Jag undrar hur lång en halvtimme är i himlen. Bibeln talar om en ny himmel och en ny jord. Där reglerar sol och måne inte mera dagens längd. Men redan nu så länge vi lever på den här jorden vet vi att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag.
Jag tar en paus i mitt bokskrivande och hämtar posten. Solen går upp och dess strålar gnistrar över den vita snön. Vid postlådan möter jag en granne och jag kan inte undvika att berätta hur vackert det är. Hon svarar: Jo fåglarna sjunger så vackert. Jag lyssnar, jo visst sjunger de vackert.
Det går en tid, kanske en halv timme och jag sätter mig ner för att fortsätta skriva. Ett meddelande når mig. En pojke har förolyckats på försvarets militärövning i Rovajärvi. De närstående har kontaktats. Gud vare tack, det var inte min son. Men sången tystnar. Någon har just fått beskedet.
En sekund skiljer en människa från livet på jorden och evigheten. Mina tankar går till en söndag och en förbön vid Gudstjänsten. En förbön för de som gör sin militärtjänst, de som är långt borta i skogen.
Bönerna gick mot himmelens Gud. Han hörde dem.
Två dagar senare hålls en andaktsstund i Rovajärvi. Man firar nattvard. I Lappmarken ljuder rösten: Kristi blod, för dig utgjutet. Några dagar, blott några dagar, så ligger en yngling död i snön. Vi får fortsätta att be. Vi skall be för varandra. Vi får ropa till Gud. tröttna inte att berätta om Herren Jesus, för tiden är kort. Ett sista andetag skiljer en människa från Evigheten.
"Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld. Han fick mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. Och röken från rökelsen steg från ängelns hand tillsammans med de heligas böner upp inför Gud."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar