När Lammet öppnar det sjätte sigillet så förgörs den gudsfrånvända människan. Då finns det ingen räddning. Intill den dagen tror människan att hon förverkligar sig själv då hon löper fritt och förverkligar alla lustar. Men då Gud låter människan gå sin egen väg går hon mot den andliga och eviga döden.
För sent inser hon och måste ropa: ""Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"
När Jesus bryter det sjunde sigillet blir det först en tystnad innan den himmelska glädjen bryter fram.
Jag undrar över hur det kändes för Israels barn att inte behöva se fiendehären. Vad tänkte Farao då Herrens folk omsluts av ett moln av ljus medan mörkret förblindar hans egna ögon.
Vi har en mäktig Gud som segrat på Golgata. Även då sänkte sig ett mörker ner över jorden. En dag ljuder Guds röst och då öppnas gravarna och världen får se Guds folk stiga upp mot molnen för att möta Jesus. Då blir det mörkt för dem som lämnar kvar. På jorden finns det då inget annat än död och förskräckelse kvar.
Men i skydd av molnet räcker Moses ut sin stav och en stark östanvind blåser hela natten. Gud är stor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar