När tiden är inne

Som kristna har vi något som vi alltid frimodigt får se fram emot. Något som vi vet att sker då tiden är inne.

Paulus skriver till Timoteus om vår Herre Jesu Kristi ankomst: 

"som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.

(1 Tim 6:15-16, SFB98)

Vi skall alltså få se Jesu ankomst. Vi ser honom då han kommer i härlighet. Alla skall få se honom. Även de som inte trott på honom.

Men vi tror på Jesus och vet att Han kommer då tiden är inne.

Vår Gud bor i ett ljus dit ingen kan komma. Men han själv kommer till oss.

Vi kan inte se Gud men han förvandlar oss så att vi kan se Honom. Vilhelmi Malmivaara frågar i sin psalm:

"När får jag se dig, Frälsare kär, ren och förklarad bliva dig när? När ser mitt öga dig i det höga, sådan som du är?"

Vi vet svaret. - när tiden är inne. Men först måste vi tro på Honom..

Om människans livstid

Under veckan som gick diskuterade vi något om en människas livstid i ett telefonsamtal. En åldring hade en svärson som hastigt insjuknat och det berörde honom.

Vad säger då skriften om människans livstid? I kristen dognatik läser vi:

"Skriften lär att slutet på varje människas liv är orubbligt fastslaget (Job 14:5), men att det mänskliga livet, sett från människans ståndpunkt, kan förlängas och förkortas (Jes. 38:1 ff, 2 Kon. 20:1 ff, Ps. 55:24). 

Att betrakta vårt levnadsslut från Guds ståndpunkt och att åsidosätta de av Gud förordnade medlen passar inte vår fattningsförmåga i detta livet. 

Därför är det Guds vilja och ordning, att vi skall hålla oss till de medel som vi är hänvisade till, när det gäller att uppehålla och föränga livet: 

arbete (Ps. 128:2, 2 Tess. 3:10), 

mat (Apg. 27:33 ff)

dryck (1 Tim. 5:23), 

ett fromt liv (Ef. 6:2-3), 

bönen (Jes. 38:1 ff), 

flykt undan faror (Apg. 9:23-25) osv. 

Eftersom dessa medel förordnats av Gud, är de upptagna i den gudomliga försynen (Apg. 27:31). 

Undantag, genom vilka Gud kan uppehålla oss även utan de gängse medlen, överlåter vi åt honom (2 Mos. 34:28)." (Citatet slut)

Skriften vittnar om att summan av Guds ord är sanning. "Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga."

(Ps 119:160, SFB98)

Job skriver:

"Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro. 

Likt ett blomster växer hon upp och vissnar, likt en skugga flyr hon och kan ej bestå. 

Det är mot en sådan du öppnar ditt öga, ja, du drar mig till doms inför dig. 

Kan det komma en ren från en oren? Nej, inte en enda! 

Eftersom människans dagar är bestämda, hennes månaders antal fastställda av dig, och du har utstakat en gräns som hon ej kan överskrida, vänd då din blick ifrån henne och ge henne ro, låt henne få glädje av sin dag, likt en daglönare.

(Job 14:1–6, SFB98)

Gud har utstakat en gräns som människan inte kan överskrida. Vårt liv här på jorden vilar således i Guds goda händer. 

Därefter kallar Gud hem de sina, de i Kristus från synden och döden friköpta och förlossade.

Men den människa som förkastar och föraktar Guds frälsning dör och uppväcks därefter för att dömmas.

Det är allvarligt att vara människa.

Det är saligt att få tro på Jesus..

Farsdag - en sky av vittnen

När jag körde hemåt igår på kvällen hörde jag i radion om en sky av vittnen. Tankarna gick till svunna tider och fäder och farfäder som fullbordat sitt lopp.

Tiderna var annorlunda men himlavägen den samma. Jesus är vägen den enda som går. 

Jag fylldes av tacksamhet till himmelens Gud..

"När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. 

Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. 

Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.

(Hebr 12:1–3, SFB98)

Tankar om kyrkokampen

Vi måste tro att Herren vill det vi skall företa oss.

När jag läser Öivind Andersens ord för den här dagen inser jag att det här också gäller i kyrkokampen som nu rasar het.

Jag citerar vidare:

"Ofta måste vi då vänta på Herrens tillfälle och hålla oss tillbaka, där människor tycker att vi borde kämpa oss fram" (citatet slut)

Mycket av det som vi ser i kyrkliga sammanhang är sist och slutligen endast fasadbelysning.

Bakom herdestav, prästkrage och de fromma orden finns inte alltid omtanke om de små, om hjorden och Guds ögonstenar. Bakom fårakläderna kan finnas egen ego, maktbegär, falskhet och skenhelighet.

Jag citerar åter Öivind Andersen: "Omvänt händer det att vi måste gå fram, där andra tycker vi borde hålla oss undan. Vi blir ibland tvungna att säga vår mening, där ingen frågar efter den.

Antingen vi tar initiativ eller håller oss tillbaka i stillhet har det samma orsak. Vi har lagt vår sak i Herrens händer och är beroende av honom.

Mänskligt sett kan det verka opraktiskt att lita på Herren. Men en dag kommer det att visa sig, att de som gör det, endast de skall ärva landet."

(citatet slutar)

Jesus säger: "Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden." (Matt 5:5, SFB98)

Øivind Andersen föddes 1905 och avled 1994. Han var teolog, bibelskolelärare och förkunnare inom Norsk Luthersk Misjonssamband (NLM).

1930 ble han timlärare vid Fjellhaug Internasjonale Høgskole och 50 år fungerade hans inom skolan, som rektor 1949–1963. 

1965 blev Öivind blind. Trots det fortsatte han som undervisare och förkunnare. Hans texter och predikningar är fortsättningsvis i bruk i lågkyrkliga och lutherska sammanhang.

Hans andaktsbok "Vid källan" får vi dagligen ta del av i radio LFF detta år. Andaktboken köpte jag får några år sedan.

För mig har de här andakterna ofta blivit dagens höjdpunkt.

(Foto av Öivind Andersen)

Jag mindes inte att Öivind blev blind. Det var intressant att läsa om hans bakgrund. 

Det lågkyrkliga och genuint lutherska är kanske inte så populärt i dagens kyrkokamp, när vi ser en dragning mot det katolska.

Fasadbelysning kan finnas i många olika sammanhang I Kristi kyrka däremot finns ingen fasadbelysning.

Där är Lammet, Kristus den nya Stadens ljus.

"Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel. 

Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet. 

Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin härlighet i den.

Stadens portar skall aldrig stängas om dagen - natt skall inte finnas där -  och folkens härlighet och ära skall föras in i staden. 

Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

(Upp 21:22–27, SFB98)

De ödmjuka och små

"Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden."

(Matt 5:5, SFB98)

De ödmjuka är de som lagt sin sak i Guds händer skriver Öivind Andersen. Är vi ödmjuka? Har vi lagt vår sak i Guds händer?

- Vår rättfärdighet är i Guds händer i Kristus Jesus. Honom får vi tro och förtrösta på för själva fyller vi inte måttet.

- Vårt liv vilar i Guds händer oberoende om vi vill det eller inte.

- Vår framtid är i Guds händer. I sången sjunger vi: "Min framtid är lagd i hans händer som himlen och jorden styr."

Jesus är mild och ödmjuk i hjärtat, men han är aldrig viljelös. Faderns vilja är Jesu vilja och må Guds goda vilja i Kristus Jesus få uppenbararas i våra liv.

Ödmjukhet är också att lita på Jesus. Han för vår talan inför Gud. 

När vi litar på Herren söker vi inte vår egen rätt. Det är tänkvärda ord.. 

Ett foto över små Guds barn från gångna tider. 

Han mättar med sitt goda!

"Han har utfört väldiga gärningar med sin arm. Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen. 

Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt. 

Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort.

(Luk 1:51–53, SFB98)

Gud valde en ung och ödmjuk kvinna för att bli Jesu moder. Och Maria förundrar sig i sin lovsång hur lågt Gud kommer, då han blir människa för att frälsa sitt folk från deras synder.

Vår konung kommer i ödmjukhet. På jorden döljer han sin härlighet och höghet. 

Snart kommer han i härlighet. 

Av olika anledningar blev det så att jag får eller hamnar att fördjupa mig i texterna för tre efterföljande söndagar. Domsöndag och första och andra advent. 

När jag tänkter på de tre finner jag nog en tråd. "Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?

(Matt 25:37, SFB98)

De hade förklarats rättfärdiga av Gud och inför Gud. 

"Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!"

(Luk 19:38, SFB98)

Jesus kommer i Herrens namn för att välsigna. Han välsignar och de som i tro tar emot Honom kallas "Min Faderns välsignade". Jesu fars välsignade.

"Ty liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ända till den andra, så skall Människosonen vara på sin dag."

(Luk 17:24, SFB98)

Dagen då Jesus kommer tillbaka blir en dag av förundeligt ljus. I Begynnelsen när Gud i Kristus genom sitt Ord skapar världen säger han:

"Gud sade: "Varde ljus!" Och det blev ljus."

(1 Mos 1:3, SFB98)

Inget mörker kommer då mera nära Guds folk. Förunderligt är ljuset i det nya Jerusalem, staden för Faderns välsignade.

O syndaförlåtelse dyrbara skatt

"O, syndaförlåtelse, dyrbara skatt, Af oförskylld nåd åt oss wunnen! Du är ju för oss i wårt eländes natt Den flödande salighets-brunnen. Med stundelig synd mot Guds heliga bud, Hwart skulle wi fly, om ej blodet hos Gud Hans nåd oupphörligt förnyar?"

I mina tankar kom orden i en gammal psalm då jag läste Sakarias profetiska ord.

Den unga Maria lovprisar Gud: "Då sade Maria: "Min själ prisar Herren, och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare. Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig."

(Luk 1:46–48, SFB98)

Marias glädje var i Gud vår frälsare. Må din och min glädje också vara i Gud och hans älskade son.

Och i syndaförlåtelsens skatt som psalmförfattaren kallar en salighetsbrunn..

Guds innerliga kärlek

"Och du, barn, skall kallas den Högstes profet. Ty du skall gå före Herren och bana väg för honom och ge hans folk kunskap om frälsning, att deras synder är förlåtna för vår Guds innerliga kärleks skull. I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss"

(Luk 76–78, SFB98)

Guds innerliga kärlek. Den gamle Sakarias vars tunga hade lösts profeterade om storheten i det som skedde i nya testamentets morgon.

Guds folk skulle få kunskap om frälsningen. Om att deras och våra synder är förlåtna för Guds innerliga kärleks skull.

Lukas talar om vår Gud. Din och min Gud är full av kärlek. Och det visar sig i det att Han sänder sin Son till jorden. Och på jorden fullbordades den frälsning som gäller i himlen.

Och för till himlen. Synden som var hindret är förlåten.

Så helt förlåter Gud..

Vägen till himmelens paradis, till det nya Jerusalem står öppen i Kristus Jesus. Han som är vår rättfärdighet inför Fadern.

I Hans namn och i Hans blod är synderna förlåtna. Tänk vilken kärlek och godhet hos Gud.

Till rättfärdighet inför Gud

"Du måste ge honom panten tillbaka när solen går ner, så att han kan ha sin mantel på sig när han sover och så välsigna dig. Detta skall bli dig till rättfärdighet inför Herren, din Gud."

(5 Mos 24:13, SFB98)

När jag lysnade till bibelläsningen i radion fäste jag mig vid orden att något blir dig till rättgärdighet inför Herren din Gud.

De orden finner vi redan i första Moseboken där vi läser:  

"Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet.

(1 Mos 15:6, SFB98)

Gud räknade Abrams tro till rättfärdighet. Vi läser också att den rättfärdige skall leva av tro. 

"Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.

(Rom 1:17, SFB98)

Rättfärdig inför Gud

"På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. 

Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 

De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.

(Luk 1:5–6, SFB98)

Sakarias och Elisabet var rättfärdiga inför Gud. De var rättfärdiga genom tron på löftet om Messias.

Som rättfärdiga inför Gud levde de oförvitligt efter alla Herrens bud.

Den Helige Ande valde att genom Lukas lyfta fram det här sambandet redan i början av evangeliet.

Vi blir påminda om att människan redan här på jorden förklaras rättfärdig inför Gud. Och Guds rättfärdighet ger en kärlek till Herrens bud..

När jag i mitt fotoalbum söker efter bilder utgående från ordet kristen kommer det bilder av tomma kors.

Jesus uppstod till vår rättfärdighet. Det är saligt att få tro på Jesus..

Där Jesus har makten

 "Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket."

(Matt 5:3, SFB98)

I dagens andaktsläsning ur "Vid källan" läser vi: "Fattig i anden är den som ingenting är, inget har och inget förstår i och av sig själv.

Förusättningen för att bli använd av Gud är att vara ingenting i sig själv!

-Det känns inte bra. Mänskligt sett ser det hopplöst ut."

Om sådana säger Jesus ändå att himmelriket tillhör dem. Jesus använder ett ord som utesluter alla andra. De som inte är fattiga i anden äger alltså inte himmelriket.

- Himmelriket betyder Jesu makt och herradöme!

Det uppenbaras när Jesus kommer igen. Men redan nu äger de fattiga i anden detta rike.

Himmelriket är överallt där Jesus har makten. 

Där kommer han själv och firar nattvard med de sina.

En rest - utvald av nåd

"Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. 

Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. 

Eller vet ni inte, vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: 

Herre, dina profeter har de dödat, och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam är kvar, och mig vill de döda. 

Men vad svarar Gud honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal. 

På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. 

Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd. 

Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade. 

Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag.

Och David säger: Må deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem. Må deras ögon bli förmörkade, så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid."

(Rom 11:1–10, SFB98)

Aposteln lyfter fram hur det under olika tider finns en rest som är utvald av nåd.

Ännu idag står Guds nåd i Kristus Jesus fast. Därför behöver Guds folk aldrig tappa modet. Kristi verk håller.

Vi får minnas att be för de som ännu vill hålla fast vid Gud och hans ord. 

Pastor Johan Helkula som står anklagad av domkapitlet höll också ett kort anförande vid gårdagens plenum.

Gud är god. Stor är hans trofasthet..

Kyrkomötet - maktmissbruk

Igår diskuterade man på Kyrkomötet om gudstjänstgemenskaperna och deras rätt att fira nattvard. Diskussionerna på plenum kl. 18 gav nog en mycket dyster bild av situationen i dagens folkkyrka.

När jag följde med debatten tänkte jag att vad skulle Luther ha sagt om han skulle ha tagit del av diskussionen.

Jag vågar nog skriva att reformatorn skulle ha varit bedrövad.

Vad finns kvar av det lutherska arvet i dagens folkkyrka?  - Bland majoriteten av prästerna och biskoparna kan det nog vara ganska litet.

Under hösten har jag läst en del artiklar skrivna av lutherforskaren docent Rune Söderlund. Han är numera hemma hos Herren. 

Vid tillfälle vill jag återkomma till det.

Folkkyrkans prästämbete och hur det idag utövas av majoriteen av tjänsteinnehavarna håller nog inte måttet, om vi granskar det utifrån vad bibeln säger och Luthers tankesätt. 

Vi har fått en snedvridning då prästernas och biskoparnas rättigheter, deras tjänst eller ämbete blivit viktigare än församlingmedlemmarna och Guds ord.

Jag tror att vi vågar tala om maktmissbruk.

Under 40 år har vi fått en helt ny generation präster som nu härskar och söndrar kyrkan.

Utifrån debatten verkar det viktigaste nu vara att alla präster oberoende av hur mycket de avfallit från Guds ord får förrätta nattvard i kyrkor och bönehus. 

Om inte så är det diskriminering.

Församlingarna och gudstjänstgemenskaperna får inte kalla dem de har förtroende för. Det kan upplevas diskriminerande..

(Bild från gårdagens plenum kl. 18.) 

Behandlingen av ärendet inleddes med initiativstagarens ärliga och respektfulla öppningsanförande. Undantagsvis bad han (bild nedan) också till Gud om hans ledning vid behandlandet av ärendet.

(Bild från öppningsanförandet vid kvällens plenum)

Svarade Gud på ett sådant sätt att han lät det bli klart och uppenbart hur långt avfallet från Gud och hans goda vilja har gått?

Hur Isebels ande nu styr och råder i folkkyrkan?

I Kristus en utkorad brud

"Jag mer är än fågeln, än liljan i skrud, som vissnat då afton det blivit. I Kristus jag är ju en utkorad brud, bestämd för det eviga livet. Nog sköter mig Gud här på jorden."

Sången är skriven av Sigismund Christian Dick 1868 Han var en norsk präst och författare som levde 1815-1882. Jag noterar att sången kommit till under nödåren i Finland, de kalla åren med missväxt som säkert också kändes i Norge.

En utkorad brud i Kristus. Det är starka ord som vittnar om vad som sker där Kristi segertåg går fram. Där evangeliet om Kristi verk klart och tydligt predikas.

Ordet om den korsfäste Kristus skapar och upprätthåller liv. Och livet i Honom är evigt.

Kristi segertåg

"När jag kom till Troas för att predika Kristi evangelium, hade Herren öppnat en dörr för mig. 

Ändå fick jag ingen ro i min ande, eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog avsked av dem och for till Makedonien. 

Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft. 

Ty vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade, för de senare en doft av död till död, för de förra en doft av liv till liv. 

Vem räcker till för detta? 

Vi är inte som de flesta, som för egen vinning förfalskar Guds ord. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det ord som kommer från Gud.

(2 Kor 2:12–17, SFB98)

Paulus predikar i Kristus det ord som kommer från Gud. Att predika i Kristus är ingen avskalad medelväg utan ett radikalt budskap.

Aposteln talar om Kristi segertåg. Kristi segertåg är inte ens beroende av våra känslor eller krafter och förmåga.

I Kristus finns allt vad människan behöver här i världen för att inte ta skada till sin själ.

När och där Kristus segrar blir människor frälsta. Människor skapade till Guds avbild blir den avbild Gud tänkte.

I Kristus friköps människan från syndens, straffets och dödens band.

Av Guds nåd i Kristus

"Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. 

Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. 

Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. 

I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

(Rom 3:23–26, SFB98)

Gud förklarar dig rättfärdig i Kristus. Här finner vi en evig sanning.

Aposteln vittnar om hur Gud genom Jesu blod ställde fram Jesus som en nådastol.

Och Kristus Jesus tar vi emot genom tron. 

Framför ligger några långa dagar. Och det är gott att ha fått börja vid nådastolen. Vid budskapet om Herren Jesus.

Hur Jesu blod utgjöts till vår räddning och frälsning. 

Tack gode Gud för vilan i Kristus Jesus..

In i själva himlen

"Ty Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. 

Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. 

Inte heller gick han in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. 

I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. 

Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. 

Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas, så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.

(Hebr 9:24–28, SFB98)

Kristus trädde fram inför Guds ansikte för vår skull. Kristi offer är ett evigt offer för synden.

Vägen till frid med Gud står öppen i Kristus Jesus. 

Nådastolen

Herren sade till Mose. Gud sade alltså till Mose:

"De skall göra en ark av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög. 

Du skall överdra den med rent guld på insidan och utsidan och du skall göra en guldkant runt den. 

Du skall gjuta fyra ringar av guld till den och sätta dem över de fyra fötterna på arken, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra. 

Och du skall göra stänger av akacieträ och överdra dem med guld.Stängerna skall du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem, och de skall sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem. 

I arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig. 

Du skall göra en nådastol av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred. 

Och du skall göra två keruber av guld. I hamrat arbete skall du göra dem och sätta dem vid de båda ändarna av nådastolen. 

Sätt en kerub vid ena änden och en vid den andra. I ett stycke med nådastolen skall ni göra keruberna vid dess båda ändar. 

Keruberna skall breda ut sina vingar uppåt så att de övertäcker nådastolen med sina vingar. Deras ansikten skall vara vända mot varandra.

Mot nådastolen skall kerubernas ansikten vara vända. Du skall sätta nådastolen ovanpå arken och i arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig. 

Där skall jag göra mig känd för dig. Och från nådastolen, från platsen mellan de båda keruberna som står på vittnesbördets ark, skall jag tala med dig om allt som jag genom dig skall befalla Israels barn."

(2 Mos 25:10–22, SFB98)

Gud ville göra sig känd för Mose. Och Mose skulle vittna för folket om Gud och leda dem mot det utlovade landet.

Förklaringen vad nådastolen ytterst handlar om får vi i nya testamentet..

Guds nåd är nog för oss

"Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig. 

Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet."

Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig.

Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark."

(2 Kor 12:7–10, SFB98)

Hela vägen går Han med..

Jesus ger vila

"Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. 

Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. 

Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."

(Matt 11:28–30, SFB98)

Jesus bereder oss en vila. En vila i Gud på grund av Kristi fullkomliga verk.

Det ok som vi bär som Jesu efterföljare är milt. Jesus själv bär bördan. Han bär våra bördor.

Vad är då evangelium?

"Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. 

Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro."

(Rom 1:16–17, SFB98)

Tron på Jesus är något som ger mening i livets alla situationer. Evangelium är ett olivlöv som vi får gripa tag i. 

Se så går det hem på nåden tills vi stå i himmelen..

Friköpt av Jesus

"och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem."

(Rom 3:24, SFB98)

Kristus har friköpt dig. Guds nåd mot dig grundar sig enligt Guds ord helt och hållet på Kristi förtjänst, på det som Jesus gjort.

Människans rättfärdighet inför Gud kan inte förtjänas. Vår rättfärdighet beror på Guds nåd, på att han är nådig mot människorna som han skapat till sin avbild.

Guds nåd i Kristus Jesus är ett bergfast och säkert hopp som tron grundar sig på.

Och tron är en Guds gåva. Tron får sin näring från evangelium, från Ordet om Jesu Kristi fullkomliga försoningsverk.

Jag sitter och funderar på "vila i evangelium". Och får förundras över Guds och Kristi kärlek mot människors barn..

Lammets blod

"Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod."

(Upp 7:14, SFB98)

Från himlen kom bekräftelsen på vilka de var som stod inför tronen och Lammet.

Lammets blod är det enda reningsmedlet från synden. Men det är ett fullkomligt reningsmedel.

Jesu blod renar från all synd.

Johannes skriver: "Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd."

(1 Joh 1:7, SFB98)

Saligprisningarnas berg

Den här söndagen för mig tillbaka till den vackra sluttningen ner mot Gennesarets sjö.

Kullen där Jesus predikade för 2000 år sedan. Jag skulle så gärna höra hans stämma och sitta ner vid hans fötter.

För drygt 4 år sedan fick jag vandra där på kullen. Idag har jag hans ord. Han talar. Han predikar.

Jag vill lyssna:

"När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 

Då började han tala och undervisa dem:  

Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. 

Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade. 

Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.

Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade. 

Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet. 

Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud. 

Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn. 

Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. 

Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. 

Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er"

(Matt 5:1–12, SFB98)

Tuktad av Jesus

"Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig."

(Upp 3:19, SFB98)

Jesus tuktar och tillrättavisar därför att han älskar oss. Jesu röst är aldrig kall och elak. Kyla och elakhet finns inte hos Honom.

När han sätter sin hand på vår axel är den varm och len. Hans blick är kärleksfull.

Följ mig säger Jesus. Rösten är inte krävande. Den är uppmuntrande.

Mitt barn. Dina synder är dig förlåtna. De binder inte dig. Du är fri att följa mig vittnar Jesus i sitt ord.

Hårdhet, elakhet, kärlekslöshet är egenskaper som inte ryms med genom den trånga porten. 

De är fastspikade på Golgata kors. Nåden och Sanningen går ända i genom den trånga porten. De egenskaperna hör till den nya skapelsen.

Köttets gärningar lämnar utanför. Andens ljuvliga frukter syns längs den korsmärkta vägen.

"Men skulle en gång kall du se min kärlek, Gud, till dig; påminn mig om Getsemane, hur Jesus led för mig! Min kärleks kraft så liten är, men Jesus hjälp beskär att jag ej glömma skall ditt ve där i Getsemane!"

Det sista brevet

"Skriv till församlingens ängel i Laodicea: 

Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: 

Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. 

Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. 

Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken.

Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se. 

Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig. 

Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. 

Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron. 

Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna."

(Upp 3:14–22, SFB98)

I det sista församlingsbrevet skriver Jesus att han är upphovet till Guds skapelse.

På nätet läser jag att några vetenskspsmän nu kommit fram till att det kanske ändå inte var en komet som tog livet till jorden så som många tänkt.

Det är ju självklart för Jesus vittnar om att det var han. Jesus är upphovet till världens skapelse.

Jesus är orsaken till att jag idag får läsa Guds ord. Och Jesus vill ännu idag hålla måltid med dig och mig.

Jesus har segrat. Jesu seger ger oss mod. Håller vi fast vid Jesus och hans ord vinner vi seger. 

Livet har vi i Jesu blod sjunger vi i sången.

Orsaken till att du och jag idag helgar vilodagen är alltså Jesus. Jesu blod som utgjöts ger oss liv. Det upprätthåller livet.

Inför Jesus och hans ord måste även ljumheten vika..

Det stora ljuset lyser ännu. Jesus är världens ljus..

Nåd och frid!

"Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus."

(Rom 1:7, SFB98)

Under veckan har jag tänkt på Nåden. Guds nåd som är grunden för vår frälsning.

När vi kristna samlas gör vi det ofta i den gemensamma bönen om Guds nåd och frid. Det som kommer från Gud och vi möter i hans son.

Gud ger sin nåd åt de trogna sjunger vi i psalmen. 

"Inget ont dem längre sårar, inga tårar fäller de i himlen mer. Syndens börda lyftes av dem, Herren gav dem nåden han de trogna ger."

Guds rike bär inte bojor

I söndags sjöng vi en sång i bönehuset som inte sjungs så ofta. Sången är skriven av Elis Sjövall.

Jag fäste mig vid orden i den fjärde versen.

"En sådan ordning ansåg Herren bäst att i sitt rike ställa oss som präst, att ropa ut till alla detta bud: Kom hem och bli försonad med din Gud!"

Jag antar att sångförfattaren ville lyfta fram det allmänna prästerskapet. Att alla kristna är Herrens präster och kallade till att vittna om sin Frälsare.

I Folkkyrkan betonas det inte så mycket. Men i väckelsetider har denna Guds ordning, som aposteln Petrus lyfter fram varit till stor välsignelse.

Sions sånger 108:

1. Till Fadern vår som högt i himlen bor, kan komma endast den som detta tror: Att Sonen, Jesus, öppnat himlens port och i vårt ställe allt har färdigt gjort.

2. Vår medlare han är nu inför Gud, försvarar där sin återlösta brud. Förlåt dem, käre Fader! är hans bön, på korset jag betalat för dem lön.

3. I Kristi kyrka här på syndfull jord än klingar detta ljuva frälsningsord: I Jesu dyra blod och helga namn en syndare kan få en tryggad famn.

4. En sådan ordning ansåg Herren bäst att i sitt rike ställa oss som präst, att ropa ut till alla detta bud: Kom hem och bli försonad med din Gud.

5. I sina sakrament han bjuder sig till evigt liv åt både dig och mig. Till nytta blir ej yttre ting vi ser, om ordet ej i hjärtat tränger ner.

6. O, hur fick mänskan, danad blott av mull, mottaga sådan nåd för Jesu skull? Det kan vi aldrig fullt begripa här, men då när hemma vi i himlen är.

Elis Sjövall har en klar och tydlig teologi i sången. En teologi som vi också finner hos Luther.

En härlig sång som också ger mod i brytningstider, i tider av avfall och förvirring. När människor spelar sitt bedrägliga spel.

Guds rike bär inte bojor..

Petrus skriver:

"Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. 

Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje. 

Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam. 

För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. 

De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem. 

Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 

Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.

(1 Petr 2:4–10, SFB98)

Guds folks hem är inte i världen. Hemmet är hos Jesus.

Jäckvik

I lördags satt jag mitt emot en gammal Herrens tjänare. Åren har gått och håret är vitt. Och jag får ställa en fråga till honom.

För honom var det självklart. Han väljer att berätta om en resa. Om jag minns rätt var man i Jäckvik. Jag tror det var en pingsthelg.

Han berättar om hur de firade nattvard där. 

Vi fick byta några ord. En välsignad liten pratstund som betyder mycket för mig.

Jag vet vilka som var med i resesällskapet. Jag vet att den resan var viktig för många. En som var med var teologiedoktor.

Himlen

"Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga: "Honom som sitter på tronen, honom och Lammet, tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten i evigheternas evigheter."

(Upp 5:13, SFB98)

Igår kväll brann ett ljus på bordet vid andaktsstunden. Vi mindes dem som gått över tidens gräns och in i evigheten. De var många och flera namn var bekanta.

Guds folk stillar sig för att fira Alla Helgons dag, medan världen vill leka med mörkrets makter.

I himlen finns Guds tron. Johannes ser Någon och han ser Lammet där. 

Igår stannade vi en stund inför episteltexten för allhelgonadagen..

"Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. 

Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken. 

Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. 

De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor."

(Upp 22:1–4, SFB98)

Himlen är en verklighet. Det är där som tronen finns. Därifrån utgår evangeliets och nådens ström.

Johannes ser staden och båda sidorna om floden. Johannes är gammal och ensam. I Jesus delar han lidandet, riket och uthålligheten med oss. 

Han befann mig på den ö som kallas Patmos. Guds och Guds rikes fiender hade fört honom dit.

Men Någon sitter på tronen. Och Honom får den gamle ännu tjäna. För Guds ords och Jesu vittnesbörds skull befann han sig på ön som kallas Patmos.

Herren bevarar enfaldiga

I dagens andakt ur boken "Vid källan" läser vi att Herren bevarar enkla människor (Psaltaren 116:6)

"Enfaldig betyder att ha ett sinne som är riktat på en enda sak: Guds ord.

Den enfaldige har sin auktoritet i bibeln. Han sätter sig inte upp som domare över Guds ord.

Han böjer sig för det och inrättar sig därefter. Det leder till att han ofta blir angripen av andra. Men han behöver inte frukta. Herren själv försvarar honom.

Herren bevarar.

Herren har många löften: Enfaldiga blir upplysta av Guds Ande genom Ordet.

Andaktsförfattaren summerar:

- Var inte självklok.

- Lita inte på ditt eget förstånd.

- Låt dig undervisas av Gud utan motstånd och protester.

Då blir du en som Herren själv bevarar!

Det stormar i världen, i kyrkan. Vi hör det kraftiga bruset. Men mitt i stormen, i Guds ords famn råder en förunderlig frid..

Falskt vittnesbörd

"Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa." 

Budet förbjuder lögn, förtal och att förvränga sanningen för att skada en medmänniska.

Budet binder Guds folk vid sanningen.

Vi människor har så lätt att tänja på sanningen. Gud vill inte att vi gör det.

Och Guds vilja är god..

Guds bud

Igår hade jag förmånen att få delta i skriftskolundervisningen i bönehuset. Temat var buden.

Guds bud är klara och tydliga.

"Och Gud talade alla dessa ord: 

Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. 

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. 

Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud. 

Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn. 

Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.

Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. 

Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.

Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig. 

Du skall inte mörda. 

Du skall inte begå äktenskapsbrott. 

Du skall inte stjäla. 

Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa. 

Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa."

(2 Mos 20:1–17, SFB98)

Det är länge sedan jag gick i skrifskola i Larsmo församling. Guds bud är nyttiga och goda.

Dem får och bör vi dela med kommande släkten..

Judas förråder Jesus

I dagens bibelläsning enligt folkbibelns bibelläsningsplan möter vi Judas.

Överskriften är Judas förråder Jesus.

"Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem. När de hörde det blev de glada och lovade honom en summa pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom."

(Mark 14:10–11, SFB98)

En av Jesu lärjungar tar kontakt med översteprästerna. Jesu motståndare blir glada och belönar Judas med pengar.

Och Judas skrider till verket.

Jesus profeterar om hur kristna i den yttersta tiden skall förråda varandra:

"Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. 

Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. 

Många falska profeter skall träda fram och bedra många. 

Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. 

Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma."

(Matt 24:9–14, SFB98)

Förrädare har funnits i alla tider. Jesus vittnar om hur människor som kommit på fall förråder varandra.

Judas som kommit bort från sanningen gick till översteprästerna.

Fader förlåt dem!

Det finns förlåtelse i Kristus Jesus. Vi kallar det nåd. Gud visar sin nåd mot oss i Kristus Jesus.

Som lutherska kristna vill och får vi leva i en daglig omvändelse.

Det är en stor tröst för oss alla att det finns förlåtelse.

Luther skriver om att det kan gå så illa att kyrkan blir till Babylon. 

Luthers skrift om kyrkans babyloniska fångenskap har en central plats i reformationens utveckling.

I den blir det tydligt hur Luther redan 1520 hade börjat tillämpa skriftprincipen, vilken innebär att en kristen i lärofrågor och i sitt samvete endast ska vara bunden vid Guds ord.

Det är en stor tröst för lutherska väckelsekristna idag att vi av samvetsskäl kan ta avstånd från obibliska beslut.

Att Guds ord ännu står fast idag.

"Sin enda grund har kyrkan i Kristus och hans ord."

Biskoparnas "nya" trosbekännelse

Igår visade Folkkyrkans biskopar sin enhet. Alla från den största till den minsta gick ut med i princip samma budskap i media.

Man förbereder sig för att fira 40- årsfest. Man gläds över nya tider och ett ämbete som man skapat eller omformat och omskapat.

Jag kallar det biskoparnas nya trosbekännelse. Man kunde kanske också tala om tillägg och förtröstan på människotankar.

Men jag stämmer inte in i det nya. Nej, jag är ledsen.

Folkyrkan får säkert präster. Isebel hade också präster.

När jag döptes blev jag inskriven i kyrkan. Jag såg nyligen en bild därifrån. Jag såg också dopbevis och konfirmationsbevis bevarade i den tjocka bibeln där hemma.

Jag tackar Gud för det. Jag tackar Gud för att jag fick bli inskriven. Och för den välsignelse som Gud gett och ännu förmår ge. Välsignelsen i att man förblir i den ordning som är välsignad genom ordet. - Guds ordning.

Jag är ledsen över vad biskoparna gör med kyrkan, som hade sin grund i Kristus och hans ord. 

