"I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar därmed att de söker ett hemland.
Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem."
Det finns en himmelsk stad beredd åt Guds folk. Enligt Guds löften som håller skall den en gång befolkas av alla som bekänt Jesus som sin frälsare, de som trott på Honom. Därför är tiden för den här jorden utmätt och begränsad. Så länge den här tidsåldern pågår måste de som dött i tron på Kristus vänta på sin uppståndelsekropp och det fysiska livet i Guds stad.
När vi tänker på det så har vi lättare att förstå att tiden för den här jorden faktiskt måste ta slut. Gud har skapat den för en bestämd tid och vi ser den nötas ut och skaka. Människan kan inte rädda den här jorden. När Guds tid är inne skapar Gud nya himlar och en ny jord.
För en kristen är framtiden därför aldrig dyster. Visst får vi känna ett allt större främlingsskap då det yttre livet som bekännande kristen blir svårare. Guds folk har ett hemland i himlen. Där väntar en stad som Gud berett och då vet vi att den är ljuvlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar