I morse när jag hämtade tidningen lyste solen ännu vackert och dess strålar gav ett rogivande skimmer över bygden. Allt andades sabbatsro.
Jordens oro hade tystnat. Det fanns ingen jäkt och strid.
Nog är det gott att få njuta av friden och stillheten, att få bereda sig för en dag då Jesus får vara Herre.
Jag tror att denna sabbatsfrid också finns i himmelen. Då är den evig. Men där blir kroppen inte trött. Vardagens bekymmer och plikter tär inte då på söndagskvällen.
Då skiljs inte Jesu vänner vid aftonklockans ljud. Då finns inget vemod, ingen saknad. Carl Boberg skriver om Salems ljusa stad och sång där släktet är samlat.
Men redan nu är den himmelska släkten samlad. Kristus sammanför den och Guds folk får vila i den av Jesus beredda dräkten.
En välsignad vilodag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar