Israels tröst / Jerusalems frälsning

I dagens text möter vi Israels tröst och Jerusalems frälsning. Han kommer till sitt tempel där Guds tjänare känner igen Honom. Jesus bärs fram av sina föräldrar.

Fjellstedt skriver att Simeon var en av den Helige Ande högt upplyst man som länge hade bett om Messias ankomst. Genom en uppenbarelse hade han fått ett svar att han inte skulle dö förrän han även med sina lekamliga ögon fått se Jesus Kristus.

Om Hanna skriver Fjellstedt att hon visar hur en rätt gudstjänst skall vara "själen skall andligen vistas i Guds osynliga tempel och hjärtat skall umgås med honom både dag och natt. Då får hon i tron stundom liksom skåda Jesus och prisa Herrens namn.

Hon lämnade aldrig templet

Hanna har ännu ett vittnesbörd för oss. Hon lämnade aldrig templet. Platsen där Gud mötte henne var så kär att hon aldrig ville överge den.

Hur är det för dig och mig. Är platsen och de sammanhang där Gud fostrat oss för sitt rike, för sitt eviga himmelska rike kär för oss. Där har vi mött glädje och sorg. I båda har Jesus talat till oss och lett oss milt och varsamt, steg för steg.

Det kommer en dag som aposteln Johannes fick se. En dag då templet i Himmelen öppnas för oss var och en. Då tål vi det klara ljuset, som kommer från Herren Jesus. Ett ljus mycket klarare än ljuset från sol och måne. En stund har vi tillsammans med Simeon och Hanna och ja med den Helige Ande fått betrakta Jesusbarnet.

Så får vi som Maria gömma och begrunda allt i våra hjärtan. Där vill också Jesus bereda sig ett bo. Tack käre Jesus. Så vandrar vi trygga och förtröstade vidare i det märkliga sällskap som är på vandring till det himmelska Jerusalem.

En dag öppnar den staden sina portar för oss. Likt Herrens folk fordom får vi hälsa varandra med de trösterika orden. "Nästa år i Jerusalem".

Guds eller människors vilja?

När det gäller prästtjänsten är Guds ord för mig så tydligt att det inte råder några tvivel. Den Helige Ande och Paulus redogör i breven till Timoteus mycket noggrant för Guds ordning. Lycklig och salig är den människan som kan sätta tro till Guds ord och ödmjuka sig därunder.

Men nog om det. En söndagkväll hörde jag ett vittnesbörd av en 84- årig kvinna som tjänat Gud genom att tro på honom och den han sänt hela sitt liv. Jag fick ord med mig som jag inte kommer att glömma så länge jag lever.

Prövad av sjukdom och en stor operation har hon en natt en dröm, eller en syn. Jag förstod inte riktigt, kanske det var bådadera. Bredvid Henne ligger då plötsligt Jesus och han är död.

Då kommer det så nära. Hon förstår att Jesus dött för hennes skull. För hela världens skull, men för hennes skull. I natten prisar hon Gud och Jesus.

Jag är tacksam för det vittnesbördet. Ett vittnesbörd som fördelades genom den Helige Andes ledning. Därför skriver jag ner det som minne. Så går Guds ord vidare från släkte till släkte intill den dag då han hämtar dem som väntar på honom.

Även den dagen, de dagarna är av Gud beredda med precision. Gud gör inga misstag. Därför kan vi tryggt leva och lägga våra liv och våra livsdagar i Guds goda händer.

Ingen är för gammal eller för trött för att tjäna Gud. I torsdags såg jag på hemmet en mycket gammal man sjunga "Tryggare kan ingen vara". Där på demensavdelningen sjöng han så frimodigt och tryggt på sin plats vid bordet.

Välsignade åldringar, ni har en stor uppgift i Guds rike. Det kommer en dag, dagar då krafterna inte bär ändå till Guds hus, till kyrkor och bönehus.

Då kommer Gud själv till er. Han kommer med budskap och hopp och förtröstan mitt i smärtan. Och se bredvid står Guds son Herren Jesus i skinande vita kläder. I kläder så vita som ingen tygberederare eller textförfattare kan bereda.

Jesus världens ljus. Ljuset som strålar i från honom och det goda land där han troget vakar vid Faderns sida vid tronen. Och se hans händer är knäppta. Det är för dig han ber. Herre lär oss be!

Hanna tar över

När Paulus och Barnabas utsända av den Helige Ande lämnade Antiokia och reste till Cypern hade de med sig Johannes Markus, författaren till Markusevangeliet. Ja två av författarna var egentligen med på resan: Markus och den Helige Ande, verkligen ett märkligt resesällskap.

Men det skulle handla om Hannas möte med Jesus. Markus kom med därför att han så förunderligt beskriver den förhärligade Kristus. "Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberederare på jorden kan bleka några kläder" Då förstår vi att skenet inte kom från Jesu kläder utan från Jesus själv.

Kanske även Hanna fick ta del av detta sken från Jesus, världens ljus. "Just i den stunden kom Hanna fram" Gud har en otrolig precision. Då han genom den Helige Ande leder människors väg blir det så rätt. Människans egna tankar är däremot förmörkade av ett ofta fördunklat mänskligt förstånd.

Men Gud för fram den 84-åriga Hanna i rätt tid. Kanske Simeon ännu står där. Av texten kan vi anta att de var samtidigt på plats för att fira Gudstjänst med Jesus. En Gudstjänst är ju ett tillfälle då människor som älskar Gud och hans ord kommer tillsammans och under den Helige Andes ledning får möta Guds Ord, Herren Jesus.

Hanna kommer fram i den rätta stunden och hon prisar Gud och talade om Jesus för alla som väntade på Jerusalems frälsning. Troende kvinnor har alltid haft en stor uppgift i Guds rike. Sida vid sida har kvinnor och män fört fram det glada budskapet om Herren Jesus. Jämbördiga, jämställda och fria i Herren Jesus har de tjänstgjort i Guds rike.

Till Guds ära blir det då de är utsända av Den Helige Ande, av den treenige Guden.

Simeons sista uppgift

Maria och Josef har stått bredvid och sett Simeons möte med Jesus. Jag har också i Anden betraktat mötet. Simeon har en resning som de gamla patriarkerna har. Han är ett mäktigt Guds redskap och i mina tankar kommer Melkisedek som bär ut bröd och vin åt Abraham.

Det är en härlig fest, ett härligt gästabud som försegått inför Josefs och Marias ögon. Nu vänder sig Simeon till Jesu moder och den man Gud gett henne. Simeon sätter sina åldriga händer över dem och välsignar dem. Han vänder sig till Herrens moder Maria och förbereder henne för vad som komma skall.

"Också genom din själ skall ett svärd gå. Många hjärtans tankar skall uppenbaras." Genom Anden profeterar Simeon om korsets väg, om graven i klippan och om uppståndelsens morgon.

"Jesus är satt till fall och upprättelse för många i Israel." Det finns ett djup i det profetiska ordet som inte riktigt uppenbaras. För Simeon blev mötet till upprättelse och han går i frid till mötet med sin Gud.

Simeons resa

Namnet Simeon är ett hebreiskt namn och det betyder "hörande". Jag har förstått att det även kan tolkas som bönhörelse. Vi vet att Gud hör bön. När Jesus senare rider in in i Jerusalem ropar folket Hosianna, Herre fräls oss, Herre rädda oss.

Simeon möter Jesus i templet. Det templet finns inte mera. Gud tillät att romarna ledda av Titus fick förstöra det år 70. Men templet var en plats där man mötte Gud. Jesus själv säger åt sina föräldrar när de sökte honom 12 år senare. Visste ni inte att jag måste vara hos min Far. Där i templet satt då Jesus flera dar och lyssnade på lärarna och ställde frågor.

Nog måste det ha varit förunderligt för de skriftlärda att ha en liten pojke där mitt ibland sig som ställer frågor ledda av den Helige Ande, som vi vet att verkade i Jesu mänskliga kropp. Ja det övergår vårt förstånd, men vi kan tack vare samma Helige Ande tro och tacka Gud för trons gåva.

Simeon får nu hålla Jesus Guds son i sina armar, han tackar Gud och säger "Herre nu låter du din tjänare gå hem i frid, så som du lovat. Simeon är på väg hem och nu är han redo. Nu kan han av nåd ta emot de dagar han ännu får. Han vet att Jesus skall bära honom genom dem.

Snart skall han möta den förhärligade Jesus på den himmelska stranden. Dunklet i Jerusalems tempel byts mot en klarhet som inte finns på jorden. Men Simeon är i Guds tjänst och Herren släpper inte ännu sin tjänare. Den gamle har ännu en uppgift.

Han har nu sett Guds frälsning som Gud berett inför alla folk. Även Finlands folk kan öppna sin bibel och läsa. Guds frälsning i Jesus Kristus är verkligen en uppenbarelse för alla hednafolk. Den blir till ett ljus för Guds folk Israel som tar emot frälsningen.

Ett ljus som lyser i mörkret och i dödsskuggans dal. Simeon skall snart dö. Han vet att han skall möta den sista fienden döden. Men i Jesus och efter mötet med Jesus har döden förlorat sin makt. Döden är nu endast en färjekarl som klär av människan det sista av det jordiska.

Klädd i Jesu Kristi rättfärdighetsdräkt för änglarna själen till vila i Abrahams sköte. Tron utför sin sista uppgift och för människan till sitt möte med Gud. Simeon far hem i frid. Genom mötet med Jesus, efter mötet med Jesus är Simeon redo, han är klädd för Lammets bröllop i himmelen där han får möta Jesu bröder och systrar.

Ledd av Anden

Den gamle Simeon kom till templet ledd av Anden. Av Den Helige Ande hade han i något skede fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens smorde. Den Helige Ande verkar ännu på samma sätt. Han för oss till Kristus. Han leder oss fram till vår frälsare.

Simeon kom till templet med en förväntan. Han kom inte dit för att det kändes som en plikt. Han kom inte dit för att där spela på sin telefon. Han kom för att hämta kraft för sin vandring. Han kom för att få ny näring till sin tro. Han kom ledd av den Helige Ande.

Hade då den Helige Ande lurat Simeon. Nej, Guds Ande är inte sådan. Skriften lovar att den som söker skall finna. För den som klappar på dörren skall det öppnas. Och se då öppnas templets dörr och föräldrarna bär in Jesusbarnet.

Den Helige Ande som lett Simeon dit öppnar även den gamles förstånd och ögon att han kan se och tro. Det är Jesus. Min frälsare Herren Jesus. Vad gör då Simeon? Springer han undan? Ställer han sig diskret vid sidan och tittar på det lilla barnet.

Nej han tar Jesus i sina armar och håller honom intill sitt hjärta. Han tackar Gud för att han fått nåden att ta emot sin frälsare.

Utsända av den Helige Ande

I Apostlagärningarnas 13. kapitel beskrivs församlingen i Antiokia. När profeterna och lärarna där firade Gudstjänst och fastade sade den Helige Ande: Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift jag har kallat dem till.

Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem. Utsända av den Helige Ande gav de sig av..

Är det inte en väldigt stark text?

Gud gjorde sitt

En man berättar om hur han kom till tro: "Jag gjorde mitt och Gud gjorde sitt" Han fortsätter: Jag sprang undan så mycket jag kunde och föll och syndade allt jag förmådde, men Gud fångade mig, lyfte mig och tvättade mig ren från synden.

Jag tror att det var en ganska realistisk beskrivning. Men det ligger så nära människans natur att förhärliga den egna insatsen. Guds verk är det ändå att få komma till tro, att bli bevarad i tron och att tjäna Herren.

Även efter jul kommer det en vardag. Feststämningen byts kanske mot en kaotisk arbetsdag med trötthet och bekymmer. Är då Gud annorlunda, är då Jesu verk mindre värt och bristfälligt jämfört med igår eller i förrgår?

Någonstans på ett ålderdomshem är kanske renoveringen ännu på hälft. Det är svårt att hitta ingången, organisten lider av flunssa, kanske feber, kantorn tappar rösten och andaktshållaren är trött och uppgiven. Finns det då mindre kraft i Guds ord, är då psalmernas budskap torftigare om de yttre omständigheterna inte är så glamorösa?

Är inte Jesus densamme igår, idag och i evighet? Det är trösterikt att Gud inte är beroende av vältränade yrkesmän utan att evangeliet är kraften.

Allt har sin tid, Herrens nåd är var morgon ny, stor är hans trofasthet. Redan före Gud skapade människan visste han vilket verk hon är. Han visste att människan skulle falla i synd och gå förlorad utan Guds eget ingripande.

Så mycket älskade Gud oss, så älskar Gud oss att Jesus gjorde allt. Han helade det söndriga, han tvättade bort synden och allt, ja hela frälsningsplanen lät han bli nerskrivet i Bibeln, böckernas bok.

Löftena håller, segern är vunnen och Herren Jesus skall en dag torka den sista tåren. I dag hjälper han. Tack gode Gud!

Frågor får sitt svar

Jag har några dagar funderat över en sak. Vi vet ju att Jesus var mellan 30 och 40 år då han dog. Han har alltså levt ett barns, en ungdoms och en medelålders liv, men inte en åldrings.

Jag antar att frågan delvis kommer av att jag skall hålla andakt på ett ålderdomshem i morgon och predika på söndag utgående från texterna om Simeon och Hanna.

Kan det vara så att Gud på ett speciellt sätt bär de gamla, de gamla som har Jesus i hjärtat. De gamla som bär Jesus i hjärtat. Vem bär då vem?

I Jesajas 46 kapitel finner vi tröstens ord. Hör på mig ni som är kvar av Israels folk. "Jag är densamme tills ni blir gamla och jag skall bära er ända tills ni blir grå.

Och sedan vittnar Himmelens Gud: Jag har gjort det förut och jag kommer att bära, lyfta och rädda er.

När kroppen åldras kommer det sjukdomar och prövningar. Livet här på jorden är förändrat efter syndafallet. Men evangelisten Jesaja vittnar också "Men det var våra sjukdomar han bar. Våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och hemsökt.

Genom våld och dom blev Jesus borttagen. När han rycktes bort från de levandes land blev han plågad på grund av sitt folks brott. Bland de ogudaktiga fick han sin grav.

Är då åldrandets mödor som födslovärkar? Vi vet att segern redan är vunnen. Jesus har gått före och allt är berett. Ja vår Herre har väldiga armar som han bär oss på. Med allt är han förtrogen.

Guds ord hade framgång

I Jerusalem hade Guds ord framgång. Antalet lärjungar växte kraftigt i Jerusalem. Även en stor grupp präster började lyda tron.

I berättelsen om Stefanus möter vi begreppet trons lydnad. Vad kan det handla om. Vi förstår att det inte är den lydnad som lagiskheten väcker. Inte heller det som kan kallas ett liv under "syndens lovlighet" d.v.s. förringande av syndens farlighet.

Även en stor grupp präster började lyda tron. Det låter som verklig väckelse som leder till att Andens och trons frukter börjar synas. Då förenas de som hatar eller förringar den frihet som Kristus kallat till.

Stefanus måste röjas ur vägen.

Stefanus tjänst i Guds församling

Stefanus var full av nåd och kraft och gjorde stora tecken och under bland folket. Detta väckte en reaktion från en grupp som kallades de frigivnas synagoga.

Medlemmarna i den synagogan hade tidigare varit slavar eller fångar i Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien. De hade återfått sin frihet som en gåva. Judarna friköpte ofta i solidaritet sina landsmän.

Dessa frigivna, friköpta var underlägsna den vishet och Ande som verkade i Stefanus. De skaffade fram falska vittnen som hävdade att de hört Stefanus predika mot Moses och mot Gud.

De hetsade upp folket och Stefanus greps. Även de äldste och de skriftlärda lät sig bli upphetsade. Gruppen från "de frigivnas" kom sedan och grep Stefanus och förde honom inför Stora rådet. Nya falska vittnen skickades fram..
- -
Man kunde tro att händelsen utspelas i kristna kyrkor i västvärlden idag. Så bekant känns den strategi som djävulen använder. Han kommer som en ljusets ängel men är full av hat och mordlust mot Kristus och de som han friköpt.

Stefanus

Medan apostlarna ägnade sig åt bönen och ordets tjänst välsignades Stefanus tillsammans med sex andra till tjänst vid borden, eller till församlingstjänare. Stefanus var fylld av tro och den helige Ande.

Kristi församling är aldrig rådlös vid förändringar i omgivningen eller inom församlingen. Om jag inte missförstår texten så var Stefanus tjänst en följd av en konfliktsituation i den växande församlingen i Jerusalem.

Tjänsten var ändå apostolisk och det var de tolv apostlarna som gav de nya församlingstjänarna uppgiften. Männen fördes fram inför apostlarna som lade sina händer på dem och bad.

Stefanus inledde sin tjänst. Tidsmässigt räknat med jordiska mått, blev tiden för tjänst inte lång.

I Herrens händer

"I Herrens händer där får jag vila." Vi människor är ofta begränsade av våra tankar. Jag tänker på det lilla hjälplösa Barnet i krubban. Han som måste fly med sina föräldrar. Han som måste se Josef dö, kanske i ungdomsåren.

Han levde ett mänskligt liv som vi men han var Gud. Den Helige Ande förklarade det för Simeon och Hanna, de gamla i templet. Simeon kunde säga "mina ögon har sett din frälsning"

Även Hanna trädde fram i hög ålder och prisade Gud och talade om Jesus för alla som väntade på Jerusalems frälsning. I templet väntade man på Messias, men man såg honom inte då han bars in.

Jesus har ändå burit all mänsklig svaghet. Vi fattar det inte, men han förstår. Han har mött de krafter som regerar i den här världen och övervunnit dem alla.

Därför kan det vara jul i hjärtat. Dottern som var Maria i Julkyrkan berättade om pastorns predikan. Han tyckte så synd om de fattiga herdarna och funderade hurudan gåva han kunde ge dem. Så plötsligt förstod han att herdarna hade fått allt. De hade fått möta frälsaren och vände till baka och prisade och tackade Gud.

Tack käre Far för julgåvan!

Ängeln

Jag såg en ängel. Han träder fram ur bilden. Det är en väldig ängel. Han ser majestätisk ut. Han är ju skapad av Gud, en tjänsteande i Guds tjänst. 

Det är tryggt då en sådan vakar i vårt hus. Han leder våra tankar till undret i julenatten. Då vår frälsare och förlossare föddes.

Så lyser stjärnan och ljusen och ängeln, änglarna vakar över alla Guds barn.

En jul med Jesus

Jag träffade en gammal vän den här veckan. Han var trött på julen och skulle nu resa till södern för att undfly julstressen.

Jag tillönskade honom en lyckosam resa. Tyvärr så finner många inte Jesus som föddes i julenatten. Då förstår jag mannen. Då blir julen tom. Tänk vad Jesus är olik alla måsten. Han kom från himlen, från Guds helgedom där han verkat med sin Fader.

När han skulle födas fanns det inte rum för Honom på den jord han skapat. Men Jesus har berett sig rum. Han vill födas och verka i ditt och mitt hjärta. 

När han där finner en boning finner vi också vägen till Fadershemmet. Milt för han oss genom livet. Det är tryggt att resa med Jesus. Slutligen för han de sina ända Hem dit han vill få oss.

I min Fadershus, i Jesu himmelska boning finns det många rum. Där är det pyntat och fint. Dit för också Jesus oss när han kommer på Himmelens skyar. Då en gång får vi fira julen där i vår Fadershus.

Vilken jul det blir där då alla Jesu vänner är hemma. Fadern kommer springande. Han är glad. Alla barnen är hemma. På fästet skimrar en stjärna. Hur månne den ser ut från den dimensionen? 

Det är en överraskning. Något väldigt fint som Gud berett i Jesus Kristus. Idag firar vi jul här nere. Fadersögat vakar ömt över barnen. Jesus har jag redan i hjärtat.

Det är jul!

Julens ljus

Mellan butikshyllorna ljuder sången från Prismas högtalare "Nu tändas tusen juleljus". Mellan hyllorna går en ensam man. Ingen ser honom, ingen känner Honom.

Vid sångens ord rycker han till "i varje hjärta armt och mörkt tänd du en stråle blid" Han ler "en stråle av Guds kärleks ljus i singnad juletid"

Han var ensam, men han mötte någon som aldrig går förbi honom. Han som föddes i julenatten. Jesus fann Honom, dock inte på Prisma men även där går han med.

En treenig Gud och hans Ord

Vår Herres födelsedagsfest är nära. För snart tvåtusen år sedan skedde det kanske märkligaste som någonsin skett på vår jord. Världens och alla människors skapare lät sig födas som människa.

Många missade det då. En ängel uppenbarade det för herdarna. Ja en hel här av hans kamrater. Lukas skriver "en stor himmelsk här".

Gud uppenbarar sig ofta på ett mänskligt sett anspråkslöst sätt. Men han uppenbarar sig för vem han vill, för dem som han vill uppenbara sig för. Kanske för dem som han vet att tar emot hans budskap, men evangeliet om riket skall också förkunnas över hela världen som ett vittnesbörd för alla folk.

Under jultiden går faktiskt budskapet utöver så gott som hela världen. I bruset i marketena ljuder budskapet om en "Helga stund för världen".

Visst är det ännu en välsignad tid vi lever i.

En länk: "en liten man, en stor Gud"

https://mobil.nsd.se/nyheter/fantastiskt-hur-mycket-karlek-det-finns-nm4924035.aspx

Idag hjälper Herren

I dag hjälper Herren. Ibland hittar man fina skrivelser på nätet. Tacka Herren ty han är god står det i samma skrivelse. I dag hjälper Herren, tacka Honom ty han är god.

Idag är en frälsare född. En frälsare som vill bo i människans hjärta och samtidigt på Faderns sida vid tronen.

Jesus är alltså nära. Han är här. En stor glädje för folket. Ett stort ljus i den mörka dalen.

En välsignad julhelg!

I mars en kväll

I mars en kväll

Kort är en människas steg från livet till evigheten. För snart fyra år blev jag efter en vägstämma litet närmare bekant med en man. Vi har träffats några gånger. För en dryg månad sedan var han åter in på kontoret här. Han ville ha viktbegränsningsskyltar till den väg han är ordförande för. Vi möttes på gården. Han var vänlig och positiv som alltid. Vi sökte skyltarna i förrådet och packade i hans lilla bil. Han satt på stolen här bredvid min dator.

Nu ljuder sången i radion i rummet här bredvid ”när ljusen skall tändas där hemma”. Arbetet stannar för en stund i mitt rum, jag fylls av sorg och tomhet. Jag anar endast något av sorgen hos dem. Sorgen och saknaden drabbar igen en liten by. Vi bokade då i november tid för en vägstämma en dag i mars. Vi gick igenom enhetslängden och gjorde kostnadsförslag för vägens underhåll. Vi funderade om vi håller stämman här på kontoret eller i byagården. Jag tror jag sade, nu är vi ute i god tid.

Han tyckte att en period räcker för honom. Han lovade vidtala någon yngre för posten som ordförande. I fredags körde jag längs vägen. Jag såg att skyltarna var uppsatta. Nu är han borta. Inte visste jag då att han var på vägen hem. I min kalender stod det endast ”vägstämma en kväll i mars. Uppbördslängden sätts på hemsidan."

Du var värdefull. Du lärde mig mycket. Farväl, gärna hade jag träffat dig igen! ”I mars en kväll”. Kort är en människas steg från livet till evigheten. Klockan stannade den 19. december.

Medan dalklockan tickar

Medan dalklockan ännu tickar börjar det vara dags att ta avsked av församlingen och folket i Skogsbyn. De har nu alla nått trons mål och flyttat till ett ljus dit inget orent kan komma. Vissa sorgliga saker har jag lämnat oskrivna. Alla som nådde fram fick nåden att vandra en tid i tro på livets Herre Jesus. 

Även de som lämnade ett sorgligt vittnesbörd efter sig vandrade en bit med frälsaren, men avvek senare. Tänk att även Stina som barn fick leva i en brinnande barnatro. Hon fick ett namn som vittnar om frälsaren. Hon hette Kristina medan hon i kören av söndagsskolbarn sjöng ”Jesu lilla Lamm jag är”. Efter Isaks födelse tog hon ett nytt namn vilket blev Stina. Hon tyckte att det namnet passade bättre ihop med certifikatet.

Vi avslutar med att låta Stig sammanfatta Herrens godhet. Han har tagit avsked av familjen och sitter fastklämd mellan två poliser och är på väg till ett okänt öde. I hans inre ljuder ändå en av Sions sånger. Jesus bor i hjärtat och harpan är inte mera upphängd i pilträden.

”Till klangen av harpor en skara en gång står för Jesus och sjunger med fröjd en ny sång. Han oss älskat, han oss renat ifrån all vår synd. Hans är äran och lovet för evigt, Amen.” Framtiden är i Jesu goda händer och Stig är trygg. Han sjunger vidare ”En gång de av synden nedfläckade var, nu i renade dräkter de jublar envar.”

Den för vittnesbördets och Jesu bekännelses skull avkragade prästen sjunger stilla under tårar. ”Sin ovän till präst och till kung har han gjort, han har köpt oss och lärt oss att sjunga. Hur stort! Så hopplös och hjälplös var syndare är, om ej Gud honom renar och blir honom kär.

Stig öppnar ögonen. Han ser ej mera konstaplarna och han sjunger nu högt. ”I Jubel vår lovsång skall ljuda en gång, alla trogna med oss stämmer in i vår sång.” Änglaskaran sjunger med i refrängen.

”Hans är äran och lovet för evigt. Amen.”

Perspektiv

Nog är världen full av dårskap idag. När människor som är uppväxt med kvartalsekonomi försöker bilda sig en uppfattning om världens gång och vad som är väsentligt i livet blir det ibland för banalt. På fullt allvar kan man t.ex. grubbla över om det är bättre för klimatet om jag skaffar en plastjulgran istället för en vanlig gran.

Nog ger bibelns budskap en stabil grund att bygga sitt liv på. Idag nåddes vi av budet att Gud kallat hem en trogen tjänare. En man som höll sin första predikan redan 1945. Nog har många olika ismer blomstrat och dött ut under den tiden. Guds ord står ändå fast oförändrat. Ja Guds ord är den stabila grunden som håller att leva och dö på.

Aposteln Petrus kommer med en hel del ”poänger” i sitt avskedsbrev d.v.s. hans andra brev. Redan hälsningen är full av gudomlig vishet. Petrus tillönskar nåd och frid, samtidigt som han hävdar att kunskapen om Gud och vår Herre Kristus bereder ”Nåd och frid i allt rikligare mått”

”För Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag”

Då du lägger ditt liv i hans händer är det tryggt att gå till vila och tryggt att vakna om han ger en ny dag. Glädjens budskap går ännu över jorden. Herrens födelsefest är nära!

Bönernas bro

Jag fann något där i Skogsbyn. Det var böner och innersta tankar. Jag får inte skriva om allt, ja det syntes inte alltid utåt, men där fanns en glädje i Herren. I prövningens stunder, i sorgen, mitt i det svåra, ja även under förföljelsen fanns det förtröstan och framtidstro.

Jag funderade, jag tänkte varifrån kom den förunderliga glädjen. Vad var källan? Jag såg den öppna bibeln, jag betraktade de knäppta händerna. Jag kände av den himmelska friden.

Jag såg sjukdom, lidande, anfäktelser, jag såg det rytande lejonet smyga omkring. Men jag såg muren av eld som hindrade hans härjningar. Jag hörde lejonet ryta och i den öppna boken lärde jag mig känna igen dess läten. Det var synden, världen, döden och köttet.

Men jag såg att det var en skara som redan segrat. De övervann fienderna genom Lammets blod. Och jag fick se vem som ledde dem. Den Helige Ande, Kristi Ande. De såg endast glimtar av den väldige, av urtidens Gud. Men han vandrade mitt ibland dem.

Jag såg honom gå bland skogarna, över bergen och i dalarna. Jag förnam att det var en vän som vandrade mitt ibland dem. Jag hörde de frälsta och saliga ropa "o min Herre och min Gud". Jag hörde evangeliets röst, jag kände rösten, jag såg såren. Han vandrade genom Skogsbyn.

Ernst dröm

I väntrummet har Ernst en dröm. Han står ute på gården vid barndomshemmet och tittar på stjärnorna. Far Arne står bredvid och berättar. Han berättar om Abrahams tro. Han berättar om löftessonen Isak. I drömmen förflyttas de till Moria berg. Han ser väduren komma. Han ser ett kors resas på samma kulle. 

Han håller Fadern i handen och åter ser de mot himmelen. Plötsligt står han ensam och synen förändras. Han ser en stor och härlig festsal. Han ser ljuset som strömmar in men han ser inte ljusets källa. Han ser patriarkerna tåga in i salen, han ser hur platserna stilla och värdigt fylls. Far Arne intar sin plats. Ester sitter bredvid. John sitter salig på sin stol. Sedan ser han två tomma stolar och på namnskyltarna läser han förundrat, Isak och Ingrid.

Han svettas och söker sitt eget namn vid bordet men hittar det inte. Blicken går tillbaka till barnens platser. Vem sitter på stolen bredvid? Han bländas av ljuset och hör barnläkarens röst. Dörren stängs sakta och han befinner sig åter i väntrummet. Gratulerar, du har fått en son. Som i en dröm hör han sig säga. Han skall heta Isak.

Ernst har åter bråttom. Han skyndar sig tillbaka till arbetet. Bekymren hopar sig, aktiekurserna sjunker och den himmelska drömmen förskjuter han. Han har inte tid att tänka på evigheten nu.

Det blir långa dagar, allt medan sonen växer upp. Ernst har många järn i elden. Han köper och säljer. Dagarna fylls av att räkna och dividera, kolsänkor och utsläppsrättigheter tar all tid. Han beundrar den store ledaren. Tänk så mycket nya arbetsplatser och visst är luften lättare att andas nu. Ernst känner sig också oersättlig. Han vill vara med och rädda världen. Och tänk, han får sitt eget certifikat. Han är nu priviligerad, en elitmedborgare. Stolt betraktar han märket på handen, medan rösten från himlen tystnar.

Men på tronen sitter himmelens Gud. Av nåd får Isak sitt namn. Av nåd blir pojken döpt. Av nåd får han höra om sången. Av nåd får han genom storasyster höra om Jesus. Av nåd finns det i himmelen gyllene skålar fyllda av de heligas böner. I himmelen och på jorden sker det stora saker och sigillen bryts, någon sitter på tronen och Jesus håller stadigt i bokrullen. Vågornas och havets dån fyller jorden och av nåd ser en liten skara förundrat som i en dröm vad som steg för steg sker. Allt verkar ske precis som det blivit sagt. 

Guds barn fylls av frid mitt i stormen. Korset lyser ännu och vid rodret för Kristi kyrka står en väldig gestalt. Han har väldiga armar och vågorna och stormen tystnar då han säger tig.

Övergiven av sina föräldrar bereds även Ingrid och Isak av nåd för den himmelska festen. I böckerna på jorden bär de namnet Stark, men i himmelen bär de namnet Nåd, Det namn med vilket de blev inskrivna i Livets bok. Ömt förvarar Jesus boken. Han håller den stadigt i sin hand.

Och sändebuden de skyndar mellan himmelen och jorden. En stege står rest på jorden. Guds änglar stiger upp och ned på den. Allt medan dalklockan tickar stilla, tick, tick.

Lillebror får sitt namn

Arnes och Esters barnbarn som jag endast kallat för lillebror har ett vackert namn. Han heter Isak, Isak Stark. Mor Stina hade beslutit att han skall heta Ismael. Egentligen var det så att pappan Ernst fick välja mellan Ismael och Mohammed. Vad jag vet godkände han ingetdera.

Medan modern Stina väntade sonen, arbetade hon hårt med att anpassa kyrkan enligt riktlinjerna för den planerade världsreligionen. Hon var mycket intresserad av Islam och föreslog at alla kors på kyrkorna i socknen skulle tas ned för att inte stöta någon. Dopet ville hon också avskaffa och ersätta med en högtidlig namngivningsceremoni. Plötsligt blev hon mycket sjuk och man fruktade att hon skulle få en havandeskapsförgiftning.

Läkarna arbetade intensivt för att uppehålla hennes och barnets liv. Pojken föddes slutligen allt för tidigt och han var så gott som livlös. Den kristne barnläkaren arbetade under bön och tårar med att återuppliva pojken. Han var vid liv, men det såg ut som om att han inte orkar leva. I sjuksalen döper han honom i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.

Det finns kraft i Kristi namn och pojken vars livsdagar var skrivna i himmelen överlever. Modern får också god vård, men ligger i koma. I väntrummet har fadern Ernst just vaknat då han väcks av att barnläkaren som med ett leende berättar. Gratulerar, ni har fått en son. Han var nästan död men han överlever. Vilket namn skall jag skriva i journalen. Ni har själv förresten ett mycket vackert namn Ernst Nåd.

Ernst är mycket trött och påverkad av drömmen han hade. Han svarar på läkarens fråga. Pojken skall heta Isak. Så blev pojken döpt och fick namnet Isak från Gud, samt moderns släktnamn Stark. Förunderliga är Herrens vägar tänker jag.

Den himmelska släkten

Jag har skrivit om den himmelska släkten, om familjen Nåd. De levde som Jesu vittnen den tid Gud gav dem. Släkten växte och det fanns inte bara jordiskt släktskap. De fick bli bröder och systrar med Guds son. De blev Guds barn och Jesus var deras återlösare. För de som avföll hade det jordiska släktskapet inget evighetsvärde.

Tänk när släkt och vänner samlas en gång där. Ja när släkten Nåd samlas är allt av Nåd. Runt Jesus samlades de här på jorden. Jesus för dem inför tronen och visar dem inför Fadern. "Se här är jag och barnen du gett mig." Det är nåd att få vara med i den skaran. Nu minns jag inte om det var Arne eller Ester, som ville berätta att det ännu finns rum. Även jag sällar mig till skaran som unisont ropar, det finns ännu rum! Träd in att se och smaka hur ljuvlig Herren är!

Jesus är vägen. Allt var av nåd, väckelsen, kallelsen, tron och hemfärden. Jag tror att Arne och Ester är tacksamma. Jag ser åter ut genom fönstret. Bortom bergen är Guds paradis!

Det är bara en bit, från vår stuga och dit.

Skogsbyn är en vacker ort i norra Österbotten. Väckelsens vindar blåste i flera etapper genom byn. När Gud kallar och Andens glöd går genom byn svarar innevånarna på kallelsen. I de yttersta dagarna ljuder bibelns budskap kraftigt. ”Idag, idag, då du hör Herrens röst, förhärda inte ditt hjärta.” Älven rinner genom byn och på båda sidorna om floden tjänar folket Herren.

Plötsligt minns jag Arnes ord. ”Försköna intet, skriv om sorg och glädje. Skriv om synd och nåd. Kom ihåg att boken, berättelsen om släktens öden bör vara ärlig. Ansvaret tynger mig en stund. Jag vet att jag en gång skall göra räkenskap inför Herren Gud. Även om det är en fiktiv berättelse om tre generationers väg till Evigheten bör Bibelns budskap ljuda klart. Ja, jag skall skriva vad jag ser. 

Åter närmar jag mig den lilla stugan i Skogsbyn. Jag ser Arne och Ester Nåd. Jag ser tvillingpojkarna leka på golvet. Jag hör sången ljuda i den lilla kammaren:

Det blir något i himlen för barnen att få;

för de barn som i Herren fått dö.
De får kronor av guld, de får harpor också,
de får kläder så vita som snö.
Det blir något att få, det blir något att få,
det blir något för barnen att få
i den himmelska stad, där var tunga är glad,där blir något för barnen att få.

Lille John stiger upp och söker sig till mors famn. Mor och son ser ut genom fönstret. De ser bergen, de ser bortom bergen. Bortom bergen är Guds paradis.

Åter till boken

Från Skogsbyn till Evigheten!

En måndag i advent får jag ett förtroendeuppdrag. Jag uppmanas att sammanställa berättelsen om familjen Nåd och dess vandring från Skogsbyn till Evigheten. Jag stiger in i kammaren i den lilla stugan. På väggen tickar den gamla dalklockan. Pendeln svänger och det är fridfullt. Vad skall jag skriva frågar jag försiktigt. Jag borde få en version av boken färdig till jul.

Ur dunklet kommer en röst. Skriv att Gud är god, skriv att i himlen finns det ännu rum. Hjärtat slår något extra slag. Skall jag skriva om himlen? Svaret kommer sakta, nej det skall du inte skriva om. Skriv om vägen till himlen, berätta om vägen dit och tre generationers öden under vandringen. Jag lyssnar noggrant. ”Vägen känner du ju”. Jag ser mig runt i rummet och blicken faller på en öppen bibel. Visst känner jag vägen, visst känner jag Herren Jesus. Ni har annars ett ovanligt men mycket vackert släktnamn säger jag glatt. Nåd, Arne och Ester Nåd, visst var det så ni hette?

Arne och Ester Nåd berättar: Ja allt är nog av nåd. Det är nog endast om Guds godhet och hans nåd, Herren Jesus som vi vill berätta. Men vår familj fick ju vara objektet för Guds nåd. Jag avbryter, men jag vet ju att ni också drabbades av stor sorg. Det stämmer säger Ester, men Jesus bar oss genom sorgen. Nu blir Arne ivrig. "Skriv att Herrens nåd är var morgon ny."

Tänk att vi på vår ålderdom ännu fick barn, två tvillingpojkar berättar Ester. Skriv att Gud ger här nere vad vi behöver och att himlaarvet blir ännu över. Arne är full av tacksamhet, från släkte till varar hans nåd. Evig är hans nåd inflikar jag. Tick tick svarar dalklockan!

Tvivel / Evangelium

I dagens texter ställs frågan "är du den som skulle komma?" Den hårt utsatte Johannes får känna av människans svaghet. Ändå var Johannes den störste människa som trätt fram.

Evangeliet kommer däremot från ovan. Därför ger det inget rum för tvivel. När evangeliet möter en av syndafallet skadad mänsklighet blir det en konfrontation. Evangeliet möts av tro eller otro.

Otron är det mänskliga medan tron är gudomlig, eller kommer från ovan. Otro och tvivel är ändå inte samma sak. Även Johannes som frimodigt predikat "Se Guds Lamm" kämpar med tvivel.

Tvivel fanns det väl egentligen inte så mycket av hos John, Stig, Lisa, Birgit och Saida. De bekläddes inför hemfärden av kraft och tro från ovan. Sture, Stina och även Ernst var däremot förhärdad av otro. Ernst skulle jag så gärna ha velat placera i den segrande skaran. Men mänskligt sett blev det för sent.

Sixtens väg hem till Gud är ett under. Om honom kunde jag inte skriva utan att fälla tårar. Det är ett under varje gång en människa får nåden att börja tro. Idag skulle många vilja förklara Sixten rättfärdig även utan Guds ingripande de sista timmarna innan basunen ljöd.

Jag vill hålla mig till bibelns klara budskap. En människa blir frälst av nåd, för Kristi skull. Idag möter vi Johannes vägröjaren som bereder vägen för Konungen. Då han får komma in i hjärtat är det fest både på jorden, såväl som i Himmelen.

Resume

Det blev några avsnitt. Tanken flög och det blev kanske litet råddigt. Vad mer kan man säga? Ingen som vänder sig till Jesus i nådens tid går förlorad.

Synden är ändå alltid farlig. Den skiljer människan från Gud. Förakt mot Guds ord och tilltro till egen vishet leder till förtappelse. Många överger sin barndomstro, men den som vill förbli i Guds rike må förbli som ett barn.

Gud skiljer inte på små och stora synder. En kyrka som vänder Gud ryggen har inget egenvärde. I Guds kyrka är det nog ytterst Gud själv som sätter trafikreglerna. Att påstå något annat är dåraktigt.

Vad ännu? Den som håller ut i tro intill änden blir frälst. Gud har allting i sin hand. En dag då vi inte väntar Jesus kommer han. I morgon är det den tredje söndagen i Advent, Herrens dag, en vilodag. Om Gud så vill tänder vi åter ett ljus.

Jag hade inte tänkt skriva så mycket idag. Gud vet varför fingrarna hoppade över tangentbordet. Själv fick jag vara nära Honom.

Kapitel 12 Finns det ännu nåd?

Finns det ännu nåd? Finns det ännu nåd? Ropet ekar i det tomma huset. Lisas morbror Sixten sätter sig upp i sängen med ett ryck. Han kallsvettas och är dödsblek. Partnern, prästen Kurt är på svensexa och Sixten har haft tid att tänka.

På kvällen före han somnade tänkte han på systerdottern Lisa. Han mindes hur hon hade kramat honom och viskat "Jesus älskar dig Sixten, kom ihåg det".  Men jag kommer inte på bröllopet, Jesus hämtar mig hem till himlen. Jag träffar farbror John där. Kommer du med morbror?

Sixten hade varit orolig igår och han hade läst igenom hela uppenbarelseboken. Han hade känt hur han står utanför tillsammans med hundarna. Han kände sig bedragen och utnyttjad. Men det fanns sådan kraft i orden "Jesus älskar dig Sixten! Kommer du med Sixten?

På natten drömmer Sixten. Han ser Lisa sitta som en ängel omgiven av den himmelska härskaran. Ett rop går genom natten. "Lammets bröllop har kommit och dess brud har gjort sig redo." I drömmen förstår Sixten att han inte är redo. Den onde håller honom hårt i handen och hånler.

Ovan molnen seglar systerdottern och hon ropar. Jesus kommer, skynda dig morbror! Sedan förs han i drömmen till barndomens bönehus där Fadern som var predikant förkunnar: Tro alla barndomssynder vara förlåtna.! Sedan förs han i drömmen till Faderns grav och ser honom uppstå och stiga upp mot himlen. Kom med Sixten ropar han! Skynda dig Sixten, skynda dig Brudgummen Jesus kommer!

Sixten drar kläderna på sig och springer ut. Det är redan ljust men en eld brinner på österns himmel. Skynda dig Sixten, skynda dig ekar i hans öron!

Han ser Esas hus och springer dit och klappar på dörren. Inifrån hör han endast änglasång "Jesus kommer, ja han kommer". Sixten bultar allt hårdare och han ropar "Finns det ännu nåd för mig, får jag komma med?

Dörren öppnas och Esa ser förvånad ut. Utmattad sjunker Sixten ner efter att dörren stängts. Han hör orden. Din synd är försonad! Jesus dog för dig broder. Sixten ler, han ser endast Jesus. Han hör harpornas sång. Han ser Lisa le i skinande vita kläder. Du kom med Sixten!  Sedan stämmer kören upp och Sixten sjunger med. Han sjunger med i Lammets nya sång. Bröllopsfesten börjar!

Kapitel 11 I länsbiskopens residens

Sture hade hela tiden strävat uppåt. I den gamla kyrkan hade han varit prost. Redan på den tiden kände han Stig. Någon gång i ungdomen hade de varit i samma kamratkrets. Han och Stig, samt John och Ernst.

Vilken barnslig tro jag hade då. Tack Gud för att du lät mig växa. Tack för att jag var en av de första som förstod att alla kan vara präster. Tack för att jag insåg vilken stor sak det är att män kan gifta sig med män och att de är utmärkta som prästpar. Tack för att jag fick modernisera den gamla kyrkan och tack för nåden att jag fick bli länsbiskop i Certifikatkyrkan.

Voi Stig, hur kunde du vara så trögtänkt. Får se om du förstår din chans nu. Sture slår sig för bröstet då telefonen ringer. Det är hans syster, hon som är med i sekten. Vad vill hon nu då muttrar Sture.

Systern är upprörd. Sture du kommer inte att få förödmjuka Stig en gång till. Jag vet att Jesus hjälper honom. Sture minns du faktiskt inte den tiden då du älskade Jesus. Minns du diskussionen vi hade efter att kören hade sjungit "Närmare Gud till Dig!

Det var ju du som fick välja sången den gången. En ilning går igenom biskopen. Första gången på länge ser han för sin inre blick barndomens Jesus. Sedan ser han på sin märkta hand och slänger på luren.

Med det här märket kommer jag längt tänker han. Sedan faller han till marken och handen bryts vid fallet. I biskopsgården slocknar belysningen. Det blir mörkt, beckmörkt.

Kapitel 10 Saida får besök

Saida är nu helt ensam. För tre dagar sedan måste hon fly på nytt. Hon hann läsa en del av svaret hon fick av Birgit. Budskapet hade styrkt henne men nu var telefonen död och hon var helt ensam i natten.

Det prasslar i mörkret och en man kommer fram ur mörkret. Saida känner igen Balthasar en ung man från hembyn. Han var tidigare en Jesu lärjunge men avföll vid förföljelserna för tre år sedan.

Saida ser att Balthasar är ledsen, smutsig och trött. Hon ger honom litet vatten att dricka. Balthasar berättar: För tre dagar sedan mötte jag Jesus i en dröm. Han visade mig såren och jag hörde en röst: Balthasar, fly inte längre undan mig.

Gå österut mot grottan vid Nigerfallet. Där finner du mitt sändebud. Jag har sprungit flera dagar, jag var rädd att jag aldrig hinner fram.

Saida, finns det ännu hopp för en förrädare som jag? Jag flydde när de grep din man. På avstånd såg jag honom möta bödeln. Hade han förnekat Jesus hade han blivit fri. Han gjorde det inte. Min frälsare lever sade han inför bödeln.

Saida gråter men hon förkunnar för Balthasar att han får tro. Jesus har dött för dem båda. Balthasar ropar jag tror, tack min Gud! Tack Herre Jesus!

Det blir ljust och rymden fylls av änglasång. Jesus, min Jesus ropar Saida och känner hur hon lyfter från jorden.

Kapitel 9 Två änglar

Lisa är mycket ledsen. Hon har inte sovit på hela natten. Mor Stina och Pappa Ernst har grälat hela natten. Lisa ville inte tjuvlyssna men hon kunde inte undgå att höra något. Ingrids pappa skall fängslas.

Mor Stina verkar vara inblandad. Pappa vill inte det, ett tag smäller det i dörren. Mamma hade varit mycket elak och ropat att du är precis som din broder John. Egentligen vill du höra till sekten. Du tror att den där Jesus är Guds son.

Pappa hade rusat ut. När Lisa vaknade förstod hon att Pappa var hemma. Lisa hade hört mamma säga att nog är jag stolt över dig Ernst. Nog visste jag att du insåg att Bibeln bör omtolkas. Jag litar på dig, att du ser till att vi en gång för alla blir av med den där Stig.

Lisa hade brustit ut i högljudd gråt. Mamma hade kommit upp till vinden, men sedan gått ner igen. Lisa hade hört mamma säga. Får vi inte bort den där Stig så lurar de med barnen våra i sekten också.

Lisa hade hört Lillebror gråta. Hon hade tröstat honom. De hade talat om Jesus De hade bett för mor och far och för Stig och Birgit och Ingrid. Berätta för mig om farbror John säger lillebror. Efter en stund säger han. Jag vill lyssna till sången!

Barnen smyger sig i väg och börjar lyssna. Lillebror ler och lyssnar med andakt: O Vad Sällhet då skall bliva, när Guds barn får komma Hem. In i rummet träder en gestalt.

Nere hör Stina förunderliga toner från vinden. Inte har de väl hittat sången igen? Hon smyger sig upp för trapporna full av raseri. Plötsligt stannar hon. I soffan sitter två små änglar. Bakom ser hon en stor vit skara med harpor i händerna. Hon ser en gestalt och hon faller ner. Ljuset försvinner, allt blir mörkt.

Kapitel 8 Avsked för en tid

Hela natten har Stig och Birgit styrkt varandra. Himmelen har varit nära. Sången har ljudit i stugan och Ingrid har spelat på pianot. "Och sedan hon evigt får sjunga så glatt däruppe i himmelens stad"

Plötsligt ser de att två poliser står där. Även Ernst är med. Förundrade hade poliserna stått där och de hade bländats av ljuset och musiken. Sedan kommer de till sans. Stig Älvlund, det är dags!

Stig rycker till, men han är redo. Är du också med Ernst säger Stig förundrat. Ernst visar arresteringsordern. "Häktad för störande av sammhällsfriden, på begäran av Kyrkans certifieringskommitte.

Så sitter Stig i baksätet mellan två konstaplar. Bilen körs av Ernst, den barndomskristne, som förlorat sin tro, men ändå hjälpt de kristna.

Men Stigs hjärta är redan i Himmelen. Han har tagit farväl av den här världen. Han hör harpornas sång. Stig kommer till sans. Han hör att Ernst och konstaplarna talar med varandra. Men han ser att de möter Harrys virkesbil. Får jag mera se Harry tänker Stig.

Bilarna möts, ett ögonblick senare ser Stig hur himlen rodnar. Sången blir allt högre. Han hör basunen ljuda. Ur molnen träder en gestalt fram och det blir ljust.

I en stund då Stig inte väntade var stunden inne. Den sista människan hade tagit tillvara på sin nådatid. Skaran var fulltalig. Guds tid var inne och Konungen återvände till jorden. Ernst hade mistat allt. Stig var däremot framme, Kristi församling var framme.

Men författaren hade lovat hämta julgran idag. Ute är det redan ljust. Oj, vad den här morgonen gick fort..

Kapitel 7 Birgit väntar

Birgit har varit gift med Stig i snart 30 år. De hade träffat varandra under studietiden i Åbo. Birgit sitter i köket och tänker. Hon minns hur hon det andra året blev förälskad i Stig. Det var hennes kusin Stina som uppmanat henne att börja studera teologi. Du måste bli präst hade Stina sagt.

Den andra månaden i Åbo hade Birgit fått nåden att komma till en levande tro. Hon hade fått en brinnande kärlek till mission. Sedan fick Hon och Stig vara tre år i Senegal. Igår fick hon ett förunderligt mail från väninnan Saida. Den unga flickan som kom till tro den första hösten Stig och Birgit arbetade på missionsstationen.

Tårarna rinner och hon läser på nytt mailet hon fick. Kära Birgit, dyrbara syster i Herren. Tänk nu är det över tjugo år sedan vi skildes på flygstationen.

I morse då jag satt i bön här i grottan invid floden fylldes jag av en förunderlig frid. Jag fick en känsla av att snart får jag möta Jesus. Jag hörde ljuvlig musik, jag hörde harpornas klang. Jag hade varit så ensam och ledsen. Min man Bark dräptes ju redan för tre år sedan.

Då såg jag honom för mina inre ögon. Jag såg dig och Stig tillsammans med Honom. Och jag såg Jesus. Jag vet att det var en syn, men jag fylldes av frid. Ta kontakt med Birgit viskade någon åt mig.

Berätta att Gud är god. Berätta att Jesus ber för Henne och Stig. Berätta att jag även såg John för mina ögon och han hade en ny levande kropp.

Saida hade avslutat mailet med orden: Jesus kommer snart. När vet endast Gud, men den som håller ut intill änden skall bli frälst. Birgit avbryts av att Stig kommer in. Hans ansikte strålar och hans kläder är vita av snön.

Kapitel 6 Ensam i natten

Efter mötet går Stig sakta hemåt. I en glänta stannar han och betraktar stjärnhimlen. Tankarna går bakåt i tiden. Han kommer ihåg dagen då han uteslöts ur kyrkan. Han minns den svåra tiden efteråt då han var tvungen att betala tillbaka ett års lön.

Han tänker på hatet som lyste från Stinas ögon, hur hon hånlog då hon fick som hon ville i församlingsrådet. Sedan hade hennes man Ernst kommit med pengar en kväll. Han hade varit ledsen över skadeståndet som Stig fått att betala.

Stig hade alltid bett för Ernst. Någon gång hade han försökt vittna om Jesus, men på något vis hade han varit som levande död. Stig förstod att Ernst i hemlighet beskyddar dem. De flesta andra kristtrogna kyrkor hade för länge sedan upplösts.

Stina var ju cerifieringsansvarig inom kyrkans svenska del. Hon höll stenhårt fast vid varje paragraf och det var ett Guds under att deras lilla frikyrka fått verka så länge. Gud är förunderlig tänker Stig. Han bereder mig ett bo i mina ovänners åsyn.

Nu hade ju också Stinas dotter Lisa hämtat mat åt Ingrid. Den flickan är förunderlig tänker Stig. Hon brinner av Jesu kärlek, medan hennes mor gör allt hon kan för att utrota biblisk kristendom. Ernst är annorlunda, där finns inget hat, endast den märkliga kylan och den ledsna blicken.

Ernst hade varnat honom igår inför besöket hos länsbiskopen. På något vis hade Stig förstått att han inte kommer tillbaka från det mötet. Men där under stjärnornas glans fylls han av en inre frid. Jesus kommer att hjälpa honom. Jesus min Jesus! Han faller på knä i snön.

Han blickar upp mot himlen. Han häpnar, han ser himmelen öppen. Ljuset bländar honom. En osynlig kraft lyfter honom och han går hemåt i mörkret. I hjärtat ljuder redan den himmelska sången.

Kapitel 5 Bröllopsklockor

Lisa är bjuden på bröllop om två veckor. Hennes morbror Sixten skall gifta sig med Kurt, som är präst i grannförsamlingen. Lisa är bekymrad för mamma vill att hon skall sjunga på bröllopsfesten.

Lisa vill inte tänka på bröllopet. Hon är ledsen. Hon hade så gärna velat besöka den lilla kyrkan tillsammans med Ingrid.

I den lilla kyrkan är äldstegruppen samlad. Fastän stämningen är litet betryckt inleder man mötet med psalmen "Gläd dig du Kristi brud och möt din Herre Gud." Harry J håller inledningsbön. Du Jesus, du himmelens Gud, dig vill vi troget följa i denna svåra tid. Du har aldrig svikit oss. Dag efter dag har du lett oss med ditt ord. Styrk du oss och led du oss att vi fattar rätt beslut i denna prövningens stund.

Gruppen är enig. Vi fortsätter att predika om Herren Jesus, som den enda vägen till himmelen. Tillika inser de att de inte kan samlas i kyrkan nu på söndag. De välsignar pastor Stig inför mötet med länsbiskopen.

De känner att Herren är nära och uppfylls av en himmelsk frid. Stillsamt avslutar de mötet och beger sig hemåt i mörkret.

Kapitel 4 Cerifikatet

Lisa berättar för sin mamma Stina att hon får följa med Ingrid till den lilla kyrkan på söndag. Egentligen är det en övergiven gård som inrättats till kyrka. Stina verkar mycket förvånad över att Lisa vill besöka den enkla kyrkan. Hon berättar: Nej, det går inte för sig. Det blir ingen samling på söndag. Enligt den nya lagen får inga gudstjänster ordnas om certifikatet saknas.

De som brukar samlas där i kyrkan saknar certifikatet, som man beslutit om gemensamt i hela världen. Stina fortsätter, du förstår där berättar man inte om den rätte guden. Man läser en bibel som inte godkänts av det religiösa rådet. Farbrorn som heter Stig har inte heller den utbildning som nu behövs i alla kyrkor. Lisa säger inget. Hon är tyst, men knäpper sina händer.

Samtidigt i en liten stuga en km därifrån. Chauffören Esa sitter ensam i mörkret. Han har mistat sitt trafiktillstånd. Han har inte skrivit under de nya direktiven. Han är mycket bekymrad. Vännen Harry kör ännu, men nu är Esa rädd att även han får trubbel vid nästa granskning. Esa suckar, oj vad jag längtar efter söndagen och gudstjänsten. Det är hans tur att välja sångerna. Med omsorg har han valt dem. Till först blir det "Hela vägen går han med mig". Sedan ville Harry att vi sjunger "O vad sällhet". Det knackar på dörren. Esa öppnar, på utsidan står Stig.

Guds frid ropar Esa. Stig hälsar med ett varmt handslag. Men han ser ledsen ut. Vi får inte samlas på söndag! Jag fick meddelande från länsbiskopen idag. De ser inte längre mellan fingrarna. Certifikatet behövs nu vid varje samling. På fredag är jag inkallad på förhör.

Kom in en stund så skall vi be. Männen sänker sina huvuden och ber: Herre hjälp oss.. Stig tar fram sin slitna bibel. Han öppnar boken. I Jesu namn skall vi läsa börjar han, orden ljuder: "Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt. Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Far.  På er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar."

En tår faller ur Stigs slutna ögon. Jesus kommer att styrka oss säger han trosvisst. Jag tror att vi snart får samlas. Ute lyser kvällshimlen röd.

Livet i de yttersta dagarna

I de avsnitt jag skriver funderar jag över olika människors livssituationer i de yttersta dagarna. Tanken är att litet försöka lyfta fram olika situationer. Själv vill jag ställa mig litet på sidan, så får vi se vad det blir. Utgångspunkten är Jesu löfte om att vara med varje dag intill tidens slut. Jesus berättar att det kommer att vara som på Noas dagar. Livet går sin gilla gång, men tillika blir det svåra tider. Att möta den tiden utan en levande tro på Herren är inte lätt.

Visst kommer det att vara svåra tider även för Herrens folk. Då jag redan skrivit de två första kapitlen läser jag ledaren i Kyrkpressen. En mycket otrevlig och arrogant skrivelse av en chefredaktör som samtidigt premierats. En skrivelse där skribenten visar ett förakt mot Guds ord och de som vill rätta sina liv därefter. I det här fallet även mot de som egentligen tänker lika som chefredaktören, men har en förståelse för traditionell bibeltolkning. Jag tror man med befog kan kalla den anda som ledaren har för antikristlig. Men hon får idel beröm för sitt "goda arbete i stiftet"

Men det som sker måste väl ske. Egentligen är det inget nytt. Det var likadant på Luthers tid och åtskilliga övriga gånger. Guds ord står ändå fast. Därför behöver vi inte tappa modet fastän vi lever i avkristningens tidevarv.

Vi strider inte mot kött och blod. Vi strider inte mot människor som förgiftats av avfallets anda. Striden är inte vår, den är Herrens. Kristi Kyrka får föra ut budskapet om frälsningen tills hedningarnas tidsålder tar slut. När främmande röster ljuder och delvis kommer i Guds namn hör ändå den som på Jesu uppmaning är vaken att det är frågan om en annan ande.

Bibeln beskriver en tid då man köper och säljer och lever som på Noas tid. Johannes ser ett antikristligt tvångssystem växa fram, där ingen köper eller säljer utan ett visst märke. I boken kallar jag det för certifikatet. Jag tror att ingen idag riktigt vet vad det handlar om. Den som lever får se. Idag får blicken vila på Jesus. Hos honom finns en framtidsdag som är ljus och lång.

I avsnitten om livet i de yttersta dagarna låter jag tanken flyga. För många troende i världen är situationen ändå mycket värre. Själv litar jag på Herrens löften. Som kristna borde vi aldrig bli lamslagna, utan hålla lampan brinnande.

Kapitel 3 Lisa 12 år

Ernst och Stina har en dotter som heter Lisa. Hon får inte höra om barnavännen Jesus hemma. Hemma finns det inte mycket som berättar om Jesus. Men Lisa har en barnatro. Nog har hon glatt sig då hon fått vara med i Julkyrkan.

Lisa älskar sin Jesus. På biblioteket har hon läst barnens bibel. Någon egen bibel har hon inte haft. På vinden finns ett skåp med böcker från hennes farfars och farmors hus. De har legat där något år sedan det gamla huset såldes. Lisa minns inte något om Farfar och Farmor. Ernst har någon gång berättat om sin tvillingbroder John.

En kväll för något år sedan hittar Lisa ett tidningsurklipp i en av Farfars historieböcker. Hon blir nyfiken och börjar läsa. Artikeln heter "Den himmelska sången". Det handlar om farbror John och artikeln är skriven av Harry J.

Förundrat läser Lisa om sin farbror som dog i en olycka. Hon läser om sången som Harry fick höra. Tårarna rinner. Lisa berättar för sin lillebror. Via Google hör de på den ljuvliga sången. "En evig sällhet" Lisa glädjs över orden för i skolan mobbar man hennes vän Ingrid, vars far är präst i en frikyrka.

Ingrids far fick inte mera vara präst i kyrkan. Lisa vet inte varför. För några dagar sedan förstod Lisa att Ingrid var mycket hungrig. De hade dåligt med mat hemma. Lisa hade då tagit med några påsar bröd som hon gett åt Ingrid. Hon hade blivit mycket glad.

Den eftermiddagen hade Ingrid berättat mycket om Jesus. Hon hade berättat om sångerna, om mötena där i den lilla kyrkan. Ingrid hade lovat att Lisa kunde få komma med nästa söndag. Hon var ändå bekymrad för hon förstod att mamma inte skulle tycka om det.

Men hon förstod att det skulle ordna sig. Jesus skulle nog hjälpa henne.

Kapitel 2 Harry Järvinen

Harry Järvinen är en ung och olycklig man. Han är blyg och något överviktig. Han är en mycket ensam man. För fyra år sedan flyttade han bort från Pudasjärvi, där han växte upp.

För två år sedan fullbordades hans barndomsdröm. Han köpte en egen virkesbil. Han har haft bra med jobb och han är redan så gott som skuldfri. Han har aldrig haft en flickvän. Till först var han för blyg och sen har han inte riktigt heller haft tid.

Tre resor per dag, ofta sju dagar i veckan kör han sin 80 ton tunga virkesbil med massaved in till staden. För en vecka sedan lyssnade han till Järviseuturadio. Där hörde han en sång, som väckte en längtan i honom. Melodin var litet vemodig men han kan inte glömma den.

"O vad sällhet då skall bliva" Åter kommer melodin i hans sinne. Han gnolar försiktigt på orden "Upp mitt arma sorgsna hjärta, du är också en av dem, som för Jesu död och smärta snart får komma lyckligt hem."

Kan Jesus faktiskt älska den blyge Harry som aldrig riktigt förstått något om Gud. Harry sitter i tankar. Plötsligt stelnar han till. Det kändes som om någon viskade till honom. "Jeesuksen nimessä ja veressä saat uskoa".

De orden hörde han ju en gång då han var med morfar på det stora sommarmötet. Längs vägen står en bil parkerad. Det ser ut som om bilen fått punktering. Harry får en vilja att hjälpa och han stannar bilen. Han ser att en ung man försöker byta ett däck. Harry går fram till mannen. Behöver du hjälp?

Oj, nu måste jag få berätta för dig säger den unga mannen. Jag heter förresten John. Jo, jag bad just till Gud att han skulle hjälpa mig. Min domkraft gav vika och nu får jag inte bilen upplyftad.

Harry stelnar till. Från bilen kommer den himmelska musiken. "O vad sällhet, o vad sällhet att få tro på Jesus här" John ser litet förläget på Harry. Det är min älsklingssång! Den handlar om hur tryggt det är att tro på Jesus.

Jo, jag har hört den sången nyss berättar Harry. Men jag vet inte riktigt vem Jesus är. Brukar du be frågar John. Nej egentligen inte säger Harry. Får jag be för dig frågar John. Jo det får du nog mumlar Harry.

Snart är däcket bytt och Harry återvänder till sin virkesbil. När bilen svänger in i Forsbyn fylls hytten av en högljudd bön. "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är, var jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer"

Två månader senare är det kö vid virkesmottagningen på Ahlholmen. Harry stiger ur bilen och byter några ord med Esa, en annan chaufför. Esa är skärrad och han berättar att han var den första som kom till en olycksplats i går kväll.

En ung man hade somnat och kört av vägen. Från bilen hördes en förunderlig sång "Där i himlen, där i himlen, får du vila ut en gång". Mannen var redan död berättar Esa. Han hette John förstod jag.

Det svindlar för Harry. John mannen som bad för mig är död.

Tre månader senare knackar Harry på hos Johns och Ernst föräldrar. Han måste få berätta. Det blir en lång diskussion och tårarna rinner. John var ett himmelens sändebud säger fadern med sorg i rösten. Harry gråter. Tänk om även jag kunde få ha en sådan tro. Synden blir förlåten och Harry tror.

30 år senare kör åter Harry sin virkesbil genom Skogsbyn. Harry lyssnar på en predikan. Han hör: Liksom ljungelden går från öster till väster. Så hastigt och så tydligt kommer Jesu ankomst att vara. Två kommer kanske att köra på samma väg. En blir uppryckt, en lämnar kvar. Harry lyssnar och han tror. På den tomma vägen möter han en splitterny elbil. Två bilar på väg mot varsitt håll. Harry kör vidare och allt blir ljust.

Jesus, min Jesus, viskar Harry. Molnen skingras och han hör den ljuvliga sången. "Guds och Lammets nya sång"

Kapitel 1 John och Ernst

I en liten stuga i skogsbyn föddes John och Ernst. De var tvillingar och sina föräldrars ögonstenar. De fick redan som små lära känna Jesus. De hade en fin barndomstid. Den tiden gick ännu nästan alla barn i söndagsskola. John och Ernst trivdes i söndagsskolan.

I grannbyn fanns det ett bönehus och där fick de höra mera om Jesus världens ljus. Sida vid sida fick de höra orden: Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ. John kunde aldrig glömma de orden. De påverkade hans ungdomstid. De påverkade han val i livet.

En natt då John kör hem efter en lång arbetsdag slumrar han till en kort stund. Bilen kör av vägen i en kurva och stannar mot ett klippblock. John vaknar inte mera på den här jorden.

En kort stund senare ser chauffören i en virkesbil en bil ligga i diket. Han stannar. Från bilen kommer ett stilla ljud i den mörka höstnatten. Från cd-spelaren ljuder ljuvliga toner i natten. "Jesus kommer, ja han kommer snart att hämta de sina hem"

Chauffören öppnar dörren och ser. John ligger stilla i bilen. Försiktigt känner han på handleden, den är kall. John har förolyckats. Det blir en stor sorg i den lilla byn.

Ernst gråter på begravningen. Stilla ser han broderns kista sjunka ner i graven. Vi ses i himlen viskar han.

Åren går. Ernst besöker allt mera sällan bönehuset. Han lär känna en trevlig flicka från staden. Stina har ändå ingen tro, vilket bekymrar Ernst. Men de diskuterar om saken. Behåll du din tro säger Stina, för mig är det inget problem.

Ernst är förälskad och han älskar Stina. Efter en tid vill Stina att Ernst skall flytta in till henne. Du får ju mycket kortare väg till arbetet och du vet ju att jag älskar dig. Ernst samvete är redan sårat och då Stina lockar och lockar flyttar han in.

Stina och Ernst har det gott. Ibland minns han den tiden då han tillsammans med brodern samlades med Herrens folk. Han minns orden i sången: O vad sällhet, då skall bliva när Guds barn får komma hem.

Han stelnar till vid minnena. Han kan inte längre tro. Ibland blir han stel av skräck. Jag borde söka mig till bönehuset tänker han. Han berättar för Stina. Hon är förvånad. Vad skulle du göra där. Inte vill jag vara utan dig på söndagarna. Räcker det inte att vi går i julkyrkan. Du vet ju att jag kommer med dit.

Åren går. Någon gång skär det i hans hjärta. Han känner en tomhet, men då han arbetar litet hårdare går det bättre. Ernst gör karriär och ekonomiskt har han det bra. Han är en ansedd och välbärgad familjefar. Någon gång gräms han över att Stina aldrig ville gifta sig.

Det är oroligt i världen. Det händer märkliga saker. Ernst får arbeta allt hårdare för att klara sig. Hemma är han också trängd. Slutligen en förmiddag är Ernst chaufför för ett märkligt sällskap. Han har svikit alla, hur kunde han sjunka så här lågt. Snart är det jul, men han känner sig som Judas.

Bilen rullar vidare. Han lyssnar till nyheterna. Oj det där låter inte bra tänker han. Med ens bländas han av ett starkt sken. Han förlorar kontrollen.

Han ser Jesus, barndomens Jesus. Känslan är overklig. Han ser Stina på avstånd. Han hör rösten och han rör sig mot tronen. Han förstår, han anar något. Skräckslagen ser han på avstånd en glimt av broder John. Han ser mor och far. De bär vita kläder, men de ser honom inte. De springer mot Jesus.

Ernst förstår. Det är försent. Jesus kom faktiskt. Han hade ju nog tänkt söka honom senare, men det blev inte av. Nu hann han inte. Nu hade skyn brustit och tiden var slut. Mörkret sänker sig. Varför försköt jag honom? Varför gick jag bort?

Varför, varför?

Är det obehagligt att läsa om Ernst? Du har läst början på en fiktiv berättelse om hur en ung man miste sin tro och gick förlorad, då något annat blev viktigare än Jesus.

Ännu idag kallar Gud. Sök honom medan tid finns! Gå aldrig bort från Jesus. En dag är kanske nådens tid förbi.

Har du vänner som går samma väg som Ernst. Be för dem. Be att du får tillfälle att vittna om Jesus som gav sitt liv till försoning för varje människa.