Min Guds stad

När vi betänkte Guds tempel och min Guds tempel märkte vi en förändring. Avbilden behövdes inte mera. Tiden för fullkomligheten hade kommit, Guds tid.

På samma sätt är det som Jesus kallar för min Guds stad, det nya Jerusalem fullkomligt. Den staden sökte redan gamla testamentets heliga efter.

De väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.

Jesus själv skall skriva namnet på sin Guds 

stad på den som segrar. Staden kommer ner från himmelen från Gud.

Samtidigt berättar Jesus att även han har ett nytt namn i det nya Jerusalem. Det namnet skriver han också på de sina. Det verkar alltså handla om ett sigill som visar vem människan tillhör.

Visst känns det härligt att Jesus själv skriver vem vi tillhör. Då han som är sanningen skriver sitt nya namn på de sina, då är allt fullkomligt. Avbilden har blivit det den var skapad till och synd och död finns inte mera.

När vi läser om dessa härliga himmelska ting förstår vi också bättre Guds mening med att han skapade människan och världen. 

I dag får jag följa en morbror till gravens ro. En gammal man som fick bli ett trons vittne och som Jesus lett fram till målet, själens frälsning.

Tillsammans med de heliga får han i Abrahams sköte invänta kroppens uppståndelse och livet i det nya Jerusalem.

Nog är det förunderligt då vi som frälsta blir iklädda en ny och fullkomlig kropp och då ser Jesus öga mot öga.

Med trons ögon ser vi det redan då Anden öppnar ordet. Men en dag ser vi det i klarhet. Då skymmer inget mera. Då kommer varken mörka moln eller dimma emellan.

Jesus gör allting nytt och i det nya Jerusalem är Lammet stadens lampa. Guds härlighet lyser upp staden och i ett förunderligt ljus får Guds folk lovsjunga Herren Gud..