De som brukar samlas där i kyrkan saknar certifikatet, som man beslutit om gemensamt i hela världen. Stina fortsätter, du förstår där berättar man inte om den rätte guden. Man läser en bibel som inte godkänts av det religiösa rådet. Farbrorn som heter Stig har inte heller den utbildning som nu behövs i alla kyrkor. Lisa säger inget. Hon är tyst, men knäpper sina händer.
Samtidigt i en liten stuga en km därifrån. Chauffören Esa sitter ensam i mörkret. Han har mistat sitt trafiktillstånd. Han har inte skrivit under de nya direktiven. Han är mycket bekymrad. Vännen Harry kör ännu, men nu är Esa rädd att även han får trubbel vid nästa granskning. Esa suckar, oj vad jag längtar efter söndagen och gudstjänsten. Det är hans tur att välja sångerna. Med omsorg har han valt dem. Till först blir det "Hela vägen går han med mig". Sedan ville Harry att vi sjunger "O vad sällhet". Det knackar på dörren. Esa öppnar, på utsidan står Stig.
Guds frid ropar Esa. Stig hälsar med ett varmt handslag. Men han ser ledsen ut. Vi får inte samlas på söndag! Jag fick meddelande från länsbiskopen idag. De ser inte längre mellan fingrarna. Certifikatet behövs nu vid varje samling. På fredag är jag inkallad på förhör.
Kom in en stund så skall vi be. Männen sänker sina huvuden och ber: Herre hjälp oss.. Stig tar fram sin slitna bibel. Han öppnar boken. I Jesu namn skall vi läsa börjar han, orden ljuder: "Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt. Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Far. På er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar."
En tår faller ur Stigs slutna ögon. Jesus kommer att styrka oss säger han trosvisst. Jag tror att vi snart får samlas. Ute lyser kvällshimlen röd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar