Kapitel 16 Syndakännedom och Lammets blod

Den himmelska staden glimmar i fjärran. I tro vandrar vi vidare genom ett främmande land. Landet är ändå kärt, för Herren Gud har satt dess gränser, för att vi här skall kunna söka honom. Vi kan med glädje sjunga Sions sånger under vandringen. Harporna hänger inte i pilträden utan lovsången till Lammet ljuder under färden.

Det är en mäktig sång som ljuder i de finländska skogarna. "För blodet får syndare nu komma fritt. Låt ingenting hindra dig mer! Tag mot blott i tro det som redan är ditt, den nåd Gud i Kristus dig ger."

Hur kan synden rymmas med i den himmelska sången, i lovsången till Lammet Herren Jesus? Tänk att när Johannes där på klippön ser in i himmelen så ser han ett Lamm som ser ut att ha blivit slaktat.

Samma Johannes skriver. Vi är Guds barn. Vi vet att när Jesus uppenbaras skall vi bli lika honom. Var och en som har hoppet till Jesus renar sig liksom Jesus är ren.

Är inte Guds barn ett märkligt folk? Johannes beskriver deras sinnelag: "Den som ägnar sig åt synd bryter mot lagen, för synd är brott mot lagen"

Och den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte. Så skriver aposteln ännu: Kära barn, låt ingen förvilla er.

Guds folk är inte laglöst, de följer inte den laglöse, för de känner Jesus som uppfyllt lagen. Hans bud är inte tunga, för de älskar honom. "en kort liten tid". Sången stiger mot höjden i de finländska skogarna.

"En gång när du kommer att hämta din brud ifrån detta främmande land, då träder hon fram i din snövita skrud, med krona och palm i sin hand "

Kanske du har tröttnat på denna bok. Den skulle ju handla om himmelen och så täcks han skriva om synden. Själv är jag också förvånad. Medan jag tänker fastnar blicken på sångens ord "i din snövita skrud".

Då känner jag, då förstår jag. "Jesu snövita skrud". Synen som visades på klippön. Den vitklädda skaran som hade tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Strömmen som går från Guds och Lammets tron. Livets träd, trädets löv som ger läkedom åt folken. På vägen hem finns synden med. Men nådens ström flödar. Det handlar om synd och nåd.

Den himmelska sången som vi sjunger där vid tronen kan endast sjungas av ett folk som såg sin synd, men hittade sin frälsare. Tröttna därför inte, stäm in i sången. Låt den ljuda fritt och högt i det Fosterland som Gud gett dig, för att du skall söka honom och finna Herren Jesus.

"Och sedan hon evigt får sjunga så glad, ditt lov med all himmelens här. Vad jublet blir stort i den himmelska stad, vad lust och vad salighet där."

Jag sluter ögonen och lyssnar till sången. I Anden är jag då redan där. Det sista kapitlet skrivs och, oj vad det blir långt, oj vad det är ljust. Tänk vilket kort avstånd från sången i den dystra skogen till sången i den gyllene staden. Tack käre Jesus!