onsdag 26 december 2018

Frågor får sitt svar

Jag har några dagar funderat över en sak. Vi vet ju att Jesus var mellan 30 och 40 år då han dog. Han har alltså levt ett barns, en ungdoms och en medelålders liv, men inte en åldrings.

Jag antar att frågan delvis kommer av att jag skall hålla andakt på ett ålderdomshem i morgon och predika på söndag utgående från texterna om Simeon och Hanna.

Kan det vara så att Gud på ett speciellt sätt bär de gamla, de gamla som har Jesus i hjärtat. De gamla som bär Jesus i hjärtat. Vem bär då vem?

I Jesajas 46 kapitel finner vi tröstens ord. Hör på mig ni som är kvar av Israels folk. "Jag är densamme tills ni blir gamla och jag skall bära er ända tills ni blir grå.

Och sedan vittnar Himmelens Gud: Jag har gjort det förut och jag kommer att bära, lyfta och rädda er.

När kroppen åldras kommer det sjukdomar och prövningar. Livet här på jorden är förändrat efter syndafallet. Men evangelisten Jesaja vittnar också "Men det var våra sjukdomar han bar. Våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och hemsökt.

Genom våld och dom blev Jesus borttagen. När han rycktes bort från de levandes land blev han plågad på grund av sitt folks brott. Bland de ogudaktiga fick han sin grav.

Är då åldrandets mödor som födslovärkar? Vi vet att segern redan är vunnen. Jesus har gått före och allt är berett. Ja vår Herre har väldiga armar som han bär oss på. Med allt är han förtrogen.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar