När vi följer folkbibelns bibelläsningsplan får vi idag läsa om världens slut:
"Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst gick ut från tronen i templet: "Det har skett."
Och det kom blixtar och dån och åska och en så stor jordbävning att något liknande aldrig har hänt så länge människan har funnits på jorden, så stor och väldig var jordbävningen.
Den stora staden rämnade i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin.
Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer. Stora hagel, tunga som talenter, föll från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan eftersom den var mycket svår."
Johannes hade hört en stark röst från templet säga till de sju änglarna: "Gå ut och töm Guds sju vredesskålar över jorden."
Vi märker att den sista vredesskålen töms över luften. Över den luft människorna andas. Johannes ser blixtar, eld som rör sig i luften. Han hör dån likt åskan.
Folkens städer störtar samman. Jorden har nu i över 80 år haft hotet om atomkrig över sig. Gud har ändå hållit sin skyddande hand över jordens folk medan evangeliet gått ut över jorden.
Som kristna, som Jesu vänner behöver vi inte frukta världens slut. Vi vet att det en gång kommer. Men vi vet inte när.
Vi vet att den dagen vilar i Guds goda händer och att Jesu vänner inte behöver smaka Guds vrede.
När världens slut med dess plågor kommer hädar människorna Gud. Som Guds barn får vi däremot förtrösta på Herren Jesus och den frälsning som vi av Guds stora nåd ser fram emot.
Den som lever och tror på Jesus skall leva om han än dör..
Gud är god. Guds barnaskara är den tryggaste skaran här i tiden..
"Och jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, för med dem når Guds vrede sin fullbordan.
Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:
"Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud Allsmäktig. Rätta och sanna är dina vägar, du folkens Kung. Vem skulle inte vörda dig, Herre, och prisa ditt namn?
Bara du är helig, och alla folk ska komma och tillbe inför dig, för dina rättfärdiga domar har uppenbarats."
I dagens bibelläsning från Uppenbarelseboken 15 står vi inflör Guds domar:
" Därefter såg jag hur templet i himlen, vittnesbördets tabernakel, öppnades. Och de sju änglarna med de sju plågorna kom ut ur templet, klädda i skinande rent linne och med bälten av guld runt bröstet. Och en av de fyra varelserna gav de sju änglarna sju skålar av guld, fulla av vrede från Gud som lever i evigheters evighet. Och templet fylldes med rök från Guds härlighet och makt, och ingen kunde gå in i templet förrän de sju änglarnas sju plågor hade nått sitt slut."
Vi möter en stark text. Och det enda som bär och räddar oss är att Gud lät sin egen son Jesus ta straffet på sig och bära det för vår räddnings skull.
Inför Guds vrede kan inget syndigt bestå. Endast Jesus håller måttet. Han är vår räddning och frälsning.
Vår räddning finns i Lammets blod. I Kristi blod. I det namnet och det blodet har vi rätt att tro vår synd förlåten. Att synden är borttagen och skulden försonad.
Nog har vi orsak att lovsjunga Lammet. Ingenting får skymma Jesus i vårt kristna liv. Han är klippan som håller. Som brast för att vi skulle få en trygg och säker viloplats.
"Men Noa hade funnit nåd inför Gud" Den bibelversen rullade i mina tankar i natt. Egentligen står det att Noa funnit nåd inför Herrens ögon: "Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon." (Första Moseboken 6:8)
I drömmen försökte jag förklara vad Guds nåd i Kristus Jesus betyder och innebär. Men man vill inte riktigt ta budskapet till sig.
Vad innebär det då att ha funnit Guds nåd?
I en sång sjunger vi att jag vet att nåden räcker:
- "Det enda som bär när allting annat vacklar.
Det är Guds nåd och Guds barmhärtighet."
- "Det enda jag vet, det är att nåden räcker
Att Kristi blod min synd, min skuld nu täcker."
- "Det enda jag har att lita till en gång. Det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd."
- "Det enda som står igenom alla tider. Det är Hans kors och blodets säkra grund."
"Det enda jag har inför den vita tronen. Det är en frälsad själ, halleluja Och detta är nog ty all min synd blev sonad. När Jesus dog för mig på Golgata."
Ur psaltarpsalmen 57: "Mitt hjärta är frimodigt, Gud, mitt hjärta är frimodigt, jag vill sjunga och lovprisa.
Vakna upp, min ära, vakna upp psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
Jag vill tacka dig bland folken, Herre, jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
Ty din nåd räcker upp till himlen och din sanning ända upp till skyarna.
Visa din höghet över himlarna, Gud, och din härlighet över hela jorden."
Medan solen stiger upp över jorden får vi tacka Gud för hans godhet och beskydd under mödans dagar.
Gudsmannen Mose skriver: "Vårt liv varar sjuttio år eller åttio, om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det förbi, vi flyger bort."
När ett Guds barn sluter sina ögon den sista gången här på jorden öppnas en evighet med Jesus.
Nog har vi mycket att tacka Gud för..
"Ännu en annan ängel följde efter, och han sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin."
En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: "Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare.
Han kommer att plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn.
I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus." (Uppenbarelseboken 14:8-12)
Den som tror på Jesus håller också fast vid Guds bud och ord. I en predikan senaste helg fäste jag mig vid budskapet om att vår frälsning har vi i Ordet som blev kött. i Jesus Kristus.
Det gäller att hålla fast vid tron på Herren Jesus. Där tron är levande håller man också fast vid Guds ord.
Som kristna vill vi utföra det dagliga jordiska arbetet väl. Vi är vana med direktiv hur arbeten skall utföras.
I det kristna livet är tron på Jesus det centrala och det som uppehåller livet. Jesus är inte delad. Han är nåd och sanning.
Värdslig media har under veckan lyft fram hur det stora och mäktiga här i tiden håller på och smulas sönder. Det mäktiga USA hotas av konkurs. Pengarna tar slut.
Guds ängel proklamerar att Babylon är fallet. Det lönar sig inte att gripa tag i något som redan är dömt till undergång. Babylon är den gudsfrånvända världen som förkastat Gud och hans ord..
"Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag.
Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna."
(Uppenbarelseboken 14:6-7)
Johannes ser en ängel flyga mellan himlen och jorden. Tidigare hade han sett en ängel stå med en foten på havet och den andra på jorden. (Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld. I handen hade han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden och ropade med hög röst, som när ett lejon ryter.)
Änglarna förkunnar evangelium med hög röst. Tiden att förkunna evangelium här i tiden lider mot sitt slut.
Guds evangelium är evigt och det skall bäras ut ännu i den yttersta tiden. Jesus själv vittnar i Matteus 24: "Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma."
Om hösten är det bråttom att få mycket jordiskt arbete utfört innan höstregnen. Predikan om Guds evangelium skall vi däremot inte få färdig. Jesus varnar kraftigt för att gräva ner det pund som fåtts att förvalta.
Vad är då evangelium? Det är budskapet om att Jesus gjort allt. Att synden är försonad. Att människan uppmanas att försona sig med Gud.
Aposteln skriver: "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.
Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud."
När vi hör evangelium uppmanas vi att tro. Evighetens klockor kallar. Guds basuner ljuder. Änglarna och Guds sändebud utför sitt verk.
På Noas tid, på Lots tid och i den tiden då Jesus återvänder till jorden..
"Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake.
Det utövar det första vilddjurets hela makt inför det och får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår hade blivit läkt.
Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn.
Genom de tecken det har fått makt att göra inför vilddjuret vilseleder det dem som bor på jorden. Det befaller jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret, som har ett sår av ett svärd men levde.
Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att bilden till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild.
Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal."
Dagens bibelläsning för oss till Uppenbarelseboken och kapitel 13 som beskriver vilddjurens härjande på jorden.
Här möter vi en total kontrast till Herren Jesus och Guds rike. Vilddjuren är inte trevliga. De kan verka skrämmande.
Jesus däremot har en annan avsikt när han låter Johannes se och skriva ner vad han ser.
I mina tankar kommer profeten Jesajas ord:
"Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät.
Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk. Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd, era inkomster för det som inte kan mätta?
Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat.
Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva!
Jag vill sluta med er ett evigt förbund: Ni skall få den trofasta nåd som jag lovade David.
Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och ledare för folken."
"Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves." (Första Kor 15:58)
Sedan aposteln skrivit om den sista basunen och den förvandling som den för med sig lyfter han fram arbetet i Herren. Det är inte förgäves.
"Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade: "Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde, och han skall vara konung i evigheternas evigheter."
Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud och sade:
"Vi tackar dig, Herre Gud, du Allsmäktige, du som är och som var, för att du har tagit makten, din stora makt, och trätt fram som konung.
Folken vredgades, och din vredes dag har kommit, tiden när de döda skall dömas och när du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, små och stora, och då du skall fördärva dem som fördärvar jorden."
Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar, dån och åska, jordbävning och stora hagel." (Ur Uppenbarelseboken elva)
Basunljudet kallar och samlar Guds folk. Och då den sista eller sjunde basunen ljuder träder Gud fram som en konung.
Hans makt och majestät blir synligt på ett helt nytt sätt. Den gode Herden framträder som konung. Profeterna och de heliga d.vs. de kristna får sin lön. - Trons lön, nådelönen.
Konungen har lönen med sig när han kommer. och de som förkastat Herren Jesus får sitt straff bortvisade från Konungens ansikte.
Den eviga friden och fröjden börjar. Allt Guds ord och alla Guds löften fullbordas.
Med egna ögon får vi skåda Honom och se: Allt är precis som det blivit sagt. Majestätiskt tronar Guds Ord över en ny himmel och en ny jord.
och all dess härlighet
är som blomster på marken.
Gräs torkar, blomster vissnar,
när Herrens Ande blåser på det.
Ja, folket är gräs!
Gräs torkar bort, blomster vissnar,
men vår Guds ord
förblir i evighet."
"O, att mina ord hade skrivits ner, att de hade blivit upptecknade i en bok och för evigt inristade i klippan med ett stift av järn och med bly!
Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet.
När sedan denna min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött skåda Gud.
Jag själv skall få skåda honom, med egna ögon skall jag se honom, inte med någon annans. Därefter trånar jag i mitt innersta."
(Job 19: 23-27)
Bilden från Jolkkaträsk i Nedervetil där solen sken och värmde på tisdagsmorgonen.
Vi får tacka Gud i livets alla förhållanden..
2 Mos. 4:10-17:
"Då sade Mose till Herren: "Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare.
Jag är trög att tala och har en trög tunga."
Herren sade till honom: "Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren?
Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga."
Men Mose sade: "Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill."
Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: "Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala.
Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta.
Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra.
Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom.
Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken."
En av inkommande söndags gammaltestamentliga texter handlar om gudsmannen Mose som upplevde att han hade en trög tunga.
Mose var trög att tala och hade en trög tunga. Men Gud tog Mose i sin tjänst. Gud talade till Mose.
Gud vittnade om hur han gett människan munnen. Gud kan göra människan stum och Gud kan fylla munnen:
"Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga."
Varför valde Gud en man med en trög tunga?
Kan en trög tunga också vara till välsignelse för en Herrens tjänare?
Ja, då Gud får fylla den..
Vi har en förunderlig Gud..
Ur Psaltaren 40, en sång av David:
Slaktoffer och matoffer vill du inte ha – du har öppnat mina öron
– brännoffer och syndoffer begär du inte.
Därför säger jag: "Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig.
Att göra din vilja, min Gud, är min glädje. Din lag är i mitt hjärta."
Jag förkunnar glädjebudet om rättfärdighet i den stora församlingen, jag sluter inte mina läppar. Du, Herre, vet det.
Jag döljer inte din rättfärdighet i mitt hjärta, jag talar om din trofasthet och din frälsning.
Jag gömmer inte din nåd och din sanning för den stora församlingen."
Vi har en mäktig Gud och ett trösterikt Guds ord. Gud är god!
"Den rättfärdige måste lida mycket, men Herren räddar honom ur allt. Han bevarar alla hans ben, inte ett enda av dem skall krossas.
Det onda skall döda den ogudaktige, de som hatar den rättfärdige skall stå med skuld.
Herren friköper sina tjänares själar, ingen som flyr till honom skall stå med skuld."
(Psaltaren 34:20-23)
Det är trosstyrkande att läsa konung Davids psalmer. I varje psalm finner vi Kristus Jesus vår frälsare.
Herren friköper sina tjänares själar. Den som flyr till Jesus blir fri från sin skuld. Psaltaren var Jesu sångbok. Herren Jesus fick sjunga de sånger som vittnade om Honom. Jesus måste lida mycket. Mera än David.
Jesus var älskad av Gud sin Fader. Med en evig kärlek återlöste han människosläktet.
Läsning av psaltaren ger ett ljus över mycket av det som vi kämpar med i vår tro. Samma Andens språk finner vi också i Sions sånger, vår väckelses sångskatt.
- Genom lidande till seger går den väg som Jesus gått och att gå den samma vägen är också hans egnas lott.
- Han lyfter av bördan som blir mig för tung och gör mig likt örnen så frisk och så ung.
"När sorg och bekymmer vill trycka sin stämpel uppå mina drag, då ser jag på Jesus - vad lycka, han ställer ju allting i lag! Han lyfter av bördan som blir mig för tung och gör mig som örnen, så frisk och så ung. Ty Jesus, min Jesus, ja, Jesus, min Jesus har blivit min Herre och kung!"
"I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud. (Psaltaren 31:6)
Psaltarpsalmerna 29, 30 och 31 skrivna av konung David bildar en intressant helhet. I psalm 29 möter vi Guds domar genom de sju åskorna. I psalm30 Guds helande och sedan vittnar psalm 31 om att vi är friköpta.
Friköpta från domen och straffet. Helade genom att vi i Kristus får vara en ny skapelse, försonade med Gud..
Ibland stöter man också på en pastor under arbetsdagen och får byta några ord. Kläderna han bar var en skogsarbetares kläder.
Vi fick tala om både det lekamliga och det andliga arbetet. Det lekamliga jordnära arbetet stöder det andliga säger han.
Han får leva i samma vardag som församlingsborna. Dela deras bekymmer och glädjeämnen.
En pensionerad luthersk präst som i vardagen trivs också med fysiskt tungt och utmanande arbete.
Visst var det åter ett välsignat möte.
"Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord.
Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade." (Jesaja 53:1-6)
Dagens bibelläsning undantagsvis på eftermiddagen lyfter fram hur vi är helade genom Jesu sår.
Konung David skriver i psaltarpsalmen 30:3 hur han ropar till Herren och Herren helar. "Herre, min Gud, jag ropade till dig och du helade mig.
Tron på Jesus helar. Tron på Jesus gör att vår gudsrelation återupprättas. Rening från synden har vi i hans blod.
I kristen dogmstik läser vi om Gudsbildens omedelbara följder för människan:
Gudsbildens omedelbara följder för människan var: 1. Oödlighet, därför att döden och dess förebud (sjukdom, svaghet, m.m.) enligt Skriftens lära inte kom in i världen förrän genom synden.
(1 Mos. 2:17, Rom. 5:12, 6:23).
Åsikten att människans död har sin förklaring i att kroppen är materia är hednisk.
2. Herravälde över de övriga varelserna, vilket i 1 Mos. 1:26, 28 framställs som en direkt följd av gudsbilden. Människans herravälde över de oförnuftiga varelserna före syndafallet var ett verkligt herravälde, t.o.m. i så hög grad att dessa utan tvång ställde sig i människans tjänst (1 Mos. 2:19-20).
Efter syndafallet äger människan endast en karikatyr av det ursprungliga herraväldet, då hon måste använda sig av tämjande, list och våld, om hon någorlunda vill förbli herre över de oförnuftiga varelserna (Luther kallar detta ”skenherravälde”)
Det skapade befinner sig i ständigt uppror mot den i synd fallna människan. Detta förhållande bör ständigt påminna oss om vilken styggelse synden måste vara för Gud, då den på ett så grundläggande sätt rubbat förhållandet mellan människan och den övriga skapelsen." (Citatet slut)
Igår då jag körde från Nedervetil fastnade jag vid en mening i en predikan som jag lyssnade till: "Tacka Gud i livets alla förhållanden."
Aposteln skriver i det femte kapitlet i brevet till tessalonikerna: "Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus."
I Kristus Jesus är människan en ny skapelse. Genom tron på Jesus blir vi delaktiga av frälsningen och äger syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod.
Jesus frälsar sitt folk från deras synder. När vi tror på Jesus äger vi en frälst själ. Och vi lever i väntan på Jesu återkomst och kroppens förvandling och uppståndelse.
I första korinterbrevet 12 skriver aposteln om nådegvåorna som är den Helige Andes gåvor till den kristna församlingen: "En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande" (vers 9)
"Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål.
Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar?
Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? Men sträva efter de nådegåvor som är störst.
Och nu visar jag er en väg som vida överträffar alla andra (28-31)
Jesus är vår helare. I honom föds vi på nytt till ett nytt liv i Honom. Ett liv som också är evigt.
Om än nådegåvan att bota sjuka finns och verkar i Guds församling har vi endast en helare och det är Herren Jesus.
Honom och Fadern får vi tacka i livets alla förhållanden. I allt det som möter oss här i tiden framtill den dagen då Gud ger allting nytt.
Vi får tacka och be. Vi får tacka Gud och be för systrar och bröder i Herren som drabbats av sorg och sjukdom.
I förtröstan på att Gud hör bön för Jesu Kristi skull. Likt Jesus ber vi att Guds vilja skulle få ske. - även här i syndens, sorgens och mödornas land..
"Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder." (Lukas 22:31-32)
En litet märklig bibeltext har varit i mina tankar någon dag. Kampen om människornas själar är hård. Men Jesus ber och Jesus segrar.
Natten innan Jesus utvalde sina apostlar tillbringade han i bön. Och Jesus fortsatte att be. Jesus fortsätter att be.
Aposteln skriver i Romarbrevet 8: "Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?
Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?
Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.
Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.
Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."
Jesus ber ännu idag vid Faderns sida.
Den här veckan får vi också be för våra vänner från öster och alla lidande och kämpande kristna.
"Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot pris, ära och makt, ty du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat." (Uppenbarelseboken 4:11)
Johannes får se in i himlen genom den dörr som står öppen. Han hör de 24 äldste lovprisa Gud. De faller ner inför honom och lovprisar honom. De lägger ner sina kronor inför tronen.
Han ser något av den himmelska Gudstjänsten som de saliga firar. Saligheten är att se Gud ansikte mot ansikte.
Den himmelska glädjen är att se Gud ansikte mot ansikte. "De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor."
I himlen firar de som gjort sina kläder vita i Lammets blod sin Gudstjänst. I Uppenbarelseboken 7 läser vi om hur en av de äldste vittnar för Johannes: "Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem.
De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem.
Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."
Lammet vars blod gjorde dem rena är nu deras herde.
I himlen finns ingen måndagsmorgon. Men här nere får vi varje dag ta del av Guds ords ledning. Lammet är vår herde på båda sidor om tidens gräns.
Psaltaren 30: "En psalm, en sång av David för templets invigning.
Jag vill upphöja dig, Herre, ty du drog mig upp ur djupet, du lät ej mina fiender glädja sig över mig.
Herre, min Gud, jag ropade till dig och du helade mig.
Herre, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande tillbaka, bort från dem som farit ner i graven.
Lovsjung Herren, ni hans fromma, prisa hans heliga namn!
Ty ett ögonblick varar hans vrede, hela livet hans nåd.
Om aftonen gästar gråt, om morgonen kommer jubel.
Jag sade när det gick mig väl: "Jag skall aldrig vackla."
Herre, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt, men när du dolde ditt ansikte blev jag förskräckt.
Till dig, Herre, ropade jag, till Herren bad jag om nåd:
"Vilken vinning har du av mitt blod, av att jag far ner i graven?
Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?
Hör, Herre, var mig nådig! Herre, var min hjälpare!
Du förvandlade min klagan till dans, du tog av mig sorgens dräkt och klädde mig i glädje.
Därför skall min själ lovsjunga dig utan att tystna. Herre, min Gud, jag vill tacka dig för evigt."
Nästa söndags tema är: Jesus vår helare. "Människan är skapad för att prisa Guds namn. Synden hindrar henne att göra det, men Jesus kan ge oss seende ögon, hörande öron och en tunga som prisar Guds gärningar. Jesu gärningar vittnar om hans kärlek och om hans makt att hjälpa människor i nöd."
Konung David ville tacka Gud för evigt. I psaltarpsalmen skriver han om hur själens lovsång aldrig tystnar. Även när stoftet förmultnar lovsjunger själen Gud.
"Bara det orena och lögnaktiga skall för alltid vara utestängt, också det som var oäkta och fult och förljuget i det som människor hittade på."
Jag lånar ovan orden av Bo Giertz där han beskriver vad som finns och inte finns i det nya Jerusalem.
Det nya Jerusalem möter vi i slutdelen av brevet till Filadelfia: "Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn."
Igår tog vi farväl av vår församlings, vår bönehusgemenskaps äldsta. Hon hade segrat i kraft av Jesu blod. Jorderesan är över och något helt nytt har börjat på den andra sidan, bortom tidens höljen.
En gång skall vi alla bryta upp från den här jorden. Vi skall bo i något som kommer ner från himlen. I Guds stad i det nya Jerusalem.
Vägen dit känner vi, för Jesus vår frälsare är själv vägen.
När det gäller det himmelska, det eviga har vi Guds eviga Ord att gripa tag i. Ordet uppenbarar det vi behöver veta. Ordet uppenbarar tillräckligt. Vi behöver inte mera än ordet. Vi skall inte heller nöja oss med mindre än vad Gud ger oss i sitt ord.
Ett nytt Jerusalem där Jesus bor bland sitt folk är målet för vår livsvandring..
"Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det."
I dagens bibelläsning ur Uppenbarelseboken 2 ges ett löfte om en vit sten och ett nytt namn. Den vita stenen vittnar om frikännande vid domen för Kristi skull.
Bibeln antyder om att Jesu vänner också skall vara närvarande, men som friköpta och utan fruktan.
De kristna i Pergamus hade bott där Satan hade sin tron. De hade hållit fast vid Jesu namn även då Jesu vittnen mördades och nu får de ett löfte om ett nytt namn.
Bileams lära hade florerat i församlingen och motståndarna hade gillrat fällor för Guds folk. Nikolaiternas lära med all den tidens omoral hade fått fotfäste bland de kristna.
Men där fanns en som var större än Balak, Bileam och Nikolai. Jesus, han som fäller domarna på den yttersta dagen. Han dömmer och frikänner i enlighet med sitt ord den dagen då böckerna öppnas. Då namnet i Livets bok hos Jesus är det ända som gäller..
"Men gå du bort till dess änden kommer. Sedan du har vilat skall du uppstå till din del vid dagarnas ände." (Daniel 12:13)
Här på jorden blir vi ibland trötta. Någon gång kan vi till och med sova 12 timmar. Det är en lång tid.
Här i tiden är vilan ändå ej alltid så skön. Vi kan plågas av oroliga drömmar. När en människa är trött är hon också ibland plågad och anfäktad. Jordiska bekymmer och själafiendens angrepp gör människan trött.
Men vilan i Gud, vilan hos Gud är skön. Ett Guds barn får en morgon vakna utan synd. Vi får vakna i ett land utan synd.
Utan trötthet, smärta, tvivel och sorger. Utan djävul, utan död.
"Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona."
Jesus lovar att ge livets krona åt den som varit trogen intill döden. Den som hållit fast vid tron på Jesus får livets krona av Jesus.
Jesus som själv är livet och lever i evighet kan ge livets krona. Herrens broder Jakob skriver också om denna kronan: "Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom."
Livets krona får den som älskar Gud, som älskar Jesus. Till församlingen i Filadelfia skriver Jesus: "Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna."
Namnet Jesus bleknar aldrig sjöng vi vid bönen inför sommarmötet..
För Guds ords och Jesu Kristi vittnesbörds skull hade aposteln Johannes hamnat till ön Patmos.
Där på ön ger Gud honom Jesu Kristi uppenbarelse. Den Herre som han av Guds nåd fått tjäna uppenbarar sig för Honom.
När Johannes ser honom faller han ner som död för hans fötter. Jesus lägger sin högra hand på honom och säger: "Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet.
Den åldrige Johannes får en uppgift: "Skriv alltså ner vad du har sett och vad som är och vad som skall ske härefter."
Bibelläsningen flyttar nu till Uppenbarelseboken. En förunderlig bok som Gud av nåd gett oss.
En uppenbarelse är något som ingen människa kan veta eller få reda på med hjälp av de kunskaper och resurser som vi normalt förfogar över.
Det handlar om något som bara Gud vet, men som han har velat låta oss få del av..
"Jag är ej mer min egen, jag hör min Jesus till. Han har mig köpt med blodet och hans jag vara vill. Han gått för mig i döden och lagt min synd på sig. O, skulle jag ej älska den så har älskat mig?" (Sions sånger 175)
Hur är det att höra till Jesus? - att vara hans.
Vår synd tog han på sig. Han älskade oss ända in i döden. Men han ger oss också ett nytt liv.
Vi kallas att leva det nya livet i Kristus. "Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom." (Romarbrevet 6:8)
Igår på kvällen miste solen något av sitt sken. Vinden mojnade och det kändes ganska märkligt.
Märkligt skulle våra liv också vara om vi inte skulle få vara Jesu egna. - Men nu får vi höra till Jesus..
"Din vill jag bli, lycklig och fri -tjänar jag dig tills min dag är förbi."
"Från den gamle till den utvalda frun och hennes barn, som jag älskar i sanningen, och inte bara jag utan alla som har lärt känna sanningen.
Vi älskar dem för sanningens skull, som förblir i oss och skall vara med oss i evighet.
Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, Fadern, och från Jesus Kristus, Faderns Son, vare med oss i sanning och kärlek." (Johannes andra brev 1:1-4)
Kärlek och sanning hör i hop. Det är inte kärleksfullt att inte lyfta upp sanningen. När ni älskar någon i sanningen är Fadern och Sonen med. Vi älskar för sanningens skull. Guds ord är sanning.
Som kristna är vi kallade att lära känna sanningen. Nu finns alltså sanning, värdighet och fördragsamhet i samma paket.
Och mildhet och tålighet. Kärleken är tålig och mild. Den upphäver sig inte. Sanningen står också fast. Den sanna kärleken är orubblig.
Sanningen har sin plats i den kristna gemenskapen. Den kan inte ersättas av något annat.
"Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått.
Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek.
Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.
Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut." (Efesierbrevet 4:1-7)
En kristen uppmanas att leva värdigt, gudfruktigt och värdigt. Vi uppmanas att leva värdigt den kallelse vi fått. Till den kallelsen hör också att ha fördrag med varandra i kärlek.
Den Helige Ande skapar också en enhet där friden binder samman Jesu lärjungar. Den frid som Jesus ger binder samman.
Frid och gemenskap är Guds gåvor. Tack Herre för dina gåvor.
På sommarmötet hittade jag en bok med brev som Erkki Antti, en av de första förkunnarna i väckelsen skrev till olika personer. Här på vägen hem har jag tidigare skrivit om honom. Bland annat om en syn som han klarvaken fick se i prästgården i Pajala efter prostens död:
"Och när han kom till medvetande förstod han med stor glädje och trons förvissning, att ingen människa, utan Gud själv, skall leda kristenheten till tidens slut genom sin helige Son Jesus, ty Jesus är trons begynnare och fullkomnare, den förste och den siste och tillika den Gode Herden, som tar vård om sin hjord."
Gud själv är den enda som kan leda kristenheten och han leder den genom sin son Jesus Kristus.
Mänskligt ledarskap är alltid bristfälligt. När vi utvärderar det mänskliga kristna ledarskapet som alltid också finns i någon form är det livsviktigt att vi kan se och finna Jesu bild inom det.
Annars blir följderna förödande.
Den gode Herdens röst fick ljuda över sommarmötet. Gud är trofast.
"Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.
Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn."
Dagens bibelläsning från Johannes första brev kapitel 5 vittnar om det eviga livet vi har i Kristus Jesus.
Evigt liv har den som tror på Jesus. Genom tron på Gud blir vi Guds barn på nytt skriver Bo Giertz. Det stämmer för Guds gåva är evigt liv och Jesus gav sitt liv för att Faderns barn skall få leva.
Aposteln skriver: "Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.
Livet har vi i Jesu blod sjunger vi. I en sådan nåd närmar vi oss evigheten. - En evighet med Jesus.
På sommarmötet satt jag vid några tillfällen i lyssnartältet och fick lyssna till Guds ord. Där fick man komma nära ordet..
"Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren.
Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas.
Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau." (Hebreerbrevet 12:14-16)
Strävar jag efter frid med alla?
Ser vi till att ingen går miste om Guds nåd?
Hur är det med bittra rötter? Ser vi till att ingen bitter rot sjuter skott? När det bittra får börja växa blir många smittade.
Det är lätt att baktala och vinkla sanningen. Lättare än vi tror. Guds ord uppmanar oss att söka frid med alla.
Att söka frid är något som Guds ord bejakar. Guds barn skapar frid säger Jesus: "Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.
Och Jesus frid är inte av den här världen..
Efter flera dagar bland Guds folk har det åter blivit jordiskt arbetet med allt vad det innebär.
Strävandet efter frid är något gott som Gud vill lära oss. En man som jag träffade för någon vecka sedan hade en önskan att inte bli bitter. Gud hör nog en sådan bön. Ja han hör alla böner..
Herren Jesus berättar i Matteus 24: "Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas.
Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.
Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.
Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära.
När Gud välsignar ett sommarmöte genom sitt ord får vi gång på gång känna försmak av himlen.
Försmak av livet hos Gud. Försmak ger också hemlängtan. Vid den sjunde och sista basunens ljud samlar Gud sitt folk för nya himlar och en ny jord. Det som delvis varit en hemlighet blir uppenbart:
Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.
Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet:
Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.
Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves." (Första Korinterbrevet 15: 52-58)
Herren ger makt åt sitt folk, Herren välsignar sitt folk med frid. (Psaltaren 29:10-11)
Herren välsignar sitt folk med frid skriver David i psaltarpsalmen. Herren sitter på sin tron när syndafloden kom. Han sitter på sin tron idag.
Och en dag samlar han alla människor inför sin tron. "Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem.
Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok.
Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.
Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön."
(Uppenbarelseboken 20: 11-15)
Gud han bokför nogrannt. Det gjorde han när syndafloden kom. Han lät arkens dörr stå öppen så länge tid gavs.
När nådens tid för den första världen tog slut stängdes dörren. På samma sätt låter han ännu idag nådens dörr stå öppen.
Herren kallar här i tiden med en mäktig kallelse. Gud har en kallelse till himlen i sin egen son Jesus Kristus.
Livets bok är boken som tillhör Jesus. Jesus själv är livet. Förutom vägen och sanningen är han livet.
Jesus har åter öppnat vägen till livets träd. Och Jesus ger rätten till livets träd. Jesus är också den enda som kan stryka ut namnet ur livets bok och ta bort rätten till livets träd.
Hur du förhåller dig till Guds kallelse i Kristus Jesus avgör var du tillbringar evigheten..
Den som inte tror på Jesus är redan dömd. Följden av Människans förkastande av Guds nåd i Kristus Jesus är en evighet utan Jesus. En evighet bortvisad från Guds ansikte.
Skynda till Jesus och hans förunderliga nåd och frid. Till ett liv i Jesu famn..
I sin allmakt och godhet lät Gud igår ett ovanligt litet lågtryck bildas söder om Uleåborg. De kraftiga vindarna runt lågtrycket och den sol som Gud senare sände har torkat och torkar upp åkrarna för parkering runt bönehuset.
Men det största undret är att han bereder oss en egen plats i sin himmel genom tron på Jesus..
"Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden." (Hebreerbrevet 3:3)
Orden i inledningen i hebreerbrevet kom i mina tankar igår på kvällen. Herren Jesus upprätthåller allt genom sitt mäktiga ord och har utfört en rening från synderna.
I folkbibelns förklaring till brevet läser vi: "Brevets avsikt är nämligen att visa att det gamla förbundets prästtjänst, tempeltjänst och offer är avlösta av Kristi offer "en gång för alla"
Det finns alltså en rening från synden utförd genom Jesu blod som utgjöts till ett evigt syndoffer.
När vi i Kristus - Genom tron på Kristus Jesus är delaktiga av försoningen. Då finns det en ny himmel och en ny jord bortom tiden som väntar.
Om vi genom tron blivit Guds barn är vi Kristi medarvingar..
"Till den gyllne staden står mitt glada hopp, snart till Lammets bröllop tar mig Jesus opp."
I dagens bibelläsning får vi läsa ett brev skrivet av aposteln Johannes. - Hans första brev:
"Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid - om Livets Ord är det vi vittnar.
Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.
Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss.
Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.
Och detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig."
Igår såg jag glädje när jag vandrade omkring på mötesområdet. Guds ord går ut för att vi redan här i tiden skall få känna glädje.
En glädje som skall bli fullkomlig. Grunden för den glädjen är Livets ord - Herren Jesus.
Johannes fick möta Honom. Jesus kallade Johannes vid sjön. Evangelisten Matteus skriver: "När Jesus vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön. De var fiskare.
Han sade till dem: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare." Genast lämnade de näten och följde honom.
Han gick vidare och fick då se två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, där de satt i båten tillsammans med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät.
Han kallade på dem, och genast lämnade de båten och sin far och följde honom."
Jesus kallar. När våra öron öppnas för hans kallelse skall vi följa Honom. Och så når vi Livets land.
Kom! - Följ Jesus!
Och han sände ut dem att predika Guds rike och bota sjuka. Han sade till dem: "Ta ingenting med er på vägen, varken stav eller lädersäck, varken bröd eller pengar, inte heller två livklädnader.
När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni drar vidare. Men om man inte tar emot er, lämna då den staden och skaka dammet av era fötter. Det skall vittna mot dem."
De gick ut och vandrade från by till by och predikade överallt evangeliet och botade sjuka."(Lukas 9:1-6)
Evangeliet måste predikas för alla folk. Herren själv predikade och han sände ut sina lärjungar för att predika.
Sommarmötet inleds ikväll och programmet består av predikan, av sång och predikan.
Lärjungarna skulle predika Guds rike. Med Jesus hade Guds rike kommit till världen och människorna måste få veta det.
Guds rike är inte av den här världen. Men det finns i den här världen. Och vi är Guds rikes medborgare.
Och Herren Jesus är vår konung. Hans rike är upprättat här i världen. Här i tiden. Och riket är ett evigt rike.
"Gud har insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt han velat." (1 Kor. 12:18)
Enligt Folkbibeln "Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat."
Bo Giertz förklarar:
Jämlikhet är inte det samma som likhet.
Värdet beror inte på att vi är lika.
Att vi är skapade till Guds barn är grunden för vårt lika värde.
I olikheten ligger en mening och ett värde. Så är det också i kyrkan.
Gud har insatt olika lemmar till olika tjänst i sin kyrka.
Här ser vi skillnaden mellan Kristi rike och världens rike.
I Kristi rike talar man inte om rättigheter utan om tjänst.
Gud har gett oss rätten att leva och tjäna i kyrkan genom att dö i vårt ställe.
Vi är hans lemmar, var och en i sin mån. Var och en på den plats där Gud insatt oss.
Orden ovan fick jag ta del av två gånger igår. Gud är god!
Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar.
Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål.
Aposteln talar till först om tjänsterna
1. apostlar
2. profeter
3. lärare.
Sedan vidare om uppgifterna:
4. till att utföra kraftgärningar
5. till att få gåvor att bota sjuka
6. till att hjälpa
7. att styra
8. att tala olika slags tungomål
Gud fördelar sina gåvor suveränt
9. Inte är väl alla apostlar?
10. Inte är väl alla profeter?
11. Inte är väl alla lärare?
12. Inte utför väl alla kraftgärningar?
13. Inte har väl alla gåvor att bota sjuka?
14. Inte talar väl alla tungomål?
15. Inte kan väl alla uttyda?
16 Men sträva efter de nådegåvor som är störst.
Till sist visar aposteln oss en väg som vida överträffar alla andra:
- Kärlekens väg - Herren Jesus själv..
"Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål.
Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter?
Inte är väl alla lärare?
Inte utför väl alla kraftgärningar?
Inte har väl alla gåvor att bota sjuka?
Inte talar väl alla tungomål?
Inte kan väl alla uttyda?
Men sträva efter de nådegåvor som är störst.
Och nu visar jag er en väg som vida överträffar alla andra: (1 Kor 12:27-31)
Sedan talar aposteln om kärleken. Indirekt om Herren Jesus:
"Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte.
Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.
Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken" (13:12-13)
Regnet och vattenflödena flyttar fram den här dagens och morgondagens planerade trumarbeten.
För mig blev det lättare att ta en dag ledigt och delta i bibeldagen på fredag.
Vi har en mäktig Gud tänkte jag medan leverantören varsamt lyfte ner de tusen kg tunga trumrören..
Ur dagens bibelläsnng från Johannes evangelium 20:
"Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud."
Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.
"På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna.
Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren.
Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er."
Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."
Jesus tröstar den gråtande Maria och sänder henne till lärjungarna med bud om att han far upp till den himmelske Fadern - Till Jesu Fader och vår Fader. Till Jesu Gud och vår Gud.
Och lärjungarna får budskapet och vittnesbördet att Herren lever. Ändå vågar de inte öppna den stängda dörren.
Men den stängda dörren var inget hinder för Jesus. Och han överöser dem med sin frid. Han ger dem den Helige Ande.
Lärjungarna blev glada när de såg Herren.
Jordisk sorg och rädsla måste fly för den himmelska glädjen och friden. Gud är god!
Här i tiden kämpar vi med tid för det viktigaste. Då gläds vi över de himmelska hälsningarna..