Jag tackar Gud för att jag ännu får vara medlem i Pedersöre församling. Men biskoparnas nya trosbekännelse, där man själva sätter nya ramar stämmer jag inte in.

Kanske vi ännu en dag blir utskrivna som oönskade medlemmar. Det vet Gud allena.

Biskoparna tror att de vet vad de gör. Men de vet nog inte det. De vet inte bättre än Gud.

Jesus sade: Fader förlåt dem. Lukas skriver:

"Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 

Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.

(Luk 23:32–34, SFB98)

Gud är God! Vi får be med Jesus och hans ord. Vi får be om omvändelse och tro. Om omvändelse till Ordets trygga grund.

Herrens nattvard

Jag har följt med en diskussionstråd om nattvarden och hur vi firar nattvard.

Bibeln grund är klar. Jesus försonar vår synd på korset. Han uppstår till vår rättfärdighet. Han firar nattvard med sina lärjungar kvällen innan lidande och död.

Evangelisten Lukas skriver:

"Så kom den dag i det osyrade brödets högtid, när påskalammen skulle slaktas. Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och gör i ordning, så att vi kan äta påskalammet." 

De frågade honom: "Var vill du att vi skall reda till det?" Han svarade dem: "När ni kommer in i staden skall en man möta er. Han bär en vattenkruka. 

Följ honom till det hus där han går in och säg till husets ägare: Mästaren frågar dig: Var finns det rum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? 

Han kommer då att visa er ett stort rum i övre våningen, som är iordningställt. Red till där." 

De gick och fann att det var som han hade sagt till dem. Och de redde till påskalammet. 

När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. Och han sade till dem: 

"Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. 

Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike."  

Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Tag detta och dela mellan er. Ty jag säger er att jag från denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." 

Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp, som utges för er. 

Gör detta till minne av mig." 

På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er. 

Men se, den som förråder mig, han har sin hand med mig på bordet. Ty Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa, genom vilken han blir förrådd." 

Då började de diskutera med varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra detta.  

Det uppstod också en tvist bland dem om vem som kunde anses vara störst. 

Då sade Jesus till dem: "Folkens kungar uppträder som herrar över sina landsmän, och de som har makten kallar sig folkens välgörare. 

Men så skall ni inte handla, utan den störste bland er skall vara som den yngste och den som är ledare skall vara som tjänaren. 

Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? 

Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare. 

Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig: 

Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar. 

Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. 

Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder." 

Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden." 

Jesus svarade: "Jag säger dig, Petrus, tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig." 

Han sade vidare till dem: "När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något?" 

De svarade: "Nej, inget." "Men nu", sade han, "skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 

Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt." 

De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."  

Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom. När han kom till platsen, sade han till dem: 

"Be att ni inte kommer i frestelse." Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 

"Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din." 

Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. 

Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. 

När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. Då sade han till dem: "Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse."

(Luk 22:7–46, SFB98)

En härlig och dyrbar text som vittnar om hur Jesus instiftar nattvarden. Hur han bereder allt och har allt i sina händer. Ända fram till den dagen då den stora måltiden i himlen börjar.

Gud är god. Han är trofast och han bereder en väg för de sina. Där barnen blir döpta. Där ordet predikas. Där bortet dukas och han själv är med..

Vi har en förunderlig Gud som firar måltid med syndare. Som renat och renar syndare i och genom Jesu blod

Förlåtelsens grund

I mina tankar kom orden i en sång "så helt förlåter Gud"

Sången torde heta: "Från Frälsaren på korsets stam."

"Från Frälsaren på korsets stam

ljus faller på min dräkt,

då träder syndens fläckar fram,

jag blir med rövarn släkt.

Men han som var mot rövarn god,

han tvår mej snövit i sitt blod.

Så helt förlåter Gud.

Så helt förlåter Gud.

Min synd låg mellan mej och Gud,

så hög som bergets kam,

och hindrade mitt böneljud

att nå till Herren fram.

Då kastar Gud bakom sin rygg

all synden min, nu är jag trygg.

Så helt förlåter Gud.

Så helt förlåter Gud.

Mitt hjärtas svåra plågoris,

som tuktade så hårt,

min synd, som jag på intet vis

själv kunde driva bort,

så fjärran är, så Skriften lär,

som öster ifrån väster är.

Så helt förlåter Gud.

Så helt förlåter Gud.

I havets djup min synd blev sänkt,

o evangelium!

Det är som hade Herren tänkt:

jag vill se ut ett rum,

där synd kan stängas in så väl

att aldrig mer den når din själ.

Så helt förlåter Gud.

Så helt förlåter Gud.

Som molnen flyr för solens sken

och ej en sky blir kvar,

som himlen strålar klar och ren

där nyss blott töcken var,

så plånar Gud all synden ut

och gör på all min vånda slut.

Så helt förlåter Gud,

så helt förlåter Gud."

Gud förlåter synder. Gud är en nådig Gud.  Grunden för hans nåd mot oss människor är hans verk i Kristus Jesus.

I sången ovan möter vi ordet evangelium. Där kommer budskapet till oss. Vi får ta del av det härliga budskapet om vad Jesus gjort på korset.

Evangelium får vi alltid ta emot i tro. Guds ord ger oss löftet att tro.

Sångaren uttrycker det med litet andra ord. Men lyfter ändå fram att Guds nåd i Kristus Jesus är det som vi alltid får förtrösta på.

Vår synd byts mot Guds nåd..

Är det lätt att förlåta?

"Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss."

(Matt 6:12, SFB98)

Bo Giertz förklarar: "Den femte bönen är en bön om förlåtelse. Jesus räknar alltså med att hans lärjungar ständigt på nytt behöver förlåtelse. Den står också öppen för dem. På ett villkor: att de själva förlåter (eller ”har förlåtit” – meningen är att det finns en villighet i hjärtat utan förbehåll: man har redan förlåtit). Detta villkor är så viktigt, att det upprepas och inskärps efter bönens slut." (Citatet slut)

Är det lätt att förlåta?

