Kapitel 6 Ensam i natten

Efter mötet går Stig sakta hemåt. I en glänta stannar han och betraktar stjärnhimlen. Tankarna går bakåt i tiden. Han kommer ihåg dagen då han uteslöts ur kyrkan. Han minns den svåra tiden efteråt då han var tvungen att betala tillbaka ett års lön.

Han tänker på hatet som lyste från Stinas ögon, hur hon hånlog då hon fick som hon ville i församlingsrådet. Sedan hade hennes man Ernst kommit med pengar en kväll. Han hade varit ledsen över skadeståndet som Stig fått att betala.

Stig hade alltid bett för Ernst. Någon gång hade han försökt vittna om Jesus, men på något vis hade han varit som levande död. Stig förstod att Ernst i hemlighet beskyddar dem. De flesta andra kristtrogna kyrkor hade för länge sedan upplösts.

Stina var ju cerifieringsansvarig inom kyrkans svenska del. Hon höll stenhårt fast vid varje paragraf och det var ett Guds under att deras lilla frikyrka fått verka så länge. Gud är förunderlig tänker Stig. Han bereder mig ett bo i mina ovänners åsyn.

Nu hade ju också Stinas dotter Lisa hämtat mat åt Ingrid. Den flickan är förunderlig tänker Stig. Hon brinner av Jesu kärlek, medan hennes mor gör allt hon kan för att utrota biblisk kristendom. Ernst är annorlunda, där finns inget hat, endast den märkliga kylan och den ledsna blicken.

Ernst hade varnat honom igår inför besöket hos länsbiskopen. På något vis hade Stig förstått att han inte kommer tillbaka från det mötet. Men där under stjärnornas glans fylls han av en inre frid. Jesus kommer att hjälpa honom. Jesus min Jesus! Han faller på knä i snön.

Han blickar upp mot himlen. Han häpnar, han ser himmelen öppen. Ljuset bländar honom. En osynlig kraft lyfter honom och han går hemåt i mörkret. I hjärtat ljuder redan den himmelska sången.