Israels uttag ur Egypten var en väldig folkförflyttning som Gud styrde med stark hand.
Aposteln Paulus skriver i Romarbrevets 9. kapitel om sin kärlek till sina landsmän, det judiska folket. Största delen av de levde då som fördömda genom att de var skilda från Kristus.
Paulus skiljer mellan de köttsliga barnen till Abraham och löftets barn, de som är födda genom tron. Vi lever nu i en tid med profetiska händelser. Det är ändå svårt att förstå innebörden i det som sker. Ändå vet vi att Gud ännu styr allt med stark hand.
Paulus lyfter fram Guds rätt att välja. "Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill."
Om än varken Trump eller Netanyahu offentligt bekänner Kristus Jesus kan Gud använda dem för sina syften att alla knän slutligen skall böjas för Jesus.
Guds öga vakar över jorden. Han kallar folk till tro på sin son Jesus både från judarna och hednafolken. En dag tar hedningarnas tid slut och Gud kallar den utvalda resten från det judiska folket. Då blir arken full och Gud skapar nya himlar och en ny jord.
"Men Jesaja utropar om Israel: Även om Israels barn vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst. Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden."
Gud gör inga misstag om än människor är trolösa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar