Den sanna glädjen och friheten hos Kristus

"Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

Även av det andra sammanhanget där NT talar om Sions berg förstår vi att där är det en trygg plats för människan. Berget Sion förknippas med den levande Gudens stad.

När Paulus i Romarbrevet talar om den levande Gudens barn förklarar han att de är de kallade av både judisk och hednisk härkomst. Hebreerbrevets författare beskriver det himmelska Jerusalem som Sions berg och den levande Gudens stad. Den levande Gudens barn har sitt hemvist i Guds stad.

Det finns alltså en festgemenskap och en församling av förstfödda där glädjen är att namnet är skrivet i himlen genom tron på Jesus Kristus. Nog är det en väldig skillnad på denna skara som får vara i trygghet hos Gud och den andra skaran som tillber vilddjuret och bär dess namn på högra handen och pannan.

Hos Jesus är de omslutna och rättfärdiga genom hans renande blod. När människans Ande är hos Jesus är fullkomningen här på jorden nådd.

Ordet talar om en gemenskap med Kristus  där han givit Andens sigill som en försmak av det eviga livet hos Gud. Då får Guds barn höra den nya sången och de kan även sjunga den. Guds rena ord och Guds röst blir både trygg och ljuv, trots hans heliga majestät. "Och jag hörde en röst från himlen, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor.

De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden.