Det åttonde kapitlet är verkligen ett ljuvligt kapitel men det berättar också om en strid mellan köttet och Anden. Andens sinne är liv och frid skriver Paulus. Köttets eller den gamla människans sinne är däremot död och fiendskap mot Gud.
Köttet kan inte underordna sig Guds lag. De som lever i köttet kan inte behaga Gud. Kristi Ande är ett kännetecken på den som tillhör Gud. "Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten."
Paulus skriver också att Guds Ande förmår göra våra bräckliga kroppar levande. Däremot kommer vi att dö om vi lever enligt köttet. Men om vi genom Anden dödar Köttets görningar kommer vi att leva.
Alla som leds eller drivs av Guds Ande är Guds barn. Guds barn lever inte i fruktan, i rädsla för Gud utan kan för Kristi skull närma sig honom såsom en god Fader.
Den här tidens lidanden väger lätt mot det som skall komma. Även skapelsen längtar efter Guds barns förlossningsdag. Skapelsen har också födslovåndor och längtar till den nya jorden där allt är i en ljuvlig harmoni.
Med Anden har den kristne fått den första frukten av den Himmelska härligheten. Då det mörknar i världen längtar vi allt mera hem till himlen. I hoppet är vi redan frälsta för Gud står bakom sitt ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar