Känslan som så många gånger kommit då vi nåtts av budskapet om att en själ gått hem till Gud är förunderlig. Där finns en känsla av frid, en frid som inte är jordisk.
En liten stund får vi greppa den, känna den och sedan kallar Gud oss tillbaka till den tjänst, de sysslor som hör till det jordiska livet.
Paulus beskriver det med orden - för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.
Jag tror att Guds Ande använder dessa stunder för att styrka oss i tron. Vi får en förnyad visshet om det som en dag komma skall. Vi får en bekräftelse om en annan boning som Gud berett.
"Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen.
Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning, ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna.
Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet. Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning."
I Anden ser vi mot uppståndelsens morgon. Den dag då det nya ögat ser vad Gud berett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar