I en dröm i natt diskuterade jag med en gammal man. Jag hade inte trott att han sökte Gud. Ju mera vi diskuterade märkte jag ändå att han hade läst sin bibel. När vi började komma in på Kristus och frälsningen försvann han ändå in i dimman. Han hade inte frid med Gud.
Luther lär på ett ställe i sina kommentarer till Galaterbrevet berätta: att om vi till fullo skulle kunna fatta vilken frihet och frid vi har i Kristus, då kunde vi inte längre leva på den här jorden. Vi skulle förgås av längtan hem. Längtan till himmelen skulle då bli så stor att vi inte längre fick någon ro på jorden.
Nå Luther dog också en naturlig död. Men jag förundrar mig över den Andens klarhet han har då han skiljer mellan lag och evangelium. Ifall jag hittar Luthers citat återkommer jag vid tillfälle. Luthers kommentarer till Galaterbrevet är annars ett enormt verk. På samma sätt är det också enormt trosstyrkande. Jag ser fram emot att få dela några glimtar därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar