Kapitel 9 Två änglar

Lisa är mycket ledsen. Hon har inte sovit på hela natten. Mor Stina och Pappa Ernst har grälat hela natten. Lisa ville inte tjuvlyssna men hon kunde inte undgå att höra något. Ingrids pappa skall fängslas.

Mor Stina verkar vara inblandad. Pappa vill inte det, ett tag smäller det i dörren. Mamma hade varit mycket elak och ropat att du är precis som din broder John. Egentligen vill du höra till sekten. Du tror att den där Jesus är Guds son.

Pappa hade rusat ut. När Lisa vaknade förstod hon att Pappa var hemma. Lisa hade hört mamma säga att nog är jag stolt över dig Ernst. Nog visste jag att du insåg att Bibeln bör omtolkas. Jag litar på dig, att du ser till att vi en gång för alla blir av med den där Stig.

Lisa hade brustit ut i högljudd gråt. Mamma hade kommit upp till vinden, men sedan gått ner igen. Lisa hade hört mamma säga. Får vi inte bort den där Stig så lurar de med barnen våra i sekten också.

Lisa hade hört Lillebror gråta. Hon hade tröstat honom. De hade talat om Jesus De hade bett för mor och far och för Stig och Birgit och Ingrid. Berätta för mig om farbror John säger lillebror. Efter en stund säger han. Jag vill lyssna till sången!

Barnen smyger sig i väg och börjar lyssna. Lillebror ler och lyssnar med andakt: O Vad Sällhet då skall bliva, när Guds barn får komma Hem. In i rummet träder en gestalt.

Nere hör Stina förunderliga toner från vinden. Inte har de väl hittat sången igen? Hon smyger sig upp för trapporna full av raseri. Plötsligt stannar hon. I soffan sitter två små änglar. Bakom ser hon en stor vit skara med harpor i händerna. Hon ser en gestalt och hon faller ner. Ljuset försvinner, allt blir mörkt.