Jesus antyder att vi förlåter dem som står i skuld till oss.

Att vi förlåter varandra är viktigt för att vi själva behöver förlåtelse. Att inte förlåta är kärlekslöst.

Vill vi vara kärlekslösa då Gud är så full av kärlek att han dör i vårt ställe.

Jesus gav sitt liv för dig och mig. Vi har fått ett nytt liv i Kristus Jesus.

I det nya livet kan vi inte vara kärlekslösa, för det nya livet bygger på en utgivande kärlek. På nåd och sanning.

Sanningen är också en del av förlåtelsen. Kärlek till sanningen är något som behöver finnas i ryggmärgen.

Kärleken till Jesus och de som han försonat. De som får och vill leva i och av försoningen..

Vi åt och drack.

Om budskapet i evangelietexten jag citerade tidigare var kraftigt så är är budskapet i dagens andaktsläsning ur andaktsboken "Vid källan" ännu skarpare.

"Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator" - Men Jesus kände inte dem.

Hela sammanhanget från Lukas 13 nedan:

"På sin väg till Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. 

Någon frågade honom: "Herre, är det bara få som blir frälsta?" 

Han sade till dem: "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. 

När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss, då skall han svara er: 

Jag vet inte varifrån ni är. 

Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator. Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.

Där skall ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. 

Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. 

Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist."

Bakom finns nu en helg inför det kristna budskapet i 3 dagar. Då är det bra att påminnas om behovet av omvändelse till Jesus.

För inga andra vägar leder till himmelen.

Jesus är med där två eller tre kommer tillsammans i hans namn. När nattvardsbordet dukas är han själv med. Hans kropp och blod är där.

Utgivet och utgjutet för dig och mig.

Han tar på sig vår orättfärdighet. Han vill inte att vi skall bedriva orättfärdighet..

Öivind Anderssen skriver att vår orättfärdighet och våra synder får vi inte med oss in i himlen. De ryms inte med genom den trånga porten.

- -

Ja, så är det. Jesus vill ta dem på sig. Vi skall inte då bära orättfärdighet..

Herre, Tack för ditt levande Ord. 

"För blodet får syndare komma nu fritt. Låt ingenting hindra dig mer! Tag mot blott i tro det som redan är ditt, den nåd Gud i Kristus dig ger!"

Varning för att inte förlåta.

Matteus evangelium. 6:14-15,  (en av inkommande söndags evangelietexter)

"Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser."

(Matt 6:14–15, SFB98)

Jesus har här ett mycket skarpt och tydligt budskap till oss alla. 

Ett verkligt nyttigt budskap inför en ny arbetsvecka.

Förlåt varandra

"Till sist, var alla ett i själ och sinne, visa medkänsla, älska bröderna, var barmhärtiga och ödmjuka. 

Löna inte ont med ont eller skymf med skymf. Tvärtom skall ni välsigna, eftersom ni är kallade att ärva välsignelse. 

Ty den som älskar livet och vill se goda dagar skall avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek. 

Han skall vända sig bort från det onda och göra det goda, söka efter frid och sträva efter den. 

Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. 

Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda."

(1 Petr 3:8–12, SFB98)

Var ett i själ och sinne! Så uppmanar Guds ord oss. Vad innebär det att vi är ett i själ och sinne?

Inte endast Petrus lyfter fram den här saken. Paulus skriver i Filipperbrevet. "gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne."

(Fil 2:2, SFB98)

Förlåt varandra är temat för nästa söndag. Gud har förlåtit och förlåter oss i Kristus Jesus och vi är kallade att förlåta varandra...

Var inte rädda!

"När farao närmade sig, lyfte Israels barn blicken och fick se egyptierna som kom tågande efter dem. Israels barn blev mycket förskräckta och ropade till Herren. 

Och de sade till Mose: ”Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit för att dö i öknen? Vad har du gjort mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? 

Var det inte det vi sade till dig i Egypten? Vi sade: Låt oss vara, så att vi får tjäna egyptierna. Det hade varit bättre för oss att tjäna egyptierna än att dö här i öknen.” 

Mose svarade folket: ”Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som Herren i dag ska ge er. Så som ni ser egyptierna i dag ska ni aldrig någonsin se dem igen. 

Sedan sade Herren till Mose: ”Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de ska dra vidare. 

Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå rakt genom havet på torr mark. 

Se, jag ska förhärda egyptiernas hjärtan så att de följer efter dem, och jag ska förhärliga mig på farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare. 

Egyptierna ska inse att jag är Herren när jag förhärligar mig på farao, på hans vagnar och ryttare.” 

Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnpelaren som hade gått framför dem flyttade sig och tog plats bakom dem, så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas.

Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma nära den andra. 

Och Mose räckte ut handen över havet, och Herren drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. 

Israels barn gick rakt genom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. 

Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet.

(2 Mos 14:10–13, 15–23, SFB)

Gud kan öppna en väg även genom vattnet. Gud får vi alltid förtrösta på.

Var inte rädda säger Gud ännu idag till sitt folk. Gud går med hela vägen. Han bereder väg genom både öken och vatten. Hans ord är våra fötters lykta.

Där dörren är öppen

"Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga, för din kraft är liten och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn."

(Upp 3:8, SFB)

Bibelversen från Jesu brev till församlingen i Filadelfia är talande.

Gud vet allt om oss. Gud känner våra gärningar. De håller inte. Men Jesu verk består och håller.

Vår egen kraft är ringa. Gud vet det. För han är kraftens källa. När våra egna möjligheter är slut öppnas våra ögon lättare för Guds möjligheter.

Guds ord håller alltid. Om än hela världen bestrider det upprätthåller Gud allt genom sitt mäktiga ord.

Om än hela världen föraktar Jesus lönar det sig at förbli i honom.

Jesu namn skall vi aldrig förneka..