"I Herrens händer där får jag vila." Vi människor är ofta begränsade av våra tankar. Jag tänker på det lilla hjälplösa Barnet i krubban. Han som måste fly med sina föräldrar. Han som måste se Josef dö, kanske i ungdomsåren.
Han levde ett mänskligt liv som vi men han var Gud. Den Helige Ande förklarade det för Simeon och Hanna, de gamla i templet. Simeon kunde säga "mina ögon har sett din frälsning"
Även Hanna trädde fram i hög ålder och prisade Gud och talade om Jesus för alla som väntade på Jerusalems frälsning. I templet väntade man på Messias, men man såg honom inte då han bars in.
Jesus har ändå burit all mänsklig svaghet. Vi fattar det inte, men han förstår. Han har mött de krafter som regerar i den här världen och övervunnit dem alla.
Därför kan det vara jul i hjärtat. Dottern som var Maria i Julkyrkan berättade om pastorns predikan. Han tyckte så synd om de fattiga herdarna och funderade hurudan gåva han kunde ge dem. Så plötsligt förstod han att herdarna hade fått allt. De hade fått möta frälsaren och vände till baka och prisade och tackade Gud.
Tack käre Far för julgåvan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar