När du söker oss o Gud

Lina Sandell skriver i en psalm: 

"Må vi akta på den tiden

då du söker oss, o Gud.

Snart är nådens dag förliden

och vi får ej flera bud."

Profeten Amos skriver:

"Se, dagar ska komma,

säger Herren Gud,

då jag sänder hunger i landet –

inte en hunger efter bröd,

inte en törst efter vatten,

utan efter att höra Herrens ord.

De ska irra omkring från hav till hav

och springa hit och dit

från norr till öster

för att söka efter Herrens ord,

men de ska inte finna det."

David skriver i den 69. psalmen som talar om Messias lidande:

"Men jag bär min bön

till dig, Herre, i nådens tid.

Gud, svara mig i din stora godhet,

i din frälsande trofasthet!"

Av någon anledning finns det tider då Gud döljer sitt ord. "Sök Herren medan han låter sig finnas."

I vårt land, i våra nejder har det funnits och ännu finns Guds ord rikligt mitt ibland oss. Då kan vi ställa oss två frågor. 

Den första: Går Guds ord ut i ett sådant format så att åhörarna kan öppna det och ta det till sitt hjärta?

Den andra: Tar åhörarna emot ordet. Är de mottagliga för ordet eller är de t.ex så uppfyllda av oro eller andra bekymmer att de inte kan ta ordet till sig?

Vi skall ju inte lyssna för andra, men ändå tror jag att Gud vill ge oss en rätt nöd för våra medmänniskor. Att ordet skulle kalla och att Gud skulle öppna så att ordet skulle leda till frid, en frid efter Guds sinne som inte är en sövande och falsk frid utan en frid som styrker tron och ger kraft till att tjäna medmänniskorna.

Jesus bad till sin Fader i himmelen. Om än han var syndfri som människa hade han antagit en människas begränsningar. Han var i allt beroende av sin himmelske Fader.

Jag tror att Jesus våndades för de människor som av olika anledningar inte skulle ta ordet till sig så att det skulle bli till frälsning utan till dom.

Nådens tid är den tid då två saker samfaller. Gud låter sitt ord gå ut och människans hjärta är berett så att hon kan ta ordet till sig och det blir till välsignelse och frälsning.