David skriver i sin pilgrimssång:
Se, hur gott och ljuvligt det är
när bröder bor enigt tillsammans
Det är som när Hermons dagg
kommer ner över Sions berg.
Där skänker Herren välsignelsen,
liv till evig tid.
Bibeln vittnar om att där Kristus får vara kyrkans Herre. Där är enhet, glädje och frid i den Helige Ande. Men när människan tar Kristi och ordets plats blir det strid, kiv och sorg. Den Helige Ande blir bedrövad och kvar finns endast ett tomt skal.
I klagovisorna skriver Jeremia: Glädjen är borta från vårt hjärta,
vår dans är förvandlad till sorg.
Kronan har fallit från vårt huvud.
Ve oss, att vi syndade så!
Därför är vårt hjärta sjukt,
därför är våra ögon förmörkade,
för att Sions berg ligger öde
och schakaler strövar där.
Men Jeremia avslutar så tröstefullt i Anden:
Du, Herre, tronar för evigt,
din tron består
från släkte till släkte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar