Hela natten har Stig och Birgit styrkt varandra. Himmelen har varit nära. Sången har ljudit i stugan och Ingrid har spelat på pianot. "Och sedan hon evigt får sjunga så glatt däruppe i himmelens stad"
Plötsligt ser de att två poliser står där. Även Ernst är med. Förundrade hade poliserna stått där och de hade bländats av ljuset och musiken. Sedan kommer de till sans. Stig Älvlund, det är dags!
Stig rycker till, men han är redo. Är du också med Ernst säger Stig förundrat. Ernst visar arresteringsordern. "Häktad för störande av sammhällsfriden, på begäran av Kyrkans certifieringskommitte.
Så sitter Stig i baksätet mellan två konstaplar. Bilen körs av Ernst, den barndomskristne, som förlorat sin tro, men ändå hjälpt de kristna.
Men Stigs hjärta är redan i Himmelen. Han har tagit farväl av den här världen. Han hör harpornas sång. Stig kommer till sans. Han hör att Ernst och konstaplarna talar med varandra. Men han ser att de möter Harrys virkesbil. Får jag mera se Harry tänker Stig.
Bilarna möts, ett ögonblick senare ser Stig hur himlen rodnar. Sången blir allt högre. Han hör basunen ljuda. Ur molnen träder en gestalt fram och det blir ljust.
I en stund då Stig inte väntade var stunden inne. Den sista människan hade tagit tillvara på sin nådatid. Skaran var fulltalig. Guds tid var inne och Konungen återvände till jorden. Ernst hade mistat allt. Stig var däremot framme, Kristi församling var framme.
Men författaren hade lovat hämta julgran idag. Ute är det redan ljust. Oj, vad den här morgonen gick fort..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar