Sedan skapar Gud ännu till sist människan till sin avbild och då ser han att det var mycket gott. Gud skapar något som är mycket gott.
Innan upprorsanden, synden kommer in i skapelsen är det gott och mycket gott. Allting vittnar om Guds godhet.
När allt det goda var skapat vilade Gud en dag. Han helgade och välsignade också den dag han vilade, hans godhet var verksam.
Senare läser vi hur Gud lät en dimma eller ett källflöde komma upp ur jorden och vattna den. Då fanns det ännu ingen människa som kunde bruka jorden och Gud hade ännu inte låtit det regna på jorden.
Samma källflöde hittar vi också på den nya jorden. Där rinner det fram som en flod från Guds och Lammets tron.
Men när vi läser skapelseberättelsen anar vi att där ute någonstans finns något mörkt. Det finns en ondska och Guds klarhet och godhet avkläder den. En kraft, krafter som står emot Gud och hans godhet.
Men vi förstår att Gud kommer att åtgärda ondskan. Det kommer att finnas en plats där den för evigt är avskild. Gud kommer att för evigt avvisa den från sitt ansikte.
Och vi vet att det kommer en dag då han gör det, uppståndelsens underbara härliga dag. Då blir djävulen för evigt bortvisad till en plats som Gud berett för honom och hans änglar.
Vi vet att änglar är sändebud. Guds änglar är sändebud från Honom. Då är djävulens änglar hans sändebud, krafter som motarbetar Gud, hans vilja, det som han skapat och skapar..
Gud skapade och skapar ännu genom sitt ord. Och den onde står emot ordet, emot Jesus och den frälsning han bereder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar