Överskriften för det femte kapitlet är ljuvlig - frid med Gud. Frid med Gud har vi för Jesu Kristi skull. Vi tror på Honom och han är vår tro. Därför har vi friden med Gud. Än en gång lyfter Paulus fram att vi har förklarats rättfärdiga av tro.
Genom Kristus har vi tillträde till den nåd vi nu står i. Det var detta femte kapitel som väckte en vilja i mig att åter studera Romarbrevet närmare. När vi står i nåden gläder vi oss över hoppet om Guds härlighet.
Jesus ställde oss i nåden som ett fritt Guds barn. Nåden ser också framåt mot Himmelens härlighet. Det är ju dit som nåden för oss. Gud är helig, barmhärtig, kärlek, nåd och god. Han frälser oss av sin nåd. Sin kärlek förklarar han och visar i Jesus Kristus.
Vi kan inte tala om Guds kärlek utanför Kristus som en grund för frälsning. Visst älskar Gud agnostikern, ateisten, villoläraren o.s.v. Men han frälser dem endast i Kristus Jesus.
Här går en gräns mellan Kristi lära och den antikristliga läran som nu florerar och upphöjs i media. Den här veckan har enskilda personer prisats och upphöjts som en Guds gåva till nejden, medan andra har demoniserats och svartmålas. Det är mycket allvarligt att tala människor som en Guds gåva och inte med ett ord tala om Kristus Jesus.
Vi måste reagera på sådana tendenser, sådån falskhet, antikristlighet och öronklieri. Luther som kan vara mycket skarp skriver: "Om jag hävdar med den högsta rösten och tydligaste framställningen varje del av Guds sanningar utom precis den där lilla punkten som världen och djävulen vid den stunden attackerar, så bekänner jag inte Kristus, hur djärvt jag än må uttrycka min tro på Kristus. Där striden rasar, där prövas soldatens lojalitet, och att inte stå stabilt på alla stridsfält är bara flykt och vanära om han ryggar tillbaka i den stunden." (Översatt från Luther’s Works. Weimar Edition)
Friden med Gud är bunden vid Kristus Jesus och det han gjort för människan. Därför skall vi bekänna Kristus och endast Honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar