"Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet." Inför Gud har Abraham ingenting att berömma sig av. Jesus hänvisade ändå flera gånger till Abraham.
"Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt er: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte de dödas Gud, utan de levandes." Jesus talar också om Abrahams sköte eller platsen bredvid Abraham där de i tron döda vilar i väntan på uppståndelsen.
"Jesus sade: "Om ni vore Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar. Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham."
Paulus fortsätter: "Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren inte tillräknar synd."
"Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far."
Abraham vacklade inte i tron då han tänkte på sin döda kropp. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. Han var fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. Därför räknades det honom till rättfärdighet.
"Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull."
Paulus binder ihop korsdöden och uppståndelsen. Han dog för våra synders skull och uppväcktes för att vi skall få leva.
I en sång sjunger vi: "men dit får ej någon komma in, som ej renad är från syndens smitta". För Jesu Kristi skull är himmelen öppen för den som tror på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar