Vi vet inte så mycket om mellantillståndet mellan den naturliga döden och kroppens uppståndelse. Men det är så trösterikt att det då talas om Abrahams sköte, platsen där de som dött i tro får vila.
Abraham såg alltså längre fram än till det jordiska Kaanan. "Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat."
En människas flytt från denna jord går hastigt. Endast ett andetag skiljer oss från Abrahams sköte eller den andra platsen där den rike mannen plågades. Det urvattnade budskapet i många kyrkor har gjort att allt färre vet att till himlen kommer endast den som tror på Jesus som sin personlige frälsare.
Efter ett långt liv i otro flyttar många i en falsk förtröstan från den här jorden. För många blir det för sent. När människan avkläds och sjukdom och trötthet plågar hinner inte alla fram till den saliga tron, trösten och förvissningen som tron på Jesus och de egna syndernas förlåtelse är.
Men de sina bevarar Gud och håller sin hand över när krafterna avtar. Genom tron målar han en bild av hemlandets sköna stränder, av skaran bestående av de som gått före i tro och av Herren Jesus som med öppna armar hälsar välkommen hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar