Från köksfönstret

Mellan regnskurarna tvättade jag köksfönstret. I det mulna vädret var jag riktigt nöjd med mitt arbete. Medan jag förnöjt kokade kaffe kom solen åter fram. Nu glänste glaset i solens sken, men samtidigt syntes också små fläckar.

Där fanns målfläckar, enstaka dammkorn och ett litet hörn som ännu var smutsigt. Nåja det var ingen överraskning. Så brukar det vara.

Jag läste i morse i ordet om den nya och gamla människan. "Ni däremot har verkligen lärt känna Kristus sådan han är. Ni har fått höra honom förkunnas och blivit undervisade i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, och ni förnyas nu till ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet."

"Skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet" Då vi känner den gamla människan, han som känner av olika begär och vars orenhet ordets skärpa, dess klara sken avslöjar kan vi ibland ha svårt att ta till oss att apostelns ord är sanna, att det gäller för en Jesu vän.

Genom tron, genom Jesus äger vi en sann rättfärdighet och helighet, en likhet med Gud. Ja även då åskskuren bryter fram och kastar damm, löv och skräp mot den rena rutan.

"Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare."

Kampen, trons kamp fortsätter. Syndens mörka moln piskar upp sitt stoft. Men i nådens varma sol är det gott att vara.