Gläd er alltid i Herren!

På köksbordet var en sida i Missionstidningen uppslagen. Artikeln  handlade om hur det är i himlen. Jag hade nog också själv läst den för någon månad sedan.

När jag nu läste på nytt fastnade jag vid en mening med innehållet: "Då ser vi i Jesu ansikte Herren sådan han är"

I sången "O vad Sällhet" sjunger vi: skåda Jesus, skåda Jesus. Artikelförfattaren lyfte fram att himlaglädjen är förknippad med en person - Jesus.

I Jesus har vi redan frälsningen, men här nere har vi ändå inte allt. Vi lever i en av synden besmittad värld. Synden härjar här nere. Men där uppe finns den inte..

Från sitt fängelse i Rom uppmanar Paulus Guds folk att alltid glädja sig i Herren. Glädjen i Jesus hade Paulus med sig i fängelset och han kunde proklamera att den glädjen finns tillgänglig var än ett Guds barn befinner sig.

Mina tankar har några dagar varit vid en sjuksäng där en trött himlavägsvandrare kämpar sin kamp mot en dödlig sjukdom. Krafterna, all jordisk glädje är borta och himlamålet är nära.

Gud har fastställt tiden då en trött himlavägsvandrare får gå över gränsen och in i det sköna landet. Gud har fastställt tiden då ett Guds barn får skåda Jesus som snart hämtar de sina hem.

Artikelförfattaren talar om en spänning mellan "nu" och "inte ännu". Jesus är med oss på båda sidorna om tidens gräns. Här på jorden kan vi inte se Gud ansikte mot ansikte och leva, men då vi sedan ser honom innebär det att vi lever för evigt.

Då finns ingen död. Då är glädjen i Herren fullkomlig..