torsdag 13 december 2018

Kapitel 1 John och Ernst

I en liten stuga i skogsbyn föddes John och Ernst. De var tvillingar och sina föräldrars ögonstenar. De fick redan som små lära känna Jesus. De hade en fin barndomstid. Den tiden gick ännu nästan alla barn i söndagsskola. John och Ernst trivdes i söndagsskolan.

I grannbyn fanns det ett bönehus och där fick de höra mera om Jesus världens ljus. Sida vid sida fick de höra orden: Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ. John kunde aldrig glömma de orden. De påverkade hans ungdomstid. De påverkade han val i livet.

En natt då John kör hem efter en lång arbetsdag slumrar han till en kort stund. Bilen kör av vägen i en kurva och stannar mot ett klippblock. John vaknar inte mera på den här jorden.

En kort stund senare ser chauffören i en virkesbil en bil ligga i diket. Han stannar. Från bilen kommer ett stilla ljud i den mörka höstnatten. Från cd-spelaren ljuder ljuvliga toner i natten. "Jesus kommer, ja han kommer snart att hämta de sina hem"

Chauffören öppnar dörren och ser. John ligger stilla i bilen. Försiktigt känner han på handleden, den är kall. John har förolyckats. Det blir en stor sorg i den lilla byn.

Ernst gråter på begravningen. Stilla ser han broderns kista sjunka ner i graven. Vi ses i himlen viskar han.

Åren går. Ernst besöker allt mera sällan bönehuset. Han lär känna en trevlig flicka från staden. Stina har ändå ingen tro, vilket bekymrar Ernst. Men de diskuterar om saken. Behåll du din tro säger Stina, för mig är det inget problem.

Ernst är förälskad och han älskar Stina. Efter en tid vill Stina att Ernst skall flytta in till henne. Du får ju mycket kortare väg till arbetet och du vet ju att jag älskar dig. Ernst samvete är redan sårat och då Stina lockar och lockar flyttar han in.

Stina och Ernst har det gott. Ibland minns han den tiden då han tillsammans med brodern samlades med Herrens folk. Han minns orden i sången: O vad sällhet, då skall bliva när Guds barn får komma hem.

Han stelnar till vid minnena. Han kan inte längre tro. Ibland blir han stel av skräck. Jag borde söka mig till bönehuset tänker han. Han berättar för Stina. Hon är förvånad. Vad skulle du göra där. Inte vill jag vara utan dig på söndagarna. Räcker det inte att vi går i julkyrkan. Du vet ju att jag kommer med dit.

Åren går. Någon gång skär det i hans hjärta. Han känner en tomhet, men då han arbetar litet hårdare går det bättre. Ernst gör karriär och ekonomiskt har han det bra. Han är en ansedd och välbärgad familjefar. Någon gång gräms han över att Stina aldrig ville gifta sig.

Det är oroligt i världen. Det händer märkliga saker. Ernst får arbeta allt hårdare för att klara sig. Hemma är han också trängd. Slutligen en förmiddag är Ernst chaufför för ett märkligt sällskap. Han har svikit alla, hur kunde han sjunka så här lågt. Snart är det jul, men han känner sig som Judas.

Bilen rullar vidare. Han lyssnar till nyheterna. Oj det där låter inte bra tänker han. Med ens bländas han av ett starkt sken. Han förlorar kontrollen.

Han ser Jesus, barndomens Jesus. Känslan är overklig. Han ser Stina på avstånd. Han hör rösten och han rör sig mot tronen. Han förstår, han anar något. Skräckslagen ser han på avstånd en glimt av broder John. Han ser mor och far. De bär vita kläder, men de ser honom inte. De springer mot Jesus.

Ernst förstår. Det är försent. Jesus kom faktiskt. Han hade ju nog tänkt söka honom senare, men det blev inte av. Nu hann han inte. Nu hade skyn brustit och tiden var slut. Mörkret sänker sig. Varför försköt jag honom? Varför gick jag bort?

Varför, varför?

Är det obehagligt att läsa om Ernst? Du har läst början på en fiktiv berättelse om hur en ung man miste sin tro och gick förlorad, då något annat blev viktigare än Jesus.

Ännu idag kallar Gud. Sök honom medan tid finns! Gå aldrig bort från Jesus. En dag är kanske nådens tid förbi.

Har du vänner som går samma väg som Ernst. Be för dem. Be att du får tillfälle att vittna om Jesus som gav sitt liv till försoning för varje människa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar