Lämnad kvar - åt Gud

Jag hörde eller läste någonstans nyligen att Gud ger insikt i ordet och öppnar ordet stegvis. - Förutsatt att man blir kvar i och i Ordet.

Kanske kunde man säga att Gud fostrar i nåden eller att nåden fostrar. Paulus skriver att Gud lämnade kvar åt sig en skara på 7000 män redan på profeten Elias tid. 

Då förstår vi att skaran antagligen var mycket större då det talas om 7000 män som antagligen hade familj. 

Jag undrar varför Gud här talar om män. Hade de någon form av tjänst inför Gud? Dock vet vi att skaran var stor och noggrant utvald då 7 är fullkomlighetens tal.

Nå dessa böjde inte knä för Baal som var en avgud. Baal betyder Herre och vi förstår att om man tjänade Baal så tjänade man en annan herre. Man hade avvikit från Gud och tjänade en bedräglig avgud i stället.

Det går inte att tjäna Gud och samtidigt avgudar. Bibeln är tydlig här. Vi kan inte tjäna Gud och Mammon. Kristus och Beliar har inget gemensamt.

I Korinterbrevet skriver aposteln: " Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 

Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? 

Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.

Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er,.och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige."

Guds folk skall inte ha någon gemenskap med avgudar. Speciellt utmanande blir det då avgudar och avgudadyrkan kommer i kyrklig skrud. När det gudsfrånvända kommer i sken av ljuset.

Så var det med Isebel och så är det med Isebels ande. Man kommer i Guds namn. Man kan till och med komma i Jesu namn. Man kommer i en falsk skepnad men tanken och ansikten är att förleda Guds folk och dräpa Guds tjänare och profeter.

Idag är det ofta ett verbalt dräpande.

Kopplingen mellan Baal och Isebel får vi återkomma till..

För ett år sedan besökte vi Borgå domkyrka.

Kyrkan stod ännu kvar, men vi hörde hur den både bombats och bränts. Den yttre glansen fanns ännu kvar.

Där marknadsförde man följande regnbågsgudstjänst, alltså ett tillfälle för avgudadyrkan. 

Det finns alltså mycket man borde reda upp också i Borgå. Ibland talas det om Borgå överenskommelse.

Om jag förstått det rätt bekräftar man i den biskoparnas och biskopsämbetets makt och betydelse. Jag citerar: "Borgåöverenskommelsen (The Porvoo Common Statement) är indelad i fem huvuddelar: Lägesbeskrivning, Kyrkans väsen och enhet, Vad vi är eniga om i tron, Biskopsämbetet i tjänst för kyrkans apostolicitet, Mot närmare enhet. Det sista huvudkapitlet innehåller Borgådeklarationen (The Porvoo Declaration) som de olika kyrkornas beslutande organ har godkänt." (Källa evl.fi)

Enighet utanför Guds ord är alltid en falsk enighet. De 7000 åter var lämnade kvar åt Gud för att utföra hans uppdrag. För att tjäna i hans rike.

Ett rike vars gränser är svårt att se här i världen. Men Gud ser. Därför får vi söka oss allt närmare Gud och Herren Jesus.

Oberoende om vi lämnat folkyrkan, är på något viss ännu kvar i den och vill verka inom den  men under Guds och Guds ords lednig, eller rentav blivit eller blir utkastade.

Gud är god. Stor är hans trofasthet och barmhärtighet.

Nåden att inte böja knä för Baal

Ur dagens bibelläsning, Romarbrevet 11:

" Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt.

Eller vet ni inte vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: 

Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv.

Men vad är Guds svar till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. 

På samma sätt finns också nu i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. Men är det av nåd, så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd."

Gud lämnar kvar en skara åt sig. Han bevarar dem så att de inte böjer knä för Baal, för avgudarna.

En rest som Gud utvalt av nåd finns kvar. Ännu idag. Ännu då Jesus kommer på himmelens skyar.

Tänk att få vara utvald av nåd. Utan egen förtjänst. Av Guds barmhärtighet. I kraft av Guds ord som håller.

Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara. I nåden finns det rum. Än räckes Guds frälsning för den som sig ångrar och tror..

 I tro under himmelens skyar vi nalkas den skimrande strand, i hoppet som städse förnyar vår lovsång i jordlivets land. Kring Lammets tron vi sjunger en gång i Faderns hus den sällsamt nya sången, lik stora vattens brus.

750 år med Guds ord

Det är Guds ord vi behöver sade mannen med rollatorn i går kväll.

Nu på morgonen läser jag i tidningen ÖT vad stiftsdekanen skriver: "I år jubilerar för övrigt vår kyrka 750 år av kyrklig förvaltning – ordning."

Kyrklig förvaltning och ordning efter 750 år.

Idag råder nog snarare oordning och splittring, som en följd av att kyrkans ledning ställt sig över Guds ord. Då blir det oro i leden. Då skingras hjorden. Då blir det lätt spretigt, med olika lokala lösningar.

När och där man ställer sig över Guds ord blir det alltid oordning. När mänsklig vishet sätter Guds ord åt sidan blir det kaos. Förr eller senare syns det.

Guds ords grund är det enda som håller. Det enda som hjälper om man lämnat den grunden är att återvända till Guds ord. 

Det går inte att skapa en ordning och en kyrka utanför Kristus och hans Ord. Då blir det öde och tomt. Då blir det mörkt.

I psalmen sjunger vi: "Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son, det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd. Guds helgon och martyrer betygar det med blod. Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor."

Igår såg vi hur små fåglar flög in och ut ur holken. Boträdet besöktes också av mörka dystra fåglar. 

Gud ord lyfter också fram bilder från fågellivet.

I en psaltarpsalm av Koras söner läser vi:

"Sparven har funnit sig ett hem och svalan ett bo där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min kung och min Gud.

Saliga är de som bor i ditt hus, de lovar dig ständigt. Sela. Saliga är de som har sin styrka i dig, som har dina vägar i sitt hjärta.

När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet täcker den med välsignelser.

De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion."

Guds ord står ännu fast. Det är ännu tryggt att bygga på. 

Stiftsdekan, biskop och stiftsfullmäktige kunde nog ge rum för de av kyrkans medlemmar som vill bygga vidare på den Lutherska bekännelsen där Guds ord är kyrkans rättesnöre. Rum för de som vill hålla fast vid det som står i kyrkoordningens första paragraf: 

"Kyrkan betraktar som sin högsta norm den i bekännelseskrifterna uttryckta principen att all lära i kyrkan ska prövas och bedömas enligt Guds heliga ord."

Där inte "trygga" rum ges där man med gott samvete kan bygga på den grund som Gud själv lagt i sitt ord och i Kristus Jesus ges söker sig människorna vidare. 

Det här gäller inte endast folkkyrka..

Guds stora barmhärtighet

Det blev en speciell Valborg i år. En stormig morgon och en fridfull kväll. Aposteln Petrus skriver: "I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp."

Vi har en barmhärtig Gud. Vid andaktstunden på kvällen hade man valt psalmen 370 "Som du vill, o Herre min, om jag blott får vara din, om i glädje och i smärta jag får vila vid ditt hjärta, ha i dig min högsta fröjd, då är jag trygg och nöjd."

Gud har i sin barmhärtighet velat ge de sina ett levande hopp. Nu ser jag att Petrus skriver att han har fött oss på nytt till ett levande hopp.

Gud har alltså fött oss på nytt. Genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda födde han barn åt sig. Barn som har ett levande hopp både när det stormar och då Gud stillat stormen.

I Konungaboken läser vi om Elia: " Herren sade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren.” Då gick Herren fram där, och en stor stark storm som ryckte loss berg och bröt sönder klippor gick före Herren. 

Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. 

Men Herren var inte i jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld. Men Herren var inte i elden. 

Efter elden hördes ljudet av en svag susning.

När Elia hörde det, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. 

Då kom en röst till honom som sade: ”Vad gör du här, Elia?” 

Han svarade: ”Jag har verkligen ivrat för Herren Gud Sebaot. Israels barn har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.”

Boenhoffer skriver i psalmen: "När det blir stilla, låt oss höra sången som sjungs av dina barn i evighet, en lovsång från en värld, osynlig för oss."

När det blir stilla. När stormens brus inte mera når fram. När hemmets dörr står öppen. 

"Som du vill, o Herre kär, om det blott till hemmet bär. Fri från tidens bördor tunga skall jag där ditt namn lovsjunga för din nåd och trofasthet, som består i evighet."

Om det blott till hemmet bär. 

- -

Andaktstsunden är över. Vi går ut. Böjd av den här tidens mödor kommer han emot mig med sin rollator. Han sträcker ut sin hand och vi hälsar Guds frid.

Sedan säger han orden: "Det är Guds ord vi behöver." Det är Guds ord vi behöver för att orka hem. 

Det var ett mäktigt vittnesbörd. 

Så fortsätter vi på vägen hem. Och nog bär det hemåt. För Guds ord vittnar därom. Hemmets dörr står öppen. Den öppnades då Jesus steg upp ur sin grav.

Riket är berett. I fjärran hör jag de förunderliga orden: "Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse."

I din barmhärtighet beredde han ett rike. Han välsignar. Vi får komma. Tack gode Gud!

Aftonfriden påminde om himlens frid. "Aftonfriden i mitt hjärta minner mig om himlens strand, jag då glömmer all min smärta, får en glimt av ljusets land och ny kraft i ökenland."

Gud är barmhärtig och god!