Luther skriver i inledningen att tron på Kristus är det centrala. Den är grunden och därifrån strömmar alla hans teologiska tankar dag och natt. Likväl finner han att han förstår endast en ringa begynnelse av höjden, bredden och djupet i denna vishet.
Därför blygs han över att hans egna "fattiga och matta utläggningar" av apostelns brev nu blir utgivet. Men han känner sig tvungen att skriva mot den oändligt förskräckliga skändlighet och hädelse, som alltid rasat i Guds församling, mot den enda fasta klippan. Mot lärostycket om rättfärdiggörelsen. Mot läran om hur vi inte genom oss själva och utan tvivel inte heller genom våra gärningar, utan genom Guds enfödde Son, Jesus Kristus, är återlösta från synden, döden och djävulen och har fått det eviga livets gåva.
Luther går mycket hårt ut mot "vederdöparna". Han ser omdop som ett mycket farligt tillägg och en stor förvillelse. Det andra som han kraftigt angriper är läran om Kyrkans ofelbarhet (påvekyrkans) Påven framhåller med all makt, att kyrkan icke kan förstöras eller omstörtas.
Med sådant och liknande tal imponerade också de falska apostlarna på galaterna, så att Paulus förlorade sitt anseende bland dem och hans lära framstod i misstänkt dager. Mot detta deras tomma skryt och självberöm sätter Paulus frejdigt och med gott samvete sin myndighet som apostel. På ett synnerligen ståtligt sätt framhäver han sin kallelse och försvarar sitt ämbete.
- -
Det är ganska intressant att det är rätt likadant idag. Människor lockas dels av superapostlar som ofta predikar omdop och dels av den katolska kyrkan, som till det yttre inte avfallit lika djupt som många Lutherska kyrkor.
Luther går mycket hårt ut mot "vederdöparna". Han ser omdop som ett mycket farligt tillägg och en stor förvillelse. Det andra som han kraftigt angriper är läran om Kyrkans ofelbarhet (påvekyrkans) Påven framhåller med all makt, att kyrkan icke kan förstöras eller omstörtas.
Med sådant och liknande tal imponerade också de falska apostlarna på galaterna, så att Paulus förlorade sitt anseende bland dem och hans lära framstod i misstänkt dager. Mot detta deras tomma skryt och självberöm sätter Paulus frejdigt och med gott samvete sin myndighet som apostel. På ett synnerligen ståtligt sätt framhäver han sin kallelse och försvarar sitt ämbete.
- -
Det är ganska intressant att det är rätt likadant idag. Människor lockas dels av superapostlar som ofta predikar omdop och dels av den katolska kyrkan, som till det yttre inte avfallit lika djupt som många Lutherska kyrkor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar