Hesekiel ser: "Jag fick se att på fästet över kerubernas huvuden fanns något som såg ut att vara av safirsten och till formen liknade en tron."
Gud hade lovat att resa upp sin boning mitt bland sitt folk. Vad kan det då betyda då Guds härlighet lämnar templet, platsen för tillbedjan?
Allt som sker på jorden sker också inför Guds ansikte. Han kan inte undgå att se och han ser rakt in i människans hjärta. Kan det vara så att en falsk gudstjänst stänger vägen till frälsning och att Guds dom drabbar människor redan här i tiden?
Guds ord talar om förhärdelse och den kan nå en sådan grad att nådens dörr stängs och förblir stängd. Ingen ånger över synden uppväcks mera. Guds ord når inte längre till hjärtat. Guds ord berör inte människan.
Lots hustru blev en saltstod trots att Gud räddade henne ut från Sodom tillsammans med sin rättfärdige man när Guds dom föll över staden.
Aposteln Paulus talar om en hemlighet. Kristus i er, härlighetens hopp. Den hemligheten hade under tider och släktled varit dold, men hade blivit uppenbarad.
Där Kristus är dold, där Jesus inte predikas och förkunnas till frälsning för människan är Guds härlighet inte synlig.
Hur är det om synd inte predikas som synd? När synden inte mera får kallas synd förloras klarsynen hos en människa, hos en församling.
Guds folk, sanna Guds tjänare kan inte göra sådana kompromisser. På samma sätt behöver det lyftas fram att Jesus verkligen har försonat all synd, hela världens synd.
Om Gud hämtar en människa från synden, från Sodom, men människan vill återvända dit - blir hon då räddad?
Om Gud låter henne återvända. Om det band som håller henne fast (Guds ord) tas bort eller omtolkas och mister sin betydelse går människan mot en öppen grav.
Att läsa och lyssna till Guds ord är litet som nya glasögon. Det smutsiga och söndriga syns bättre men Guds frälsning, Herren Jesus lyser också med förnyad styrka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar