Apostelns förbön

I Efesierbrevet 1 finner vi också apostelns förbön. "Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. 

Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga 

och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam."

Paulus var en bönens man. I det fängelse som han hamnat i som en följd av det uppdrag Jesus gav honom låg han på knä inför Fadern.

Han var Kristi fånge. Och den Herre som kallat honom hade tillåtit att han blev fängslad.

De böner som han bad för hedningarna där under sina bojor är förvarade i himlen.

"När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen i omkring en halvtimme.

Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och de fick sju basuner. Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld. 

Han fick mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. 

Och röken från rökelsen steg från ängelns hand tillsammans med de heligas böner upp inför Gud.

Och ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner det på jorden, och det blev åska, dån och blixtar och jorden skakade. 

Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem. (Uppenbarelseboken 8)

Utvalda i den Älskade (2)

Paulus skriver vidare hur Jesus Kristus är älskad av Fadern. Han talar om den Älskade.

Jesus är Guds Älskade Son. I Jesus finns inget som inte är älskvärt. Paulus lyfter fram nåden som Fadern skänkt oss i den älskade.

Jag tänkte skriva som han skänker. Men han skänkte nåden i Kristus. "den nåd som han har skänkt oss i den Älskade."

Till ära och pris för den nåden. Den nåd som Gud skänkte i Jesus Kristus.

"I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd som han lät flöda över oss med all vishet och insikt. 

Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus."

I Kristus är vi friköpta genom hans blod. Vi har förlåtelse för våra synder.

Tack käre himmelske Fader.

Utvalda i Kristus (1)

I Efesierbrevet beskriver Paulus hur Gud i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen.

Vi är utvalda i Kristus till att vara heliga och fläckfria inför Gud. Ja redan före världens skapelse är vi utvalda i Kristus.

Vi är förutbestämda till barnaskap hos Gud genom Jesus Kristus.

Ja, så har vår goda Gud beslutit i sin stora kärlek.

Tack Fader!

En öppen väg

"Min väg för mig du öppen gjort till paradisets gyllne port. Den öppen står för syndare som uti blodet tvagna är."

I sången sjunger vi om den väg som Jesus öppnade då han vandrade den väg som Fadern förutbestämt.

På så vis har vi alltid en öppen väg vidare. -Den av Fadern förutbestämda vägen. 

På knä inför Fadern

"Därför böjer jag mina knän, jag Paulus som är Kristi Jesu fånge för er skull, ni hedningar." (Efesierbrevet 3:1)

Inkommande helg firar vi bönsöndagen. Temat är hjärtats samtal med Gud.

Paulus var en bönens man. Han hade själv blivit buren på bönens armar. Jesus hade bett för honom. 

När Jesus bad i Getsemane svettades han blod. Till sina lärjungar säger han: "Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 

När Jesus bad här på jorden var han en människa som du och jag. Han bar en människas kropp samtidigt som han var Gud.

I Romarbrevet 8 skriver Paulus: "Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill."

Är vi på knä inför Fadern? I bön om att hans vilja skulle ske. Vid ett vägskäl där du inte själv vet om du skall gå åt höger eller vänster.

Det finns en väg framåt. För Jesus var det korsets väg. I dag finns det en väg framåt. Jesus leder dem där de går bedjande fram.

När som helst

"Tack för att vi får se fram emot den dag då du Jesus, som ditt ord säger, när som helst kommer för att hämta oss hem till dig."

De glädjefulla orden i kyrkans förbön vid dagens nattvardsmässa berörde mig.

Jesus kommer när som helst. Då Guds tid för hans återkomst är inne.

"Tills du kommer åter" - De orden hör vi nattvardsliturgin.

Finns det då några tecken vi kan ta fasta på?

Jesus säger i Matteus 24:

" Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. 

Och då ska många komma på fall, och de ska förråda varandra och hata varandra.

Många falska profeter ska träda fram och bedra många, och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. 

Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma."

Laglösheten ökar och kärleken kallnar hos de flesta. Evangeliet om riket förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk.

Vi vet inte stunden när Jesus kommer. Han kan komma när som helst. Må de orden påverka oss och ge perspektiv på vad som är viktigt i den tid vi nu lever i.

Inte på världens sätt

Ur andra Korintierbrevet, kapitel 10:

"För även om vi lever i världen, strider vi inte på världens sätt. 

Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. 

Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus, och vi är beredda att straffa all olydnad så snart er lydnad blivit fullständig.

Se vad som är uppenbart: om någon är övertygad om att han tillhör Kristus, då ska han ha klart för sig att vi tillhör Kristus lika mycket som han."

När Anden strider. När Gud ger oss kraft att kämpa Andens strid är det inte som strider här i världen.

Gör vi varje tanke till en lydig fånge i Kristus? 

"Sabbatsmorgon stilla, stärk mig i min tro. Låt mig en gång finna evighetens ro. Låt mig höra sången i Guds himmel klar, där Guds folk får njuta vila underbar."

Kallad ut ur världen!

Kallad ut ur världen. Alla som drivs eller leds av Guds Ande är Guds barn.

Barnaskapets Ande.

Allt detta trots att köttet, den gamla, den naturliga människan strider emot.

Jag lyssnar till gudstjänstpredikan via Youtube. Det är inte min jordiska hemförsamling, men jag känner den gemenskapen som kommer därav av att vi är barn till samma Fader.

Jag sluter ögonen och njuter av friden, av Andens röst genom ordet, av förskottet som garanterar vårt arv.

- hans eget folk skall befrias till hans ära och pris.

Jag tänker på den gemenskap som Anden ger. Som Anden skapar i Kristus.

Trons gemenskap, Andens gemenskap är Guds verk. Den kan inte tvingas fram. Den kan inte pressas fram genom gemensamma utlåtanden och skrivelser.

Det är något som Gud gör. Och Guds ord är verktyget.

Tack gode Gud för Ordet och för försmaken!

Sabbatsmorgon stilla

"Sabbatsmorgon stilla gryr i Herrens frid. Jordens oro tystnar med dess jäkt och strid. Hör, hur när och fjärran helga klockors ljud kallar trötta hjärtan, bjuder frid från Gud."

Friden från Gud. Oron tystnar. Tack gode Gud för vilodagen. Tack för den vila som din Sons fullkomliga verk erbjuder redan här på en sargad jord..

En väg framåt

Ur Galaterbrevet 5:

" Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. 

Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.

De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.

Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden. Låt oss inte vara fåfänga, inte utmana varandra och inte avundas varandra."

Gräl, splittringar och irrläror. De kommer alla från köttet, från den gamla i synd fallna människan. De som tillhör Kristus har korsfäst denna. Det gamla har fästs vid Kristi kors. Men det vill stiga ner därifrån och leva vidare.

Anden och köttet strider mot varandra. Anden vill hindra oss att göra det som köttet vill.

Anden har ett svärd. Och det svärdet är Guds ord. Guds ord föder liv. Det gör inte mänskliga ordstrider.

Strid och avund - våra ord

"Buden: Du ska inte begå äktenskapsbrott, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du ska älska din nästa som dig själv.

Kärleken gör inte sin nästa något ont. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.

Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro.

Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning. 

Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund. 

Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv."

I Romarbrevets 13. kapitel vittnar aposteln om ljusets vapenrustning. Den rymmer inte strid och avund, inte fylleri och otukt.

Vi har nu firat första maj, en helg som ganska långt präglas av fylleri. Jag tror att vi förstår att detta inte passar för en kristen.

Men inte heller strider. Och inte heller avund. Ordstrider passar inte för Guds folk. Gud har inte gett oss orden för att strida mot varandra.

Inte för att överbevisa varandra. Inte för att såra. I en sång sjunger vi: "Välj dina ord så att ingen du sårar.

Jesus strider med Andens svärd och segrar när han lider. Andens svärd är ju Guds ord. Guds ord är tryggt. Där är avsikten alltid god. 

Guds ord leder till Kristus. Till en ny skapelse.

Bakom våra egna ord ligger människotankar. Bakom Guds ord står Gud själv. 

Människotankar är bedrägliga. De kan ofta stå i konflikt med Guds ord utan att vi själv anar det.

Gud är god!

Igår kämpade vi med några stora yviga granar. Det var svårt att veta åt vilket håll det är lättast att fälla dem.

Vad som är rätt riktning. De ord som vi fäller i tal och skrift påverkar också. Ibland återvänder de fåfängt...

Vår andliga tempeltjänst

Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst." (Romarbrevet 12:1)

Bo Giertz talar om en andlig tempeltjänst. Han lyfter också fram kopplingen mellan kapitel 8 och 12. Jag citerar: 

"När en människa på det viset ständigt på nytt överlämnar sig åt Gud, sker det något med henne. I stället för att anpassa sig efter denna världen (så som det nödvändigtvis går, om man inte formas av Gud) blir man nu förvandlad. Inte med ens och inte för alltid, men man kommer in i det skeende, som Paulus förut skildrat (i kap 8): den gamla människan tuktas och dödas och det nya livet från Kristus blir verklighet. Man får ett nytt sätt att tänka. Man kan bedöma allting i ljuset från Gud. Man ser vad som är hans vilja." (Citatet slut)

Hur ser då ett nytt liv med Kristus ut? Ett liv i Kristi efterföljd. Vad skriver Paulus?

-  anpassa er inte efter den här världen.

- låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne.

- ett förnyat sinne kan pröva vad som är Guds vilja

- ett förnyat sinne anar det som är gott och fullkomligt och behagar Jesus.

- ha inte högre tankar om er själva än ni bör 

- tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat.

- alla lemmar i Kristus har inte samma uppgift

- vi många ären enda kropp i Kristus. 

- var för sig är vi varandras lemmar.

- Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått

- olika nådegåvar:

a: att profetera i överensstämmelse med tron

b: att tjäna i vår uppgift

c: att undervisa i läran

d: att förmana

e: att med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar

f: att vara hängiven som ledare

g: att visa barmhärtighet med glatt hjärta.

- Älska varandra uppriktigt. 

- Avsky det onda

- håll fast vid det goda

- Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek

- Överträffa varandra i ömsesidig aktning

- Var inte tröga när det gäller iver

- var brinnande i anden

- tjäna Herren

- var glada i hoppet

- var tåliga i lidandet

- var uthålliga i bönen

- hjälp de heliga med vad de behöver

- var ivriga att visa gästfrihet

- välsigna dem som förföljer er

- välsigna och förbanna inte. 

- gläd er med dem som är glada

- gråt med dem som gråter

- var eniga med varandra. 

- tänk inte på det som är högt

- håll er till det enkla

- var inte självkloka

- -

Jag tror vi slutar här. Vi får nog konstatera att vår andliga gudstjänst inte är fullkomlig. Förvandlingen blir inte fullkomlig här nere.

Det som börjar i svaghet då vi får följa Kristus fullbordas vid förvandlingen vid hans återkomst.

Nog blir det annorlunda där på den nya jorden där även tackoffret blir fullkomligt..

Isebels lära eller barnaskap hos Gud

Ur Uppenbarelseboken 2:

"Men jag har en sak emot dig: att du tolererar kvinnan Isebel, hon som kallar sig profetissa och undervisar och förleder mina tjänare till att vara otrogna och äta kött från avgudaoffer. 

Jag har gett henne tid att omvända sig, men hon vill inte omvända sig från sin otrohet. Nu lägger jag henne på sjukbädden, och de som är otrogna med henne ska få svåra plågor om de inte omvänder sig från hennes gärningar. 

Jag ska döda hennes barn, och alla församlingarna ska inse att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag ska ge åt var och en av er efter hans gärningar.

Men till er andra i Tyatira, ni som inte har den läran och inte har lärt känna Satans djupheter, som man kallar det, till er säger jag: Jag lägger inte på er någon annan börda. 

Men håll fast vid det ni har tills jag kommer."

Vi vet inte riktigt vad allt Isebel stod för där i Tyatira. Isebel förledde Guds tjänare. Hur kan Guds tjänare låta sig förledas?

Vi hittar exempel i vår tid. 40 år efter att man i folkyrkan ändrade prästtjänsten ändrar man synen på äktenskapet.

Vi märker att Jesus stred mot Isebel och det som hon företrädde där i Tyatira. Jesus gav Isebel tid att omvända sig. Jesus lade henne på sjukbädden. Men Isebel ville inte omvända sig från sin otrohet.

Och Jesus strider mot Isebels ättlingar. Underförstått med sitt ord. 

De som lät sig bli förledda och underkastade sig under Isebels lära lärde känna Satans djupheter. Gud bevararar de sina för detta.

Satans djupheter: Man drogs med i upproret. Har Gud verkligen sagt? Vid de orden öppnas fördärvets brunn. Allt det mörka som synden satt i människan frisläpps.

Men Jesus lägger ingen börda på de sina. Han uppmuntrar dem. Håll fast vid det ni har tills jag kommer! Jesus har övervunnit den onde. 

Nu prövar jag Jesu ord utgående utifrån att det också riktas till de som lever och verkar i väckelserörelser inom en folkyrka som går allt längre bort från Guds ord.

Skall vi ta efter en fallen kyrkas struktur? 

- Jag tror inte det. När Gud i tiderna lät flera olika starka väckelser dra fram genom Nordens länder styrde han det så att de fick en ganska enkel struktur.

Inga höga ämbeten. Guds ord och predikan i centrum. Förlåtelsens evangelium. Högaktning av dop och nattvard. Möjligheterna till bikt sattes inte bakom kyrkliga biktstolar, utan hos bröder och systrar i Herren.

Visst finns det brister alltid där det finns människor. Och visst har det skett misstag. Men för Gud är ingenting omöjligt.

Jesus kommer snart. Vi lever i en mycket sen tid. Men Guds ord och Herren Jesus uppmanar oss att hålla fast vid det vi har. Att leva i och under förlåtelse. 

Att hålla fast vid barnaskapet. Att inte kivas på vägen. Att övervinna det onda med det goda.

- -

Det här är en dagbok. Här skriver jag ner mina tankar. Jag har mycket att tacka Gud för. Guds ord är ett levande ord. Guds ord står fast. Även då allt annat skakar och rämnar..

Jesu namn och blodets kraft. I sången sjunger vi: "I Herrens namn och blodets kraft vi kämpar mot all ondskans makt. Förlåtelsen, vår vandringsstav, vi skall ha med oss till vår grav."

Besegra det onda med det goda

"Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda."

I sista versen i Romarbrevet 12 skriver Paulus hur man skall övervinna det onda med det goda.

Här i världen, här i tiden möter vi mycket ondska. Ja den finns också i oss själva. Vi skall inte låta det onda besegra oss.

Vi skall besegra det onda med det goda. Guds ord vittnar om kung Ahab som gjorde mycket ont. I första kungaboken läser vi: "Men Ahab, Omris son, gjorde det som var ont inför Herren, mer än någon av dem som hade varit före honom. 

Och som om det inte var nog för honom att leva i Jerobeams, Nebats sons, synder, tog han också till hustru Isebel, som var dotter till Etbaal, sidoniernas kung, och gick bort och tjänade Baal och tillbad honom. 

Han reste ett altare åt Baal i Baalstemplet som han hade byggt i Samaria. Dessutom lät Ahab göra en asherapåle.

Han gjorde mer för att väcka Herrens, Israels Guds, vrede än någon av de israelitiska kungar som hade varit före honom."

Ahab gjorde det som var ont inför Herren. Han var värre än någon kung före honom. Dessutom tog han Isebel till hustru åt sig. Han blev ett kött med Isebel, som var dotter till Etbaal, kungen över Sidon.

Etbaal betyder Baals man. Och Ahab gick bort från Herren och tjänade Baal. Han byggde altare åt Baal. Han firade alltså falsk gudstjänst.

Elia var Herrens profet. Han var den som skulle besegra det onda med det goda.

Ahab och Isebel blir sedan liksom förebilder för det onda. I Uppenbarelseboken vittnar Jesus om hur en församling inte kan tolera Isebel. Hon som säger sig vara profetissa men förleder Guds tjänare.

Besegra det onda med det goda. Herren för striden mot det onda..

Lämnad kvar - åt Gud

Jag hörde eller läste någonstans nyligen att Gud ger insikt i ordet och öppnar ordet stegvis. - Förutsatt att man blir kvar i och i Ordet.

Kanske kunde man säga att Gud fostrar i nåden eller att nåden fostrar. Paulus skriver att Gud lämnade kvar åt sig en skara på 7000 män redan på profeten Elias tid. 

Då förstår vi att skaran antagligen var mycket större då det talas om 7000 män som antagligen hade familj. 

Jag undrar varför Gud här talar om män. Hade de någon form av tjänst inför Gud? Dock vet vi att skaran var stor och noggrant utvald då 7 är fullkomlighetens tal.

Nå dessa böjde inte knä för Baal som var en avgud. Baal betyder Herre och vi förstår att om man tjänade Baal så tjänade man en annan herre. Man hade avvikit från Gud och tjänade en bedräglig avgud i stället.

Det går inte att tjäna Gud och samtidigt avgudar. Bibeln är tydlig här. Vi kan inte tjäna Gud och Mammon. Kristus och Beliar har inget gemensamt.

I Korinterbrevet skriver aposteln: " Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 

Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? 

Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.

Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er,.och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige."

Guds folk skall inte ha någon gemenskap med avgudar. Speciellt utmanande blir det då avgudar och avgudadyrkan kommer i kyrklig skrud. När det gudsfrånvända kommer i sken av ljuset.

Så var det med Isebel och så är det med Isebels ande. Man kommer i Guds namn. Man kan till och med komma i Jesu namn. Man kommer i en falsk skepnad men tanken och ansikten är att förleda Guds folk och dräpa Guds tjänare och profeter.

Idag är det ofta ett verbalt dräpande.

Kopplingen mellan Baal och Isebel får vi återkomma till..

För ett år sedan besökte vi Borgå domkyrka.

Kyrkan stod ännu kvar, men vi hörde hur den både bombats och bränts. Den yttre glansen fanns ännu kvar.

Där marknadsförde man följande regnbågsgudstjänst, alltså ett tillfälle för avgudadyrkan. 

Det finns alltså mycket man borde reda upp också i Borgå. Ibland talas det om Borgå överenskommelse.

Om jag förstått det rätt bekräftar man i den biskoparnas och biskopsämbetets makt och betydelse. Jag citerar: "Borgåöverenskommelsen (The Porvoo Common Statement) är indelad i fem huvuddelar: Lägesbeskrivning, Kyrkans väsen och enhet, Vad vi är eniga om i tron, Biskopsämbetet i tjänst för kyrkans apostolicitet, Mot närmare enhet. Det sista huvudkapitlet innehåller Borgådeklarationen (The Porvoo Declaration) som de olika kyrkornas beslutande organ har godkänt." (Källa evl.fi)

Enighet utanför Guds ord är alltid en falsk enighet. De 7000 åter var lämnade kvar åt Gud för att utföra hans uppdrag. För att tjäna i hans rike.

Ett rike vars gränser är svårt att se här i världen. Men Gud ser. Därför får vi söka oss allt närmare Gud och Herren Jesus.

Oberoende om vi lämnat folkyrkan, är på något viss ännu kvar i den och vill verka inom den  men under Guds och Guds ords lednig, eller rentav blivit eller blir utkastade.

Gud är god. Stor är hans trofasthet och barmhärtighet.

Nåden att inte böja knä för Baal

Ur dagens bibelläsning, Romarbrevet 11:

" Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt.

Eller vet ni inte vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: 

Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv.

Men vad är Guds svar till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. 

På samma sätt finns också nu i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. Men är det av nåd, så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd."

Gud lämnar kvar en skara åt sig. Han bevarar dem så att de inte böjer knä för Baal, för avgudarna.

En rest som Gud utvalt av nåd finns kvar. Ännu idag. Ännu då Jesus kommer på himmelens skyar.

Tänk att få vara utvald av nåd. Utan egen förtjänst. Av Guds barmhärtighet. I kraft av Guds ord som håller.

Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara. I nåden finns det rum. Än räckes Guds frälsning för den som sig ångrar och tror..

 I tro under himmelens skyar vi nalkas den skimrande strand, i hoppet som städse förnyar vår lovsång i jordlivets land. Kring Lammets tron vi sjunger en gång i Faderns hus den sällsamt nya sången, lik stora vattens brus.

750 år med Guds ord

Det är Guds ord vi behöver sade mannen med rollatorn i går kväll.

Nu på morgonen läser jag i tidningen ÖT vad stiftsdekanen skriver: "I år jubilerar för övrigt vår kyrka 750 år av kyrklig förvaltning – ordning."

Kyrklig förvaltning och ordning efter 750 år.

Idag råder nog snarare oordning och splittring, som en följd av att kyrkans ledning ställt sig över Guds ord. Då blir det oro i leden. Då skingras hjorden. Då blir det lätt spretigt, med olika lokala lösningar.

När och där man ställer sig över Guds ord blir det alltid oordning. När mänsklig vishet sätter Guds ord åt sidan blir det kaos. Förr eller senare syns det.

Guds ords grund är det enda som håller. Det enda som hjälper om man lämnat den grunden är att återvända till Guds ord. 

Det går inte att skapa en ordning och en kyrka utanför Kristus och hans Ord. Då blir det öde och tomt. Då blir det mörkt.

I psalmen sjunger vi: "Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son, det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd. Guds helgon och martyrer betygar det med blod. Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor."

Igår såg vi hur små fåglar flög in och ut ur holken. Boträdet besöktes också av mörka dystra fåglar. 

Gud ord lyfter också fram bilder från fågellivet.

I en psaltarpsalm av Koras söner läser vi:

"Sparven har funnit sig ett hem och svalan ett bo där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min kung och min Gud.

Saliga är de som bor i ditt hus, de lovar dig ständigt. Sela. Saliga är de som har sin styrka i dig, som har dina vägar i sitt hjärta.

När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet täcker den med välsignelser.

De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion."

Guds ord står ännu fast. Det är ännu tryggt att bygga på. 

Stiftsdekan, biskop och stiftsfullmäktige kunde nog ge rum för de av kyrkans medlemmar som vill bygga vidare på den Lutherska bekännelsen där Guds ord är kyrkans rättesnöre. Rum för de som vill hålla fast vid det som står i kyrkoordningens första paragraf: 

"Kyrkan betraktar som sin högsta norm den i bekännelseskrifterna uttryckta principen att all lära i kyrkan ska prövas och bedömas enligt Guds heliga ord."

Där inte "trygga" rum ges där man med gott samvete kan bygga på den grund som Gud själv lagt i sitt ord och i Kristus Jesus ges söker sig människorna vidare. 

Det här gäller inte endast folkkyrka..

Guds stora barmhärtighet

Det blev en speciell Valborg i år. En stormig morgon och en fridfull kväll. Aposteln Petrus skriver: "I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp."

Vi har en barmhärtig Gud. Vid andaktstunden på kvällen hade man valt psalmen 370 "Som du vill, o Herre min, om jag blott får vara din, om i glädje och i smärta jag får vila vid ditt hjärta, ha i dig min högsta fröjd, då är jag trygg och nöjd."

Gud har i sin barmhärtighet velat ge de sina ett levande hopp. Nu ser jag att Petrus skriver att han har fött oss på nytt till ett levande hopp.

Gud har alltså fött oss på nytt. Genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda födde han barn åt sig. Barn som har ett levande hopp både när det stormar och då Gud stillat stormen.

I Konungaboken läser vi om Elia: " Herren sade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren.” Då gick Herren fram där, och en stor stark storm som ryckte loss berg och bröt sönder klippor gick före Herren. 

Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. 

Men Herren var inte i jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld. Men Herren var inte i elden. 

Efter elden hördes ljudet av en svag susning.

När Elia hörde det, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. 

Då kom en röst till honom som sade: ”Vad gör du här, Elia?” 

Han svarade: ”Jag har verkligen ivrat för Herren Gud Sebaot. Israels barn har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.”

Boenhoffer skriver i psalmen: "När det blir stilla, låt oss höra sången som sjungs av dina barn i evighet, en lovsång från en värld, osynlig för oss."

När det blir stilla. När stormens brus inte mera når fram. När hemmets dörr står öppen. 

"Som du vill, o Herre kär, om det blott till hemmet bär. Fri från tidens bördor tunga skall jag där ditt namn lovsjunga för din nåd och trofasthet, som består i evighet."

Om det blott till hemmet bär. 

- -

Andaktstsunden är över. Vi går ut. Böjd av den här tidens mödor kommer han emot mig med sin rollator. Han sträcker ut sin hand och vi hälsar Guds frid.

Sedan säger han orden: "Det är Guds ord vi behöver." Det är Guds ord vi behöver för att orka hem. 

Det var ett mäktigt vittnesbörd. 

Så fortsätter vi på vägen hem. Och nog bär det hemåt. För Guds ord vittnar därom. Hemmets dörr står öppen. Den öppnades då Jesus steg upp ur sin grav.

Riket är berett. I fjärran hör jag de förunderliga orden: "Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse."

I din barmhärtighet beredde han ett rike. Han välsignar. Vi får komma. Tack gode Gud!

Aftonfriden påminde om himlens frid. "Aftonfriden i mitt hjärta minner mig om himlens strand, jag då glömmer all min smärta, får en glimt av ljusets land och ny kraft i ökenland."

Gud är barmhärtig och god!

De sju församlingarna och den gode Herden.

"Skriv till ängeln för församlingen i Efesos, Smyrna, Pergamon, Tyatira, Sardes, Filadelfia, Laodicea."

Det är sju olika brev och sju olika budskap men samma herderöst.

Jesus är lika intresserad av vad som sker Efesos som i Smyrna och även i Laodicea.

När Johannes ser Lammet. När han ser Jesus där vid tronen skriver han:

" Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar utsända över hela jorden."

Tänk att vi har en Herre som ser varje församling och varje församlingsmedlem. Han måste inte lämna allt han hade för händerna och skynda till Pergamon där den onde hade rest sin tron.

Han var med och styrkte Antipas i hans sista kamp i Pergamon. Han lade Isebel på sjukbädden i Tyatira. Han stod utanför dörren i Laodicea och klappade.

Och då dörren öppnades gick han in och firade måltid.

När olika stormar drar fram bland Guds barn som bor kringspridda får vi knäppa våra händer i förtröstan på Herren Jesus.

Ofta är tiden i bön på knä inför Jesus den bästa tidsanvändningen. Vi får stilla oss och be och lyssna.

Jesus stillar stormar. Själva kan vi det inte. Men i stormen får vi söka oss närmare varandra och närmare Jesus.

Jesus allena förmår skapa en hjord och en herde. Fåren lyssnar till hans röst. Som små herdar med begränsad egen förmåga får bibeltrogna biskopar, pastorer, församlingsledare, predikanter, evangelister samla runt Herren Jesus genom att predika hans livgivande ord..

Gud är god!

En hjord och en herde

Igår läste jag om förföljelsetider. Om Stefanus död och om hur aposteln Jakob dödades av Herodes. Om hur en kraftig förföljelse mot församlingen i Jerusalem uppstod samma dag som Stefanus stenades. 

Alla i församlingen skingrades utom apostlarna. Stefanus begravdes..

Lukas skriver inte mycket om Jakobs död. Han var den förste av Jesu lärjungar som måste möta martyrdöden. Hur måste det inte ha varit tungt för apostlarna. Hade man ens möjlighet att ge Jakob en värdig begravning?

Det fanns kanske inte tid att sörja. Men det fanns tid att be. Och Gud hör bön. Petrus fick tilläggstid att verka.

Urförsamlingen i Jerusalem prövades. Men den stod fast. Och innan Jerusalems förstörelse fick man fly till bergen.

Igår tänkte jag på Guds ledning under förföljelsetider. Hur Jesus då leder sin kyrka. I enlighet med sitt ord är han med varje dag.

Gud har i sin godhet och i sin allmakt bevarat oss från kraftig yttre förföljelse. Han leder sin kyrka i alla tider.

Apostlarna var en dag samlade bakom stängda dörrar av rädsla för judarna. Plötsligt står Jesus mitt ibland dem.

Han ger dem sin frid. Han ger dem sin Ande. Det kommer en pingst.

Kristi kyrka måste ledas av Jesus. Ingen kan ta Jesu plats. Inte biskop. Inte domkapitel. Inte pastorn. Inte predikanten.

Vi har en förunderlig Gud. Han är trofast i alla tider. 

I Johannes 10 säger Jesus: "Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 

Den som är lejd och inte är herden som äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren.

Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. 

Jag har också andra får som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde."

Tänk att också vi långt uppe i norr, i en sen tid får vara med i den hjord som snart ledd av Herren Jesus tågar in i det nya Jerusalem..

 (Pingstmöten)

Gud hör bön

"Vid den tiden lät kung Herodes gripa och misshandla några i församlingen. Och Jakob, Johannes bror, lät han avrätta med svärd. 

När han såg att detta vann bifall hos judarna, fortsatte han och lät gripa också Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid. 

Sedan han gripit honom satte han honom i fängelse och gav i uppdrag åt fyra vaktavdelningar, om vardera fyra man, att bevaka honom. Efter påsken ville han ställa honom inför folket. 

Petrus hölls därför kvar i fängelset, och församlingen bad uthålligt till Gud för honom." (Apg12:1-5)

Herodes grep och misshandlade några i församlingen. Herodes avrättade aposteln Jakob. Herodes som såg att detta uppskattades av folket grep då Petrus. Han hade onda planer för aposteln.

Församlingen bad uthålligt för aposteln Petrus och Gud sände en ängel som lossade hans bojor. "Då föll kedjorna från Petrus händer". Petrus leds på ett förunderligt sätt förbi vakterna. Järnporten öppnas och Petrus får komma till den bedjande församlingen.

Här får vi ett Guds ord som bekräftar hur Gud hör bön. Samtidigt ser vi att aposteln Jakob måste dö liksom Stefanus tidigare. 

För Herodes gick det illa. Han förföljde Guds utvalda. Stefanus och Jakob var redo att gå i döden. Men det var inte Herodes, men han dog:  

"På utsatt dag klädde sig Herodes i kunglig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem. Då ropade folket: "En guds röst är detta, inte en människas!" Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog."

Också idag har vi orsak att be. Att be om att Guds goda vilja skulle få ske. Att ingen skulle behöva gå samma öde till mötes som Herodes och hamna under Guds vrede. Vi ber för alla Herrens tjänare.

Fader vår som är i himmelen. Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss i dag, och föröåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro, och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Herdar över Guds hjord

"Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. 

Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. 

När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.

Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.

Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne."

Så skriver Petrus, Jesu Kristi apostel till de utvalda som lever utspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bitynien. 

I tidningen Hbl läser jag att biskopen nu håller ögonen på ett bönehus som ”prästviger” egna präster. Resten kan jag inte läsa då jag inte är prenumerant på tidningen.

I Petrus budskap hör vi herderösten, den gode Herdens röst. Hbl förmedlar en annan röst redan genom rubrikerna. I Petrus brevs femte kapitel är rubrikerna förmaningar och var vakna.

Herdeämbetet är någon som Kristus satt i sin kyrka. I församlingarna i mindre Asien fanns det äldste som hade ett herdeansvar.

De hade fått det av överherden och de skulle vaka över hjorden. De skulle göra såsom Gud vill. De skulle vara föredömen för hjorden under överherdens ledning.

Vi har ett mäktigt Guds ord som lyser klart i en dyster tid. Vi behöver Guds ord, vi behöver förmaningar och vi behöver vara vakna..

Guds barns liv i Anden

" Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. 

Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 

Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten. 

Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er." (Romarbrevet 8:9-11)

Inkommande helgs episteltext är från Romarbrevet 8. I vers 12 läser vi: "Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet."

Aposteln skriver att den som inte har Kristi Ande tillhör inte Kristus Jesus.

Vi är verkligen beroende av Kristi Ande och Kristi Andes hjälp som aposteln skriver i Filipperbrevet.

I sången sjunger vi att Han gav sin Ande som skapade allt. I en äldre version: "Sin Ande han gav som skapade allt."

Blodigt var korset där seger han vann.

Nog har vi ett rikt Guds ord och en rik sångskatt. Ett ord som också uppenbarar syndens farlighet och bedräglighet.

Vi lever i Anden eftersom Guds Ande bor i oss. Vi är pånyttfödda. Vi får kallas Guds barn för vår broder Jesu skull..

En förunderlig kärlek

"Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare." (Romarbrevet 5:8)

Vi människor har ofta fördomar. Jag tar mig rätten att tänka att han är en sådan och hon hör till den där gruppen o.s.v. 

Vi sätter så lätt människor i olika fack och ser ner på varandra. Det är inte bra eller försvarbart.

Tänk om Gud skulle värdera mig på det sättet. Gud är inte sådan. Han dör för oss medan vi ännu är syndare. "Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv."

Guds kärlek är förunderlig. Han är helig. Han hatar synden för att den bryter ner oss människor och den förstör hans skapelse.

Men Gud själv dör för oss för att vi skall få leva. Evangeliet är en Guds kraft till frälsning.

Hjälp oss Herre att inse att det inte finns några hopplösa fall. Vägen till frälsning står öppen för varje människa som får nåden att se sin synd. Bekänna sin synd, lägga bort synden och fly till Frälsarens famn.

Jag svänger litet på bilden av tavlan med Jesus. 

Vår synd är ramen som håller oss borta från Gud. Den skiljer oss från Gud. Synden är ett verkligt hinder.

Men så dör Kristus för oss medan vi ännu är syndare. Vägen till Gud står öppen i Kristus Jesus.

Det finns förlåtelse. 

Evangeliet är en Guds kraft. När synden är försonad förkunnas Evangeliet i Guds församling. Dina synder är förlåtna. I Jesu namn, i Jesu blod är också din synd förlåten. Hela syndaskulden. 

Vägen till barnaskap hos Gud står öppen. 

Jag tänker på den lilla pojken i blått som Jesus håller invid sitt hjärta.

Jag är en sådan. Du är en sådan. Vi får vila i Jesu famn, som från synden rentvagna Guds barn.

I sången sjunger vi: "Invid Jesu hjärta, o, vilken stilla ljuvlig ro! Där är vila, där är frid, som en dröm så ljus och blid."

Ingen fällande dom

"Det är endast i Kristus vi är rättfärdiga och för Gud täcka. 

Det är Kristus som är rättfärdig. Det är vår Herre Kristus som evinnerligen består emot alla lagens krav och domar. 

Ser Herren Gud på oss själva utom Kristus, så är vi genast fördömda. 

Men skådar han oss »i Kristus», då ser han oss rättfärdiga, heliga och täcka. Likadant är det med samvetena. 

Ser vi på oss själva såsom utom Kristus, då måste vi alltid förtvivla. Men ser vi oss inneslutna i Kristus, då skall vi även under den svåraste syndanöden behålla tron och säga: ’dock kan ingen fördömelse drabba mig’. 

Detta ord bör du därför skriva in djupt i hjärtat och gömma och minnas: ’Så finns ingen fällande dom för dem som är i Kristus Jesus."

Så skriver Rosenius utgående från orden i Romarbrevet 8 om att det finns ingen fällande dom för dem som är i Kristus Jesus.

En ädel brudgum, en fattig brud

"Tron förenar själen med Kristus, såsom en brud med sin man. 

Allt vad Kristus äger blir den troende själens egendom och allt vad själen bär på blir Kristi tillhörighet. Detta är ett välsignat byte.

Kristus som är både Gud och människa, Kristus som aldrig har syndat och vilkens rättfärdighet är fullkomlig, han tar på sig alla den troendes synder och de försvinner och tillintetgörs i honom. 

Ack, saliga förening! Den rike, den ädle Brudgummen tar till äkta den fattiga, den skuldbelastade och föraktade bruden, befriar henne från allt ont och gör henne rik på de dyrbaraste välsignelser."

Orden ovan är skrivna av Martin Luther.

De ting som ej förgås

"En liten stund med Jesus och hjärtats oro flyr. Och blicken vändes åter från jordens små bestyr till livets verkligheter, de ting som ej förgås, när himlarna och jorden av sin förvandling nås."

Så skriver Lina Sandell i sången. Och det som inte förgås är det som Gud ger i Kristus Jesus.

Igår nämnde Fredrik om hur ramen kan skymma eller stänga ut oss från innehållet eller bilden i tavlan. Ramen kan bli så stark att den stänger ut oss från Jesus.

Vi ser inte Jesus eller når inte fram till Honom för ramens skull. Mina tankar for till den senaste tidens debatter i media. 

Biskopen kan skymma Jesus. Pastorsämbetet kan skymma Jesus. Listan kan göras lång.

Ramen har sin betydelse. Kyrka och ämbete behövs. Vi behöver allt det som Guds ord vittnar om.

Men ramen ger ingen frälsning. Där finns inget hopp för evigheten. Frälsningen och hoppet finns i Jesus. Honom tror vi på.

Högmod och maktbegär

Kyrkoherde Daniel Björk lyfter fram ett tänkvärt konstaterande i en fb- uppdatering igår. 

Jag citerar: "Högmod och maktbegär har splittrat kyrkan många gånger. Det river i hjärtat på Jesus varje gång." (Citatet slut)

Bakgrunden är spänningarna efter Risöhäll bönehusförsamlings kallande och välsignande av två pastorer till tjänst i församlingen.

Kyrkoherde Björk lyfter fram att väckelsen behövs. Han tycker om den laestadianska rörelsen. Den behövs skriver han.

Daniels inlägg för mina tankar till orden i en Sions sång: "Slå ner den onde som oss har söndrat, bryt ner de murar han uppställt har! Må våra tycken och tankar fara och Jesus Kristus bli ensam kvar!"

Djävulen är splittraren och bakgrunden till splittringar i kristna sammanhang är samma högmod som djävulen har.

Djävulen ville bli som Gud. Han gjorde uppror mot Gud och det här upproret har Gud tillåtit pågå ända tills idag. Dock är domen över Djävulen redan fastställd. Djävulen har inte mycket tid kvar. Han vet att hans tid är kort och han är vred. Hans slutdestination är Eldsjön. 

Den onde vill göra oss högmodiga. Högmod och maktbegär hos oss människor är följder av syndafallet.  Bakgrunden till djävulens uppror var också hans maktbegär.

Kyrkan har nog misslyckats kraftigt efter ändringen av prästtjänsten 1986. Beslutet får inte öppet kritiseras idag, om än beslutet står i öppen konflikt mot Guds ord. Människor tvingas att kompromissa med sitt samvete.

Man har inte velat ge rum för kristna som vill hålla fast vid Jesu och apostlarnas undervisning. Först i ämbetsfrågan och delvis också nu när det gäller de som vill hålla kvar en biblisk äktenskapssyn.

Det här väcker oro och besvikelse. Många har lämnat kyrkan. En del funderar vart de skall gå. 

Beslutet i Risöhäll kan inte förstås om man inte känner till eller vill erkänna att också mycket blivit fel i folkkyrkan under de senaste 40 åren.

Jesus kommer snart. Vi vet inte när. Den onde vill få bort vår uppmärksamhet från det som är viktigt. Gudsfrånvänd media skickar sina giftiga pilar. Man vill svartmåla väckelserörelser. 

Många vill göra det. Den onde vill att vi svartmålar varandra. Gud vill inte det.

Därför skriver aposteln Petrus ledd av den Helige Ande: " Därför, mina älskade, när ni nu väntar på detta, gör allt ni kan för att bli funna rena och fläckfria inför honom i frid. 

Och räkna med att vår Herres tålamod innebär frälsning.

Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er efter den vishet som han har fått, och så gör han i alla sina brev när han talar om detta. 

I hans brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och ostadiga människor förvränger till sitt eget fördärv, något som också sker med de övriga Skrifterna.

Mina älskade, ni vet ju redan detta. Var därför på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste. 

Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, nu och till evighetens dag. Amen."

Överheten- Guds tjänare

"Varje människa ska underordna sig den överhet hon har över sig. Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är tillsatt av honom. Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva.

De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda, utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den.

Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda ska du vara rädd, för överheten bär inte svärdet utan orsak. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. 

Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull utan även för samvetets.

Det är också därför ni betalar skatt, för de styrande är Guds tjänare och ständigt verksamma för just den uppgiften. 

Ge alla vad ni är skyldiga dem: skatt åt den som ska ha skatt, tull åt den som ska ha tull, respekt åt den som ska ha respekt och heder åt den som ska ha heder.

Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra. Den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen." (Romarbrevet 13)

Laglöshetens tjänst

"Så som ni förr ställde era kroppar i orenhetens och laglöshetens tjänst till laglöshet, så ska ni nu ställa era kroppar i rättfärdighetens tjänst till helgelse." (Romarbrevet 6:19)

Åter använder Paulus ordet laglöshet. Ett ord som påminner om upprorsandan, rebelliskheten mot Gud och hans ordning.  Paulus använder i fyra olika sammanhang det ord som Jesus använder i Matteus 24.

Laglösheten banar väg för antikrist som kallas laglöshetens människa.

När laglösheten tilltar svalnar kärleken hos de flesta skriver Jesus.

Laglöshetens eller rättfärdighetens tjänst?

Försoning och liv

"Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. 

Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen."

Idag läser vi Romarbrevet 5 och det finns mycket att ta fasta på. Människosläktet blev försonade med Gud genom Jesu död.

Jesus uppstod och lever. Jesus som försonade oss inför Gud sitter på Guds tron. Han sitter på Faderns högra sida. Han har all makt där.

Jesus lever och hans liv blir till vår frälsning. Som försonade med Gud genom Jesu död lever vi i väntan på att frälsningen skall fullbordas då Jesus hämtar de sina.

Jesu återkomst blir något förunderligt stort. För den nya kroppen som vi får vid förvandlingen vid Jesu återkomst till jorden är syndfri.

Den kan inte falla i synd. Den kan inte hamna i onåd inför Gud. Aposteln skriver att vi gläder oss i Gud. Vi har en glädje vars källa är Herren Jesus.

Inkommande helgs tema är Guds folks hemlängtan. För Jesu skull bär vi en hemlängtan. Vi vill vara där Jesus är. 

Jesus har gått bort för att bereda rum. Man han kommer tillbaka för att rädda sitt folk. Han frälser oss för evigt från all synd..

Idag är det snöslask. Blötsnön vräker ned men glädjen i Gud genom Jesus vår Herre består..

Att leva i laglöshet

Ur Matteus 13: 

"Sedan lämnade Jesus folkskaran och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern." 

Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen. 

Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 

Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar. 

Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut.

 Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. 

Där skall man gråta och skära tänder. Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!"

- -

Det är farligt att verka i Guds rike och bli andra till fall och leva i laglöshet.

Guds ord är mycket kraftigt och det får vi var och en pröva oss inför.

Laglöshet i kyrkan

 "Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa,fördärvets son, öppet träda fram, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. 

Kommer ni inte ihåg att jag sade er detta, när jag ännu var hos er? Ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han kan träda fram först när hans tid kommer.

Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen. 

Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst.

Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. 

Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten."

Aposteln Paulus skriver om laglöshet i sitt andra brev till tessalonikerna kapitel 2. Paulus talar om laglöshetens människa d.v.s. antikrist. Han sätter sig i Guds tempel, i den kristna församlingen och säger sig vara Gud. 

Johannes åter skriver om antikrister och redan då hade många trätt fram. I sitt tredje brevs tredje kapitel öppnar Johannes vad det handlar om.

Jag citerar: "Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.

Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 

Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom.

Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.

Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. 

Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. 

Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud."

Vi förstår att laglösheten har tagit ett starkt grepp om vår folkkyrka. Mycket synligt blir det angående de samkönade äktenskapen.

Som jag förstår det är samkönade äktenskap laglöshet. Man ställer sig över Guds ord och gör sig själva till Gud. Naturligtvis finns det också mycket annan laglöshet.

Man låter inte Gud definiera vad som är synd. Man sätter Guds tydliga och klara ord åt sidan och ersätter det med mänskliga tolkningar av Guds ord. Tolkningar som uppenbart bryter mot budet eller ordet.

Ärkebiskopen säger i en intervju i tidningen Seurakuntalainen: "– Minusta on tärkeää aina muistaa se, että meitä kristittyinä yhdistää Kristus, eikä käsitys avioliitosta. Ja valitettavasti tämän keskustelun kuumimpien tuoksinoiden keskellä on painottunut se käsitys, että avioliittokysymyskö meitä yhdistää." (Citat slut)

Ärkebiskopen säger att det är viktigt att minnas att det som förenar vi kristna är Kristus, inte uppfattning om äktenskapet.

Jag tror inte att vi kan kalla oss kristna och samtidigt ha en annan uppfattning om det att vara man och kvinna och vad ett kristet äktenskap är än Skaparen, än Jesus.

Johannes är mycket tydlig i sitt första brev där han skriver: 

"På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. 

Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga. 

Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er. 

Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden. 

Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig."

I sista versen i kapitel 3 läser vi: "Den som håller fast vid hans budskap förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss."

En ärkebiskop och biskop har ett stort ansvar. Det är farligt att strida mot Gud och leda in kyrka och stift på laglöshetens väg.

Inget får skymma Jesus

"Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. 

Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. 

Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. 

I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus."

Dagens bibelläsning ur Romarbrevet 3 lyfter fram rättfärdigheten från Gud genom tro på Kristus Jesus.

Tron är också en kamp. Till tron hör också tvivel. De orden hörde jag igår.

Trons kamp är kanske just det att inte låta något annat ta Kristus ställning. Att inget får skymma Jesus..

Hemma i himlen!

När jag igår diskuterade det nya barnaskapet hos Gud i Kristus med en vän kom en tanke att var lämnar då det personliga.

I himlen är vi ju alla där i Kristus. Blir det inte trångt och ansiktslöst?

Så kan vi tänka här i syndens land då våra tankar och våra ögon bär på syndens smitta.

Men i Guds ords ljus. Då Gud öppnar sitt ord genom sin Ande. Då ser vi hur fantastiskt det blir där hemma i himlen.

"Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse." (Matteus 25:34)

Himmelens rike är berett och det har stått färdigt från världens begynnelse. Och det öppnas i Kristus Jesus och fullbordas vid Jesu återkomst på himmelens skyar.

Matteus talar också om pånyttfödelsen då Jesus intar sin plats på härlighetstronen: "Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron."

En gång är syndens dimma borta. Då är allt fullkomligt. Då är glädjen och tacksamheten fullkomlig.

Det blir nog härligt där hemma i himlen med alla bröder och systrar i Kristus Jesus..

"Lovsångens ämne blir Frälsarens namn."

Barnaskapet

 I andaktsläsningen ur boken "Vid Källan" för den 22.4 läser vi: "Från början var vi skapade att vara Guds barn. Men synden har ödelagt vårt barnaskap. Alla våra rättfärdigheter hos Gud är förspillda genom vår synd och olydnad mot honom.

Detta barnaskap kan inte återupprättas. Det är så grundligt ödelagt att inte ens Gud kan återupprätta det." (Citat slut)

Nog är det kraftig text. För mina ögon ser jag ängeln med det ljungande svärdets låga som bevakar vägen tillbaka till det av Gud för syndafallets skull stängda paradiset.

Men så ändras blicken och vi ser en väg öppnas. Jag citerar igen andakten ur boken "Vid källan":

"Gud har gett oss en ny rätt, ett nytt barnaskap. Han har testamentera sin egen Son, med alla rättfärdigheter och härligheter till ett syndigt och fallet människosläkte. Att bli en kristen är det samma som att komma in i Guds Sons barnaskap och utnyttja alla de rättfärdigheter som egentligen tillkommer honom. Detta ger Gud alla som tar emot Jesus." (Citatet slut)

Vi tar emot Jesus då vi tar emot hans namn. Namnet Jesus betyder Guds frälsning. Jesus kom för att frälsa sitt folk från deras synder.

I Jesus är jag frälst. Så länge jag fortsätter att lita på Jesu namn är mitt hjärta öppet för Jesus.

Och jag är insatt i Guds egen Sons barnaskap hos Gud..

Tack Gode Gud! Tack käre Jesus!

Jesus, endast Jesus

"När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. Och en röst från himlen sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." (Matteus 3:16-17)

Gud har sin glädje i sin son Jesus. Det är intressant att den här rösten upprepas på förklaringsberget: 

"Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"

Denne är min Son den älskade. Jesus är den utvalde. Jesus är glädjeämnet och glädjekällan.

Det är himmelskt då Gud ger oss nåden att se Jesus. Att se endast Jesus..

Barnaskap hos Gud - I Kristus

Gårdagen var på många sätt en fin dag, om än arbetsdagen blev lång.

Der som var speciellt med gårdagen var att allting på något vis sammanfattades i Kristus.

Bibelordet, samtalen, pastor Markus predikan som jag lyssnade till när jag körde till kvällens arbetsmöte. Allt vittnade om Kristus och den frälsning som Gud där berett åt den som tror.

Jag missade ändå morgonens andaktsläsning utgående från Johannes 1:12. "Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn."

Gud ger alla som tar emot Jesus rätten att bli Guds barn. Enligt grundtexten betyder det ord som översatts till rätt "fullmakt". Det handlar om en gudomlig rätt att bli Guds barn.

Fullmakt innebär fullmakt att få använda det som en annan har. Då förstår vi att Gud ger alla som tar emot Jesus rätten att bli Guds barn.

- Alltså som Kristus Jesus. 

Då du tar emot Jesus. Då du tror på Honom får du äga och utnyttja allt det som Jesus har. Som Gud gett sin egen älskade son.

Även den glädje som Gud har i sin älskade Son. Tänk att Gud kan vara glad över mig. Han är glad över att jag tror på Jesus. Över att jag bekänner hans namn.

Nu blir det så stort att vi får säga Halleluja och tacka Honom. Gud är god och han visar sin godhet åt oss i Kristus Jesus.

Guds rike är nu här

"Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du som dömer handlar på samma sätt. 

Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. Men menar du att du ska komma undan Guds dom, du människa som dömer dem som handlar så och själv gör samma sak?

Eller föraktar du hans rika godhet, mildhet och tålamod? Förstår du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse? 

Med ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras. 

Han ska löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten."

Bibelläsningen från Romarbrevet 2 idag vittnar om hur Guds godhet vill föra oss till omvändelse. 

I Guds rike predikas omvändelse och syndernas förlåtelse. I Markus 1:14-15 läser vi:

"Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. Han sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!"

Guds rike är nu här. Guds rike är där Jesus är..

Segerns kyrka

"Därefter såg jag, och se: en dörr stod öppen i himlen. Och rösten som jag först hade hört tala till mig som en basun sade: "Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta."

Genast var jag i Anden. Och se, en tron stod i himlen, och någon satt på tronen. Och han som satt där liknade en ädelsten, som jaspis och karneol, och runt omkring tronen fanns en regnbåge som liknade smaragd. 

Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. 

Och från tronen kom blixtar och dån och åska, och framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall."

När Johannes får se den himmelska tronen ser han någon sitta på tronen. Han ser 24 troner där 24 äldste sitter.

Bilden av den himmelska tronen med representanter för gamla testamentets heliga och apostlarna är mäktig. 

Segerns kyrka var sällan mäktig och stor här i tiden med världens ögon sett. Den var förföljd och dess Herre blev fastspikad på ett kors.

Men Guds rike kom. Med Herren Jesus kom det in i tiden, i världen. Riket var ändå aldrig av den här världen med dess stadgar.

Lammet var Herden. Lammet var värdigt. Runtomkring Honom och hans ord var man församlade.

Och en dag byttes den här tiden med dess strider och mödor mot Himmelens frid och dess ljusa boningar..

Jordens strider - frågor och svar.

"Jordens strider jag glömma skall en dag och hos Jesus evigt vara, i det goda land stå med palm i hand, frälst för evigt från all fara. Då jag somnat in i tro på Jesu sår, väcker han mig upp – jag segerkronan får! Jordens strider jag glömma skall en dag och hos Jesus evigt vara." (Sions sånger 316, vers 4)

Guds rike börjar redan här nere. Här är det ett föraktat rike. Men det består och samlar folk till den härliga stora festen på himmelens strand.

När jag igår på eftermiddagen körde till ett arbetsmöte i Terjärv lyssnade jag till en diskussion i radion. Alla frågor får en gång sitt svar. Eller kanske det blir så att det inte finns några frågor, när vi en gång får se det som Gud berett för dem som älskar Honom.

Jordens strider glömmer vi en dag. Vi lever I en tid som allt mera formas av strider. Men i en sådan här tid får vi följa Fridsfursten.

Vår tid fylls av upprustning och strider. Även på det andliga området. Framför våra ögon ser vi hur folkkyrkan delas. Vi anar att det kan bli stormiga tider. För mörker och ljus kan inte förenas.

Guds folk har Andens svärd som är Guds ord. Guds ord delar. Det väcker tro där det tas emot och det förhärdar där det förkastas.

När kyrkans ledning vänder ryggen åt Gud och hans ord är den inte Kristi kyrka. Kristi kyrka leds av Herren Jesus, den gode Herden.

Om man väljer olika riktning kommer man till olika ställen på den jordiska vandringen. Till himlen kommer den som vandrar på vägen, som är Jesus.

Guds rikes gränser är ofta osynliga för det naturliga ögat här på jorden. 

"Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son, det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd. Guds helgon och martyrer betygar det med blod. Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor." (psalm 167, vers 4)

Tillkomme ditt rike!

"Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike."

Vid de orden i morgonens bön stannade jag upp. Tanken på Guds rikes härlighet berörde. 

Ty riket är ditt!

Även makten och härligheten. 

En fråga av Jesu lärjungar kommer i mina tankar: "När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?" 

Och Jesus svarar: "Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."

När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn."

Vi vet att Jesus intog sin plats vid Faderns högra sida i himlen. Jesus har ett rike där han har makten.

I Guds rike vittnar man om Jesus. Den korsfäste är Herre. Kan vi då se detta rikes gränser som går från hjärta till hjärta?

Tryggheten i att Jesus är given all makt i himlen och på jorden gläder mig den här morgonen.

"Gammal är kyrkan, Herrens hus,

står, medan mänskoverk faller.

Mäktiga torn har blivit grus,

klockorna ännu oss kallar,

kallar på gammal och på ung,

kallar på själ som trött och tung

längtar till evig vila.

Icke ett hus på syndfull jord,

byggt utav människohänder,

sluter i sig den Gud vars ord

danade havsdjup och länder.

Själv dock en boning, underfull,

byggde han sig på jordens mull,

redde i oss sig en boning.

Vi är Guds kyrka, Herrens hus,

uppbyggt av levande stenar,

där under korsets milda ljus

dopet och tron oss förenar.

Om vi ock möttes endast två,

bygga han vill och bo ändå

hos oss med hela sitt välde."

(Psalmboken 165)

Driven till Kristus Jesus

Idag får vi börja läsa Romarbrevet. Vi märker att Paulus hade en längtan efter att gå predika evangeliet i Rom.

"Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom."

Inte hade Paulus det lätt. I kapitel 7 skriver han: "Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.

Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.

Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag."

Paulus hade inte kapitulerat för synden. Han grep tag i Jesus Kristus. Det får vi också göra. Det är Guds vilja att vi gör det.