Det är intressant och även nyttigt att någon gång studera apostlarnas lära närmare. De är olika personligheter, men deras undervisning genomsyras av samma Ande.
Kristus är alltid närvarande i deras undervisning. De är måna om att inte strida på "världens vis" Det verkar redan då ha funnits många som kom i det kristna namnet, men hade en annan lära och drevs av en annan ande.
Några av dem benämner Paulus som superapostlar. De är uppblåsta i sig själva och han varnar kraftigt för dem. Varifrån hade dessa kommit, hade de till först haft en ren tro, men blivit förvillade?
Superapostlarna verkar vara rätt annorlunda än den "liberala falangen" i vår kyrka. De använder numera egentligen mycket sällan Jesu namn och undervisningen är mycket ensidig. De förkunnar ju egentligen inte mera Kristus och honom som korsfäst för dina och mina synder.
Men finns dessa superapostlar idag? Tyvärr finns det och de bedrar många. För väckelse kristna kan de vara ett större hot än avfallna såkallade liberala. På något vis blir superapostlarna stora i sig själva. De verkar inte ha fått den nåden att ha en törntagg i köttet.
"Min nåd är dig nog" Paulus blev kallad av Jesus, men han började inte verket i Herrens tjänst som nyomvänd. Gud fostrade sitt redskap. Men hur strider man på världens vis? Är det så som dagens superapostlar gör?
De kommer inte direkt saktmodigt ridande på en åsna, en arbetsåsninnas fåle. De kommer med buller och bång. Mitt hjärta gråter över vissa av dessa. Det fanns något äkta. Viljan var god, men det blir så fel. De har blivit bedragna av något.
Vi får minnas Jesu ord. Se till att ingen bedrar er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar