Genom tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina. Här i Petrus brev märker vi att gudsfruktan är till välsignelse.
Jag har gått in i det femtionde levnadsåret och har blivit påmind om det året som skulle vara ett jubelår, helgat för Herren. Här har vi ändå våra jordiska sysslor att sköta och varken hinner, eller har krafter att studera Guds ord som vi vill.
Mycket lämnar på hälft. I studien om Israels barns uttag ur Egypten är jag ännu vid foten av Sinais berg och ser endast i fjärran Sions berg, det sköna.
I studien av Romarbrevet står jag inför de kapitel som talar om slutet på hedningarnas tidsålder och profetian om att en rest av egendomsfolket skall bli frälst.
Jakobs brev är på hälft och olika bokprojekt ligger nere. Men allt detta ger glädje och framtidstro. Det är gott att få lära känna Herren och alltmera få bli förankrad i nåden i Jesus Kristus.
"Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte.
Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats för er skull, ni som genom honom tror på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud."
Allt vad vi gör här på jorden är förgängligt om vi inte vandrar med Jesus. Men när människan får nåden att inse att hon är friköpt från ett meningslöst liv med Jesu Kristi dyrbara blod blir allting stort.
Då nöjer hon sig med en dag i sänder tills hon når det goda land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar