Prövning inför ordet

"Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats."

Ibland kanske någon kan tycka att Jesus är krävande. Men nej, han är inte krävande. Däremot är tiden och dagarna onda. Den onde är vred och djävulen går omkring som ett rytande lejon.

Därför behöver jag Guds ord. Gud leder ju faktiskt genom sitt ord och sin Ande. Jag blev litet förvånad här om dagen då jag lyssnade till undervisning utgående från Efesierbrevet. Där lyftes det fram att det ändå till sist kanske blev nikolaiternas lära som ledde till undergången för församlingen i Efesus.

Ännu i brevet som Jesus skriver berömmer Jesus mottagaren för att han hatar nikolaiternas lära som också han Jesus hatar. Man menar att nikolaiterna ville kompromissa med det omkringliggande samhället.

Man ville ha kvar Jesus som frälsare men moralen och normerna tog man från omvärlden. Man ville passa in och inte stöta någon.

I Efesus blev det islam som till sist sopade bort de sista spåren av kristendom från staden.

Det är ju ganska intressant att avfallna liberalkristna ofta vurmar för islam. På många sätt är det svårt att förstå, men å andra sidan är det ju samma upprorsanda som ligger bakom båda riktningarna.

Liberalkristendom och synkretism är väldigt nära varandra. Synkretismen vill slå ihop alla religioner. Både synkretism och islam strävar efter världsherravälde.

Inom både islam och synkretismen ryms Jesus nog med på ett hörn men han är inte Herre, han är inte Gud. Därför finns ingen frälsning i de religionerna.

Det känns både tomt, ledsamt och vemodigt att tänka på och skriva om avfall. Ja sådant är ju avfallet. Där finns inte den verkliga glädjen, glädjen i Herren Jesus.

Petrus skriver:

"Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät.

Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten:"Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje."Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget.

Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.

Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud"

Tack gode Gud för ditt ord! Där finner vi vår glädje..