För två år sedan fullbordades hans barndomsdröm. Han köpte en egen virkesbil. Han har haft bra med jobb och han är redan så gott som skuldfri. Han har aldrig haft en flickvän. Till först var han för blyg och sen har han inte riktigt heller haft tid.
Tre resor per dag, ofta sju dagar i veckan kör han sin 80 ton tunga virkesbil med massaved in till staden. För en vecka sedan lyssnade han till Järviseuturadio. Där hörde han en sång, som väckte en längtan i honom. Melodin var litet vemodig men han kan inte glömma den.
"O vad sällhet då skall bliva" Åter kommer melodin i hans sinne. Han gnolar försiktigt på orden "Upp mitt arma sorgsna hjärta, du är också en av dem, som för Jesu död och smärta snart får komma lyckligt hem."
Kan Jesus faktiskt älska den blyge Harry som aldrig riktigt förstått något om Gud. Harry sitter i tankar. Plötsligt stelnar han till. Det kändes som om någon viskade till honom. "Jeesuksen nimessä ja veressä saat uskoa".
De orden hörde han ju en gång då han var med morfar på det stora sommarmötet. Längs vägen står en bil parkerad. Det ser ut som om bilen fått punktering. Harry får en vilja att hjälpa och han stannar bilen. Han ser att en ung man försöker byta ett däck. Harry går fram till mannen. Behöver du hjälp?
Oj, nu måste jag få berätta för dig säger den unga mannen. Jag heter förresten John. Jo, jag bad just till Gud att han skulle hjälpa mig. Min domkraft gav vika och nu får jag inte bilen upplyftad.
Harry stelnar till. Från bilen kommer den himmelska musiken. "O vad sällhet, o vad sällhet att få tro på Jesus här" John ser litet förläget på Harry. Det är min älsklingssång! Den handlar om hur tryggt det är att tro på Jesus.
Jo, jag har hört den sången nyss berättar Harry. Men jag vet inte riktigt vem Jesus är. Brukar du be frågar John. Nej egentligen inte säger Harry. Får jag be för dig frågar John. Jo det får du nog mumlar Harry.
Snart är däcket bytt och Harry återvänder till sin virkesbil. När bilen svänger in i Forsbyn fylls hytten av en högljudd bön. "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är, var jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer"
Två månader senare är det kö vid virkesmottagningen på Ahlholmen. Harry stiger ur bilen och byter några ord med Esa, en annan chaufför. Esa är skärrad och han berättar att han var den första som kom till en olycksplats i går kväll.
En ung man hade somnat och kört av vägen. Från bilen hördes en förunderlig sång "Där i himlen, där i himlen, får du vila ut en gång". Mannen var redan död berättar Esa. Han hette John förstod jag.
Det svindlar för Harry. John mannen som bad för mig är död.
Tre månader senare knackar Harry på hos Johns och Ernst föräldrar. Han måste få berätta. Det blir en lång diskussion och tårarna rinner. John var ett himmelens sändebud säger fadern med sorg i rösten. Harry gråter. Tänk om även jag kunde få ha en sådan tro. Synden blir förlåten och Harry tror.
30 år senare kör åter Harry sin virkesbil genom Skogsbyn. Harry lyssnar på en predikan. Han hör: Liksom ljungelden går från öster till väster. Så hastigt och så tydligt kommer Jesu ankomst att vara. Två kommer kanske att köra på samma väg. En blir uppryckt, en lämnar kvar. Harry lyssnar och han tror. På den tomma vägen möter han en splitterny elbil. Två bilar på väg mot varsitt håll. Harry kör vidare och allt blir ljust.
Jesus, min Jesus, viskar Harry. Molnen skingras och han hör den ljuvliga sången. "Guds och Lammets nya sång"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar