Det är stort att i tanken, i Anden flytta sig till tidens begynnelse och Gud Fader och Jesus där innan jordens grund lades. Jag har inte märkt det förut, men egentligen är Hebreerbrevets 11 kapitel också på sätt och vis en skapelseberättelse.
Abel trodde Gud och därför såg Gud till hans offer. Kristus beredde Abel för Evigheten. Genom tron fick Abel vittnesbördet att han var rättfärdig. Gud själv bekände sig till hans offer. Alltså förklarades Abel duglig inför Gud genom tron. Gud förklarade honom duglig fastän han inte var syndfri. För offrets skull, för Lammets skull och för tron på Offerlammet vars blod utgjöts för Honom förklarades Abel färdig och ren, duglig inför Gud.
Gud skapar alltså tro genom sitt ord. För Guds ord finns det inga hopplösa fall. Gud beredde både rövaren och kvinnan vid Sykars brunn. Lika var det med Paulus. Vad hade då dessa tre gemensamt? Jesus mötte dem. Jesus tilltalade dem, han predikade Guds ord till dem och de fick se och möta Jesus. De fick tro och evigt liv och genom tron lever de ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar