Livets ljus, kan vi missa det? Ju längre bort vi kommer från ljuset, desto svårare får vi att se marken under våra fötter. Om du är i en mörk och oländig skog och ser ljuset endast i fjärran är det inte så lätt att springa mot ljuset. Du snubblar lätt om du inte själv har del av ljuset, som lyser upp marken framför dina fötter. Mitt i allt fastnar foten i en hålighet. Sedan hör du hör något går sönder.
I fjärran ser du ljuset, men du gick under på halva vägen. Hur kunde det gå så? Idag fick jag en tanke att skriva om vännerna John och Ernst och chauffören Harry. Ja även om några till, om flickan Lisa och vilka det nu blir. Om Gud så vill blir det några skrivelser. Gud är god och han har åter gett mig en glöd att skriva. Då skriver jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar