta ljusstaken om man inte vänder tillbaka till den första kärleken.

Vi minns hur Jesus kom till Petrus där på stranden. 

- "Simon, Johannes son. Älskar du mig mer än de andra?"

- För andra gången frågade han: "Simon, Johannes son. Älskar du mig?"

-  För tredje gången frågade han: "Simon, Johannes son. Har du mig kär?"

Vi har en Herre som ställer frågor. Som kallar tillbaka. Som på nytt kommer med sitt "Följ mig!"

En gång har vi fått kallelsen att följa Jesus. Och Jesus förnyar den då han ser det för gott. Jesus är den gode Herden som drar oss till sig.

Och tänk då vi följer Jesus. Då saknar vi Ingenting. Då äger vi himmel och salighet. Då går det hem på nåden.

Då står vi en gång i himlen.

Förklarad rättfärdig av Gud

"Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. 

Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder.

Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat." (Ur Romarbrevet 8)

Och kapitlet avslutas med orden: "För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."

Tänk att få bli förklarad rättfärdig av Gud. Orden i måndagens bibelläsning i radion berörde. Gud förklarar mig rättfärdig när jag tror på Jesus. 

Ingenting kan frånta rättfärdigheten från den som tror på Jesus. Det handlar ju om Kristi rättfärdighet. Från Guds sida är det klart för Jesu skull. Nog är evangelium ett mäktigt budskap. En Guds kraft till frälsning.

Men jag kan stegvis börja välja bort Jesus. Jag kan börja bygga min tros grund på något annat.

Om jag inte då får omvändelsens nåd går det illa. 

Tid och otid

"Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst." (Andra Tim 4:5)

Paulus uppmanar Timoteus att verka i tid och otid.

Ordet otid används i de flesta bibelöversättningar. I kärnbibeln med förklaringen "oavsett omständigheter"

Kanske vi inte behöver veta när det är tid och när det är otid. Guds ord har sin kraft och verkan i alla tider. Alltså även i otiden.

Men visst är otiden en litet märklig tid. "predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning."

Guds makt

"Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden."

Orden från Petrus första brev tar jag med mig från gårkvällens möte. Guds makt står över allt här i världen.

Han är mäktig att bevara människan som sin frälsta och räddade egendom fram till frälsningens dag.

Vågar vi lita på att nåden bär. Att den räcker Att den håller att leva och dö på?

Ja! Guds nåd i Kristus Jesus håller. Den bär ända hem. Gud använder tron när han leder sina barn, de barn som han upptagit som sina genom livet och ända hem.

Trons gåva. I Andens kraft. Med Guds kraft. Och ända hem.

Välkommen till Kyrkhemmet ikväll!

Uppenbarelseboken. 21:6-7:

"Sedan sade han till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. 

Den som segrar ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son."

En av senaste söndags episteltexter vittnar om det levande vattnet. 

Johannes har hört en röst från himlen vittna om att nu står Guds boning bland människorna. Gud ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem.

Och han som sitter på tronen säger: "Se, jag gör allting nytt." 

Och Johannes uppmanas skriva för orden är trovärdiga och sanna.

I kväll kl. 19 är det kvällssamling i Kyrkhemmet i Bennäs. En stund runt Guds livgivande ord. Guds ord ger liv. Det föder på nytt. Allstans där det flödar fram ger det liv och upprätthåller liv.

Välkommen!

Tredje trosartikeln

Ur katekesen:

"Tredje trosartikeln – om den helige Ande och helgelsen

Jag tror på den Helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och ett evigt liv.

Vad betyder det?

Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller av min egen kraft kan tro på eller komma till min Herre Jesus Kristus, utan den Helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och bevarat mig i den rätta tron. 

På samma sätt kallar, församlar, upplyser och helgar han hela kyrkan på jorden och bevarar den i Jesus Kristus genom den rätta tron. 

I denna kyrka förlåter han dagligen mig och alla troende alla synder. Han skall på den yttersta dagen uppväcka mig och alla döda och ge mig och alla som tror på Kristus evigt liv. Det är visst och sant."

Andens tid

"Maria skyndar nu till sin släkting i Judeen. När Elisabet får det oväntade besöket, spritter barnet till i hennes liv och hon vet genast vad det beror på. 

Också det ofödda barnet gläder sig. Maria bär under sitt hjärta den som är allas Herre.

 De lever nu i en undrens tid, då Gud handlar med människorna så som han aldrig förut har gjort. 

Nu kommer Messias, och messiastiden är också Andens tid. Det är Anden som nu talar genom Elisabet, när hon prisar Maria salig.

 Hon är ”välsignad bland kvinnor”. Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär detsamma som ”mer än andra kvinnor”, ”framför alla de andra”."

(Ur Bo Giertz förklaring av mötet mellan Elisabet och Maria)

Det slog mig igår att Gabriel hade vittnat om att Johannes döparen skull bli uppfylld av den Helige Ande redan i moderslivet.

"Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka, och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet." (Lukas 1:14-15)

Här går alltså Gabriels profetia i uppfyllelse. Den Helige Ande beredde sig en boning i profeten Johannes redan i moderlivet.

Den Helige Ande utgår från Fadern och Sonen läser vi i en av våra trosbekännelser.

I Katekesen läser vi:

"3 Andra trosartikeln – om Guds Son och återlösningen

Jag tror på Jesus Kristus, Guds ende Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande och född av jungfru Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och blev begraven, nedsteg till dödsriket, uppstod på tredje dagen ifrån de döda, uppfor till himlarna, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och därifrån skall komma till att döma levande och döda.

Vad betyder det?

Jag tror, att Jesus Kristus, sann Gud, född av Fadern i evighet, och tillika sann människa, född av jungfrun Maria, är min Herre. 

Han har återlöst, förvärvat och vunnit mig, förlorade och fördömda människa, ifrån alla synder, ifrån döden och djävulens våld, inte med guld eller silver, utan med sitt heliga och dyra blod, och med sin oskyldiga pina och död. 

Han har gjort allt detta för att jag skall tillhöra honom, leva under honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet, liksom han har uppstått från döden, lever och regerar i evighet. Det är visst och sant."

Maria och Josef

"Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 

Hennes man Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne, och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet.

Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 

Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder."

Så skriver evangelisten Matteus medan Lukas återger hur Maria vandrar bröt upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd. 

Gud hade berett en fristad för henne där hos en äldre rättfärdig kvinna. För Elisabet var rättfärdig. Lukas skriver om Elisabet och Sakarias: "Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. 

Vi förstår att de ägde trons rättfärdighet, den rättfärdighet som duger inför Gud. De levde i tro på Guds löfte, på löftet om kvinnans säd Hon som skulle födas av jungfrun.

Nu var tiden inne. Maria Herrens moder kommer till Sakarias hus.

Onsdag - den första kärleken

I spåret igår tänkte jag på den första kärleken till Jesus. Den som Jesus lyfter fram som livsviktig.

Den första kärleken till Jesus. Johannes skriver i sitt första brevs fjärde kapitel: "Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder."

Och vidare: "Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.

Vi älskar därför att han först har älskat oss."

Vi älskar Jesus för att han först älskade oss. Han älskade oss redan innan världens grund lades. Han har berett ett rike för oss redan innan världens grund lades.

Och hans kärlek kallar oss till sitt rike. I sitt ord uppmanar han oss att ta det riket i besittning. Och här nere tar vi det i besittning genom tron. 

Jag tänkte vidare. Om vi älskar honom så håller vi hans bud. Men inte för att vi är rädda för honom. För det finns ingen rädsla i kärleken till Jesus.

Jesu kärlek till oss driver ut rädslan. 

Och ändå kan det gå så att vi kommer bort från den första kärleken och även överger den. Då är fallet stort. Då behöver vi tänka på varifrån vi fallit.

Tiden går fort då vi får leva omsluten av Jesu kärlek. 

Tisdag med Guds nåd i Kristus Jesus

" Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! 

Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. 

I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut, till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade.  

I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd som han lät flöda över oss med all vishet och insikt." (Efesierbrevet 1:3-8)

Inkommande söndag firar vi Marie bebådelsedag. Lukas beskriver det budskap som Maria fick från ängeln Gabriel:

-  "Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig."

- "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus."

Tiden, Guds tid var inne. Guds Son, kvinnans säd skulle födas hit till jorden. Maria var av Davids släkt och utvald till att bli Jesu mor.

I Jesus är alla människor utvalda till att bli frälsta. Vi är alltså utvalda av Gud till att bli frälsta. I Jesus blir vi upptagna som Guds barn.

I Jesus visar Guds sin nåd till oss. Vi blir omslutna av Guds nåd i Kristus Jesus.

Gud friköper oss från synden genom Jesu blod. Tack vare den nåd som Gud bevisar oss har vi förlåtelse för våra synder.

Guds nåd i Kristus Jesus är oförtjänt men den står öppen för varje människa som ser och känner sin synd och vill fly till Guds nåd som uppenbaras i Kristus Jesus.

Nåden är oförtjänt. Vi har inget i oss själva som gör oss förtjänta av den. Nåden är en Guds gåva som vi får ta emot med tacksamhet. Och då blir Jesu namn prisat. Och Gud får äran.

Måndagen täckte marken med ren vit snö. Guds sons rättfärdighet övertäcker människans synd. Insikten om nåden, om Guds fullkomliga försoningsverk i Kristus Jesus är den enda hållbara grunden till att vi får ha frid med Gud och ett gott samvete som är renat genom Jesu blod.

Därför får vi alltid bekänna vår synd och skuld och tacka Gud för nådens försäkran i evangeliets ord.

Aposteln försäkrar att i Jesus har vi förlåtelse för våra synder. Och då synden är förlåten har vi frid med Gud.

Guds nåd

Det är nåd att få börja en måndag med att få läsa om nåden, Guds saliggörande nåd. 

Gud valde att frälsa sina skapade barn genom sin nåd. "Då vi talar om Guds nåds nödvändighet är det givetvis inte en nödvändighet från Guds sida sett som menas utan en nödvändighet för människan.

- Om den syndiga människan skall kunna ernå Guds frälsning."

Och det är just detta vi finner i Kristus Jesus. Han är vägen. Han är Guds väg, den goda vägen.

Tänk att vi får vandra på den vägen. En väg som leder till himlen, hem till Gud..

Måndag - om namnsynder

Här om dagen lyssnade jag till Jukka Norvantos bibelundervisning utgående från Petrus andra brev. Jukka avslutade bibelstudien med att förkunna avlösningen.

Översatt till svenska förkunnade han ungefär så här: I Jesu namn och blod får du tro alla synder förlåtna, även de synder som du bär med dig ända till din grav.

Det fria evangeliet gladde mig och lyfte blicken mot Jesus. Evangelium är en Guds kraft till frälsning.

Synder däremot är något som vi bär med oss ändå till graven. Och alla synder har nog ett namn. Ändå från arvsynden till tankens synder och olika verksynder.

Det finns också förkunnare som betonar vikten av att vi bekänner synder med namn i personlig bikt. 

Finns det då en konflikt mellan dessa två synsätt? När jag på lördagen i skidspåret reflekterade eller idisslade kom några tankar.

Det första budskapet är evangelium där vi lyfter fram hur Jesus har burit våra synder. Han har försonat dem och även bekänt dem inför Gud. 

Det andra budskapet med ett krav att "namnsynder" måste bekännas för att den kristne skall komma till frihet är mera problematiskt. Speciellt om förkunnelsen leder till att åhörarna upplevelser eller tror att det här är evangelium som förkunnas.

Evangeliet ställer aldrig krav. Ett evangelium som blir lagbundet, eller måste förtjänas är ett annat evangelium än Skriftens evangelium som är en Guds kraft till frälsning. "Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro."

När förkunnelse om att synden måste bekännas inför människor med dess rätta namn blir en dogm skapar det träldom. Av synden plågade människor som Gud gjort fria genom Kristi evangelium binds genom Guds lag eller av människor formad lagiskhet.

Jesus uppfyllde Guds heliga lag till punkt och pricka. Jesus gjorde det som ingen annan kunde. 

Det är nåd att också för Jesu skull få bekänna sin synd, också specifika synder som plågar. Jesus försonade ändå alla synder oberoende av vilket namn de nu än har.

Därför behöver vi akta oss för att sätta något till Guds evangelium och skapa ett hemmagjort lagbundet evangelium. 

I sången sjunger vi: "Kom då, ni fattiga syndare alla, tag nu här dubbelt för varje ert brott! Har vi än alla i Adam måst falla, har dock vår Jesus alltsammans gjort gott. Är det väl rätt att befriade trälar håller sig själva i träldomen kvar? Nej, låt oss hellre som frigjorda själar lova i frihet vår nådige Far!"

Söndagsläsning, fortsättning

Jag läser vidare: "Om syndaskulden inte borttagits genom tron på Kristus, följer på den andliga och kroppsliga döden den eviga döden, som inte är ett förintande av människans tillvaro utan en evig tillvaro i helvetets kval."

- - -

Det här bortförklarar många "självutnämnda lutherska" teologer idag.

 Aposteln skriver i andraTessalonikerbrevets första kapitel: "

"Gud är rättfärdig: han straffar med plågor dem som plågar er och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss. Det sker när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. 

De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror."

Intressant är att aposteln talar till troende när han varnar för den eviga elden.

Jag citerar åter Pieper-Mueller: "Detta är en nödvändighet, för att de ständigt skall betänka, vad som med nödvändighet skulle bli följden även av deras synder, om de inte genom daglig bot förblir i det andliga livet och korsfäster köttet och dess lustar och begärelser."

Här slutade söndagens läsning. Vid den dagliga boten. Nu på morgonen hade jag möjlighet att läsa vad Luther skriver om dopet. Dopet och boten hör ihop. Jag citerar slutdelen ur Luthers stora katekes:

"74] Och här ser du, att dopet både i anseende till sin kraft och sin sinnebildliga betydelse omsluter jämväl det tredje sakramentet, som man har kallat boten 75] och som egentligen icke är något annat än dopet. Ty vad betyder väl bot annat än att med allvar angripa den gamla människan och börja ett nytt liv? Lever du alltså i bot, så vandrar du i dopet, som icke allenast sinnebildligt häntyder på detta nya liv, utan också verkar, uppväcker och framdriver detsamma. 76] Ty i dopet gives nåd, ande och kraft till att förkväva den gamla människan, så att den nya människan må framkomma och vinna styrka.

77] Fördenskull bliver dopet alltjämt bestående, och även om någon skulle falla därifrån och synda, så står dock alltid en återgång dit öppen för oss, så att vi åter kan vinna herravälde över den gamla människan. 78] Men med vatten behöver man icke mera begjuta oss; ty om man hundra gånger läte sig sänkas ned i vatten, så gives det dock icke mer än ett dop. Men dess verkan och betydelse fortfar och förbliver. 79] Sålunda är boten ingenting annat än en återgång och ett nytt tillträde till dopet, så att man upprepar och övar det, som man förut begynt men sedan upphört med.

80] Detta säger jag, för att man icke skall hängiva sig åt den föreställningen, som vi länge hyst, då vi menade, att dopet nu vore förlorat, så att man icke mera hade någon användning därför, sedan man åter fallit i synd. Orsaken härtill är, att man icke uppskattar dopet annat än efter det yttre verk, som en gång har skett. 81] Och detta låter härleda sig ur vad S:t Hieronymus skrivit: "Boten är den andra räddningsplankan, på vilken vi måste simma och rädda oss, sedan det skepp slagits sönder, på vilket vi stiga ombord och färdas, när vi inträda i kristenheten." 82] På så sätt, när detsamma icke mera tänkes vara oss till gagn, tager man likväl bort dopets övning. Det är därför icke riktigt talat: ty skeppet går icke sönder, emedan det såsom sagt är Guds stiftelse och icke vårt verk. Men det inträffar väl, att vi halka och falla därur. Faller dock någon ur, så må han se till, att han åter simmar till skeppet och håller sig fast där, till dess att han åter kan komma upp på skeppet och fortsätta färden, såsom han förut hade börjat.

83] Man ser härav, vilken hög och förträfflig sak dopet är. Ty det rycker oss ur djävulens gap och gör oss till Guds egendom, det dämpar och borttager synden, vidare stärker det dagligen den nya människan samt övar ständigt sitt verk och förbliver i kraft, till dess vi från detta elände komma till den eviga härligheten.

84] Därför skall var och en betrakta dopet såsom en daglig klädnad, vari han ständigt skall gå klädd, så att han alltid må befinnas leva i tron och dess frukter, underkuvande den gamla människan och tillväxande i den nya. 85] Ty om vi vilja vara kristna, så måste vi flitigt öva det verk, i kraft av vilket vi äro kristna. 86] Om någon åter faller från dopet, så må han åter komma dit. Ty liksom Kristus, nådastolen, icke övergiver oss eller hindrar oss att på nytt komma till honom, även om vi synda, på samma sätt förbliva ock alla hans skatter och gåvor sig ständigt lika. Såsom vi nu en gång i dopet hava fått syndernas förlåtelse, så förbliver denna förlåtelse ännu dagligen hos oss, så länge vi leva, d.v.s. så länge vi dragas med den gamla människan.

"

Kvinnans säd - söndagsläsning

 Enligt Pieper-Mueller hävdar Luther att Adam var mitt i döden och helvetet när han flydde undan Gud efter syndafallet.

Han återvände inte till det andliga livet förrän han hörde och trodde evangelium om kvinnans säd.

I Första Moseboken 3:15 läser vi vad Gud sade till ormen: " Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.”

Luther skriver: "Detta är den text som levandegjort Adam och Eva, och som återuppväckt dem ifrån döden till det liv, som de genom synden gått miste om."

Genom det här ordet förklara Gud Adam och Eva och vi fria. Genom det här ordet förkunnas syndernas förlåtelse.

"Efter syndafallet förekommer det andliga livet hos människan, blott när hon genom tron på Kristi försoningsverk har övervunnit det onda samvetet och har kommit till frid med Gud."

Intressant och givande läsning en söndagskväll..

Vår Gudsbild

Vår Gudsbild har stor betydelse. Utgående från den talar och vittnar vi om Gud. Ungefär så sade en vän igår.

Vad påverkar vår Gudsbild? Den påverkas av den församling vi tillhör. Den påverkas av de människor vi umgås med. 

Gud vill ge oss en bild av hurudan han är. Den som känner Sonen känner Fadern säger Jesus.

Djävulen vill förvränga vår Gudsbild. Han vill ta bort vår tilltro till Guds ord. Han använder falska lärare och profeter.

Guds ord avslöjar de falska lärarna. Under veckan har vi kunnat läsa om hur emeritusbiskop Wille Riekkinen förnekar Jesu gudomlighet. Han är alltså en falsk lärare som Guds ord avslöjar.

Wille har studerat Guds ord länge men kommit bort från Gud. Det är tragiskt. 

Herre låt du oss få lära känna dig allt närmare genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

I sången sjunger vi: "Gud som himlen danat, lovat är ditt namn! Gåvan vi blott anat är din nådesfamn. Herrens ord oss leder så vi vägen ser. Han sin nåd utbreder, frid i själen ger. Himlens Gud vi prisar som sitt barn ej risar men sin kärlek visar!

Jubla över frälsning, Sions ädla ätt! Sänd till Gud din hälsning på ett ödmjukt sätt! Om än högt du sitter, Herre, på din tron, själ, vars strid är bitter, når dock himlaron. Himlens Gud vi prisar som sitt barn ej risar men sin kärlek visar!"

Visst får vi jubla över frälsningen. Som frälsta skall vi en gång se Gud sådan han är. 

Välsignat är Herrens namn

 "Halleluja! Prisa, ni Herrens tjänare, prisa Herrens namn! Välsignat är Herrens namn från nu och till evig tid! Från solens uppgång till dess nedgång prisas Herrens namn.

Herren är upphöjd över alla folk, hans ära når över himlen. Vem är som Herren vår Gud, han som tronar så högt, som ser ner så djupt –vem i himlen och på jorden?

Han reser den ringe ur stoftet och lyfter den fattige ur dyn för att sätta honom bland furstar, bland sitt folks furstar. Han ger den ofruktsamma ett hem som en lycklig mor med barn, Halleluja." (Psaltaren 113)

Psalmen var en av de lovsånger som Jesus sjöng vid den sista måltiden.

Joka aamu on armo uus!

"Kaikki entinen katoaa, itkun, riemunkin aiheet, moni arvoitus ratkeaa, uudet alkavat vaiheet. Kohta koittaa jo päivä Herran, se on hänellä yksin tiedossaan. Siksi kiitosta veisaamaan, hänen voitto on kerran!"

För exakt 6 år sedan var jag en vecka i Lappland. Den veckan började Finland stängas ner på grund av corona.

Världen har inte varit sig riktigt lik sedan den krisen men Herrens nåd har varit varje morgonen ny.

Efter en promenad i solskenet i morse fick jag lyssna till brödernas sånger, "Herrens nåd är var morgon ny" och "O du min tröst och salighet"

"O Fader, hör min bön i dag. I Jesu namn dig nalkas jag, och därför vet jag att du ger ditt barn långt mer än vad det ber. Så tackar jag dig Herre kär, att om ditt barn du omsorg bär."

Vi har en Gud som ger sin nåd och har omsorg under tider av födslovåndor. Gud har omsorg om sina barn som skall befolka den nya värld som skall födas. 

 

Lammet och den svarta hästen

"När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand. 

Och jag hörde liksom en röst mitt bland de fyra varelserna: "Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar, men oljan och vinet får du inte skada." (Uppenbarelseboken 6:5)

(bild: The Times of Israel)

När jag under veckan sett foton av brinnande oljefält och tankfartyg har tankarna gått till Johannes syn av den svarta hästen.

Jag påmindes åter om den då jag tankade diesel senast. Nu var det kanske inte den oljan som inte fick skadas. På Johannes tid var världen inte beroende av olja. Den svarta hästen vittnar ändå om dyrtid och hur maten blir dyr.

Jesus har lärt oss att be om dagligt bröd och vi får tacka honom för bröd på bordet. Men människan behöver också det brödet som kommer från himlen.

En tröst för Guds folk är att det är Lammet som öppnar sigillen. I Bo Giertz översättning läser vi: "Och jag tyckte mig mitt bland de fyra väsendena höra en röst som sade: Ett dagsmått vete för en dagslön, och tre dagsmått korn för en dagslön! Men oljan och vinet får du inte skada."

Johannes lyssnade. Han försökte förstå budskapet. Så får vi också i bön läsa Guds ord. Vi förstår att en svart häst är något skrämmande. Men Gud vill inte att hans egna skall bli skrämda.

Tvärtom säger Jesus (Matteus 24:6): "Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet."

Jesu lärjungar fick inte bli skrämda. De hade ett uppdrag att förvalta. Jesus definierar det efter sin uppståndelse: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Vidare säger han i Lukas 21 när han talar om tiden före sin återkomst: "Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Alltså även om vi blir påminda om den svarta hästen och tycker oss höra något så har vi ett uppdrag att förvalta. Och vi förstår att vi förvaltat det dåligt för synden bor i oss och gör oss både oförmågna och tröga att leva i enlighet med Guds vilja.

Vilket budskap har då den svarta hästen? Kanske vi får lyfta blicken litet och lyssna litet noggrannare. Och be: "Ske din vilja så som i himmelen så och på jorden."

När Lammets vilja sker är det gott. 

Ute ljusnar det redan:  I tankarna kommer sångens ord: "Lyft blicken upp mot höjden, snart ljuder hälsningen som bringar full förlossning åt varje Kristi vän; en evig sabbatsvila, en evig sabbatsfröjd, en evighet med Jesus hos Gud i himmelshöjd."

Oärlig inför Gud?

I andaktsläsningen i radion idag talas det om oärlighet inför Gud. Adam var oärlig inför Gud och gömde sig för Honom.

Synden gör oss oärliga inför Gud. Den får oss att gömma oss inför hans ansikte och dra oss undan honom.

Inte vill väl också ni gå bort sade Jesus åt sina lärjungar. Om vi gömmer oss för Gud och drar oss undan sanningen och hans ljus, ordets ljus drar vi oss också undan Jesus. 

Nej inför Gud får och skall vi inte vara oärliga. Då går vi miste om hans frälsning som är beredd i Kristus Jesus.

Tiden är kort. Därför skall vi ta vara på den..

(Skärmklipp från The Times of Israel)

Guds ord vittnar om att den här jorden en gång skall gå under i eld. Det som vi idag ser när Mellanöstern brinner är endast en försmak.

Idag kallar Gud världens folk till ovändelse. Han kallar oss fram till nådens tron. Hebreerbrevets författare skriver:

"Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid."

Abrahams och Lots vägar

Jag idisslar ännu berättelsen om Abraham och Lot. Abraham var profet. Gud talade till Abraham men aldrig direkt till Lot.

Abram hade tagit med dig sin brorson Lot på vandringen mot Kanaans land och också fört honom ditin. Men sedan valde Lot efter vad ögonen såg. 

Lot gick inte mera med Abraham och då gick det inte väl. Han hade inte profetrösten nära sig och vandrade sin egen väg ända in i Sodom.

" Lot lyfte blicken och såg hela Jordanslätten, som överallt var rik på vatten. Innan Herren ödelade Sodom och Gomorra var den nämligen som en Herrens lustgård, som Egyptens land, ända till Soar. 

Och Lot valde hela Jordanslätten åt sig själv. Han bröt upp och drog österut, och de skildes från varandra. 

Abram bodde kvar i Kanaans land, och Lot bodde i städerna på slätten och drog med sina tält ända bort mot Sodom. Men Sodoms män var onda och stora syndare inför Herren."

Lot lämnade Kanaans land och Guds löften och drog slutligen in i Sodom där han också gjorde sig ett eget namn och fick en hög ställning i staden. Men hans rättfärdiga själ fann aldrig någon ro där. Kanaans land och löftena land var förlorat. 

Abraham profeten glömde ändå aldrig Lot. Abraham böner, hans vädjan inför Herran och Guds änglars agerande blev till frälsning för Lot.

" Herren sade till Abram efter att Lot hade skilt sig från honom: ”Lyft din blick och se dig omkring från den plats där du står, mot norr och söder, öster och väster. Hela det land som du ser ska jag ge åt dig och dina efterkommande för evig tid. Och jag ska låta dem bli som stoftet på jorden. Om någon kan räkna stoftet på jorden ska också dina efterkommande kunna räknas. 

Bryt upp och vandra omkring i landet i hela dess längd och bredd, för jag ska ge det åt dig.”

Abram flyttade då sina tält och kom till Mamres terebintlund vid Hebron. Där bosatte han sig och byggde ett altare åt Herren."

Medan Lot flyttade sina tält in i staden med onda och stora syndare inför Herren flyttade Abraham sina tält inom de gränser Gud gett och byggde ett altare åt Herren.

Den breda vägen

"Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den." (Matteus 7:13-14)

Igår hörde jag en definition av den breda vägen: - Man söker en kristendom som den här världen accepterar. 

När vi tänker på de båda vägarna är skillnaden nog enorm. Det märks redan vid vägarnas port. Den ena porten är smal och den andra är bred.

Det är få som finner den smala porten och vägen till livet. Den breda vägen finner alla för det är den gamla människans väg. Där utövas den gamla människans kristendom.

På den breda vägen definieras allt utgående från vad jag vill. Vad jag tror. Vad Gud och Jesus säger är inte norm. 

Den breda vägen är normlös. Där hör man aldrig eller sällan: "Så säger Herren!"

Den breda vägen leder till fördärvet.

Att stå kvar inför Herren

"Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. 

Och Abraham gick närmare och sade: ”Ska du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 

Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Ska du då utplåna den och inte skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finns där? 

Aldrig att du skulle göra så, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Då skulle den rättfärdige få det som den ogudaktige. Aldrig! 

Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?”Herren sade: ”Om jag finner femtio rättfärdiga inne i Sodom, ska jag skona hela orten för deras skull.”

(Ur första Moseboken 18)

Abraham stod kvar inför Herren. Där inför Herren är vi på en ljuvlig plats. Men där finns också sorg. Vi har nämligen en Gud som också gråter. Jesus grät över Jerusalem. 

Han ville samla stadens invånare under sina vingar men de ville inte. Jag tror att också Abraham grät där han stod inför Herren. Han grät över staden som var helt fördärvad av synd.

Man hade bytt ut tron på sin skapare mot det skapade om vilket aposteln skriver: "De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet."

Sodom är en förskräcklig stad som dödar sina invånare. Sodom har aldrig någon framtid för stadens drivkraft är synden. Staden måste gå under för syndens lön är döden.

Gud ord vittnar om hur där i Sodom fanns endast en rättfärdig. Där fanns en familj där man ännu ville hålla sig till Guds ord.

Men Sodom var inte någon trygg plats för Lot. Staden kostade honom allt. Varje dag i Sodom plågades Lot i sin rättfärdiga själ.

En dag i Sodom är en dag för mycket. Gud kallar sitt folk ut ur synden. Han kallar genom Jesus som friköper från synden.

Guds folk kallas ut ur Sodom, staden där synden blivit en norm. Staden där ett liv i synden blivit det normala.

I en sång sjunger vi om gudsmannen Lot som var fäst vid Sodom. Två änglar då ledde honom ut.

Sodoms makt över folket bryts endast vid Jesu kors. Där krossas ondskans makt. Där friköps människan från syndens lön, makt och bojor.

Sodom är en förskräcklig stad. Men Gud är god. Han vill ingen syndares död. Han dör i syndarens ställe.

Sök Guds rike!

"Fråga inte vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte. Allt detta söker hedningarna i världen efter, men er Far vet att ni behöver det. Nej, sök hans rike, så ska ni få detta också.Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket."

I Lukas 12 läser vi om hur vår himmelske Far beslutat att ge sitt rike åt den som söker det. Guds rike finns där Jesus är. När vi tror på Jesus har vi kommit in i Guds rike. 

Här i världen är Guds rikes gränser inte synliga. Sedan vet vi också att Guds rike är ett vandrande rike. Jesus säger: "Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." 

Guds rike är alltså en gåva som tas emot i tron. I sången sjunger vi: "Han går vid min sida, han vakar alltjämt, han tröttnar ej han såsom jag. Och jag skall få riket det vet jag bestämt, ty så är min Faders behag."

Att dö i mammas tro

"Jag vill dö i samma tro som min mamma." Det var kvinnans bekännelse. Och visst är det en fin bekännelse då mamma fick tro på Jesus som sin personliga Frälsare.

Kvinnan vid bunnen hade lång väg till hembygdens bönehus. Tron på Jesus förenar ändå människor från olika sammanhang.

Kristi kyrka består av människor som bekänner Gud som sin Fader, Jesus som sin broder och Frälsare. Då blir också församlingen som en moder.

(Ett gammalt foto berättar mycket)

Ondskans och krigets grymhet

(CNN:s reporter vid den brinnande staden) Nyhetsbyrån gick en gång ut med en vision om att sända direkt den dagen då Jesus återkommer till jorden. Det torde inte vara möjligt för då är nådens tid slut.

I Iran är det nu mörkt. Tankarna går till orden i Uppenbarelsebokens 16 kapitel. Där beskrivs vad som en gång drabbar de riken där vilddjuret har sin tron:

"Den femte tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan och hädade himlens Gud för sina plågor och sina bölder, men de omvände sig inte från sina gärningar.

Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen bereddes för kungarna från Östern. 

Och jag såg att det ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun kom ut tre orena andar som liknade paddor. 

De är ondskefulla andar som gör tecken, och de beger sig ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. 

- "Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder."

Vi lever i en dyster tid. Men Gud kallar ännu världens folk till omvändelse och tro. Salig och lycklig är den människa som idag tror och förtröstar på Herren Jesus. 

Då förskräcker inte mörkret. Då ser vi  det himmelska ljuset i en dyster tid. Då fäster vi blicken på Herren Jesus, som räddar de människor som i tro tar emot den frälsning som är beredd.

Lots rättfärdighet - reflektioner

"Solen hade gått upp över jorden när Lot kom till Soar. Då lät Herren svavel och eld regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra. 

Han omstörtade dessa städer med hela slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken. Men Lots hustru som följde efter honom såg sig tillbaka. Och hon blev en saltstod.

Tidigt följande morgon gick Abraham till den plats där han hade stått inför Herren och såg ner över Sodom och Gomorra och över hela slättlandet. Han såg då rök stiga upp från landet, som röken från en smältugn.  

Då Gud fördärvade städerna på slätten, tänkte han på Abraham och förde ut Lot undan förödelsen, när han omstörtade städerna där Lot hade bott."

I morgon fortsätter bibelstudierna över första Moseboken.

Abraham hade vädjat för Sodom där hans brorson Lot bodde. Ifall där skulle ha funnits 10 rättfärdiga skulle Gud ha skonat staden.

Det fanns det inte. Slutligen handlade det endast om 6 personer som var nära en räddning. Lots svärsoner fick kallelse att komma med på flykten. Men de insåg aldrig behovet av en räddning.

Lot talade till sina svärsoner som 

"Bryt upp och lämna den här platsen, för Herren tänker fördärva staden." Men hans svärsöner trodde att han skämtade.

Svärsönerna var lika fördärvade som alla övriga män i staden. Men de erbjöds räddning. Svärsönerna hörde till den stora skaran som ville våldta Guds tjänare som besökte staden: "Innan de hade lagt sig omringades huset av männen i staden, Sodoms män, både unga och gamla, allt folket utan undantag. De kallade på Lot och sade till honom: "Var är de män som kom till dig i natt? För ut dem till oss så att vi får känna dem."

Berättelse om Sodom och Gomorra visar hur grym synden är där den blir accepterad och godkänd. Alla drabbas slutligen av döden. Syndens lön är döden.

Aposteln skriver: "Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre."

Vi märker att avgörande blir huruvida människan tar emot Guds gåva: - Evigt liv i Kristus Jesus vår Herre.

Vad var då Lots rättfärdighet? Var det inte att han tog emot Guds gåva i tro, Kristi rättfärdighet.

Svärsönerna var förblindade av begäret till synden.

Begäret till synden kostade Lots hustru livet. Hon gick under på halva vägen.

Lots döttrar var förstörda av synden. Och deras liv fick en tragisk vändning. 

Synden tog Lots hela familj. Städerna på slätten som han en gång valde hade ett mycket högt pris. 

Men av Guds nåd räddades hans själ. Petrus skriver:

"Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga. 

Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv. 8 - Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. 

- Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag, särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren."

Tack gode Gud för att du själv förklarar ditt ord. Sodom och Gomorra är exempel på vad som händer med de ogudaktiga.

Herren frälser de gudfruktiga ur frestelsen.

Må i gen förakta Herren och frälsningen genom tron på Jesus Kristus. Han som kallar syndare till att följa sig.

Ur Jakobs brev

"Framför allt, mina bröder, svär inte, vare sig vid himlen eller vid jorden eller vid något annat. 

Låt ert ja vara ja och ert nej vara nej, så att ni inte drabbas av domen. Får någon av er lida, skall han be. Är någon glad, skall han sjunga lovsånger. 

Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. 

Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön."

(Jakob 5:12-16)

Jakob lyfter i sitt femte kapitel fram hur vi får leva i väntan på Herrens ankomst. Han kommer då tiden är inne. Fåfängt är det också att samla sig jordiska skatter i de sista dagarna. De kan inte ge någon verklig glädje och trygghet.

Men vad säger Jakob egentligen till Guds folk?

Här lyfter han fram bönen. Orkar vi inte be själva får vi be om förbön. Herren har makt att bota sjuka. Han kan resa upp människan.

Sedan lyfter han fram hur det finns förlåtelse från synderna. Vi får bekänna våra synder för varandra. Vi får be för varandra. Be för varandra så att ni blir botade.

Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.

Kristus är vår rättfärdighet inför Gud. När vi nu då får leva i tro på Honom får vi be i förtröstan på att Gud hör bön.

Jakobs brev överaskade mig idag. Guds ord är en outtömlig skatt..

Dopets förpliktelse

I bilen igår lyssnade jag i radion till en bibelstudie med Albert Häggblom som hölls i Skutnäs bönehus för två veckor sedan. Slutdelen lämnade bort i radieringen och det sista ordet blev dopets förpliktelse.

Vad är dopets förpliktelse? Om det läser vi i katekesen. Det finner vi också nedan på bilden.

En daglig ånger och bättring. En kamp mot synden och den gamla människan med dess onda begär.

För att en ny människa dagligen skall uppstå och leva i helighet inför Gud. Alltså redan idag och i evighet.

Grunden för vår frälsning är Kristi försoningsverk. Vår dagliga ånger och bättring lyckas aldrig så fullkomligt att det skulle duga inför Gud. Det är helt enkelt inte möjligt efter syndafallet.

Vår frälsning vilar på den kamp som Jesus gjorde för oss. Där vilar vår frälsning. Vi får säga nej till synden. Det skall vi göra.

Men när och då vi misslyckas är vi inte förlorade. Det är inte ute med oss. Herrens nåd är var morgon ny. Synden får vi bekänna och lägga bort. 

Vi får bekänna synden inför Gud i förtröstan på Jesu fullbordade verk. Och det nya livet fortsätter.

Johanna som följde Jesus

"Därefter vandrade Jesus från stad till stad och från by till by och predikade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom och även några kvinnor, som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena - från henne hade sju onda andar farit ut -  vidare Johanna som var hustru till Herodes förvaltare Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde."

(Lukas 8: 1-3)

Här läser vi om kvinnor i den stora lärjungakretsen. Kvinnor som följde Jesus. En av dessa var Johanna och hon var med ända till korset och graven och sedan fick hon möta den uppståndne.

I kapitel 24 läser vi om hur Maria från Magdala och Johanna och Jakobs mor Maria kom till graven på uppståndelsens morgon. Lukas vittnar om hur kvinnorna från Galileen troget följde Jesus. "De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud."

Vi märker alltså att Johanna följde Jesus och också levde efter lagens bud. Johanna hade blivit botad av Jesus. Hon var gift med Kusas. 

Bo Giertz lyfter fram att det eventuellt är denne Kusas som Johannes skriver om i kapitel 4. "Så kom han tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kapernaum. 

När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som låg för döden. 

Jesus sade till honom: "Om ni inte ser tecken och under, tror ni inte." Mannen sade till honom: "Herre, kom ner innan mitt barn dör!" Jesus svarade: "Gå, din son lever." 

Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick. Och medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som sade att hans son levde. Han frågade vid vilken timme han hade blivit bättre. De svarade: "I går vid sjunde timmen lämnade febern honom." 

Då förstod fadern att det hade hänt just den timme då Jesus hade sagt till honom: "Din son lever." Och han själv och hela hans familj kom till tro. Detta var det andra tecknet som Jesus gjorde sedan han hade kommit från Judeen till Galileen."

Kanske det var så att Johanna och hela hennes familj sedan fick följa Jesus i samma tro. Då fortsätter det sedan i himlen..

Stor var skaran som földe Honom

Biblisk glädje - Glädjen i Herren

"För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen? För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv?

Men inte bara det, vi gläder oss också i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen."

(Romarbrevet 5:6-11)

Jag har tänkt en del på den första kärleken till Jesus. Den är livsviktig. Ersätts den av något annat så behöver vi vända om.

Jesus dog för mig medan jag var syndare. 

Jag är förklarad rättfärdig genom Jesu blod.

Jesus frrälser mig från vredesdomen som alltid kommer över synd och orätt.

Som försonad blir jag frälst genom Jesu liv.

Jag har all orsak att vara glad. Jag får glädjas och tacka Gud för försoningen, Jesu försoningsverk.

Gud är god!

Ställföreträdande försoningsverk

Den bibliska och lutherska rättfärdiggörelseläran. (Ur morgonens läsning)

I den fjärde artikeln av den lutherska kyrkans förnämsta bekännelseskrift, den Augsburgska bekännelsen, framställes den viktiga läran om rättfärdiggörelsen genom tron i kort sammanfattning på följande sätt: 

»Vidare läres, att människan icke kan vara rättfärdig inför Gud genom sina egna krafter, förtjänst eller gärningar men att hon varder rättfärdig utan all egen förtjänst för Kristi skull genom tron, när hon tror, att hon blir tagen till nåd och att synderna förlåtas henne för Kristi förtjänsts skull, vilken med sin död har gjort till fyllest och betalat för våra synder. 

Denna tro räknar Gud till rättfärdighet i sin åsyn o.s.v, som det står skrivet i Romarebrevets tredje och fjärde kapitel.»

Luther sammanfattar:

1) Människan är under Guds vrede och kan

aldrig vinna Guds välbehag, så länge hon

förbliver i synden.

2) Sann syndakännedom och ånger över

synden äro nödvändiga förutsättningar för

rättfärdiggörelsen.

3) Kristi ställföreträdande försoningsverk

är grunden till människans rättfärdiggörelse.

4) Den av Kristus åt människan förvärvade rättfärdigheten mottages allenast genom tron.

Vem kör grävmaskinen?

(Ur arkivet från den 6.3.2019)

Det räckte inte att endast säga Herre Herre och nöja sig därmed. Människan står då inte ännu på säker grund. För att bli frälst behöver människan finna Jesus Kristus och få nåd att sätta sin frälsningsgrund på Honom. Profeten Joel vittnar om att den som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Vad kan det då finnas som hindrar frälsningen? Varför nöjer sig en del med att säga endast Herre Herre och når inte fram. Vad sade Joel mera om de frälsta? Var befinner de sig? ”På Sions berg och i Jerusalem ska det finnas en räddad skara”. Han ser skaran av överlevande som Herren kallar befinna sig där på berget. De har vunnit frälsning genom tro på Kristus.

Vem hade då grävt djupt och nått fram till det trygga fästet på klippan. Kör Herren Jesus grävmaskin? Ja det gör han. Ordet om Honom gräver och allt skräp och slagg som skymmer klippan röjs undan. Det finns kraft i Guds ord. Mycket mera kraft än i en 30 tons grävmaskin.

Därför är det livsviktigt att människan söker sig till de ställen där Guds ord predikas rent och klart.

Förändrade landskap

"Det enda som står igenom alla tider det är Hans kors och blodets säkra grund. Ty allt vad jag byggt av hö och strå det faller. Det varar blott en kort och flyktig stund

Det enda jag har inför den vita tronen, det är en frälsad själ, halleluja. Och detta är nog, för all min synd blev sonad när Jesus dog för mig på Golgata."

Sången kom i mina tankar då jag skrev ner en dröm som jag hade i natt. Det jag skrivit försvann av någon anledning. 

Men bilden med det gamla fotot lämnade kvar.

Och Jesu nåd står kvar..