Det är bara en bit, från vår stuga och dit.

Skogsbyn är en vacker ort i norra Österbotten. Väckelsens vindar blåste i flera etapper genom byn. När Gud kallar och Andens glöd går genom byn svarar innevånarna på kallelsen. I de yttersta dagarna ljuder bibelns budskap kraftigt. ”Idag, idag, då du hör Herrens röst, förhärda inte ditt hjärta.” Älven rinner genom byn och på båda sidorna om floden tjänar folket Herren.

Plötsligt minns jag Arnes ord. ”Försköna intet, skriv om sorg och glädje. Skriv om synd och nåd. Kom ihåg att boken, berättelsen om släktens öden bör vara ärlig. Ansvaret tynger mig en stund. Jag vet att jag en gång skall göra räkenskap inför Herren Gud. Även om det är en fiktiv berättelse om tre generationers väg till Evigheten bör Bibelns budskap ljuda klart. Ja, jag skall skriva vad jag ser. 

Åter närmar jag mig den lilla stugan i Skogsbyn. Jag ser Arne och Ester Nåd. Jag ser tvillingpojkarna leka på golvet. Jag hör sången ljuda i den lilla kammaren:

Det blir något i himlen för barnen att få;

för de barn som i Herren fått dö.
De får kronor av guld, de får harpor också,
de får kläder så vita som snö.
Det blir något att få, det blir något att få,
det blir något för barnen att få
i den himmelska stad, där var tunga är glad,där blir något för barnen att få.

Lille John stiger upp och söker sig till mors famn. Mor och son ser ut genom fönstret. De ser bergen, de ser bortom bergen. Bortom bergen är Guds paradis.