"Den där mannen slutar inte att predika mot denna heliga plats och mot lagen! Vi har hört honom säga att Jesus från Nasaret ska bryta ner denna plats och ändra på de seder som Mose har gett oss."
Judar från de frigivnas synagoga hade börjat diskutera med Stefanus, men de kunde inte stå emot den vishet och Ande som talade genom honom. Det slutar med att han ställs inför stora rådet där falska vittnen vittnar mot honom;
"Alla som satt i rådet fäste blicken på honom och hans ansikte var som en ängels."
I sitt försvarstal börjar Stefanus från Abraham som Gud kallade bort från sitt land till det land som Gud skulle visa honom. Stefanus berättade om slaveriet i Egypten och hur Gud dömde Egypten då han kallade ut sitt folk.
Omskärelsens förbund gav Gud redan åt Abraham. "Och han gav honom omskärelsens förbund. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv stamfäderna"
Stefanus berättar om förtrycket i Egypten och om Moses kallelse: "När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i lågan från en brinnande törnbuske. Mose var förundrad över synen han såg, och när han gick närmare för att se efter vad det var, hördes Herrens röst: Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Då darrade Mose av fruktan och vågade inte se dit."
"Men Herren sade till honom: Ta av sandalerna från dina fötter, för platsen där du står är helig mark. Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten."
Mose fick höra att Herren själv stigit ner för att befria sitt folk. Stefanus berättar vidare om Mose "En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er, ur era bröders krets." Messias skulle födas bland Herrens folk.
Stefanus berättar vidare om folkets avfall i öknen. Men det slutar med att Stefanus stenas till döds.
Men i vår genomgång har nu Guds folk kommit fram till Sinais berg. De har fått se och uppleva mäktiga under. Egyptens smuts har blivit avtvättad i havet, men de har redan klagat och knorrat under den tre månader långa färden.
Under ökenvandringen omskars inte de barn som föddes under ökenvandringen. De levde ändå i omskärelsens förbund men under svåra förhållanden. Sedan i det goda landet omskärs de av Josua vid Gilgal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar