När Herren ser ner 🙏

"Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. Israels barn gick rakt genom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet."

Vad månne man tänkte i de två härarna när man vandrade mitt i havet. Under uttåget har vi läst om Israels härs suveräna ledning. Där var om dagen en molnpelare för att visa vägen. Och det var Herren Jesus själv. Om natten var där en eldpelare av ljus, det var samma Jesus.

Herren stred för Israel. Och när fiendehären kom för nära ställde han sig mitt emellan de båda härarna. Jag förstår det så att för faraos här blev Herren Jesus till mörker och för Israels här var han dess ljus. Men nu när de två härarna var mitt i havet händer något märkligt.

"Men vid morgonväkten såg Herren ner från pelaren av eld och moln på egyptiernas här och förvirrade den." Det är ödesdigert att strida mot Himmelens Gud, mot skaparen av himmel och jord och människorna.

"Han lät hjulen på deras vagnar lossna så att det blev svårt för dem att komma fram. Då sade egyptierna: ”Vi måste fly för Israel! Herren strider för dem mot Egypten.”

Vi har hört och läst om motsvarande händelser. "Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara."