Inte av den här världen

"Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig. 

Ja, Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla av hela mitt hjärta, i Kristus Jesus. 

Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme, så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris." (Filipperbrevet 1:7-11)

Paulus satt i fängelse när han skriver brevet till de kristna i Filippi.

Paulus var bunden, men Kristus Jesus verkade i Honom. Paulus tjänst i Guds rike utfördes alltså inte genom hans egen kraft, förmåga och vilja. 

Jesus verkade i Honom. Paulus var gripen av Kristus. Han var en Jesu Kristi fånge och en Herrens apostel.

Den törntagg som han bar på störde honom. Men Jesus använde den. Törntaggen störde honom mänskligt sett, men den gjorde honom beroende av nåden, av Jesus.

Paulus hade ju varit en farisé och fariseerna behövde ju aldrig Jesus. De stred mot Jesus.

En Herrens tjänare behöver egentligen vara svag i sig själv för att bli stark i Herren.

Vi förstår att Guds rike är ett helt annorlunda rike än världens riken. För det får vi tacka Herren..

I Guds rike härskar friden trots tidens muller och stormar..

Söt som honung

"Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden." 

Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Tag den och ät upp den! Den skall ge en svidande smärta i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung." 

Jag tog den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit upp den, kände jag en svidande smärta i min mage. 

Och man sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och folkslag och språk och kungar." (Uppenbarelseboken 10:8-11)

Här på jorden handlar det om att tro på Herren Jesus. Trons väg går genom lidande till seger.

Även kärlekens apostel Johannes fick känna den svidande smärtan i sin mage. 

I en andakt för några dagar sedan talades det om att tacka Herren under alla olika omständigheter i livet.

Med andra ord även under svidande smärta i magen. Tack Herre för en ny nådens dag. För att tiden inte ännu är ute..

Motståndet mot att predika Kristus

"Min fångenskap har gjort de flesta av bröderna övertygade i Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt."

I Filipperbrevet lyfter aposteln fram övertygelsen i Herren. Paulus gladdes över att de flesta av bröderna predikade Guds ord ännu mera oförskräckt.

Det finns ett motstånd mot att predika om Herren Jesus. Det är så mycket som vill binda vår jordiska tunga..

Psulus skriver ändå i Korinterbrevet: "Ty om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium!"

Frihetens lag

"Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare. 

Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. Han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du skall inte mörda. Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, är du en brottsling. 

Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag. 

Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som inte har visat barmhärtighet. Men barmhärtigheten triumferar över domen."

(Jakobs brev 2: 9-13)

Barmhärtigheten triumferar över domen skriver Jakob. Han talar om frihetens lag. Han vill att vi handlar så som dem som skall dömas efter frihetens lag.

I mina tankar kommer hur domaren lider för dödsfångarna döden. Hur snaran är sönder.

Hur fågeln är fri..

Den välsignade Gudens härlighet

"Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. 

Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. 

Han är till före allting, och allt består genom honom. Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 

Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen." (Kolosserbrevet 1: 13-20)

Bibeltexten öppnar hurudant det är i himlen. I Jesus Kristus skapades allt i himlen och på jorden. Vi är redan genom Jesus delaktiga av en ny skapelse.

Jag förstår att i den skapelsen kommer man inte släpande med en stackars äktenskapsbryterska som fariseerna gör i morgondagens evangelietext.

Fariseerna hade kanske redan stenar i fickorna. Men ändå gjorde de Gud en tjänst då de släpade den stackars kvinnan fram till Jesus. Kvinnan fick till slut genom Guds förunderliga ledning och nåd möta Jesus.

Kanske var hon själv ett offer. Texten avslöjar inte det. Men vi förstår att något gått helt fel. Och Jesus och hans ord är nog då det enda som kan hela och öppna en väg framåt och vidare.

En väg där Jesus är med. En väg där Jesus är själva vägen.

Guds lag är god.  Aposteln skriver till Timoteus: "Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran 

- detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig."

Vad menas med evangeliet om den välsignade Gudens härlighet? - Jag tror aposteln syftar på Jesus..

Guds lag för syndare till Jesus. Bort från ett liv i otukt, i uppror mot Guds ord. 

Bort från våld, från liv i utlevd homosexualitet, från lögn och falskhet.

Till ett nytt liv som en Jesu efterföljare. Ett liv som börjar i svaghet här nere, men fullkomnas i himlen.

I Kauhava såg jag en skymt av ett gäng som jag antar hörde till "tarratoimikunta". Man kräver att SRK öppnar för pridetänk och normlöst liv.

Vi lever i svåra tider. Tider där tron på Gud och Jesus är det enda som håller och bär genom livet.

Herren Jesus överger inte sargade, vilsna och av livet tilltufsade. Han helar och leder ända hem till himlen.

En kväll i Kauhava

 

"Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där Herrens hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk skall strömma dit."

(Jesaja 2:2)

Vi kör längs en grusväg. Det syns att den varit livligt trafikerad. Igår på kvällen var det ingen egentlig trafik där.

Plötsligt bakom en kurva framträder staden, som igår hade cirka 70 000 invånare. P stod det på skylten, men den här grusvägen var ämnad för stadens innevånare.

Vi svänger om och tar den andra infartsvägen, som vi noterade några hundra meter tidigare. Tydligen var det den som var ämnad för dagsbesökare..

Vi gjorde ett kort besök på Suviseurat i Kauhava. När vi sedan promenerar mot mötesområdet talar predikanten om Sions berg i den yttersta tiden. Han citerar bland annat Jesaja och Mika.

På mötesområdet är det lugnt och fridfullt och predikan och sångerna hörs över så gott som hela det några hundra hektar stora mötesområdet.

Småningom blir det ändå rätt kallt på det öppna området. Solen går i moln och det blåser rätt friska vindar. 

Vi lyssnar till en predikan från 5. Moseboken. "Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig." Predikanten Kurtti hänvisar mycket till Luther. 

I pizzakön lyssnar jag till sången "Nyt kodista laulun mä laulan" -"Se koti ei olekaan täällä ah ei, se on kaukana tuoll' Mä täällä nyt vain olen tiellä siell' lopun saa kyynelten vuo."

Jag har inte sett så mycket människor på ett så pass litet avgränsat område tidigare. Men det är fridfullt och lugnt, rent och snyggt. Många sitter familjevis i klungor på egna medhavda stolar.

Medan jag ser ut över folkhavet tänker jag på himlen. Jag förstår att det ändå är något annorlunda där. Vinden är ljummare. Ljuset är annorlunda. Där ser vi Jesus. Där känner vi varandra. Där är ingen ensam eller en främling.

I natt är jag i drömmen i en stor folkskara som är på resa någonstans. Jag är ändå helt ensam. Plötsligt förstår jag att nu skall man ha en lek där man parvis gör olika uppgifter.

Jag är helt ensam och känner ingen. Var skall jag gömma mig?

Plötsligt kommer en liten knubbig mörklätt pojke med ett varmt leende över hela ansiktet. Han frågar: - kan vi vara ett par? Och så blir det..

Nog var det ett välsignat besök i Kauhava. Man predikade inte så mycket om Jesus, men nog var Jesus där.

Jag tänker på kvinnaan som serverade pizzalådor i tältet. Alla bemötte hon med samma varma leende. Jag förstod att hon var på väg till himlen. Jag tror att jag en gång  ser skymten av henne där. 

Jesus bodde nämligen i hennes hjärta.

Hon tjänade Jesus. Också en trött främling bemöttes med ett leende. Samma leende som den lille pojken bar i drömmen.

Nog var Kauhava värt ett besök. Jag ber att Gud välsignar sommarmötet. Ett möte där såg jag en annan bild av Finland, än den som vi vanligen ser.

Gud är god. Jesus är vår broder. Då är det gott på resan till himlen..

Jesus - den förste och den siste

"Sedan gick var och en hem till sitt, och Jesus gick ut till Oljeberget. Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem." (Johannes 8: 1-2)

Inledningen till inkommande söndags evangelietext väcker en del tankar. Här i Johannesevangeliet finner vi ett textavsnitt som i de äldsta handskrifterna av bibeln finns på litet olika ställen. 

Det har funnits som avslutning på Johannesevangeliet. Efter de två sista verserna där orden lyder: "Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. 

Jesus gjorde också mycket annat. Om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen kunde rymma de böcker som då skulle skrivas."

Nu blev det så att den Helige Ande ville att den här berättelsen skulle vara med. Och då förstår vi att den också kan ge oss något.

Ja berättelsen är viktig. Den är livsviktig kan vi säga.

Vad är berättelsens budskap? Vi vet ju att skrift skall förklaras med skrift. Och att hela skriften är nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet.

Ofta brukar teologer lyfta fram tre huvudpunkter ur en bibeltext. Och i evangelietexten finner vi undervisning. Vi finner bestraffning. Vi finner fostran till rättfärdighet.

Samtidigt kan vi fundera på att vad är kärnan i den här berättelsen? 

Är det fariseerna?

Är det de skriftlärda?

Är det kanske synden?

Är det äktenskapet eller äktenskapsbrott?

Är det Mose lag?

Är det kvinnan som begått äktenskapsbrott.

Samtidigt märker vi att någonting fattas här?

Var är mannen som kvinnan begick äktenskapsbrott med? Var är han? Varför är inte han med?

Igår när jag läste den här texten blev det klart för mig vad som är kärnan i texten. Och det är en person som vi alla behöver få lära känna bättre.

Textens kärna är Jesus. Och för oss är det livsviktigt hur vi förhåller oss till Jesus.

Ja vårt förhållande till Jesus är det viktigaste i vårt liv. Han behöver få vara den förste och den störste. Annars får vårt liv och vårt livsverk en slagsida..

Efter den här dagen skall jag stegvis försöka hålla litet semester. Det blir en intensiv dag. Mycket arbete, många beslut och en hel del människomöten.

Jesus, välsigna du den här dagen. Tack för den nya dagen du gett oss. Låt oss få lära känna dig allt bättre Jesus. 

Låt oss likt aposteln Thomas få se dig och möta dig som vår Herre och vår Gud.

Glädjens nya ton

"Här min själ förnimmer glädjens nya ton."

Glädjen i Herren är evig och sann. Den ger nytt mod. 

Profeten Jesaja skriver: "

Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.

Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar.

De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta."

förunderliga ord...

Trött på allt mitt eget

Ibland blir vi trötta. Vi kan bli trötta på allt eget. 

Hans Emanuel Öberg har skrivit psalmen. "Herre jag vill bida stilla vid din port."

Öberg var kyrkoherde i Själevads församling nära Örnsköldsvik.

I psalmen utgår han från ordet i Klagovisorna 3:25-26

"Herren är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom. Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren".

"Det är gott att bida, Herre, vid din port, himlar öppnas vida, här är helig ort. Här min själ förnimmer glädjens nya ton, och jag ser ett skimmer från en snövit tron."

Vid Herrens port

"Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna."

Orden i Efesierbrevet 6 är dyrbara. För även om vi tror på Jesus och vill följa honom känner vi av ondskan. 

"Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar."

Den onde kan göra oss osäkra. Men Jesus har övervunnit den onde.

I en psalm sjunger vi: "Herre, jag vill bida stilla vid din port, tills min själ din blida fadersblick försport.

Trött på allt mitt eget ödmjukt här jag står. Hjälp mig sista steget, du som allt förmår."

Jona

"Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sade: "Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig." 

Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång. 

Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: "Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt."

Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem. 

När budskapet nådde kungen i Nineve, reste han sig från sin tron och lade av sin mantel och klädde sig i säcktyg och satte sig i aska."

I mina tankar kom profeten Jona och hur Gud ömmade för Nineve, den stora staden, där det fanns mer än 120 000 människor som inte kunde skilja mellan höger och vänster.

Gud hade ett motstridigt redskap men ändå lät Gud en väckelse uppstå i den stora staden som var känd för sin ogudaktighet.

Vi lever nu mitt i pridemånaden med allt vad det innebär. Samtidigt minns vi hur man i Nineve omvändelse sig vid Jona predikan.

Ännu låter Gud sitt ord gå ut. För Gud är ingenting omöjligt..

Om än synden och upprorsandan blivit så svår att människan inte kan skilja mellan höger och vänster förmår Gud och Guds ord skapa nytt liv.

Ett vittnesbörd för alla folk

"Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma."

(Matteus 24:14)

Guds vilja är att evangeliet skall predikas i hela världen. I nya testamentets morgon träder två mäktiga predikanter fram. Johannes döparen och Herren Jesus.

Deras predikan är så gott som identisk. Johannes predikar: "Omvänd er, ty himmelriket är nära."

Jesus predikar: "Omvänd er, ty himmelriket är nu här."

När Jesus sedan sänder ut sina lärjungar, de tolv får de hans eget predikokoncept: "Himmelriket är nu här. I Matteus 10 läser vi: "Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. 

Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva. 

Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, inte lädersäck för resan, inte två livklädnader, inte sandaler eller stav. Ty arbetaren är värd sin mat. 

När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig, och stanna där tills ni lämnar den orten.

Och när ni kommer in i ett hus, så hälsa det. Om huset är värdigt, skall den frid ni tillönskar komma över det. 

Men om det inte är värdigt, skall er frid vända tillbaka till er. Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter."

Frid och uppbyggelse

"Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen."

Orden är från Romarbrevet 14:19 och ingår i en av inkommande helgs episteltexter. 

Hur skapade Jesus frid? I Kolosserbrevet 1 läser vi: "Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom. 

Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 

Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen."

Frid i kraft av blodet på Kristi kors. 

"En blodröd källa vällde fram ur Jesu öppna sår, där rentvått varje vilset lamm ett nyfött hjärta får."

Jag såg honom

"När jag senare hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning, och jag såg honom och hörde honom säga till mig: Skynda dig och lämna genast Jerusalem, ty här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig. 

Jag sade: Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. 

Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom. 

Då sade han till mig: Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta." (Apg 22:18-21)

Paulus vittnar om hur han åter fick se Jesus och han talade åter till honom. Paulus fick diskutera med den uppståndne.

Vi har en Herre och en Gud som talar till oss. Vi har ett levande Guds ord mitt ibland oss.

Bibelläsningen i radion i morse berörde. - Och jag såg honom. En gång får vi se Jesus sådan han är.

Visst blir det en härlig dag..

 

Född på nytt - Den som har Jesus

I andaktsboken "Vid Källan" ställdes en fråga i gårdagens andakt: - Är du född på nytt? Eller med andra ord: Har du Jesus?

"För alla som tagit emot Jesus är födda av Gud." I Johannes 1: 12-13 läser vi: "Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud."

Enligt grundtexten betyder att bli född på nytt också att bli född ovanifrån, från himlen - född av Gud.

Stenar eller försoningens ord

"I de dagarna och på den tiden, säger Herren, skall man söka efter Israels missgärning och den skall inte mer vara till, efter Juda synder och de skall inte mer finnas. Ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar." (Jeremia 50:20)

I en andakt i andaktsboken "Säg bara ett ord" utrgår författaren från de härliga orden som Gud gav genom profeten.

Man finner inte Israels missgärning. Den finns inte mera.

Man skall söka efter missgärning och synd i Israel och Juda. Men man finner den inte mera.

Jag tänker att det var något av detta som kvinnan som begått äktenskapsbrott fick möta hos Jesus. Hon hade blivit ertappad för äktenskapsbrott. Man ville stena henne. 

Fariseerna och de skriftlärda hade släpat henne till Jesus. Men man varken förstod eller kunde fatta till en hurudan plats man fört den stackars kvinnan.

Fattar du och jag vad det innebär att själv få komma till Jesus? Och att få leda andra till Jesus. 

Till en plats där missgärningen och synden tas bort. Där evangeliet blir predikat. Där det inte finns någon dom och straff för Jesus har tagit det på sig.

Gud är god..

"Den som är utan synd må kasta första stenen"

Strävan efter frid

"Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas." (Hebreerbrevet 12:14-15)

Ett Guds barns strävan får vara att ha frid med alla människor. Jesus talar om hur frid och salighet hör ihop. "Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn."

En strävan efter frid och helgelse för att få se Herren Jesus. Strävan efter frid är en god strävan. 

Friden finner vi invid Jesu hjärta. Frid är något som Jesus ger. I sången sjunger vi: "Sant det är att Herrens egna friden redan här erfar, får av nåd åt sig tillägna själens vila underbar, vilken Jesus givit har."

Kyrkan och det andliga ståndet (enligt Augsburska bekännelsen)

VII. Om kyrkan

1] Vidare lära de, att en helig kyrka skall äga bestånd till evärdelig tid. Men kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium *rent* förkunnas och sakramenten rätt förvaltas.

 2] Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. 

3] Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt äro lika.

4] Paulus säger ju: En tro, ett dop, en Gud som är allas Fader etc. Ef. 4:5

 

VIII. Vad kyrkan är

1] Ehuru kyrkan, i egentlig mening, är de heligas och sant troendes samfund, är det likväl, alldenstund i detta livet många skrymtare och ogudaktiga äro med, tillåtet att bruka sakramenten, även när de förvaltas av ogudaktiga. 

Kristus har ju sagt: På Moses' stol hava de skriftlärde och fariseerna satt sig etc. 

2] Både sakramenten och Ordet äro i kraft av Kristi instiftelse och befallning verksamma, även om de meddelas genom ogudaktiga.

3] De fördöma donatisterna och andra sådana, som påstodo, att man icke i kyrkan fick anlita ogudaktiga präster, och ansågo, att ett prästämbete i händerna på ogudaktiga är utan verkan och till ingen nytta.

 

XIV. Om det andliga ståndet

Om det andliga ståndet lära de, att ingen utan vederbörlig kallelse bör i kyrkan predika offentligen eller förvalta sakramenten." Citaten slut.

Det är intressant, men samtidigt litet utmanande att få en tydlig bild av hur den Lutherska kyrkans fäder utgående från Skriftens ord under en rätt lång tidsperiod sammanfattade den apostolisk-lutherska läran.

Men man håller fast vid att det finns ett i skriften angivet predokoämbete. 

Vidare ett yttre och inre kall till detta ämbete.

En kristen församling kallar och insätter män i predikoämbetet.

Förutom det offentliga predikoämbetet finns ett allmännt predikoämbete som omfattar alla döpta och troende män och kvinnor.

De troende på en ort utgör en församling och upprättar och upprätthåller ett offentligt predikoämbete.

Gud är en ordningens Gud. Den Helige Ande går aldrig emot Guds ordning.

Andliga ämbeten handlar aldrig om makt. Guds rike är inte av den här världen.

Och ännu: Gud har alltid full kontroll oberoende av hur det mänskligt sett kan se ut.

Om Jesu Kristi ämbete

I de schmalkaldiska artiklarna, i andra delen finner vi artiklarna om Jesu Kristi ämbete och verk eller vår frälsning.

Den första artikeln är huvudartikeln och där läser vi:

1] 1. Jesus Kristus, vår Gud och Herre, har "dött för våra synders skull och uppstått för vår rättfärdighets skull", Rom. 4. 

2] Och han allena "är Guds Lamm, som bär världens synd", Joh. 1. Och "Gud har lagt allas vår synd på honom", Jes. 53. 

3] Vidare: "De äro alla syndare och bliva utan egen förtjänst rättfärdiga av hans nåd genom förlossningen i Jesus Kristus, i hans blod" o.s.v., Rom. 3.

4] Emedan detta nu måste tros och eljest icke kan uppnås eller omfattas med någon gärning, laguppfyllelse eller förtjänst, så är det klart och visst, att allenast denna tro gör oss rättfärdiga, såsom den helige Paulus säger i Rom. 3: "Vi hålla före, att människan blir rättfärdig genom tron utan lagens gärningar." Vidare: "På det att han allena må vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som är av tron på Jesus."

5] Från denna artikel kan man icke vika eller beträffande densamma kan man icke göra några eftergifter, om än himmel och jord och vad som icke äger bestånd störtade samman. Ty "det finns intet annat namn åt människorna givet, genom vilket vi kunna bliva saliga", säger den helige Petrus Apg. 4. "Och genom hans sår äro vi helade", Jes. 53.

Och på denna artikel grundar sig allt, som vi i lära och liv bekänna gent emot påven, djävulen och världen. Därför måste vi vara fullt förvissade därom och icke tvivla. 

Eljest är allt förlorat och kommer påven och djävulen och alla våra fiender att behålla seger och rätt. (Citatet slut)

Vi lever i en tid då världsliga och kyrkliga tidningar tycker om att skriva om och rota i de konflikter och spänningar som uppstår i tider av avfall.

Sällan blir ändå Jesus förklarad och evangeliet förkunnat i dessa artiklar. 

Vidare är det mycket lättare för ledarskribenter och journalister att skriva om det mänskliga än om Herren Jesus som är sann Gud och sann människa.

Och given all makt i himlen och på jorden i kraft av sin försoningsdöd, segerrika uppståndelse och himmelsfärd.

Samtidigt är han också Kyrkans enda Herre. 

Om Honom och hans ämbete tiger vi alltför ofta..

Schmalkaldiska artiklarna

I de schmalkaldiska artiklarna som ingår i den Lutherska kyrkans bekännelseskrifter läser vi i den tredje delen om vigningen och kallelsen:

1] Om biskoparna ville vara rätta biskopar och vårda sig om kyrkan och evangeliet, så kunde vi för kärlekens och endräktens skull, men icke av nödtvång medgiva, att de invigde och installerade åt oss Guds ords predikare, dock utan allt gyckelspel och vidskepelse, som härrör från en okristlig anda och prålsjuka. 

2] Då dessa emellertid varken äro eller vilja vara rätta biskopar utan världsliga herrar och furstar, som varken vilja predika eller undervisa eller döpa eller utdela nattvarden eller fullgöra något verk eller någon uppgift i kyrkan, utan i stället förfölja dem som, därtill kallade, fullgöra sådan tjänst, så får icke för deras skull kyrkan lämnas utan tjänare.

3] Såsom vi se av gamla exempel i kyrkan och hos fäderna, böra vi därför själva inviga till detta ämbete därtill skickade män. Och detta kunna de påviske varken förbjuda eller förvägra oss ens efter sin egen lag. Ty deras lag säger, att de, som invigts t.o.m. av kättare, icke blott kallas utan verkligen äro invigda. Likaså meddelar den helige Hieronymus om kyrkan i Alexandria, att den till en början styrdes utan biskopar av det lägre prästerskapet."

Under midsommarhelgen har jag läst delar av bekännelsesktifterna. Historien bakom skrifternas uppkomst är intressant. 

I dessa skrifter som nu är snart 500 år gamla finns förtydliganden till vad som ingår i den Augsburska bekännelsen.

Profeter och apostlar

"Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. 

Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 

Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. 

I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden."

Bibelläsningen för dagen är från Efesierbrevet 2. 

Aposteln beskriver den harmoni som finns i Kristi kyrka och som fanns i urförsamlingen. 

Vilka var då profeterna? I Bo Giertz bibelförklaring läser jag: "Profeterna är urförsamlingens inspirerade bedjare och förkunnare. Vi hör mycket talas om dem, men vi vet inte mycket om det som de sade. Desto mera vet vi om apostlarnas förkunnelse."

Jag har överlag tänkt på gamla testamentets profeter. Men om här menas profeterna i den kristna församlingen blir det intressant.

Det fanns alltså profeter i den första kristna församlingen. Finns det rum för dem i dagens mänskliga försök till kyrkobyggen?

Judas och Silas var profeter läser vi apostlagärningarna. Paulus hade profeten Silas med sig på sin andra missionsresa.

Var finns profeterna och profetrösterna idag? De som kan säga: -Så säger Herren!

Bön och förkunnelse har sin givna plats i kyrkan..

En Herrens profet står fast i stormen för han förtröstar på Herren Jesus.

Midsommarafton 2026

I bibeln läser jag början på det sista kapitlet:

"Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. 

Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken. 

Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. 

De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor. 

Någon natt skall inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skall regera som kungar i evigheternas evigheter.

Och han sade till mig: "Dessa ord är trovärdiga och sanna, och Herren, profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart måste ske."

Jag kan höra det rogivande vattnet rinna fram. Strömmen med det levande vattnet som rinner fram. 

Och inget vissnar mera..

"Behåll mig till ditt paradis, och låt mig på de trognas vis i dina gårdar grönska. Låt mig få tjäna dig allen, i trohet sann, i kärlek ren, så vill jag mer ej önska."

Nytt liv, född på nytt

"Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder.

Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 

Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. 

Av nåd är ni frälsta. Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 

Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem." (Efesierbrevet 2: 1-10)

Genom sina överträdelser och synder är människan död. Döden bor i henne genom synden. Människan lever i synder och överträdelser på världens vis.

Människan följer sina syndiga begär och gör vad köttet och sinnet vill. - Då är människan död, andligt död och vandrar mot en evig död.

Men Gud gör människan levande när vi är döda genom överträdelser. Gud föder människan på nytt. Han gör oss levande tillsammans med Kristus.

En del teologer kan hävda att människan blir pånyttfödd "endast" i dopet. Jag föredrar att tro och tänka att jag är pånyttfödd i Kristus och tackar Gud för dopets gåva. En gåva jag inte kan tacka Gud nog för. Jag vill tacka Gud för hans Ord som ger liv och gör oss levande var än det strömmar fram.

Och för att det inte är ute med oss trots synder och överträdelser.

Uppväckta med Kristus får vi leva i den himmelska världen redan här i syndens  förgängelsens land.

Guds nåd är överväldigande. Han visar nåd mot oss i Kristus.

Midsommaraftonen för tre år sedan var en speciell midsommarafton. En kär och älskad far lämnade det jordiska livet.

Idag påminner det mig om att det finns en annan värld. Ett evigt liv i Kristus Jesus bortom det synliga.

(Ett över 40 år gammalt foto, med ny färg)

Gud är god mot människors barn. Trots vemod och den här tidens mödor går vi mot en framtid som är ljus och härlig.

Som fortsätter i en annan okänd värld och verklighet. Men som är trygg, ljuvlig och helgad med, genom och i Kristus Jesus.

Tänk vilken nåd!

"I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas." (Efesierbrevet 1:5-6)

Mudsommartiden är en vacker tid. Skapelsens skönhet kan vi se med våra ögon men Guds nåd ser vi endast med andliga ögon.

I psalmen sjunger vi: Skön är den jord du Herre gav till hem åt mänskors släkten.

Hur glittrar ej det fria hav i sommarmorgonväkten! 

Så djup som det din kärlek är, som det din nåd går vida.

Det vittne om din allmakt bär, när storm och böljor strida."

Forgiven, förlåten

En förbrytare som är på flykt undan polisen kommer in i en kyrka där en pastor städar efter gudstjänsten tillsammans med sina två döttrar. 

De tre blir pantfångar och under fångenskapen får pastorn en hjärtattack. Efter förhandlingar kan pastorn föras till sjukhuset, men en av döttrarna lämnar kvar som pantfånge.

Pastorns liv kan inte räddas. Han dör. När polisen till sist stormar kyrksalen räddar den döde pastorns dotter förbrytarens liv.

Förbrytaren kommer till tro på Jesus och blir efter avtjänat straff medlem i den kyrka där den döde pastorn tjänade.

Jag vet inte om berättelsen är fiktiv eller verklig. Men poängen var hur förlåtelse, Guds förlåtelse och människors förlåtelse kan ändra människors liv.

Förlåtelse öppnar dörrar. Guds förlåtelse i Kristus Jesus öppnar paradisets port.

Om människor får nåden att av hjärtat förlåta ändras mycket. Allting grundar sig på Faderns utgivande kärlek. På Jesu försoningsdöd på Golgata kors.

I Markus 11: 24-25 säger Jesus: "Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert. Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser."

Jesus uppmanar oss att förlåta om vi har något emot någon. Kan vi ta lätt på Jesu ord? Antagligen har vi alla människor som vi kan ha svårt att fördra. Vi kan bära på bitterhet och besvikelse.

Vi vill inte riktigt förlåta. Vi kan inte förlåta av hjärtat. 

Förlåtelse är Guds kraft. Förlåtelsen vilar på Guds nåd och barmhärtighet. 

Herre lär oss att förlåta. Herre, ge oss barmhärtiga hjärtan..

Kristen vänskap

"Jag hade mycket mer att säga dig, men jag vill inte göra det med bläck och penna. Jag hoppas snart få träffa dig, och då får vi talas vid direkt. Frid vare med dig. Vännerna hälsar till dig. Hälsa till vännerna, var och en personligen."

Med de orden avslutar Johannes sitt tredje brev. Det är gott att ha vänner, kristna vänner.

Kristna vänner är en Guds gåva. Kristen vänskap är något som Jesus formar. I kristen vänskap råder kristen frihet. Kristen vänskap fostrar.

Kristna vänner och kristen vänskap är en nåd. 

Gårdagens kväll var en fin kväll bland vänner..

Jesus i Jeriko - allt blir nytt

"Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden. Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid tullen, och han var rik. 

Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten. 

Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen." (Lukas 19:1-4)

Idag är Jeriko ingen vacker stad. Åtminstone för 4 år sedan var staden smutsig och vägkanterna var fulla av skräp.

Men Jeriko fick en gång besök av Jesus. Han vandrade genom staden och publikanen Sackeus ville se honom då han kom. Han hade hört att Jesus skulle komma den vägen.

Och syndens stad och syndaren Sackeus får se Jesus komma gående. Och Jesus besöker Sackeus hem. Sackeus får höra: " Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."

Sackeus var en Abrahams son. Hans tro på Jesus fick blomstra och ge frukt. Jesus är Abrahams säd. Paulus skriver i Galaterbrevet: "Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet."

Sackeus liv ändrades vid mötet med Jesus. Han såg inte endast Jesus på avstånd från ett mullbärsfikonträd utan Jesus kom ända in i hans hjärta.

Sackeus fick ett nytt hjärta. Jesus gör allting nytt.

Nog är det gott då Jesus får komma till en familj. Välsignat är det hem där Jesus får komma in.

Erkännande av synd

I dagens andakt av Luther läser vi om.erkännande av synden. Luther skriver:

"Att Gud är nådig mot eländiga syndare är verkligen en sann tanke, och vi måste alltid hålla den för att vara det. 

Att rätt tjäna Gud består därför i att frukta Gud och omfamna Herren Jesus som Gud har gjort till vår försvarare och frälsare. 

Det är att rätt tjäna Gud och den rätta läran om den ende sanne Guden. Att Gud skulle vara vred på syndare som erkänner sina synder, det är påhittat och felaktigt. En sådan Gud finns varken i himlen eller någon annanstans. 

Det handlar om en avgud, som ett vilset hjärta framställer på egen hand. Den sanne Guden säger nämligen: Jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva (Hes. 33:11)." Citatet slut.

Att frukta Gud och omfamna Jesus. Guds ord, Guds lag uppenbarar människans synd. Jesus frälser sitt folk från deras synder.

Är det lätt att erkänna sin synd för Gud? Nej! Den gamla människan bär nämligen alltid på högmodssynden. Djävulen vill inte att människan erkänner sin synd och omfamnar Guds förlåtelse i Kristus Jesus.

Jesu namn och Jesu blod är det rätta motgiftet mot synden. Att bekänna och erkänna synden och att i tro ta emot Guds förlåtelse är den kristna vägen.

Vi i Jesu namn och blod synderna förlåtna tror sjunger vi i sången. Visst är det en vacker sång. 

"Snaran är sönder och fågeln är fri" Ett Guds barns trygga hamn är att tro synden förlåten och ha frid med Gud genom Kristus Jesus.

Genom Herren Jesu nåd

Dagens andakts- och bibelläsning klär av. Ja allt annat än Herren Jesu nåd tas bort.

Herren Jesu nåd är det som består. Det som fostrar och bär.

Johannes döparen uttrycker det så väl: - Han Jesus måste bli större och vi mindre..

"Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig."

Kristus eller Beliar

Ur dagens bibelläsning från andra Korintierbrevet kapitel 6:

" Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 

Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? 

Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk."

Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er,och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige."

Paulus kommer med en kraftig uppmaning till de kristna i Korint. Ljus har ingen gemenskap med mörker.

Vad kan den som tror dela med den som tror? Aposteln talar om omaka par. Tron på Jesus förenar. På samma sätt förenar otron

Det finns alltså en spänning. Två helt olika vägar, men endast en leder hem..

Kristus eller Beliar, världens furste. De två har inget gemensamt. Jesus ger frälsning. Beliar förleder..

"Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv."

Herre lär oss att kämpa mot det som bryter ner och förstör. Också i vårt eget liv. Herre lär oss att kampen alltid sker i Jesu namn..

Jesus har blivit min vän

"Jag har inga sorger i världen, ty Jesus har blivit min vän, och han vill mig följa på färden de dagar som återstår än. Och därför jag sjunger så lycklig och nöjd, ty barnaskap har jag och glädje och fröjd med Jesus, min Jesus, med Jesus, min Jesus, som gjort mig så lycklig och nöjd." (ss 171)

Då Jesus har blivit min vän. Vi behöver Jesus som vän. Igår noterade jag stor ilska på media över en skylt med namnet Jesus upplagd på en kyrkvägg i Kristinestad.

Den måste tas ner ropade man. Den skrämmer bort turister. Inte får man sätta skyltar på en av museiverket skyddad byggnad o.s.v. Och under natten skruvade någon ner skylten med namnet Jesus.

Naturligtvis kan man diskutera vad som väckte ilskan. Skylten var uppsatt med kyrkoherdens lov. 

Namnet Jesus delar människor. Jesus har burit våra synder fastspikad på ett kors. Men han får inte riktigt synas i offentligheten. Namnet Jesus skrämmer om än han är en vän.

Trygg med Jesus står det på tavlan som togs ner. Här i tiden passar han inte riktigt in. Världen förskjuter sin skapare.

Snart kommer han på himlen skyar. Jesus själv säger: "Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet." (Matteus 24:30)

Visst får vi vara trygga med Jesus. Vi får älska namnet Jesus. Och programmera för världen att Jesus är den enda verkliga trygghet vi har i livet och i döden.

Lid inte skeppsbrott i tron

"Detta uppdrag att förmana anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig.

I kraft av dem ska du kämpa den goda kampen, i tro och med rent samvete. Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron. 

Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de ska tuktas så att de inte hädar."

Hymeneus var en man som påstod att de dödas uppståndelse redan ägt rum. Alexander var en kopparsmed som stod emot Paulus och den sunda läran. Båda hade antagligen blivit uteslutna ur församlingen för att de inte skulle förvilla flera.

I vår tid tillåts villolärarare ha höga poster, de högsta posterna i församlingen (biskopar)

Och många lider skeppsbrott i tron. De förlorar den tro de av Guds nåd en gång ägt. Det är sorgligt och tragiskt..

Kristusskeppet kan inte sjunka. Det skeppet lönar det sig att hålla fast vid i den här tidens stormar.

Trons ord, visa hjärtan

"Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar."

Så skriver aposteln till de kristna i Rom. Han skriver om rättfärdigheten från Gud, rättfärdigheten genom tro på Jesus.

Den som i tro tar emot Guds frälsning i Jesus Kristus äger något som håller i liv och död. Ett evigt liv hos Gud.

Igår betraktade jag ett minnesmärke över de avlidna på muddringsverket Nostaja som förliste en natt i en höststorm. Hela besättningen frånsett fyra män omkom. 

Hade de som gick under tagit emot Ordet om Jesus? Fick de i den tron flytta till ett bättre land utan stormar.

 Ägde de Guds rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer genom tron på Jesus?

Det är hälsosamt att någon gång betänka hur overkligt en människas liv är här på jorden. Psalmisten skriver:

" Lär oss att våra dagar är räknade,

så att vi får visa hjärtan."

De laglösas villfarelse

"Mina älskade, ni vet ju redan detta. Var därför på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste. 

Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, nu och till evighetens dag. Amen."

Orden ovan är aposteln Petrus sista ord till kristenheten. Var på er vakt så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse. Den som dras med i den villfarelsen förlorar sitt fäste.

Vad är en kristen människas fäste? Är det inte tron på Jesus som en Frälsare. Tron att Jesus har försonat mina synder.

När och där den tron fattas har människan inget fäste. De senaste dagarna har vi kunnat ta del av ärkebiskopens och biskop Parkkinens svarsbrev till den begäran som professor Ruokanen skickade till biskoparna.

En uppmaning till biskoparna att tolerara och ge rum för väckelsekristna och väckelserörelser att leva ut sin tro inom folkkyrkan. En tro som innefattar också det att Guds ord vittnar om att det offentliga predikoämbetet i kyrkan är avsett för män som Gud och församlingen kallar och insätter i Ordets tjänst.

I folkkyrklig kontext handlar det om prästämbetet och i väckelserörelserna om präst- och predikantämbetet.

För väckelsekristna torde det vara klart att alla kristna, kvinnor och män har en kallelse att vittna om sin tro i kraft av det allmänna prästämbetet. Därom skriver bland annat Petrus i sitt första brev:

" För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna förkastade blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var det också bestämt om dem.

Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet."

En annan knäckfråga är den bibliska sanningen att Guds skapat människan till kvinna och man och ett kristet äktenskap är ett livslångt förbund mellan en kvinna och en man. 

Mänskligt sett är situationen i folkkyrkan svår och mycket tyder på att slutlig splittring håller på att ske och är oundviklig.

För Gud däremot är inget omöjligt. 

Vilken råd ger då Petrus. - Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Vilket underbart råd.

Jesus är huvudet i sin kyrka. Hans vilja är att inte en enda människa skall förlora sitt fäste och gå under. Kristi kyrka där Jesus är Herre och Huvud och Guds ord, Skriftens ord är normen kan inte splittras. 

Kristi kyrka står fast intill den yttersta dagen oberoende av hur liten och svårt förföljd den blir.

Väckelsen är ett Guds verk. Väckelse är inte något som människor hittat på. Därför finns det i väckelseförsamlingarna alla möjligheter att verka i enlighet med Guds ord. Den fullmakt sim Jesus gett kan varken biskop eller ärkebiskop ta bort.

Grunden finner vi i missionsbefallningen: "De elva lärjungarna gick till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom tillbad de honom, men några tvivlade.

Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Vi behöver inte tvivla när Guds ord visar på tro och framtidstro. Uppdraget som Jesus gav sin kyrka kan ingen biskop eller ärkebiskop ta bort. 

Jesus är med sin kyrka alla dagar. Inte bara vissa dagar. Och ännu på den sista dagen, de sista timmarna innan han hämtar sin församling och kyrka hem till sig.

Gud är trofast. Han är god. Honom allena får vi knäfalla inför och prisa..

Biskop Parkkinen är en av de biskopar som har minst förståelse för väckelserörelernas behov. En kristen vill ändå aldrig strida mot människor utan hålla fast vid tron på Jesus och Guds ord. I den tron får vi be för alla människor. Också de som avfaller från Guds ord och tar en annan väg.

Inbjudan till vishet

I dagens bibelläsning från Ordspråksboken får vi en inbjudan till vishet. Det mesta i Ordsbråksboken är skrivet av Salomo. Vi läser:

" Den som tillrättavisar en hånare får ta emot hån, den som förmanar en gudlös får förakt.

Förmana inte en hånare, han kommer bara att hata dig. Förmana den som är vis, han kommer att älska dig.

Ge åt den vise och han blir ännu visare, undervisa den rättfärdige och han lär sig mer.

Att vörda Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd, för genom mig blir dina dagar många och dina levnadsår förökas.

Är du vis hjälper din vishet dig, hånar du får du bära det själv."

Att vörda Herren är början till vishet..

Tusen år som dagen i går

Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, från evighet till evighet är du,Gud.

Du låter människan vända åter till stoft, du säger: "Vänd om, ni människors barn!"

Tusen år är i dina ögon som dagen i går som försvann, som en av nattens timmar. Du sköljer bort dem, de är som en sömn.

Om morgonen gror de som gräset, om morgonen gror det och blomstrar, mot kvällen vissnar det och torkar."

Så ber gudsmannen Mose. Den man som fick vara med Gud uppe på berget. Den man som Gud vittnade för om hur han skapade världen på 6 dagar och vilade på den sjunde.

Gud står utanför tiden men verkar i tiden funderar C. S. Lewis. Petrus skriver "Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag."

I Kyrkpressen läste vi hur en högt flygande flygkapten uttryckte sig: "Det är väl rätt så få kristna som numera på allvar tror att Bibelns skapelseberättelse ska förstås bokstavligt. Det finns inga skäl att misstro rådande vetenskapliga rön och teorier om ”the Big Bang”, kvantmekaniska processer, evolution, och så vidare. Poängen är väl att Gud skapat tillvaron och ”… att det var gott”. (Citat slut)

En broder åter uttryckte der så här: "om Gud den allsmäktige skapat allt från intet, vilket vi tror att Han gjort, kunde Han då inte skapa ett ”vuxet universum” på samma sätt som Han skapade Adam och Eva som vuxna personer?" (Citat slut)

Ett vuxet universum. På något vis tyckte jag om de orden när jag läste dem i ett väntrum igår. Ett vuxet universum. För ett ögonblick såg jag i mitt inre bergen bli till. Och det var gott att se.

Jag blev glad. Och jag är glad över att få vara en av de få som tror att Gud skapat världen på det sätt som han uppenbarade det för Mose. 

Inte är det fel att flyga högt. Men jag tror att det aldrig är hälsosamt att flyga högre än Gud. Det är inte gott för människan att ifrågasätta sin skapares ord. 

När Gud fött oss på nytt skall vi av hans stora nåd och barmhärtighet få fira evigheten med Honom. Vi får en gång se vad som finns där bortom tiden hemma hos Gud.

Bortom bergen är Guds paradis sjöng Arthur Eriksson. Idag skall du vara med mig i paradiset säger Jesus åt rövaren.

Et vuxet universum som Gud upprätthåller genom sitt mäktiga Ord. I Kristus skapar Gud himmel och jord. Inte är det någon evolution. 

Inte är det heller någon evolution då Jesus lämnar sin grav. Då vi förvandlas vid hans återkomst. Då vi blir iklädda en uppståndelsekropp.

Nej! Jag vill inte tvista med Gud. Jag har ingen orsak att tvivla på hans ord. Gud är god!

Bortom bergen är Guds paradis..

Äldste i församlingarna

"Nästa dag gick Paulus och Barnabas vidare till Derbe. De förkunnade evangeliet i staden och vann många lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia och styrkte lärjungarnas själar och uppmanade dem att stå fasta i tron. 

De sade: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike." 

I varje församling utsåg de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på.

Sedan tog apostlarna vägen genom Pisidien och kom till Pamfylien." 

Under den andra missionsresan besöker Paulus församlingarna. Man utser äldste i församlingarna. 

Församlingarna och de äldste överlämnades åt Herren. Det är tryggt att vila i Herrens händer.

Lukas kallar vid några tillfällen Paulus och Barnabas för apostlar. Vi förstår att det finns en apostolisk tro och också apostoliska ämbeten. Här talas det om äldste i församlingarna. Bo Giertz förklarar att det motsvarar det som i folkkyrkosammanhang kallas präster..

Johannes Markus - Gräla inte på vägen hem!

"Efter några dagar sade Paulus till Barnabas: "Låt oss nu vända tillbaka och besöka bröderna i alla de städer där vi har predikat Herrens ord, och se hur de har det."

Barnabas ville också ta med Johannes som kallades Markus. Men Paulus ansåg det inte lämpligt att de skulle ta med sig den som hade lämnat dem i Pamfylien och inte följt med i arbetet. 

Så skarp blev deras tvist att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade till Cypern. Men Paulus däremot utsåg Silas och begav sig därifrån, sedan bröderna hade överlämnat honom åt Herrens nåd. Han reste genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna." (Apg 15:36-40)

Inför Paulus andra missionsresa uppstår en tvist mellan Paulus och hans långvarige medarbetare Barnabas. Vem var denne Johannes Markus, som indirekt blev orsaken till en skarp tvist mellan Herrens tjänare Paulus och Barnabas?

Markus mor hette Maria och hennes hus var en samlingsplats för församlingen i Jerusalem. Där var man församlade och bad. Där bad man för Petrus då Herodes hade fängslat honom. Markus hade alltså fått sin fostran i urförsamlingen i Jerusalem.

I Kolosserbrevet läser vi att Markus var kusin med Barnabas. I fornkyrkan ansåg man att Johannes Markus är författaren till Markusevangeliet.

Markus var alltså med som en medhjälpare på den första missionsresan. Men när man kom till Perge i Pamfylien lämnade Markus Paulus och Barnabas och återvände till Jerusalem.

Under fortsättningen av missionsresan blir Paulus stenad i Lystra. Han blir utsläpad ur staden och man tror att han var död. Men när lärjungarna samlades kring honom reste han sig och gick in i staden.

Paulus hade inte kommit över hur Markus svek dem under den första missionsresan och tar nu i stället Silas med sig. Barnabas däremot reser med Markus till Cypern.

När Paulus senare tillsammans med Silas kommer till Lystra finner han Timoteus och denne blir Paulus medhjälpare under den fortsatta missionsresan.

Paulus och Markus försonas senare. När Paulus skriver Kolosserbrevet från fängelset i Rom innehåller det också hälsningar från Markus.

När Paulus senare står inför döden och skriver sitt andra brev till Timoteus ber han att Timoteus tar Markus med sig. Markus får upprättelse av den Herrens apostel som nu skriver till Timoteus: 

"Gör allt du kan för att snart komma till mig. Ty av kärlek till den här världen har Demas övergett mig och rest till Tessalonika. Krescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien. Lukas är den ende som är hos mig. Ta med dig Markus hit. Han är till hjälp i min tjänst." (2 Tim 9-11)

I brevet till Filemon nämner Paulus Markus som en av sina medarbetare liksom Aristarkus, Demas och Lukas.

Johannes Markus var också en medarbetare till Petrus. I sitt första brevs femte kapitel, vers 12-13 kallar Petrus Markus för sin son. "Med hjälp av Silvanus,som jag håller för en trofast broder, skriver jag kortfattat till er för att förmana er och vittna om att detta är Guds sanna nåd. Stå fasta i den. Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min 'son' Markus."

Bibelns vittnesbörd om Johannes Markus är ett starkt vittnesbörd om hur Guds ord inte bär bojor när tvister uppstår mellan Herrens tjänare.

Johannes Markus som var uppvuxen i det hem i Jerusalem där urförsamlingen samlades blev ett troget Herrens vittne. Han fick tjänstgöra tillsammans med apostlarna Paulus och Petrus. Han fick tjänstgöra tillsammans med Barnabas. 

Genom Papias som verkade i början av 100-talet vet vi  att Petrus mot slutet av sitt liv verkade i Rom och att Markus då var hans tolk, vilket blev en anledning till att han sen skrev sitt evangelium, där han troget återgav vad han lärt av Petrus.

Vi har en mäktig Gud. Han är mäktig att bevara Andens enhet genom fridens band. Gud vet vilket verk människan är. Därför finner vi också förmaningens ord i bibeln.

Liksom Paulus, Petrus, Barnabas och Johannes Markus av Guds nåd på sin tid fick försonas behöver vi också gå samma väg. En passande avslutning på berättelsen om Johannes Markus är orden som Josef gav till sina bröder:  (1 Mos 45:24)

– Och han sade till dem: "Gräla inte på vägen hem!"

Mellan människor, även bland kristna kan det uppstå meningsskiljaktigheter och även konflikter. Guds ord ger ändå ingen rätt till oss kristna att leva i oförsonlighet.

Anden i hjärtat

"Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan."

Aposteln skriver i andra Korintierbrevet 1 om hur Gud gett Anden som en handpenning.

Gud sätter sitt sigill på en troende människa. Han låter sin Ande bo i människans hjärta. I Romarbrevet 8 skriver Paulus: "Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.

Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er."

Anden ger liv. Genom tron på Kristus har vi ett nytt liv i våra dödliga kroppar. Ett förskott på det himmelska arvet..

Anden säger tydligt

"Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. 

De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten och som förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen.

Ty allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse. Det helgas genom Guds ord och bön

När du lägger fram detta för bröderna, är du en god Kristi Jesu tjänare, som får sin näring av trons och den goda lärans ord som du har följt. 

Men det gudlösa, gamla struntpratet skall du visa ifrån dig. Öva dig i stället i gudsfruktan."

Aposteln Paulus hörde Anden säga tydligt. Anden talade om avfall i de sista tiderna. Man avfaller från tron och håller sig till villoandar och till onda andar läror.

Paulus delade detta Andens tydliga tal med Timoteus och också med hela Kristi kyrka i de sista tiderna.

Vi förstår och känner och erfar att det som Anden en gång tydligt talade blev och är en verklighet.

Talar då Anden tydligt i våra dagar? Talar han ännu till församlingarna? Hör vi vad Anden talar till församlingarna?

Jag tror att han gör det. Orkar vi vänta tills Han talar tydligt eller springer vi före Anden. Om vi springer före Anden är vi i gott sällskap. Även profeten Elia gjorde det.

Elia fick gå tillbaka, men nu hade han en uppgift och ett mandat från Gud. Om det läser vi i Konungaboken: "Herren sade till honom: "Gå tillbaka igen och tag vägen till Damaskus öken och gå in och smörj Hasael till kung över Aram. Jehu, Nimsis son, skall du smörja till kung över Israel. Elisa, Safats son, från Abel-Mehola skall du smörja till profet i ditt ställe."

Anden uppenbarar Guds vilja. Guds vilja kan vi inte veta om han inte berättar den. Orkar vi vänta tills Gud talar tydligt? 

Bibeln är Guds ord. Anden talar aldrig emot Guds nedskrivna ord. Men Anden visar på vägval i enlighet med Guds vilja..

Detta är livsviktigt speciellt när det gäller församlingsfrågor. Där det finns olika bibliska alternativ och vi inte riktigt ännu vet vad som är Guds väg..

När Anden talar

"Petrus tänkte ännu på synen, när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig."

I dagens andakt av Bo Giertz utgående från Apg 10 får Petrus höra Anden tala. Han hör Guds röst och förmår urskilja att det är den Helige Ande som talar.

En mäktig andakt och ett mäktigt Guds Ord.

Ännu om Luthers tolkning..

Utgående från texten om då Jesus går på vattnet lyfte Luther fram synden som en orsak till att vi inte känner igen Jesus.

Jesu lärjungar fick ju fysiskt vandra med Jesus. Han var som en av dem. Han sov. Han åt. Han undervisade dem.

Jesus var och är sann människa och sann Gud. Hebreerbrevets författare skriver: "Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an.

Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas."

Jesus sonar folkets synder. Det tål inte djävulen. Jesus gör djävulen maktlös.

Då Jesus visar sig

"När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: ”Det är ett spöke.” Och de skrek av rädsla (Matt. 14:26)."

I dagens kortandakt förklarar Luther:

"Är det Jesus själv som skrämmer sina lärjungar som är alldeles övergivna ute på det stormande havet?"

Luther skriver att Jesus vill att vi ska lära oss att han bara vill oss väl. "Det är som om han har sin glädje i oss på det mest kärleksfulla sätt, när vi menar att allt är förlorat. Det är vår synd som inte låter oss känna hans närvaro, utan i stället får oss att se honom som ett spöke eller rent av som djävulen själv. 

Jesus visar sig nämligen på ett annat ätt än vad vi hade tänkt oss, när han håller sig tyst och stilla. 

När vi frestas så menar vi att han ska vara på stranden eller berget där vi lämnat honom, och vi kan inte fatta att han faktiskt är närvarande. 

I all frestelse ser vi inte Gud som Gud, utan som en fruktansvärd skräckbild, ett spöke som vill sluka oss mitt i vår nöd. Därför ska vi lära oss att inte tro på våra egna tankar om Gud."

Intressant att Luther skriver att vår synd hindrar oss att känna Jesu närvaro. Jesus är nära i kampen, men synden hindrar oss att låta känna Jesu närvaro.

I mina tankar kommer Petrus kamp på översteprästen gård där Petrus till sist förnekar Jesus. Först när Petrus väcks av tuppens ljud ser Petrus Jesus.

Tack Jesus för att du aldrig är långt borta..

Tänk att Jesus bryr sig om vår vardag..

Endräkt

"Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans." (Psaltaren 133:1)

Konung David hade fått se något av detta även om hans barn levde i strid med varandra.

Endräkt är något som Gud skapar. Att människor bor endräktigt tillsammans är Andens verk.

Profeten Sakarja skriver om nåd och endräkt: "Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd, och den andra kallade jag Endräkt."

Apostlarna, de som tidigare hade kivats om vem som var störst var endräktigt tillsammans: "Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 

Gud låt oss ännu få se något av det som David fick se. Att Guds folk bor endräktigt tillsammans..

Hur tjäna Herren?

"Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren. 

Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. 

Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. 

Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka."

Hur kan en syndig människa tjäna Herren? Bibeln öppnar upp något.

Ingen kan tjäna Herren i egen kraft eller med egen vishet. Det lyckas inte.

Ända vill Herren nog att vi skall tjäna Honom. Och kraft till tjänst är tjänstens lön.  Aposteln lyfter fram nit. Att brinnande i Anden tjäna Herren.

Lev i endräkt med varandra. En Herrens tjänare kan inte vara stridslusten. Inte högmodig. Jesus rensade bort dessa benägenheter hos sina lärjungar.

Bäst märker vi kanske det hos Petrus. Han måste inse att hjorden var Herrens. 

"För mina lamm på bete."

 "Var en herde för mina får." 

 " För mina får på bete."

Och till sist säger Jesus till Petrus  -Följ mig!

Hängivet för Herren

"Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves." (1 Kor 15:58)

Vi får vara i Herrens tjänst. I olika uppgifter. Aposteln uppmanar till hängivet arbete. Till trogen tjänst.