I mars en kväll

I mars en kväll

Kort är en människas steg från livet till evigheten. För snart fyra år blev jag efter en vägstämma litet närmare bekant med en man. Vi har träffats några gånger. För en dryg månad sedan var han åter in på kontoret här. Han ville ha viktbegränsningsskyltar till den väg han är ordförande för. Vi möttes på gården. Han var vänlig och positiv som alltid. Vi sökte skyltarna i förrådet och packade i hans lilla bil. Han satt på stolen här bredvid min dator.

Nu ljuder sången i radion i rummet här bredvid ”när ljusen skall tändas där hemma”. Arbetet stannar för en stund i mitt rum, jag fylls av sorg och tomhet. Jag anar endast något av sorgen hos dem. Sorgen och saknaden drabbar igen en liten by. Vi bokade då i november tid för en vägstämma en dag i mars. Vi gick igenom enhetslängden och gjorde kostnadsförslag för vägens underhåll. Vi funderade om vi håller stämman här på kontoret eller i byagården. Jag tror jag sade, nu är vi ute i god tid.

Han tyckte att en period räcker för honom. Han lovade vidtala någon yngre för posten som ordförande. I fredags körde jag längs vägen. Jag såg att skyltarna var uppsatta. Nu är han borta. Inte visste jag då att han var på vägen hem. I min kalender stod det endast ”vägstämma en kväll i mars. Uppbördslängden sätts på hemsidan."

Du var värdefull. Du lärde mig mycket. Farväl, gärna hade jag träffat dig igen! ”I mars en kväll”. Kort är en människas steg från livet till evigheten. Klockan stannade den 19. december.